Samtiden.com

Eurabia och de små stegens tyranni

Begreppet "Eurabia" lanserades av den brittiska forskaren Bat Ye'or i dennes bok Eurabia: The Euro-Arab Axis (2005). I boken pekar Ye'or på två förklaringar till Västeuropas ovilja att konfrontera den muslimska kulturen.
Det första skälet är ekonomiskt: Europas politiska elit vill försäkra sig om kontinuerliga oljeleveranser och tillgång till den arabiska marknaden. I utbyte har EU utfäst sig att vara fortsatt kritisk till den amerikanska utrikespolitiken, att blunda för antisemitismen och bristen på demokrati i arabvärlden, att stödja PLO mot Israel, att uppmuntra muslimsk invandring till Europa och att avhålla sig från att europeisera de muslimska invandrarna. Det andra skälet är politiskt och intimt förbundet med EU:s strävan att minska USA:s makt i världen.
Efterspelet till Jyllandspostens beslut att publicera ett antal nidbilder på profeten Mohammed, visade med all önskvärd tydlighet att Ye'ors teori är mogen för komplettering. EU:s dröm om en europeisk version av islam, en "islam light", har, av allt att döma, övergetts för ett annat och mer konsekvensrikt projekt: anpassningen av det sekulariserade och demokratiska Europa till den muslimska kulturen.

Finns det islamisk terrorism?

De som hade förväntat sig att EU skulle ställa sig bakom Danmark och försvara landets sekulariserade styrelsesätt, blev gruvligt besvikna. När Jörg Haiders Frihetsparti skördade framgångar i Österrike var det ingen hejd på EU:s engagemang för demokratin i Europa, men när en av världens mest väl fungerande demokratier utsätts för hot om terrorism och ekonomiska sanktioner från några av världens värsta skurkstater, förmår EU inget annat än att prestera krystade formuleringar om behovet av att bekämpa islamofobin i Europa.
För att förstå EU:s agerande måste vi förstå det övergripande målet för den europeiska politiken visavi de muslimska staterna. EU har insett att om Eurabia skall kunna förverkligas, måste genomsnittseuropén tänka om i yttrandefrihets- och pressfrihetsfrågor. I Eurabia är det inte möjligt att, som Haider gjorde, varna för den muslimska invandringen eller att, i likhet med danskarna, skämta om profeten Mohammed. Det nya mångkulturella Europa är, ur religiös och kulturell synvinkel, betydligt överkänsligare än det samhälle som föregick det och det europeiska regelsystemet bör, enligt EU, reflektera dessa förändringar.
När EU:s utrikeskommissionär Javier Solana, med anledning av Jyllandspostens publicering av Mohammedkarikatyrerna, besökte Saudiarabien, krävde värdarna att EU, en gång för alla, tar itu med de sekulariserade européer som har mage att gyckla med profeten. På den efterföljande presskonferensen sade ordföranden för Organisation of the Islamic Conference att Solana ställt sig bakom de muslimska ländernas krav:

Vi kom överens om att med olika åtgärder, även på FN-nivå, få fram garantier för att denna typ av handlingar inte upprepas. ... Jag har lagt fram många idéer och lagförslag.

Mycket mer än så fick vi inte veta. Solana ville inte precisera vad han hade kommit överens om med sina muslimska värdar. De senaste veckorna har det emellertid börjat sippra ut information om vad EU planerar för Europa. EU-kommissionen har anställt 20 språkvetare vars uppgift är att utarbeta ett så kallat icke-emotivt lexikon, dvs. en lista över ord som europeiska politiker skall undvika att använda för att, om möjligt, förebygga att muslimer känner sig kränkta. EU planerar att svartlista uttrycket "islamisk terrorism" eftersom muslimer, enligt organisationen, inte ägnar sig åt terrorism. Inte heller skall ordet "Jihad" förekomma i EU-sammanhang. Ytterligare ett ord som är föremål för granskning är ordet "fundamentalist". Englands premiärminister Tony Blair anser att frågan är så viktig att han föreslagit införandet av en lag som förbjuder hets mot islam, dvs. att islam sammankopplas med terrorism.
Vad har EU då att säga om till exempel Usama bin Ladens Al Qaida? Är inte Al Qaida paradexemplet på islamisk terrorism? Självmordsattackerna mot New York och Washington krävde tusentals människors liv. EU:s svar på frågan är ett otvetydigt nej. EU definierar numera "terrorist" i termer av person som begår en våldshandling av politiska skäl. Enligt EU:s språkpoliser har bin Laden kidnappat islam för politiska syften. Därför är det fel att tala om islamisk terrorism. Att distinktionen mellan religion och politik inte är särskilt skarp inom islam förefaller inte bekymra EU:s byråkrater och politiker.
Hädanefter är det alltså tänkt att statsminister Göran Persson och hans europeiska kollegor inte skall använda uttryck som "islamisk terrorism" när de diskuterar den säkerhetspolitiska situationen i vår del av världen. Istället skall de betona att islam är en fredens religion och att de personer som mördar i islams namn inte är muslimer. Givetvis hoppas EU att Europas medborgare snart skall tänka i samma banor och att det, med grupptryckets hjälp, skall bli möjligt att snabbt övertyga eventuella klentrogna minoriteter att begreppet "islamisk terrorism" är en teoretisk och empirisk horrör.
Faktum är dock att EU:s sätt att resonera inte är särskilt originellt. Den brittiska historikern David Irving har framfört en snarlik teori. Enligt Irving kan Hitler inte hållas ansvarig för det nazistiska folkmordet på Europas judar därför att Himmler och möjligen Göbbels hade kidnappat nationalsocialismen för antisemitiska syften. Det är inte ovanligt att kommunister hävdar att massmorden i de kommuniststyrda staterna inte kan skyllas socialismen av det skälet att ideologin missbrukades av auktoritära ledare som Stalin. När får vi höra liberala, europeiska politiker hävda att problemet med kommunismen var Lenins och Stalins tolkning av urkunderna? Numera hävdar politiskt korrekta kristna att de som påstår att Bibeln fördömer homosexualitet använder de kristna urkunderna för politiska syften.
Frågan om det finns islamisk terrorism kan inte avgöras med den typ av politiskt motiverad semantik som EU hänger sig åt. Faktum är att ytterst få seriösa bedömare anser att varje gång som muslimer tar till våld, måste deras handlingar klassificeras som "islamisk terrorism". Frågan om Madrid- och Londonbombarna var muslimska terrorister är avhängig av våldsverkarnas sätt att definiera sina handlingar. ETA och IRA är inte kristna terroristorganisationer därför att varken ETA eller IRA har religiösa målsättningar. ETA slåss för ett från Spanien oberoende Baskien. IRA kämpar för ett från England fritt Irland. Det är politiska målsättningar. Al Qaida definierar sig och sin kamp i islamiska termer. Därför är Al Qaida också en muslimsk terroristorganisation. Al Qaida är en muslimsk terroristorganisation i lika hög grad som Röda Brigaderna och Baader-Meinhofligan var kommunistiska terroristorganisationer. PLO är den mest kända och förmodligen mest framgångsrika Mellanösternbaserade terroristorganisationen i modern tid. Men PLO är ingen islamisk terroristorganisation. PLO:s målsättning är upprättandet av en palestinsk stat på Västbanken. Det är en politisk målsättning. Flera av PLO:s frontfigurer har också varit kristna. Hamas är däremot en islamisk terroristorganisation därför att Hamas' beslut att förinta staten Israel är religiöst grundat.

Eurabia och de små stegens tyranni

Man kan tycka att EU:s beslut är i petigaste laget. Man kan också vara av den uppfattningen att den av EU föreslagna reformen är en marginell åtgärd vars betydelse inte skall överskattas. Faktum är till exempel att EU inte har för avsikt att kräva att de nya reglerna skall bli bindande för medlemsstaterna. Åtminstone inte ännu.
Det innebär dock inte att Europas medborgare saknar skäl att oroa sig. Det finns ingen anledning att svansa för den muslimska världen på det sätt som EU gör. Att EU satt sig ner och diskuterat europeisk yttrande- och pressfrihet med några av världens mest odemokratiska och föraktliga regimer, är både häpnadsväckande och stötande. Det är som om Göran Persson hade bett Nordkoreas Kim Jong Il om synpunkter på Sveriges demokrati. Att organisationen därtill har bestämt sig för att låtsas som om den islamiska terrorismen endast är en språklig invention, drar löje över Europa. Jorden blir inte platt bara för att vi förnekar att den är rund. Inte heller upphör den islamiska terrorismen att existera bara för att EU kommit överens med stater som stöder islamisk terrorism att något sådant inte finns.
Det är möjligt att kontinentens muslimer känner sig kränkta av pressfriheten, men det är knappast Europas problem. EU:s uppgift borde, i detta sammanhang, vara att utmana muslimska fördomar och ta det upplysta och rationella samhället i resolut försvar. Till grund för protesterna mot de danska Muhammedkarikatyrerna ligger, trots allt, uråldriga vidskepelser som inte hör hemma i moderna, högteknologiska samhällen. Dessvärre visar EU:s nya språkpolicy att organisationen inte har övergett den euroarabiska utopin. Marschen mot det nya, mångkulturella Europa tog inte en paus efter uppståndelsen kring de danska nidbilderna. Tvärtom: de nya rekommendationerna visar, med all önskvärd tydlighet, att EU är fast besluten att leda kontinenten in i en ny och mörkare epok.

Sidor

Prenumerera på Samtiden.com RSS