Amerikansk 1900-talsanarkism var socialistisk och ville förändra samhället med våld. William McKinley, amerikansk president, mördades av en anarkist. Michael Malice är anarko-kapitalist. Om socialister betonar jämlikhet, lägger Malice emfasen på frihet. Vad innebär det?
Anarchism can be summed up in one sentence, “You do not speak for me” and everything else is just application of that concept. It is the idea that authority is inherently illegitimate.
Libertarianer som Robert Nozick är statskritiska, men anser, till skillnad från anarkismen, att en minimal stat är nödvändig och kan rättfärdigas. Malice vill leva i ett statslöst samhälle. Han anser att en minimal stat är för mycket stat. Malice vill avskaffa demokratin. Fria människor behöver inte politiker. Malice har sagt att han vill avskaffa USA. Nationalstater ska, har han sagt, vara ideologiskt, inte geografiskt grundade. Följaktligen röstar han heller inte i delstats- eller presidentval. I denna artikel ska vi titta lite närmare på Malices senaste bok: The White Pill (självpublicerad 2022).
The Matrix
Bokens titel fick undertecknad att tänka på actionfilmen The Matrix. I en scen ställer Morpheus dramats hjälte, Neo, inför ett val.
You take the blue pill, the story ends. You wake up in your bed and believe whatever you want to believe. You take the red pill, you stay in Wonderland. And I show you how deep the rabbit hole goes.
Neo väljer det röda pillret och när det börjar verka ser han, för första gången, verkligheten i all dess brutalitet. Malice erbjuder oss ett vitt piller. Vilka är dess effekter, frågar man sig. Låt oss se efter.
Historia, historia och mer historia
Malice inleder boken med en anekdot om en av hans intellektuella hjältar: Ayn Rand. Ayn Rands verkliga namn var Alisa Rosenbaum. Alisa var född och uppvuxen i Sankt Peterburg, Ryssland. Hennes familj drev ett mindre företag, ett apotek, och blev snabbt en måltavla för kommunistisk repression. Företaget konfiskerades av kommuniststaten och Alisa blev utslängd från en universitetskurs med hänvisning till hennes klassbakgrund. Kommunisternas paroll var: “Vi utbildar inte klassfienden”.
Under förevändning att hon behövde träffa släktingar i USA, ansökte hon om och beviljades utresevisum. Alisa kom till New York 1926 och återvände aldrig till Sovjetunionen. Väl i USA försökte hon få över sina föräldrar till Amerika, men de nekades visum av de sovjetiska myndigheterna. Föräldrarna dog under den tyska belägringen av Leningrad.
Rand ägnade återstoden av sitt liv till att varna för totalitarism. Det är, brukade hon klaga, inte lätt att förklara för fria människor hur det är att leva i ett totalitärt samhälle.
Malice axlar Rands projekt
Vad gör Malice? Han gör samma sak som Rand. Med andra ord: Han försöker förklara för västmedborgare hur bra de har det och han gör det genom att beskriva livet i kommunistdiktaturerna i öst. Bokens titel är således missvisande. The White Pill är en historielektion. Boken handlar om europeisk och amerikansk samtidshistoria, men den fond mot vilken allt utspelas är ryska revolutionen och det kalla kriget mellan kommunistdiktaturerna i öst och västdemokratierna. Ronald Reagan och Margaret Thatcher är två av bokens hjältar, störst av alla är emellertid Mihail Gorbatjov.
Det innebär att inget av det som Malice säger är nytt. Robert Conquest baserade The Great Terror på ryska källor, Malice citerar Conquest. Det gör inte boken ointressant, men knappast originell heller.
Detta kände undertecknad emellertid inte till
Ryska revolutionen och Stalintiden är ett stort ämne och här är några skojiga fakta som Malice grävde fram i arbetet med boken och som redaktören inte kände till:
- 1918 kom bolsjevikernas äktenskapslag i vilken familjens försvinnande under socialismen förutspåddes. Att föredra sina egna barn framför andras barn var, enligt kommunistregimen, en borgerlig attityd.
- Det var inte endast Hitlers Stormavdelningar som anordnade bokbål. I Ryssland brände man, förutom så kallad kontrarevolutionär litteratur, böcker av bland andra Platon, Schopenhauer och Descartes.
- Eftersom kommuniststaten hade bestämt att socialismen producerar oöverträffat välstånd, förväntade man sig en befolkningsökning. När statistikerna väl hade räknat färdigt, visade det sig att partiets prediktion på 170 miljoner inte endast var felaktig, befolkningen hade minskat. Den som ansvarat för rapporten sköts tillsammans med sina kollegor och ersattes med statistiker som, i en ny rapport, förutsåg en befolkningsökning till 170 miljoner. Partiet, förklarade Trotskij, har alltid rätt: “Ingen av oss önskar eller kan bestrida partiets vilja. Det är uppenbart att partiet alltid har rätt … Vi kan bara ha rätt med och av partiet, för historien har inte erbjudit något annat sätt att ha rätt.”
Vad är det för piller som Malice vill att vi ska svälja?
Inget alls, dessvärre. På bokens sista sida avslöjas sanningen:
It is possible that those of us who fight for the dignity of mankind will lose our fight. It is not possible that we must lose our fight. That is the white pill.
Boken avslutas alltså med en antiklimax. Det är en banal sanning att vi antingen vinner eller förlorar våra strider. Det är svårt att undkomma intrycket att Malice inte visste hur han skulle attrahera läsare till en bok om Sovjetunionen och Östeuropa och att han valde titeln därför att han visste att människor skulle associera till de enormt populära Matrixfilmerna.
Vi avrundar med en vits från Sovjettiden
Livet i arbetarklassparadisen var ett helvete och människor hanterade det genom att skämta om det. Dags för sovjetisk humor:
En dag var Sovjetunionens president Michail Kalinin i Moskva och höll ett tal om hur mycket landet hade förbättrats. Han blev särskilt upphetsad när han diskuterade de nya tjugo våningar höga skyskraporna på Karl Marx-gatan i Charkov.
En arbetare i publiken ställde sig tyst upp för att protestera. “Kamrat Kalinin, jag bor i Charkov. Nästan varje dag tar jag en lång promenad på Karl Marx gata. Jag har inte sett några skyskrapor.”
“Det är det som är problemet med dig!” skrek Kalinin. “Du slösar bort din tid på att promenera, i stället för att läsa tidningar och lära dig vad som händer i landet!”