Home » Okategoriserade » Blitz: Trump Will Smash the Left and Win

Blitz: Trump Will Smash the Left and Win

Idag går USA till val. Republikanernas kandidat, Donald Trump, utmanas av Demokraten Joe Biden. Biden förutsägs vinna valet. Hur det går återstår emellertid att se. Trump var nederlagstippad när han mötte Hillary Clinton fyra år sedan.
En av dem som hoppas att Trump ska bli återvald är den amerikanske författaren David Horowitz. Horowitz växte upp i en kommunistisk familj och tillbringade drygt halva sitt liv i den revolutionära vänstern. I mitten på 80-talet lämnade han emellertid vänstern och blev en av dess skarpaste kritiker.
Horowitz har sagt att Donald Trump är Amerikas modigaste man, en sann amerikansk hjälte och i boken BLITZ: Trump Will Smash the Left and Win (Dreamscape Media, 2020) beskriver han Trumps fyra första år i Vita huset.

Blitz: Trump Will Smash the Left and Win

Vad handlar Blitz inte om?

Bokens titel är illa vald. Den skapar förväntningar som i realiteten aldrig blir infriade. Kanske är det sant att Trump kommer att krossa vänstern och bli återvald, men som läsare vill man ju veta på vad Horowitz grundar sin övertygelse. Boken svarar dock inte på den frågan och skälet är att boktiteln är satt av förlaget, inte av Horowitz. Det är förlagen som tar de ekonomiska riskerna. Därför förbehåller de sig rätten att bestämma vad böckerna ska heta.

Grön kommunism

Horowitz menar att det Demokratiska partiet har förändrats. Det är inte längre ett liberalt parti, utan ett parti som accepterar socialistiskt och ibland också kommunistiskt tankegods. Naturligtvis menar Horowitz inte att Demokraterna är kommunister i klassisk mening. Deras mål är inte att storma Vita huset och skapa en bonde- och arbetarrepublik.
De är moderna socialister och kommunister. De drömmer om en grön kommunism. De säger sig vilja rädda planeten och de är beredda att offra Amerika för att uppnå detta mål. De kallar det givetvis inte för kommunism, men Horowitz menar att om Demokraterna får sin vilja igenom och kan förverkliga det som kallas The Green New Deal kommer de att skapa en centraliserad ekonomi och i dess förlängning: en polisstat.

Idén som lanserades av Demokraten och socialisten Alexandria Ocasio-Cortez har sålts som klimatpolitik, men om Horowitz har rätt handlar projektet om mer än så.

Försvaret ska halveras. Vad har det med klimatpolitik att göra? Ett av den federala staten administrerat hälso- och sjukvårdssystem ska ersätta det nuvarande systemet som blandar privata och offentliga lösningar. Vad har det med klimatpolitik att göra? Rätt till arbete ska införas. Vad har det med klimatpolitik att göra? Medborgarlön ska införas så att personer som inte vill arbeta ska kunna leva ett drägligt liv. Den federala regeringen ska skapa miljontals högavlönade jobb och garantera alla människor ekonomisk säkerhet. Vad har det med klimatpolitik att göra? The Green New Deal är i realiteten en modern, socialistisk plan. Idag är det inte möjligt att mobilisera människor i kamp för planekonomi. Moderna socialister säger sig därför vilja rädda planeten. Dessutom: Ocasio-Cortez säger att vi har ynka tio år på oss. Dåtidens kommunister hade en snarlik paroll: “Socialism eller barbari!”.

Följaktligen kommer det inte som en överraskning att The Green New Deal saknar konsekvensanalys. Kommunister har aldrig ställt frågan om planerade ekonomier fungerar. I likhet med Ocasio-Cortez är de övertygade om att alla goda idéer i slutändan är kompatibla.

Vad ska hända med alla företag och anställda som arbetar med och inom försvarsindustrin? Var ska energin komma ifrån när kol, olja, gas och kärnkraft har förbjudits? Hur påverkar ett storskaligt energiförbud av detta slag USA:s nationella säkerhet? Iran, Ryssland och Venezuela lär ju knappast avveckla sina industrier. Dessutom: Vad ska vi ersätta exportinkomsterna med?
Hur påverkar förbudet mot pruttande kor landets alla lantbrukare?
Hur ska man förmå det amerikanska folket att ge upp sina drygt 267 miljoner bilar och klimatsäkra drygt 300 miljoner byggnader? Varifrån ska de 93 trillioner dollar komma som ska finansiera projektet?
Är det överhuvudtaget möjligt att verkställa denna politik utan att skapa en kommandostat? Horowitz svar är ett entydigt nej.

Motståndet

Ocasio-Cortez är medlem i det så kallade Motståndet. Motståndet bildades fem dagar efter presidentvalet. Det är finansierat av Georg Soros och består av ledande politiker från Demokraterna, bland andra Hillary Clinton och representanthusets ordförande: Nancy Pelosi, och drygt 170 vänsterorganisationer. Under det flera dagar långa mötet på ett av Washingtons lyxhotell spikades politiken. Den första målsättningen är att driva det Demokratiska partiet vänsterut. Den andra målsättningen är att sabotera Trumps presidentskap.

Demokraterna skulle bli det stora NEJ-partiet. Det skulle inte spela någon roll vad Trump sade eller föreslog. Demokraterna skulle säga nej till allt. Ett moraliskt språk skulle användas. Trump skulle anklagas för att vara rasist, sexist, homofob och islamofob. Allt skulle vändas emot honom. Den bakomliggande idén var Goebbelsk: frågan om Trump faktiskt är allt det som han anklagas för, är irrelevant. Anklagelserna ska upprepas tills människor accepterar dem som fakta.

Den första aktionen bestod av en bojkott. Sjuttio Demokrater bojkottade presidentinstallationen. Dagen efter presidentinstallationen startade den så kallade Kvinnomarschen. Marschen leddes av terroristsympatisören Linda Sarsour. Under eventet beskrevs Trump som nazist och popsångaren Madonna skrek för full hals att hon övervägt att spränga Vita huset.

Snart började media att attackera Trump på bred front: Trump är rasist, sexist, homofob och islamofob.

Därmed bröts en gammal, politisk tradition. Presidenter har normalt sex månaders politisk smekmånad. Obamas smekmånad varade längre. Under denna period ska presidenten ges tid att sammansätta sitt kabinett. Opposition och media ska därför avstå från kritik. Trumps smekmånad varade mindre än en sekund. Planerna på att ställa honom inför riksrätt formulerades innan han hade installerats som president.

Och det var endast början.

Ryssland

I juli 2016 inledde FBI en hemlig övervakning av Trumpkampanjen. Enligt FBI fanns det indikationer på att Trumpkampanjen samarbetade med Ryssland i syfte att smutskasta Hillary Clinton.

Under tre år skulle media kampanja mot Vita huset med anledning av detta. Återigen: det spelade ingen roll vad Trump gjorde. Ett exempel.

I april 2018 attackerade Syrien staden Douma med kemiska stridsmedel. USA, Storbritannien och Frankrike straffade Assad med flyg- och missilattacker. Frågan var hur man skulle tolka det amerikanska deltagandet. Var det förenligt med kollusionsteorin? Problemet var att Putin var allierad med Assad. Hur troligt är det att Trump skulle angripa en av Putins allierade om han själv är beroende av ett fungerande samarbete med den ryske diktatorn?
Kabelkanalen MSNBC presenterade en minst sagt bisarr förklaring till det inträffade. Enligt MSNBC hade Putin övertalat Assad att attackera Douma med kemiska stridsmedel. Syftet var att ge Trump en ursäkt att angripa syriska installationer. På det sättet skulle Trump kunna dölja sin allians med Putin.

Den så kallade Muellerutredningen inleddes 2017 och pågick under två och ett halvt år. Efter att ha spenderat 35 miljoner dollar konkluderade utredaren Robert Mueller att det inte fanns några bevis för att Trumpkampanjen samarbetat med Ryssland.
Vita huset gick nu till motattack. Trump beordrade Justitiedepartementet att gå till botten med frågan och ta reda på hur Rysslandsryktet hade uppkommit.
Det visade sig att Hillary Clintons stab hade anställt en man med anknytning till Demokraterna att leta upp saker som Clinton kunde utnyttja mot Trump under valkampanjen. Personen ifråga hade sedan gett uppdraget åt Fusion GPS – ett företag som har specialiserat sig på informationsinhämtning. Fusion GPS hade, i sin tur, anställt en före detta brittisk agent att utföra uppdraget. Mannen som heter Christopher Steele kompilerade ihop dossiern med hjälp av ryska KGB.
Dossiern skickades sedan till FBI:s chef James Comey. Internt ansågs Steeles rapport vara rent dravel, men det hindrade inte Comey från att övertyga en domstol att rapporten nödvändiggjorde att FBI gavs laglig rätt att spionera på Trumpkampanjen. Comey undanhöll från domstolen det faktum att rapporten var finansierad av Trumps politiska motståndare och att dess innehåll bestod av overifierat skvaller.

Historien hade därmed tagit en minsta sagt bisarr vändning. Clintonkampanjen hade gjort exakt det som man anklagade Trumpkampanjen för att ha gjort: samarbetat med Ryssland i syfte att påverka en valutgång.

Dom först, evidens efteråt

Muellerrapportens slutsats kom som en chock för Demokraterna. Anklagelserna hade visat sig vara oberättigade. Eftersom det inte var längre var möjligt att hävda att Trump måste avsättas därför att han brutit mot lagen, bestämde man sig för att inleda en riksrättsprocess även om man inte hade några egentliga skäl för att göra det.
Det var samma taktik som användes i Stalins Sovjetunion. Lavrentij Berija var chef för NKVD och brukade säga till Stalin: “Om du ger mig ett namn, ska jag ge dig ett brott”.

Demokraterna hävdade nu att Trump att hade försökt att pressa Ukrainas president att gräva upp smuts om Clinton. Det ska ha skett under ett telefonsamtal mellan Trump och den ukrainska presidenten. Problemet var att ingen förutom Trump och den ukrainske presidenten visste vad som sagts under samtalet.
Det spelade emellertid ingen roll för Demokraterna. De hade bestämt sig för att applicera Berijas metod: om brottet inte existerade, skulle de dikta upp det.

Trump lät därför publicera en utskrift av samtalet. Utskriften visade tydligt att Trump inte var ute efter att smutskasta Hillary, han ville ha den ukrainske presidentens hjälp att utreda Ukrainas roll i Demokraternas försök att rigga valet 2016.

Hoten mot Amerika

I bokens slutkapitel beskriver Horowitz de tio största lögnerna om Trump, Amerika och Amerikas allierade.
För det första: det är Demokraterna som är rasister, inte Republikanerna. Republikanerna står för individualism, Demokraterna för kollektivism och identitetspolitik.
För det andra: Demokraterna bryr sig inte om minoriteter, de bryr sig om deras röster. Det är skälet till varför Demokratiskt kontrollerade innerstädes präglas av kriminalitet och droger. Minoriteter är röstboskap.
För det tredje: det är Demokraterna som utgör ett hot mot konstitutionen. Det är Demokrater som vill avskaffa elektorskollegiet och senaten och öka antalet medlemmar i högsta domstolen.
För det fjärde: Slaveri och rasism är inte Amerikas sanna arv. De första slavarna fördes till Amerika av britter. Amerikanerna gjorde uppror mot britterna och befriade slavarna efter ett förödande inbördeskrig.
För det femte: Obamas uppgörelse med Iran har inte stoppat Irans stöd till terrorism, utan hjälpt mullorna att finansiera det.
För det sjätte: Trump konspirerade inte med ryssarna mot Clinton, Clinton konspirerade med ryssarna mot Trump.
För det sjunde: Det är Demokraterna som är religiöst trångsynta, inte republikanerna.
För det åttonde: The Green New Deal är inte skandinavisk socialism, utan totalitär kommunism.
För det nionde: Israel ockuperar inte Palestina, det existerar inga palestinier.
För det tionde: Obamacare är ingen mänsklig rättighet, utan ett hot mot människors frihet.

Kommer det att räcka?

Horowitz är övertygad om att Trump kommer att vinna. Det amerikanska folket är trötta på politisk korrekthet. Bristen på politisk korrekthet är Trumps största tillgång. Det återstår att se om det kommer att räcka.