Feministiskt initiativ (FI) är ett nytillskott i svensk politik. Partiet beskriver sig som feministiskt, antirasistiskt och demokratiskt. Frågan är var på den politiska skalan som vi hittar partiet.
Foto: Pixabay. Källa: b0red.
Konservativt eller liberalt?
FI är inget konservativt parti. Det räcker med en snabb blick i partiprogrammet för att avfärda den misstanken. FI använder förvisso inte ordet “revolution”, men partiets målsättning är likväl en omfattande omstrukturering av samhället.
Är FI:s aktivister liberaler? Nej, det är de inte. Liberaler lägger emfasen på individen. FI:s grundare kom från den socialistiska och kommunistiska vänstern. Marxister pratade om klass, FI är en identitetspolitisk rörelse. Kollektiven har blivit fler, inte färre.
Är FI ett vänsterparti?
FI är utan tvekan ett vänsterparti. Faktum är att om man hade avidentifierat FI:s och Vänsterpartiets partiprogram och sedan blandat dem, hade man upptäckt att de är lika till förväxling.
Det finns dock fler skäl att anta att FI är ett vänsterparti.
Ett skäl har vi redan nämnt: partiets grundare kommer från den socialistiska och kommunistiska vänstern.
En annan metod är att granska partiprogrammet. Man finner då att FI förespråkar klassisk vänsterpolitik. Man vill bygga ut den offentliga sektorn. Gamla skatter ska höjas, nya införas. Vinster i välfärden ska förbjudas. Människors valfrihet ska inskränkas därför att det leder till ojämlikhet.
Ytterligare en möjlighet är att studera materialet från den nyligen avslutade partikongressen. Ingen feminism utan antikapitalism är namnet på en motion. Under rubriken Vår syn på ekonomi kan vi läsa följande:
Vidare:Därför är kapitalism inte bara omoraliskt utan också ekonomiskt ohållbart då vinstkrav utan sådd försätter systemet i återkommande ekonomiska kriser.
Rätten till bostad, arbete, utbildning och hälsa är beroende av klass, ras, kön och nationell tillhörighet. Det är en historisk snedvridning av resurser som vi vill åtgärda med antikapitalism, antirasism, feminism och antikolonialism.
I motionen Visionär autonomi och pragmatisk parlamentarism sägs följande:
Var gång kapitalismen försätter sig själv i en ekonomisk kris garanterar systemet sin fortlevnad genom att spela på främlingsfientligheten.
En annan motion, Skapa en tankesmedja med uppgift att fördjupa våra kunskaper i ekonomisk vetenskap och filosofi, slår fast att “Samhället är idag kapitalismens gisslan”.
Fem partimedlemmar uppmanar partiet att utreda “hur vi uttryckligen i vårt partiprogram kan anse oss även vara socialister i ekonomiska frågor och hur vi kan formulera vår egen socialism kopplat till kampen för global ekonomisk jämlikhet och intersektionalitet”.
Det faktum att socialister och kommunister inte ser något problem med att vara medlem i partiet indikerar att det är ett vänsterparti.
Är FI ett socialistiskt eller kommunistiskt parti?
Vad innebär det att FI är ett vänsterparti?
Det finns goda skäl att anta att FI inte är ett renodlat socialistparti. Socialister betonar inte endast kampen mellan arbetarklass och borgarklass, klasskampen anses också vara central därför att det är den som ska bereda vägen för det socialistiska samhället. FI:s samhällsanalys är intersektionell. Partiet förnekar inte att det pågår klasskamp, men det betraktar klasskampen som en av många kamper i samhället.
Inte heller är FI ett kommunistparti. Ett minimivillkor för att kalla sig “kommunist” är att man anser att staten ska äga produktionsmedlen. Det är sant att kommunister säger att arbetarna eller folket ska äga produktionsmedlen, men när denna teori har operationaliserats, dvs. översatts till praktisk politik, har det inneburit statligt ägande. FI förordar förvisso förstatliganden, men inte planekonomi av östeuropeiskt snitt.
Fascism och socialism
Ytterligare en möjlighet är att FI är en fascistisk rörelse. Problemet med denna teori är att den förefaller kollidera med en annan bedömning: den som sade att FI är ett vänsterparti.
Denna motsättning mellan fascism och socialism baseras emellertid på en optisk illusion: det faktum att fascister och socialister historiskt sett har bekämpat varandra. Det är lätt att glömma bort att kommunister slogs inbördes under hela 1900-talet, men att ingen utomstående betraktare någonsin kom på idén att skilja mellan äkta och förmenta kommunister. Kommunister är kommunister.
Den fascistiska ideologin växte fram ur debatter mellan marxistiska teoretiker. Den fråga som de försökte lösa var varför arbetarklassen inte gjorde uppror mot kapitalismen. Detta var inte blott en retorisk frågeställning. Marxismens framtid stod på spel. Marx hade, trots allt, förutspått kapitalismens kollaps.
Frankfurtskolan menade att marxismens svaghet var dess avsaknad av psykologisk analys. Därför ville man kombinera Marx’ analys av kapitalismen med Freuds psykoanalys.
Lenins svar var att kapitalismen mutade arbetarklassen med de så kallade superprofiter som imperialism och kolonialism hade möjliggjort.
Mussolini var en av Italiens mest kända marxistiska teoretiker och hans slutsats var att nationen är marxismens akilleshäl. Marx hade sagt att klasstillhörighet trumfar alla sociala band. Mussolini menade att Marx hade fel på denna punkt. Verkligheten hade tvärtom visat att nation trumfar klass. Människor bryr sig mer om fosterlandet än sin klasstillhörighet. Mussolini sade sig ha lärt det i skyttegravarna under första världskriget. Hans slutsats var därför att människor endast kan vinnas för socialismen om socialismen är ett nationellt projekt. Nation plus socialism är lika med nationalsocialism.
Nationalism och internationalism
En möjlig invändning är att fascismen bröt med socialismen när den blev nationalistisk. Detta är knappast med sanningen överensstämmande.
Det är förvisso sant att fascismen var nationalistisk, men nationalism är inget som särskiljer fascismen från dess rivaler på vänsterkanten. Socialister och kommunister har alltid reagerat med starka nationella känslor när de har upplevt sig hotade av imperialism. Det är lätt att glömma bort att vänstern var extremt nationalistisk under 60- och 70-talet. Listan på nationella befrielserörelser som stöddes av den svenska vänstern var periodvis nästan lika lång som kinesiska muren. Affischer med Fidel Castro prydde de kommunistiska partiexpeditionerna. Ingen brydde sig om att Castro hade sagt: “Fosterlandet eller döden!”. Det var politiskt korrekt att vara kommunistisk nationalist.
Vad kan vi säga om internationalismen? Socialister och kommunister var ju organiserade internationellt.
Faktum är att Europas fascister inte var annorlunda i det avseendet. På initiativ av Mussolinis regering hölls en konferens i Schweiz år 1934 under vilken europeiska fascister diskuterade möjligheten av en universell fascism. Fascisterna uppfattade sig, liksom kommunisterna och socialisterna, som medlemmar av en transnationell rörelse och syftet med kongressen var att formalisera detta band. På samma sätt som kommunisterna i Tredje internationalen och socialisterna i Socialistinternationalen arbetade för en kapitalismfri värld, hoppades Europas fascister att ett framtida fascistiskt Europa skulle dominera andra kontinenter på det sätt som romarriket hade dominerat den antika världen.
FI och nationsstaten
Hur ser FI på nationsstaten? Vill FI avskaffa Sverige? Svaret på den frågan är: nej. Åtminstone inte i dagsläget. FI är tvärtom skeptisk till överstatlighet med motiveringen att det hotar vår nationella demokrati. FI har öppet kritiserat olika transnationella institutioner och ifrågasatt den centralisering av makt som pågår inom EU. Man försvarar EU:s subsidiaritetsprincip, den regel som säger att EU endast ska besluta när medlemsstaterna inte kan göra det. FI eftersträvar “internationellt samarbete”, dvs. mellanstatligt samarbete mellan nationsstater.
Detta kan verka märkligt med tanke på att FI också förespråkar fri invandring.
I realiteten finns det dock ingen motsättning mellan FI:s försvar av Sverige och partiets immigrationspolitik. För FI är Sverige inte en kulturell entitet. FI förnekar inte Sveriges existens, men ser heller inte massinvandring som ett hot mot Sverige av det enkla skälet att FI inte erkänner existensen av en genuin svensk kultur. För feministerna i FI är Sverige endast en landmassa som omges av ett onödigt högt stängsel bakom vilket sexister och rasister härjar mer eller mindre fritt.
Nästa artikel
Östeuropéer brukade beskriva sina regimer som “Röd fascism”. Det som man syftade på var den kommunistiska staten. För att förstå fascismen måste vi således granska dess syn på staten. Det är en politisk rörelses syn på staten som gör den mer eller mindre fascistisk.