I förra artikeln beskrev vi hur den övre medelklassen har kommit att dominera Amerikas elitskolor, dvs. de institutioner från vilka lejonparten av landets beslutsfattare rekryteras och hur detta har förändrat klasstrukturen i det amerikanska samhället.
Under 1960-talet minskade den etniskt baserade segregationen i USA. Samtidigt ökade en annan form av segregation, det som Robert Reich har kallat ”The secession of the successful”. Framgångsrika och välutbildade amerikaner har i allt högre grad isolerat sig från resten av samhället. Problemet med den nya överklassen är inte endast att den lever i en social bubbla, avskild från resten av Amerika, och att den följaktligen har mycket ytliga kunskaper om hur vanliga amerikaner tänker och lever, det är medlemmar ur denna sociala grupp som dominerar det politiska, ekonomiska och kulturella livet.

Politiskt problem?

Den övre medelklassens segregering från resten av Amerika är självvald och egentligen inget som vi ska förvåna oss över. När människor har råd, undviker de inte endast områden med sociala problem, de undflyr människor som är annorlunda. Den övre medelklassen är inte annorlunda än andra sociala grupper, den har endast, i kraft av sitt välstånd, fler valmöjligheter och vi ska inte förvåna oss över att den har utnyttjat dessa möjligheter i syfte att öka den egna livskvaliteten.

Staten och underklassen

För att förstå varför underklassen är ett problem, måste vi förstå Murrays samhällsfilosofiska utgångspunkt. Murray är inte konservativ. Han är libertarian. Konservativa anser att staten skall främja traditionella värden. Murray vill ha en så liten stat som möjligt.
Ur ett välfärdsstatligt perspektiv är underklassen närmast en tillgång. Den gör det möjligt att anställa myriader av byråkrater som skall administrera problemet. Den ger politikerna en möjlighet att visa att de sympatiserar med utsatta människor. Vänsterpolitiker kan hävda att underklassens existens utgör ett bevis på kapitalismens brister och socialismens nödvändighet.
Ur ett libertarianskt perspektiv är underklassen inte endast en belastning, den är även ett ideologiskt problem. En stor underklass bereder vägen för ideologier som betonar nödvändigheten av en allt större stat och en stark stat är oförenlig med ett fritt samhälle. Murray menar att Amerikas grundare hade en libertariansk grundsyn på samhället. Den amerikanska konstitutionen skrevs för att ge människor möjlighet att under friast möjliga former skapa sig en bättre framtid. Istället för att styras av politiker, skall människor styra sig själva. Frihet förutsätter en minimal stat.
Det faktum att Murray bekänner sig till en libertariansk samhällsfilosofi, innebär dock inte att hans argument är filosofiskt. Coming Apart är ingen filosofisk avhandling, utan en empirisk studie. När således Murray säger att det traditionella äktenskapet är bäst för barn, är detta påstående inte härlett från filosofiska axiom, utan istället grundat på empiriska studier. Detsamma gäller Murrays emfas på religionens centrala roll. När Murray säger att religion är nödvändigt, menar han inte att det är tvunget därför att Gud existerar, utan därför att religiös övertygelse är en viktig källa till socialt kapital och att ett samhälle utan socialt kapital är oförmöget att hävda sitt oberoende visavi staten.

Det fria samhällets infrastruktur

Vilka är det fria samhällets grundvalar? Murray menar att det fria samhället endast kan växa fram och fortleva om fyra villkor är uppfyllda:

• Människor måste arbeta. Det är i kraft av människors arbete som det civila samhället kan utvecklas och stärkas och förbli oberoende av staten. En stark arbetsetik är därför ett villkor för den minimala statens beständighet.
• Det fria samhället förutsätter människor som är utrustade med fasta moraliska övertygelser. En minimal stat kan endast existera om medborgarna förmår styra sig själva och det sistnämnda är endast möjligt om medborgarnas agerande är baserat på moraliska principer.
• En eller annan form av religiositet är av nöden. Ett fritt samhälle kräver moraliska individer och för den stora massan gäller att dess respekt för moral och sed alltid har varit baserad på en kombination av kärlek till och rädsla för Gud.
• Äktenskapet mellan man och kvinna är samhällets kanske viktigaste institution. Det är i familjen som nästa generation präglas till att leva ett rättrådigt liv kännetecknat av hårt arbete.

Murray menar att det amerikanska samhället under en mycket lång period var baserad på en värdekonsensus: folkflertalet höll för sant att äktenskap mellan man och kvinna är den optimala samlevnadsformen, att vuxna män som inte arbetar inte förtjänar samhällets respekt, att vuxna kvinnor skall sköta om hemmet och ta hand om barnen, att fasta moraliska övertygelser inte endast är viktiga, utan att de vilar på gudomliga principer.
En anledning till att Murray behandlar 60-talet som en vattendelare är att det var på 60-talet som denna värdekonsensus för första gången utmanades på allvar.

Det vita Amerika

Det är viktigt att hålla i minnet att Murray diskuterar situationen inom den vita arbetarklassen. Han har sagt att han tror att det underlättar för läsaren att fokusera på problemet. Om han istället hade diskuterat det svarta Amerika, hade problemet hamnat i bakgrunden och istället hade en debatt om boken gör sig skyldig till rasism flammat upp.
Den värdekonsensus som Murray beskriver fungerade inte endast som ett socialt kitt, den bidrog också till att skydda utsatta sociala grupper. Murray ger flera exempel. Det var t.ex. ovanligt med skilsmässor och det gagnade naturligtvis arbetarklassens barn. Män var utsatta för ett hårt socialt tryck att försörja sig genom arbete istället för brott och det främjade naturligtvis männens familjer och den större sociala gemenskapen.
I takt med att den gamla överenskommelsen eroderade, ett förlopp som initierades i början på 60-talet, påbörjades den process som skulle leda till framväxten av en underklass präglad av äktenskapskris, arbetslöshet, kriminalitet och irreligiositet. Coming Apart utgör ett försök att beskriva de empiriska konsekvenserna av denna utveckling och länka resultatet av diskussionen till de teser som han och Herrnstein drev i The Bell Curve.

Underklassens Amerika

Murrays empiriska material är omfattande och vi skall här bara kika på några enstaka data.
Det traditionella äktenskapet är den kanske allvarligaste krishärden. Stödet för den traditionella synen på äktenskapet enligt vilken mannen försörjer familjen medan kvinnan tar hand om barn och hushåll, har försvagats. Allt färre gifter sig och det har blivit vanligare med skilsmässor. År 1960 var 4 procent av Murrays population skild, år 2010 hade en tredjedel av de tillfrågade erfarenhet av skilsmässa. Det blir allt vanligare med dysfunktionella äktenskap och allt fler barn växer upp i hushåll med endast en förälder. År 1960 föddes 3 procent av barnen utom äktenskapet, 50 år senare var samma siffra uppe i 29 procent. År 1960 levde 9 av 10 barn med båda sina biologiska föräldrar, år 2010 gör endast en dryg tredjedel det.
Synen på arbete som medel till självförverkligande och ekonomiskt oberoende har förändrats radikalt. När amerikaner år 1973 fick frågan om vad som är viktigast med ett arbete, svarade en majoritet att det är att det skapar en känsla av att man har uppnått något med sitt liv. Drygt 30 år senare hade amerikanerna tänkt om. Allt fler vill arbeta så lite som möjligt, allt fler anser att det är tryggheten, inte utmaningarna, som är det viktiga. Amerika hade emellertid inte endast blivit mer europeiskt i sin syn på arbete, allt fler amerikaner valde att inte arbeta. När Murray jämför 1960 med 2004 finner han att tre gånger så många amerikaner har valt att inte söka arbete. När männen blev tillfrågade om varför de inte sökte arbete, svarade de inte att det berodde på att de inte trodde sig kunna hitta arbete, istället klagade de på lönerna. De hade upptäckt att i ett samhälle med en stark stat behöver man inte arbeta för att överleva om man inte vill.
Åtta av tio män i statliga eller federala fängelser kommer från arbetarklassen. Murray beskriver hur hela arbetarklasstadsdelar blir alltmer präglade av kriminalitet när tonåringar utan sysselsättning och med bristande moralisk kompass börjar fylla stadskärnorna och hur vandalism och klotter blir en del av människors vardag. År 1960 arresterades 150 personer per 100 000 människor, år 2010 hade arresteringssiffran stigit till över 700.
Den allmänna sekulariseringen har medfört att religiösa uppfattningars roll i samhället har minskat över tid. År 1972 hade blott 4 procent av arbetarklassen ingen religiös preferens, år 2010 har siffran stigit till drygt 20 procent. En annan grupp som har ökat i storlek är de som säger sig ha en religiös övertygelse, men som är lika lite involverade i religiösa aktiviteter som icke-troende. Den gruppen har nästan fördubblats i storlek.

Den övre medelklassens Amerika

Murray kontrasterar denna, enligt honom, deprimerande utveckling med situationen i den övre medelklassen. Medan arbetarklassen håller på att kollapsa socialt, har den övre medelklassen lyckats att bevara den för det civila samhället så viktiga medborgarkulturen.

Varför är detta ett problem?

Murray identifierar flera problem med den utveckling som har pågått sedan 60-talet. Ett problem är, som vi har sett, att den övre medelklassen, i ett försök att skydda sig mot det sociala förfallet, har isolerat sig och numera lever i en egenhändigt uppförd bubbla utan verklig kontakt med resten av Amerika.
Det är dock inte bara överklassen som är ett problem. Murray är minst lika orolig för arbetarklassen. Familjeliv, arbete, social gemenskap och tro utgör det som Murray kallar "The Stuff of Life". Det är dessa saker som gör oss lyckliga och nöjda med våra liv. Det finns inget mer tillfredställande än att vara lyckligt gift, kunna förverkliga sig i sitt arbete, utgöra en del av en större gemenskap och ha en trosuppfattning.
Murray pekar också på ett politiskt problem. Politiker och en icke föraktlig andel av allmänheten tror att problemet endast kan lösas genom uppförandet av en avancerad välfärdsstat av europeisk modell. De förstår inte att statstillväxten är roten till det onda, inte sjukdomens botemedel. Den offentliga sektorns expansion kommer att ytterligare försvaga de institutioner genom vilka människor söker och finner lycka i sina liv och det är inte samhällets privilegierade som kommer att drabbas av utvecklingen.

Dysfunktionell överklass

Murrays prognos andas djup pessimism. Om den övre medelklassen hade gjort sin plikt, hade den inte endast levt sitt liv avskilt från resten av Amerika, den hade stått upp för de fyra värden som håller den samman. I den meningen är Amerikas elit dysfunktionell: på ett personligt plan är den framgångsrik och, på många sätt beundransvärd, men den har abdikerat sitt ansvar att sätta standarder.

Herr Murray är alltid intressant

Ovanstående genomgång gör inte alls Coming Apart rättvisa. Boken är betydligt mer intressant och omfångsrik är det som redaktören har förmått pressa in i denna artikelserie. Redaktören har t.ex. inte berört kopplingen mellan Coming Apart och The Bell Curve.
Charles Murrays senaste bok är inte endast en intressant bok, det är också en originell bok. Murray är annorlunda därför att han, till skillnad från många samhällsdebattörer, inte nöjer sig med att skriva böcker om böcker, utan faktiskt försöker utreda verkligheten. Det är kanske den verkliga behållningen med boken.