Svensk immigrationspolitik har medfört att islam numera är en del av Sverige. Det är en, på många sätt, märklig och fascinerande utveckling. Den som under det röda och vilda 60-talet hade förutspått att moskéer skulle byggas i våra huvudstäder, att vår vackra huvudstad skulle utsättas för ett terroristattentat med islamiska förtecken och att svenskar i framtiden skulle slåss för extremiströrelser som Islamiska staten, hade, med all sannolikhet, blivit utskrattad.
I två artiklar har redaktören därför ställt frågan vad svenska högstadieelever får lära sig om islam. Resultatet av denna mycket begränsade studie var inte direkt applåderbart. Som väntat var skolans beskrivning av islam mer än lovligt tandlös.
I föreliggande artikel skall vi studera islams världsbild, dvs. hur islam betraktar sig själv, och vi ska göra det genom att skärskåda ett teokratiskt traktat: The Little Green Book (Bantam Books, 1985). The Little Green Book består av en samling fatwas och upphovsmannen till dessa dekret är ingen mindre än Irans förre andlige ledare, Ayatollah Mosavi Khomeini.

Varför har redaktören valt Khomeini? Var inte ayatollan en synnerligen omstridd figur? Det är korrekt: Khomeini var en djupt kontroversiell person, inte minst efter det att han hade satt ett pris på den brittiske författaren Salman Rushdies huvud, men få förnekar det faktum att ayatollan också var en islamisk auktoritet.
Det är med Khomeini som det var med Gottlob Frege. Det faktum att Frege var antisemit förändrar knappast det faktum att han är en av 1900-talets viktigaste filosofer. Inte heller förändrar det faktum att Khomeini var ärkereaktionär det faktum att han var expert på sitt område. Khomeini var Grand Ayatollah och som sådan auktoritet i islamiska studier. Ingen kan med vett och mening hävda att Irans förre andlige ledare inte var påläst och att han inte visste vad han talade om.

En totaliserande ideologi

Islam är, om vi får tro Khomeini, en totaliserande ideologi i den meningen att islam har svar på alla frågor. Det är också skälet till att islam är kapabelt att dominera världen. Det finns inget utanför islam och de som är emot islam skall, enligt ayatolllan, behandlas som simpla upprorsmakare. Det finns således likheter mellan Khomeinis perspektiv och den italienske fascisten Benito Mussolinis definition av fascismens credo: “All within the state, nothing outside the state, nothing against the state.”
Denna totaliserande ambition förklarar också bokens karaktär av regelsamling. Khomeinis världsbild är besynnerlig och i långa stycken absurd. Inget problem är för stort eller för litet för ayatollan. Han förklarar hur den världsomspännande islamiska republiken skall styras, men också vad man bör göra om man råkar tappa Koranen i toaletten.
Låt oss kika på några exempel.
När man besöker toaletten, skall man sitta på ett sådant sätt att man inte vänder Mecka ryggen. Emellertid är det inte tillåtet att exponera könsorganen och samtidigt vara vänd mot Mecka.
Helst bör platsen för toalettbesöket vara isolerad och när man träder in på platsen, gör man det med den vänstra foten. Omvänt gäller att den högra foten skall vara före den vänstra foten när man lämnar platsen.
Khomeini slår fast att det är förbjudet att kissa och bajsa på fyra platser, däribland återvändsgränder och gravplatser för rättrogna. Han dekreterar att en muslim bör undvika att urinera medan han står upp och förordnar att om denne rengör sin ändtarmsmynning med ett heligt objekt, är det inte tillåtet att samtidigt be en bön. Inte heller är det tillåtet att bajsa om man sitter under ett fruktträd eller framför dörren till ens eget hus.
Khomeini identifierar arton regler som skall efterlevas under måltider. Bland annat måste måltidsdeltagarna prisa Gud och slicka sina fingrar. Drickandet av vatten styrs av fem regler:

There are five things to be avoided during the absorption of water: drinking to excess; drinking after a heavy meal; drinking standing up during the night; taking the water jug in one’s left hand; drinking from a place where the jug is chipped or broken or at the location of the handle.

Khomeini hävdar att det är förbjudet att äta djurexkrementer. Det är också förbjudet att äta häst- eller åsnekött om en människa har haft sex med djuret medan det fortfarande var vid liv.

Moralisk kamp?

Det officiella Sverige har anslutit sig till en syn på islam som förefaller ha föga att göra med verkligheten. Det är en uppfattning som skulle kunna sammanfattas med följande ord: “Det är inte sant att islam har krig på dagordningen. Islam är en fredlig religion som har allas bästa för ögonen. Jihad har således inget med våld och blodsutgjutelse att göra, utan beskriver muslimens moraliska kamp mot immoralitet och frestelser.” Det är det officiella synen på islam.
Khomeini förkastar denna tes som patetisk. Jihad har aldrig handlat om individualpsykologi eller moralfilosofi. När profeten levde handlade bönestunderna om att inspirera de rättrogna till väpnad strid för islam.
Islam är, enligt Khomeini; en revolutionär religion och det är alla muslimers plikt att, om så behövs, med vapen i hand slåss för total islamisk dominans:

Jihad means the conquest of all non-Muslim territories. Such a war may well be declared after the formation of an Islamic government worthy of that name, at the direction of the Imam or under his orders. It will then be the duty of every able-bodied adult male to volunteer for this war of conquest, the final aim of which is to put Qur’anic law in power from one end of the earth to the other.

Det är västs fel

I skuldfrågan tvekar Khomeini inte en sekund: det är västs fel att muslimska länder är fattiga. Europa eller “satans representanter”, som han nedlåtande kallar oss, har terroriserat den muslimska världen teologiskt med målet att konvertera muslimska barn till kristendom eller ateism. Khomeini beskriver Europa som barbariskt och européer som vilda djur.
Khomeini avskyr särskilt det judiska folket som han anser är källan till alla lögner om islam och intriger i syfte att underminera sharia och han proklamerar att det är förbjudet för islamiska stater att ha kommersiella eller diplomatiska relationer med Israel.

Islamisk republik

I den islamiska republiken skall prästerskapet, i kraft av sin teologiska expertis, ha makten. Det sekulära styrelsesättet är oacceptabelt därför att det baseras på tesen att staten skall vara religiöst neutral. Khomeini avfärdar sekularismen med hänvisning till att islams profet var både religiös ledare och statsman. Ur islamisk synvinkel är politik och religion två sidor av samma mynt.
Khomeini expedierar dock inte endast sekularismen, han ifrågasätter meningen med verksamma, parlamentariska församlingar. I väst är lagar sociala konstruktioner. Vi stiftar lagar för att främja det sociala samspelet. För Khomeini är denna uppfattning fullständigt grotesk. Människan skall lyda Guds bud och dessa bud är alla nedlagda i islams heliga skrifter. I väst debatterar och kompromissar vi när vi är oeniga, för Khomeini är detta fullständigt otillständigt. Koranen är en perfekt spegelbild av den himmelska boken, därför finns det inget att diskutera eller förhandla om.
Den islamiska republiken skall styras i enlighet med Guds bud och dessa lagar kan inte förändras, modifieras eller överklagas.
Därför är också den nybildade islamiska republikens första uppgift att skapa ett propagandaministerium vars uppgift skall vara att sprida och förankra det islamiska budskapet.

Kultur

Kulturlivet i den islamiska republiken är inget prioriterat område. Människans uppgift är att leva ett gudfruktigt liv. Khomeini beskriver teatrar, biografer, danshak och konserter som “hotbeds of immorality”.
Män och kvinnor som vistas utomhus utan att täcka sina armar skälls för promiskuöst beteende. Etter värre är de som bär europiska kläder och dricker vin. Khomeini har inget till övers för de kvinnor som inte täcker sig. Samkönad undervisning beskrivs som ett hot mot den samhälleliga moralen.
Det är dock inte enbart kulturlivet i vid mening som avfärdas som ohälsosamt ur religiös synvinkel. Khomeini har mycket litet till övers för europeisk läkarvetenskap som han dömer ut som “cursed”. Han uppmanar muslimska ungdomar att vända vetenskapen ryggen och istället axla plikten att sprida islam.

Brott och straff

Khomeini hånar rättssystemet i väst som byråkratiskt och ineffektivt:

All that is required is for an Islamic judge, with a pen and inkwell and two or three enforcers, to go into a town, come to his verdict on any kind of case, and have it immediately carried out. Look at the present cost in time and money in Western society with all its judicial procedures surrounding any judgment, in the name of principles alien to Islam!

Khomeini fortsätter:

If the punitive laws of Islam were applied for only one year, all the devastating injustices and immoralities would be uprooted. Misdeeds must be punished by the law of retaliation: cut off the hands of the thief; kill the murderer instead of putting him in prison; flog the adulterous woman or man. Your concerns, your “humanitarian” scruples are more childish than reasonable.

Khomeini menar att det är rätt att döda i syfte skydda det muslimska samhället. Han hävdar till och med att det var skälet till varför islam utplånade så många rivaliserande stammar.

Om rena och orena ting

Khomeini hävdar att det finns elva orena saker, däribland urin, exkrementer och en exkrementätande kamels svett. Även hundar och grisar är orena, dock inte om de lever i vatten. Allt kött som har importerats från de otrognas länder är orent och bör undvikas av rättrogna.
Icke-muslimer kvalar in på åttonde plats. Khomeini slår fast att icke-muslimer är så till den milda grad orena att muslimer skall undvika att stå för nära dem. Allt på en icke-muslim är orent, till och med hårstrån och naglar.
Khomeini beskriver orenheten närmast som en smitta. Följaktligen ärver barn sina föräldrars orenhet. Ett barn som inte har nått puberteten är orent om föräldrarna inte är muslimer.
Det är inte tillåtet att ge Koranen till en icke-muslim. Islams heliga text får inte beröras av otrogna:

It is forbidden to touch a page of the Qur’an with anything impure; if such a thing should happen, the page must immediately be washed.

Khomeini påbjuder till och med vad som bör göras om ett exemplar av Koranen skulle råka trilla ned i en toalettstol:

If a page of the Qur’an, or a piece of paper with the name of Allah or the Prophet or one of the Imams on it should fall into a toilet, it is absolutely indispensable to withdraw it from there, even if this should prove costly. In case this is impossible, such a toilet must never be used until it has been ascertained that the paper has rotted away.

Sida upp, sida ner

Khomeini ställer upp den ena regeln efter den andra, allt i syfte att leda i bevis att islam har svar på alla frågor.
Muslimska kvinnor får inte gifta sig med icke-muslimska män. En gift kvinna har inte rätt att lämna sitt hus utan sin mans tillstånd. Hon har endast rätt att vägra maken sex med en giltig religiös motivering. Även mannen har plikter: en gift man måste ha sex med sin hustru åtminstone var fjärde månad.
Det är inte förenligt med islam att en vuxen man stirrar på en flickas mage om flickan inte har uppnått puberteten. Flickor bör giftas bort när de har uppnått puberteten. Män skall inte raka sig. Spel och dobbel är förbjudet. Det är skamligt att ha en judisk chef. Det är förbjudet att obducera muslimer.
Khomeini fyller sidorna med regler. Han diskuterar hur man vet att det vatten som man tänker använda för att rengöra anus är rent. Han ställer upp regler för hur man tvättar sig:

In step-by-step ablutions, one must begin by proclaiming in both loud and a low voice that one is planning to perform his ablutions; after that, one should wash one’s head and the back of the neck, then the right side of the body, followed by the left side. If this precise order is not followed, whether deliberately or out of ignorance, the ablutions are not valid.

Han slår fast att en man som har haft sex med ett djur ovillkorligen måste tvätta sig efteråt. Vi får också veta att fasta och onani inte är kompatibla storheter:

If a man during a fasting period masturbates and brings himself to ejaculation, his fast has been broken.

Att vuxna män har sex med nioåringar är helt i sin ordning förutsatt att de är försiktiga:

If a man who has married a girl who has not reached puberty possesses her sexually before her ninth birthday, inflicting traumatisms upon her, he has no right to repeat such an act with her.

Varför i all världen spiller redaktören tid på denna märkliga man?

Den fråga som redaktören försöker besvara är vad Koranen och traditionen, här uttolkade av en expert i islamisk rätt, säger. Poängen är givetvis inte alla muslimer har samma syn på islam som Khomeini. Det är knappast orimligt att anta att det finns muslimer som anser att ayatollan är lite väl doktrinär. Lika orimlig förefaller dock tesen att det faktum att Khomeini var ärkereaktionär, borgar för att han har fel om islam. Islam kan ju vara en reaktionär ideologi.
Att troende ofta förkastar delar av den officiella doktrinen är inte ovanligt. Frågar man kristna vad kristen tro innebär, får man till svars att livet erhåller en mening och att man plötsligt fylls av hopp och glädje i samma ögonblick som man håller skapelseberättelsen för sann. Man förnekar ofta existensen av ett helvete därför att det upplevs som påträngande och obehagligt, trots att helvetet utgör en integrerad del av den kristna doktrinen och därför är en teologisk realitet.
På samma sätt kan man förstå att många muslimer har svårt att smälta det faktum att profeten hade sex med en minderårig och att islamiska rättslärda som Khomeini försvarar hans agerande.
Det är ayatollans uppriktighet som gör The Little Green Book till fascinerande läsning. Ayatolla Mosavi Khomeini var expert i islamisk rätt och en av 1900-talets mest prominenta muslimska ledare. Det är av det skälet inte möjligt att avfärda honom som okunnig endast därför att han exponerar islams reaktionära och antidemokratiska karaktär.