Roger Scruton är Englands mest kända konservativa filosof. Scruton har skrivit ett trettiotal böcker i vilka han utvecklar sin syn på politik, kultur och estetik. I denna artikel skall vi kika lite närmare på An Intelligent Person’s Guide to Modern Culture (St. Augustine’s Press, 2000). I boken har Scruton tagit på sig uppgiften att förklara vad kultur är för något och varför den är viktig.

Kulturbegreppet

En vanligt förekommande definition av detta begrepp definierar det i termer av gemensam kultur. Med utgångspunkt i sådan definition skulle vi kunna säga att det finns en svensk kultur och att den skiljer sig från arabisk och amerikansk kultur. Det är en partikularistisk definition av begreppet: en kultur är en ö av vi i en ocean av dem. Det är en också en inklusiv definition eftersom kultur också är en form av medlemskap. De som tillhör ett givet samhälle förmodas dela den gemensamma kulturen med varandra. Definitioner av denna typ är vanligt förekommande i antropologiska studier.
En annan och lika vanligt förekommande definition av kulturbegreppet betonar människans kultivering. Enligt denna uppfattning är kulturen inte allas gemensamma egendom, utan tvärtom något som förvaltas av en välutbildad elit i samhället. Människor har inte automatisk tillgång till denna kultur. Individens kultivering kräver hårt intellektuellt arbete.

Den etiska synen på människan

Primitiva samhällen kännetecknas av en gemensam kultur med en religiös kärna. Religionen är viktig för Scruton därför att den vidmakthåller en etisk syn på människan. De stora monoteistiska religionerna må vara oeniga om mycket, men om en sak är de överens: på den yttersta dagen kommer Gud att sålla agnarna från vetet. Människan kommer att få stå till svars för sina handlingar.
Implicit i denna vision är en specifik syn på människan. Människan är inte blott en biologisk organism, hon är en person som är kapabel att orsaka sina tankar och handlingar. Hon är, kort uttryckt: fri, och det är i kraft av hennes frihet som Gud kan hålla henne ansvarig. Personbegreppet spelar en central roll i Scrutons filosofi. Den etiska synen på människan är inte endast ett filosofiskt begrepp, ett samhälle baserat på detta begrepp kommer att vara annorlunda organiserat än ett samhälle som förkastar det av det enkla skälet att det bestämmer hur människor ser på och behandlar varandra.
När religionens makt försvagas, undermineras den gemensamma kulturen. Scruton menar att det lämnar oss tre alternativ. Vi kan söka en sekulär väg till det etiska livet. Vi kan också låtsas som att inget har hänt. Sist men inte minst kan vi bejaka den gemensamma kulturens undergång. Det sistnämnda leder osökt till kulturell kollaps.
An Intelligent Person’s Guide to Modern Culture utgör ett försvar för det första alternativet. Hög- eller finkulturen skall förse den moderna människan med ett sekulärt alternativ till religionen. Den skall, på samma sätt som religionen en gång gjorde, försvara och upprätthålla den etiska synen på människan. Den skall förse oss med en moralisk kompass och hjälpa oss att handla och tänka rätt.

Upplysningen

Upplysningen var en epok under vilken vetenskap, filosofisk skepticism och politisk emancipation utmanade den etablerade ordningen och detta förändrade Europas kulturella klimat.
Marx’ syn på upplysningen blev mest populär. Enligt Marx hade den aristokratiska ordningen krossats av den uppåtstigande borgarklassen, men den nya borgerliga kulturen var lika ideologisk och manipulativ som sin föregångare. Marxismen kultursyn var cynisk i det att den reducerade kultur till makt. Makten blev verkligheten, kulturen blev skenet.
Romantiken beskrivs ofta som en reaktion mot upplysningen, men Scruton menar att detta bara är delvis sant. Det är korrekt att vi endast kan förstå den Weltschmerz som romantikerna talade om mot bakgrund av upplysningen, men det är fel att beskriva upplysningen som en nihilistisk rörelse. Istället skall upplysningen förstås som en sofistikerad balansakt: den står inte endast för kritik av auktoriteter, den utgör också ett försök att bevara den etiska synen på människan.
Romantiken var därför inte motsatt upplysningen. Romantikerna försökte att med konstens, poesins och musikens hjälp att återskapa den gemenskap som hade gått förlorad. Naturen spelade härvidlag en viktig roll i den romantiska filosofin. Den symboliserade det Eden som människan en gång hade levt i och som den framväxande kapitalismen var i full färd med att destruera.
Den romantiska strategin resulterade i stor konst, poesi och filosofi, men likväl var den dömd att fallera. Världen hade förändrats och romantikernas försök att streta emot fick alltmer karaktären av önsketänkande. Kapitalismen hade anlänt och snart skulle allt ha ett pris, men inget ha ett värde.

Bristen på mening

Om den antika världen var full av mening, men brast i medel, kan den moderna världen beskrivas på omvänt sätt. För moderna människor har meningen med tillvaron blivit ett mysterium. Vi lever i en värld som har berövats dess mening, en värld i vilken alla handlingar är medel och ingen aktivitet har egenvärde. Orsaken till detta är konsumtionssamhällets framväxt. I en genomkommersialiserad kultur förlorar mänskliga relationer och sociala institutioner sitt egenvärde och blir instrument för nyttomaximerande syften.
Äktenskapet är numera ett kontrakt mellan två personer. Konst och arkitektur styrs av pengar, inte av människors behov. Den moderna arkitekturen premierar funktion istället för skönhet, vilket har medfört att stadskärnor som tidigare har präglats av hemkänsla har raserats och ersatts med opersonliga och estetiskt motbjudande konglomerat av cement, stål och glas. Konsten har ersatt sin traditionella ambition att trösta människan när hon har sorg och att bejaka hennes glädje, med produktioner vars enda syfte är att chockera eller äckla publiken. Detta har lett till en förfulning av vår inre och yttre livsmiljö och en degradering av mänskliga relationer.

Konst, förment konst och annat

Det måste dock inte vara på det viset. För att förstå hur Scrutons alternativ ser ut skall vi kika lite närmare på hur han ser på skillnaden mellan konst och förment konst, hur han differentierar mellan föreställning och fantasi och hur han beskriver den estetiska kontemplationens uppgift. På denna punkt är det viktigt att hålla i minnet att han inte anser att mänskliga relationer är konstverk, utan att det finns paralleller mellan hur vi förhåller oss till konst och hur vi gör när vi relaterar oss till människor.
Scruton menar att den kontemplativa attityden, den relation som han hävdar är den korrekta när vi betraktar stor konst, kräver att vi sätter vår strävan efter nyttomaximering inom parentestecken. På ett likartat sätt förutsätter mänskligt samliv att vi betraktar varandra som mål istället för som medel. Konversation, lek och vänskap är tre aktiviteter som upphör att fungera i samma ögonblick som de instrumentaliseras. Kärlek likaså.
Låt oss därför kika lite närmare på hur han skiljer mellan pornografi och erotisk konst. Scruton menar att pornografin penetrerar verkligheten, den påverkar oss på det sättet att den göder våra fantasier och försvagar vår verklighetskänsla genom att förse oss med substitutobjekt som är oförmögna att säga nej. Den erotiska konsten drar en skarp gräns mellan verklighet och overklighet. Kvinnan i det erotiska konstverket är inte ett objekt för galleribesökarens begär, utan ett objekt för de i konstverket representerade karaktärernas begär. När vi kontemplerar över konstverket, reflekterar vi över gestalterna i det och deras relationer. Vi är vittnen till ett passionsdrama som vi inte utgör en del av, men som vi kan begrunda. Till skillnad från pornografin, vars mål är tillfredställandet av ett fysiskt behov, kan den erotiska konsten expandera vår kognitiva och emotionella horisont och därigenom stödja oss i vår strävan efter att bli bättre människor.
Scruton menar att detta förklarar varför vi sällan ser om filmer. De flesta biograffilmer har som mål att stimulera vår fantasi och lämnar därför inte något kvar till vår föreställningsförmåga. Genuin konst är annorlunda i det att den inte visar oss verkligheten som objekt, utan en symbol för den. Därför återvänder vi om och om igen till den genuina konsten för att med föreställningsförmågans hjälp återuppföra ett drama vars mening förblir omöjligt att uttömma . Scruton menar att Ingmar Bergmans film Smultronstället är ett exempel på sådan konst.

Kontroversiellt

Scrutons tes är kontroversiell därför att den kolliderar med vad många skulle hävda är en demokratisk kulturuppfattning. Det anses numera vara ett symtom på intolerans att kritisera människor för vad de läser, lyssnar på eller tittar på. Denna reaktion är, enligt Scruton, ett symtom på utilitarismens dominanta ställning. Om alla relevanta värden är utilitaristiska, är allt som inte kan reduceras till det utilitaristiska schemat värdelöst och därför inget som är värt att spilla tid och möda på.
Scruton menar att detta leder till alienation. Människor har ett djupt liggande behov av ting och relationer som inte tjänar något externt syfte.
Det är dessutom inte sant att emfasen på finkultur bara handlar om intellektuellt snobberi. Det är meningsfullt, menar han, att skilja mellan högt och lågt i kulturen. Erotisk konst är bättre än pornografi. Dessutom: finkulturen kan endast överleva genom att bygga en barriär av kunskap runtomkring sig. Konsumtionssamhället leder till trivialisering och banalisering av kulturen och kunskapskravet är dess sätt att skydda sig.

Kulturkriget

Om vi förstår ovan sagda, förstår vi också vad det så kallade kulturkriget handlar om. Kulturkriget handlar om den etiska synen på människan. Vi behöver finkulturen därför att den förvaltar detta perspektiv i en tid då det utsätts för angrepp från pseudovetenskaper och politisk extremism. Utan denna vision blir våra relationer parodier på sig själva.
Samhällskritiker som Michel Foucault drivs av ett odifferentierat hat mot det moderna samhället. Samhället antas vara så korrumperat av makt att inget är heligt och alla former av uppror är legitima. Det är förvisso sant att konsumtionssamhället leder till alienation, men det är ett pris som Scruton anser att det är värt att betala. Foucault och hans anhängare slåss för en total frihet och en sådan frihet existerar inte och kan heller inte existera. Foucaults alternativ leder osökt till det liv som Hobbes beskrev som “solitary, poor, nasty, brutish and short”.

Trevligt värre!

Med boken An Intelligent Person’s Guide to Modern Culture försöker Roger Scruton förklara vad kultur är för något och varför kultur är viktigt. För de av oss som känner till herr Scruton, är innehållet i boken kanske ingen överraskning. I denna bok återkommer Scruton till teman som han har behandlat i andra böcker, däribland synen på människan som person, verkligheten som meningsfull och kulturens roll. Att han gör så skall heller inte förvåna oss. Scruton är konservativ och hans författarskap har som målsättning att ställa konservatismen på en stabil intellektuell grund. En respektabel strävan, kanske man skall tillägga!
Scruton är definitivt en frisk fläkt i en debatt som alltmer har kommit att domineras av tokstollerier.
Definitivt köpläge.