Europeiskt Socialt Forum är på besök i Malmö (ESF). ESF är en del av vänsterorganisationen World Social Forum och enligt egen utsago kämpar man för ett rättvisare och mer demokratiskt Europa. När ESF invigdes i torsdag deltog en rad dignitärer från landets politiska etablissemang. Kommunisten och lokalpolitikern Anneli Philippson var naturligtvis där liksom LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedin. Eko-feminister och WTO-kritiker trängdes med före detta ärkebiskopen KG Hammar och America Vera-Zavala (ni vet, vänsterpartisten som hävdade att det är helt i sin ordning att terrorister i Irak attackerar hjälporganisationer). Mikael Wiehe, gammal rödgardist och Kubabeundrare, stod för underhållningen.
På programmet stod bland annat följande:
- People’s struggles against European corporate power
- Fighting privatisation of public services! Struggles and alternatives
- Globalisation of militarism
- CLOSE DOWN MILITARY BASES
- Unregistered immigrants – Health care for all and the role of the trade union
- Strike Back! Feminist Self defence
- Reclaiming the city: resisting evictions, demolition, gentrification, privatisation, speculation
- From local activism to socialism
- The guerrilla FARC – myths and realities
- 68 student movements and continuity of the struggle
- Diversity of racism in Europe: common and specific answers
- Structural and everyday racism – testimonial stories and strategies of resistance
- War on terrorism and human rights
Ännu en klassisk kommunistkonferens, med andra ord. Två dagar senare skulle också Malmös redan hårt prövade skattebetalare få en lektion i “Reclaiming the city”.
Obligatoriska kravaller
På fredag eftermiddag var det dags för de obligatoriska gatukravallerna med stenkastning mot polis, fönsterkrossning och allmän vandalism. Efter att ha samlats till någon slags manifestation utanför Malmö stadshus började aktivisterna under det att megafonerna skränade “Fight! Fight! Fight!” att systematiskt förstöra allt inom räckhåll. Dagen efter såg centrum ut som om området hade drabbats av en orkan. Krossat glas på trottoarerna, ölburkar, fyrverkeripjäser och gatustenar i en salig röra och utbredd förtvivlan bland småföretagare som fått sina butiker demolerade och nedklottrade.
Ansvaret
Ansvaret för det inträffade faller tungt på polisen i Malmö och de socialister som styr och ställer i staden. Faktum är att polisen hade order att inte ingripa trots att bilar vandaliserades och fönster krossades inför konstaplarnas ögon. Ett polisingripande hade kunnat uppfattas som provocerande, enligt polisledningen. Den skattefinansierade Malmöpolisens uppgift var att titta på när vänsterpacket gick bärsärkagång. Att svenska poliser står och glor trots att det formligen yr glassplitter över dem, har nog slutat att förvåna folk. Svensk polis är Europas med överskattade yrkeskår. Med en ledning som beordrar fotfolket att de inte skall beivra brott därför att det kan uppfattas som en provokation av brottslingarna, har den absoluta botten blivit nådd. Malmöpolisen är inte endast en skam, den är ett skämt, en styggelse, en horrör.
Malmö kommun stöttade kommunistpacket med inte mindre än 2,5 miljoner kronor i skattemedel. Inte en klapp på axeln eller fritt tillträde till Folkets hus, utan 2,5 miljoner av Malmöbornas surt förvärvade slantar överfördes till dessa patetiska samhällsomstörtare. Det som gör denna bisarra politik än mer märklig är att mycket tyder på att Ilmar Reepalu och hans hejdukar var övertygade om att det ymniga stödet inte var tillräckligt för att kommunistpacket skulle kunna kontrollera sina primitiva drifter och att någon form av gatuslagsmål och organiserad vandalism ändå skulle äga rum. Hur skall man annars tolka det faktum att veckan innan hade samtliga anställda i stadshuset informerats om att det var förbjudet att uppehålla sig på arbetsplatsen efter kl 18.00 nästkommande fredag? Varför uppmanades stadshusanställda att inte lämna några cyklar utanför stadshuset eller på dess baksida och varför tömdes entréhallen på föremål som skulle kunna utsättas för skadegörelse i den händelse “gatufesten” skulle spåra ur om inte Reepalu et consortes anade att i dessa ligisters kamp för ett rättvisare och mer demokratiskt Europa ingick ett sönderslaget Malmö centrum?
Malmös skattebetalare har mycket att fundera över
Man kan endast hoppas att Malmös skattebetalare drar rätt slutsats i nästa val och förpassar socialistpacket till den politiska komposthög där de hör hemma. De småföretagare och bostadsrättsföreningar som drabbats av vandalism bör skicka räkningen till Reepalu och Philippson. Om inte annat kan man väl dra pengarna från det partistöd som politikerna så frikostigt har delat ut till sig själva. Vad polisen anbelangar skulle det inte skada om ansvarsutkrävandet medförde att det rullade några huvuden. Det är uppenbart att Malmöpolisens ledning befolkas av personer som inte förstått varför vi har en poliskår i det här landet.