Diskrimineringsombudsmannen stämde för drygt ett år sedan ett Uppsalaföretag för diskriminering med hänvisning till att företaget hade avbrutit rekryteringsprocessen av en muslimsk kvinna när det stod klart att hon vägrade skaka hand med män.
Handskakningar är numera kontroversiella i världens kanske mest sekulariserade land. Källa: Pixabay.
Religion som livsstilsval
Alla religioner har uppföranderegler. Skälet är naturligtvis att gudar ställer krav. Frälsningen är endast garanterad dem som följer lärans bestämmelser i stort och smått.
Handskakning är endast ett exempel.
Redaktören har inget problem med att muslimer ogärna skakar hand med det motsatta könet. Det är deras val. De är övertygade om att de genom att följa denna märkliga regel kan vinna en plats i evigheten.
Men då är det också viktigt att de tvingas leva med konsekvenserna av sina beslut.
Om kvinnan hade hanterat frågan på ett vuxet sätt, hade hon tagit ansvar för sitt livsstilsval. Hon hade accepterat att folkmajoriteten har en helt annan syn på handskakningar, att hennes livsstilsval kommer att göra hennes liv mer komplicerat, men att det är värt mödan eftersom hon slipper att hamna i helvetet.
Kvinnan gjorde dock en helt annan bedömning. Hon ansåg att ansvaret låg hos icke-muslimerna. Istället för att ta ansvar för sitt livsstilsval och leva med konsekvenserna av det, var hon av uppfattningen att det var icke-muslimernas plikt att anpassa sig till det. Sålunda klagade hon hos Diskrimineringsombudsmannen som stämde företaget på hennes uppdrag.
En bisarr dom
Det som gör domen kontroversiell är att den lägger ansvaret på Uppsalaföretaget. Frågan är ju varför företaget ska behöva lida skott för kvinnans livsstilsval? Det har inget ansvar för att hon ska komma till paradiset.
Kvinnan säger att det är “superskönt att få rättvisa och upprättelse”, men domen har inget med rättvisa att göra. Det är sant att i Sverige människor numera kan stämma varandra för sådana saker som handskakning, men det faktum att det är möjligt, gör det inte moraliskt.
Kvinnan är uppenbarligen immigrant eller har föräldrar som har invandrat till Sverige. Varför spelade denna svenska generositet ingen roll i kvinnans beslut? Inget i svensk lag hindrar henne från att praktisera sin religion. Varför då kräva att inhemska seder ska justeras så de inte hamnar i konflikt med hennes livsstilsval?
Dessutom: varför i all världen har kvinnan valt att bo kvar i detta extremt sekulariserade land om hennes allt överskuggande prioritet är att leva i enlighet med Koranen? Det finns gott om länder i vilka risken att stöta på problem av denna typ är minimal.
Jättenöjd?
Efter domen sade kvinnan till SVT att hon var “jättenöjd”. Hon fortsatte:Det känns superskönt att få rättvisa och upprättelse. … Jag hoppas att jag inger hopp till andra muslimer, som går igenom samma sak och känner att det inte är någon mening att gå vidare med det, att man kan få rättvisa till slut.
I realiteten hade hon ingen anledning alls att vara “jättenöjd”. Kvinnans beteende var omoget. Istället för att axla ansvaret för sitt livsstilsval, exploaterade hon möjligheten att stämma det företag som faktiskt hade visat intresse för hennes meriter och tvingade det att betala henne skadestånd.
Dessutom uppmanade hon andra troende muslimer att göra samma sak: acceptera inte svenska seder om ni kan dra dem i domstol.
Det är inget att vara “jättenöjd” över. Tvärtom: hon borde skämmas tillsammans med alla de politiker som har gjort stämningar av denna typ möjliga