Kommunistpartier är som mänskliga celler, de förökar sig genom delning. År 1977 splittrades dåvarande Vänsterpartiet kommunisterna. Utbrytarna ansåg att VPK förlorat sin kommunistiska kompass. Det nya partiet erhöll namnet Arbetarpartiet kommunisterna eller APK. APK var ett ortodoxt kommunistparti som idylliserade förhållandena i Sovjetunionen och öststaterna. Partiet hade till och med en egen tidning: Norrskensflamman. År 1995 gick APK i ekonomisk konkurs, men fick nytt liv under namnet Sveriges kommunistiska parti. På söndag ställer Sveriges kommunistiska parti upp till val till Europaparlamentet.
Vad vill SKP?
Till Sovjetunionens försvar
SKP är ingen maktfaktor i svensk politik. I riksdagsvalet 2022 lyckades partiet skrapa ihop nästan 1200 röster. Det som gör SKP till en fascinerande skapelse är att partiet är ett klassiskt, marxist-leninistiskt parti. Det finns inte så många partier av den typen kvar. SKP firar till exempel Oktoberrevolutionen som ju inte var en revolution, utan en statskupp. Man hyllar också Lenin, dess chefsarkitekt.
Vi hyllar Lenin, vi lär av hans kamp för ett bättre nu och en bättre framtid! Vi uppmanar våra följare att göra samma sak.
Inte heller Stalin sägs gå av för hackor. Skälet till att många människor tror att Stalin var en blodtörstig tyrann är, om vi får tro partiet, att “borgarklassen … förfalskar historien”. Stalin sponsrade ju antibiotikaforskning och bar den största bördan i kampen mot Hitlertyskland. Dessutom är han populär i dagens Ryssland.
SKP:s samhällsanalys baseras på följande lag: “All politik som genomförs under kapitalismen tjänar kapitalet, oavsett om det är direkt eller indirekt.”
Den svenska välfärdsstaten är ett exempel. Varför har Sverige ett generellt välfärdssystem? Det leder ju till höga skatter och kapitalet vill ju helst inte betala någon skatt alls. Eller hur? Enligt partiets ledare, Andreas Sörensen, ska välfärdsstaten förklaras med Sovjetunionens existens. Enligt Sörensen ville, men vågade inte, landets kapitalister sätta arbetarklassen på svältkur därför att svenska arbetare hade möjlighet att jämföra sina förhållanden med sovjetiska arbetare.
Kapitalisterna måste alltid göra sina beräkningar med Sovjetunionen i åtanke. Om de pressade för hårt blev arbetarklassen radikaliserad och skulle ha vänt sig till socialismen som ett verkligt alternativ.
Sörensen hävdar att “den kommunistiska rörelsen i Sverige har en “lång historia och en stolt tradition”. Till stöd för denna minst sagt bisarra historierevisionism nämner han svenska kommunisters stöd till Sovjetunionen under det finska vinterkriget. Det var, hävdar han, inte Sovjetunionen som invaderade Finland, utan tvärtom Finland som attackerade Sovjetunionen. Det faktum att sovjetiska media sade att Röda armén var engagerat i ett “befrielsekrig”, att Finland skulle rensas på “fascister”, spelar ingen roll. Kriget var Finlands fel. Svenska kommunister stödde till och med den finländske kommunisten Otto Kuusinen. Kuusinen hade bildat en finsk exilregering i Moskva med uppgift att ta över efter det att Röda armén hade krossat det finländska motståndet. Inte heller det spelar någon roll. Kriget var Finlands fel.
APK avgudade Sovjetunionen. I Sovjetunionen hade alla arbete. Sovjetiska medborgare hade mänskliga fri- och rättigheter som västerlänningar endast kunde drömma om. Moskvaborna kunde hämta sitt dricksvatten direkt ur Moskvafloden. Så rent var det. Alla var lyckliga och kommunistpartiet hade ett massivt stöd från landets arbetare och bönder.
SKP beskriver Sovjetunionen med samma drömmande blick. I Sovjetunionen sägs människor ha levt “sida vid sida i en socialistisk union, som karaktäriserades av den hittills mest harmoniska samlevnaden mellan folk, eftersom utsugningen eliminerats”. Allt detta sägs ha destruerats av “kontrarevolutionären” och “förrädaren” Michail Gorbatjov.
Sovjetimperiets kollaps sägs ha gjort livet svårare för kommunister. “Med Sovjetunionen borta, pressar de [kapitalisterna] framåt. Pressen på arbetarklassen, på Sveriges folk, blir allt svårare.” Kommunismen beskrivs som hotad från alla håll och kanter. Forum för levande historia avfärdas som “propagandaministerium”. När delstaten Florida lagstiftade om att elever i Floridas skolor ska ges undervisning om kommunismens fasor, kallade SKP lagförslaget “monstruöst antikommunistiskt”. Partiet är också upprört över all “Anti-kommunism i den US-amerikanska marinkåren”.
Kommunismen löser alla problem
SKP kräver bland mycket annat höjda löner, höjda pensioner, sänkt arbetstid med bibehållen lön, höjd a-kassa, sänkta skatter, sänkta hyror och sänkta elavgifter. Man yrkar till och med på en kollektivisering av svenska jordbruk.
Hur vill partiet finansiera dessa krav?
De rika ska betala, säger man. Det ger emellertid upphov till följande problem: Borgarklassen må vara förmögen, men dess rikedomar räcker naturligtvis inte i evighet. Med andra ord: Vad vill partiet göra när pengarna har tagit slut? Man kan ju endast expropriera borgarklassen en gång.
SKP menar att detta inte är något som vi ska oroa oss över. Kommunismen löser det problemet. Argumentet ser ut på följande sätt.
Endast arbete skapar värde. Det har nämligen Marx sagt. De maktägande klasserna arbetar inte. Det har Marx också sagt. De skapar alltså inget värde. De lever på att exploatera de som arbetar.
Men det var inte Marx’ enda övertygelse. Han var också, i Hegels efterföljd, förvissad om att verkligheten är kontradiktorisk. Kapitalismen var, för Marx, under en lång period, en revolutionär produktionsform, men arbetet har under senkapitalismen blivit så produktivt att det privata ägandet av produktionsmedlen hindrar dess vidare utveckling. Denna dialektiska motsättning sägs syntetiseras under kommunismen efter den proletära revolutionen. Det är det som SKP menar när man säger att “Kapitalismen har spelat ut sin roll” och att kommunismen knackar på dörren. Under kommunismen finns ingen gräns för det materiella välståndet. Det spelar ingen roll att det inte längre finns en borgarklass att expropriera. Under kommunismen är välståndet obegränsat. Under kommunismen lever människor i ett samhälle organiserat i enlighet med principen “Av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov”.
Kvasireligiöst nonsens
Kapitalismens kollaps och kommunismens seger sägs således vara en dialektisk nödvändighet. Människor gör i realiteten inte revolution, den dialektiska logiken använder människor för att nå sitt mål, ett motsägelsefritt tillstånd. Eftersom Marx var kommunist kallade han detta tillstånd “kommunism”. Med andra ord: Människor har att välja mellan att följa med strömmen eller streta emot. Kommunister kallar den förstnämnda gruppen “revolutionärer” och den sistnämnda gruppen “kontrarevolutionärer”. Det är också skälet till varför kommunister betonar vikten av att befinna sig på rätt sida av historien. Kommunismens seger är inbyggd i verkligheten och de som befinner sig på fel sida av historien är dömda att gå under.
Jehovas vittnen säger ungefär samma sak. Gud har en plan för världen: Harmagedon. Det finns inget som människan kan göra för att förhindra planens realisering. Människor kan antingen följa med strömmen eller streta emot. Vittnen kallar medlemmar av den förstnämnda gruppen “broder” eller “syster” och den sistnämnda gruppen “de ogudaktiga”.
Det är dessutom inte den enda likheten.
Jehovas vittnen är övertygade om att den yttersta dagen är nära. Eftersom undertecknad råkar vara bekant med flera vittnen brukar han fråga dem vad de menar med “nära”. På denna fråga får man i regel olika svar, beroende på när man ställer den.
Varför? Därför att varje prediktion hittills har slagit fel.
Domedagsprofetians källa, Bibeln, lär vara drygt 2000 år gammal. Jehovas vittnen är naturligtvis inte de första att försöka tidsbestämma världens undergång. Det är något som har sysselsatt människor i 2000 år. I 2000 år har människor med hänvisning till Bibelns dystra spådom sagt sig veta när världen ska gå under och varje gång som förutsägelserna har slagit fel, har man, i stället för att överge profetian, flyttat fram kollapsen några decennier.
Frågan är alltså: Varför envisas man med att hålla fast vid visionen när den aldrig slår in? Två tusen år av misslyckade förutsägelser borde väl räcka som bevis på att teorin är falsk? Man kan tycka det, men anledningen till att apokalypsteorin i Bibeln är så seglivad är att den tjänar psykologiska behov hos de troende.
Marxismen har också den ett apokalyptiskt budskap. Marx var övertygad om att han kunde förutsäga historiens slut: kommunismen. Den kapitalistiska världens undergång ses som ett nödvändigt steg på vägen mot det kommunistiska slutet. Problemet är att det har gått över 170 år sedan Marx och Engels dödförklarade kapitalismen i Manifestet och det enda som har kollapsat är kommuniststater. För kommunister har frasen “Kapitalismen har spelat ut sin roll” i realiteten därför ingen kognitiv funktion. Dess funktion är strikt emotionell. Den spelar samma roll för kommunister som tron på Harmagedon gör för Jehovas vittnen. Den utgör ett mantra som kommunister kommer att repetera, om nöden så kräver, i evighet för att hålla den religiösa glöden vid liv.
Israel
SKP har inga reportrar i Gaza. Det hindrade dock inte partiet från att hävda att Israel hade bombat Al Ahli-sjukhuset i Gaza och att drygt 500 människor hade dött. SKP använde sig av statistik från Hamas. I realiteten blev sjukhuset inte bombat. Explosionen ägde rum på en näraliggande parkeringsplats och orsakades av en missil avfyrad av islamiska jihad.Partiledare Sörensen vill dock inte fördöma Hamas:
I vår inställning till Palestina har vi inte fördömt Hamas och vi har heller inte för avsikt att göra det.
Skälet är att SKP betraktar Israel som den “västerländska imperialismens säkraste bastion i området”. Eftersom Israel, enligt partiet, är en “terrorstat” är Hamas’ folkmordskrig heroisk befrielsekamp. När Sörensen under en intervju påmindes om att det faktiskt var “Hamas som inledde eskalationen den sjunde oktober”, blev allt följaktligen väldigt krångligt. Sörensen visste nu inte vilken fot han skulle stå på och skyllde på borgerliga medier för att slippa kritisera Hamas:
Det är väldigt svårt för oss att utvärdera den. Vi är inte medvetna om de mål som de hade och inte heller deras möjlighet att bjuda motstånd. … På grund av det konstanta flödet av propaganda genom de borgerliga medierna är det väldigt svårt att nå fram till en definitiv slutsats, vilket också är anledningen till att vi inte försöker detta just nu. Vi säger att det palestinska folket har rätt till ett beväpnat självförsvar och vi stödjer deras motstånd mot ockupation och kolonisation.
Slutord
Säga vad man vill om kommunisterna i SKP, men de saknar inte självförtroende. Huruvida denna politiska rappakalja kommer att attrahera människor den 9 juni återstår att se.