Antag att du ska opereras för en allvarlig sjukdom. Operationen dröjer dock och du frågar din läkare vad det beror på. Läkaren svarar att den läkare som ska utföra operationen är på semester. Du ställer då frågan om man inte kan hitta en annan läkare. Läkaren svarar: “Vi tillämpar regeln varannan kvinna. Den förra patienten opererades av en man, vilket innebär att du ska opereras av en kvinnlig läkare. Vårt mål är en jämställd sjukvård. Alla måste göra en insats i kampen mot patriarkatet”
.
“Världens första feministiska regering”. Källa: Regeringen.se.
Varannan damernas
Det faktum att Sveriges högsta politiska ledning har medlemmar som är inkvoterade är ensamt ett tillräckligt skäl för att inte stödja Socialdemokraterna i valet på söndag. Egentligen borde detta betraktas som en nationell skandal. Det existerar kvalifikationskrav till gymnasieutbildningar, högskolekurser och arbeten. Vi sätter till och med betyg på tolvåringar, men de som har det yttersta ansvaret för landets ekonomi, försvar, skolväsende och mycket behöver endast ha så kallat “rätt kön”.
Dåvarande jordbruksministern Margareta Winberg motiverade socialdemokratisk kvoteringspolitik med följande ord:
Jag tycker om kvotering till exempelvis politiska uppdrag. I vårt parti har vi en sådan regel när det gäller kvinnor och politiska uppdrag. På arbetsmarknaden är det svårare eftersom det krävs viss kompetens för ett visst jobb.
Winberg säger alltså att inom politiken krävs inte “viss kompetens”. En jordbruksminister behöver alltså inte veta något om jordbruk. En finansminister behöver inte ha en utbildning i nationalekonomi. Winberg säger också att hon “tycker om” kvotering av kvinnor. Kvinnor ska inte behöva konkurrera med män om politiska uppdrag. Det blir så fruktansvärt ojämställt.
Med andra ord: Eftersom det inte behövs “viss kompetens” för att utföra politiska uppdrag, är det inte fel att kvotera kvinnor till politiska uppdrag.
Detta är, i ett nötskal, socialistisk jämlikhet: Karaktärsbefriade och självgoda feminister i helig allians med betamän.
Som om det vore nog
Det politiska samarbetet med Miljöpartiet är oförlåtligt. Att ge ett litet gäng miljöextremister som kämpar med att hålla sig över fyra procentspärren ministerposter, är och förblir oförlåtligt.
Det är löjligt att tro att ett litet land som Sverige, som dessutom är ett av världens renaste länder, ska kunna “rädda klimatet”. Vi hade kunnat begå kollektivt självmord och det hade inte märkts i klimatstatistiken.
Att inte kunna erkänna att mycket av landets sociala problem beror på omfattande invandring är endast löjligt. När politiker vill expandera offentliga sektorn, höjer de skatterna. När de vill få ner kriminaliteten, skärper de lagar. Allt är möjligt utom på invandringspolitikens område. Där har, för att citera en känd ekonom, saker som fungerar ersatts med saker som låter bra.
Lika löjligt är det att inte kunna erkänna att bristen på el beror på politiska beslut fattade av riksdagsvänstern.
Partiet skrotar puddingätandet
Det har sagts att man enklast bevisar puddingens existens genom att smaka på den. Socialdemokraterna har styrt Sverige i evigheter och har följaktligen ätit mycket pudding. Detta konsumerande av pudding har borgat för att partiet inte tappat kontakten med verkligheten.
Stadsminister Anderssons regering är dock trött på pudding. På genuspolitikens område har partiet skrotat allt puddingätande. Partiet är numera övertygat om det inte existerar någon genuspudding.
Skälet är att regeringen har förläst sig på queerteori. Queerteori är den mest radikala varianten av den postmoderna, intellektuella pest som har infekterat vårt land. Dess premiss är lika simpel som den är dum: Det existerar inget normalt, alla kategoriseringar (manligt/kvinnligt, heterosexuell/homosexuell osv.) utgör en form av diskursivt våld.
Minister Strandhäll har således sagt att regeringen vill avskaffa begreppen “manligt” och “kvinnligt”. Vårdguiden undviker numera att använda de förhatliga orden “man” och “kvinna”. Ordet “kvinna” ska, enligt regeringen, inte användas i graviditets- och förlossningssammanhang och “man” ska undvikas när ämnet är prostatacancer. Att kvinnor inte har en prostatakörtel och att män inte kan bli gravida spelar ingen roll.
Statliga Försäkringskassan skriver på sin webbplats att bidrag kan betalas ut “till en gravid person om hen har ett fysiskt ansträngande arbete eller om det finns risker i arbetsmiljön som gör att hen inte kan arbeta när hen är gravid”.
Detta orwellska språk påminner om när Stockholms stad införde “hen” i stadens kommunala handlingar. Tidningen Stockholm direkt rapporterade att det var en anställd på trafikkontoret som var först med att använda ordet. Händelsen firades med följande rubrik: “Hen är första tjänsteperson att skriva ‘hen'”.
Allt detta är inte endast extremt löjligt, det är politisk extremism och ovärdigt en regering i ett modernt samhälle som det svenska.
En borgerlig regering hade fattat samma beslut
Detta innebär naturligtvis inte att Magdalena Andersson nödvändigtvis är inkompetent. Det innebär att kön inte ska vara en merit när ministrar utses. Inte heller innebär det att regeringens politik i dess totalitet nödvändigtvis är en horrör. Medan många regeringar i världen överreagerade under pandemin höll den svenska regeringen huvudet kallt. I Österrike kunde medborgare som vägrade vaccinera sig dömas till över 30 000 kronor i böter. I USA förlorade människor sina arbeten om de inte vaccinerade sig. Frankrike införde hälsopass för bland annat restaurangbesök. Sveriges regeringen höll huvudet kallt. Det var bra.
Regeringens snabba beslut att stödja Ukraina militärt och att ansöka om medlemskap i NATO kom också det som en positiv överraskning.
Socialdemokraterna hade emellertid brett stöd för dessa åtgärder. En borgerlig regering hade fattat samma beslut.
Söndag
Med andra ord: Det finns föga anledning att rösta på detta på plakatpolitik baserade parti. Partier som vägrar acceptera existensen av en solid verklighet har inget i riksdagen att göra.