När redaktören blir nyfiken på en bok, brukar han uppsöka den lokala bokhandeln. Sortimentet är dessvärre begränsat och för det mesta återvänder han hem tomhänt.
Nästa anhalt är därför Bokbörsen. Bokbörsen är en webbplats på vilken man kan köpa böcker från olika antikvariat i hela landet. Det är en genial idé att sammanföra olika antikvariat och ofta hittar man det som man söker efter.
Ett exempel. Redaktören köpte John Wesley Youngs doktorsavhandling Totalitarian Language: Orwell’s Newspeak and Its Nazi and Communist Antecedents på Bokbörsen för ynka 150 kronor. På Amazon kostar boken 1300–2500 kronor.
Det kan emellertid ta sin tid innan nya böcker hittar vägen till Bokbörsen och många gånger är man hänvisad till bokhandlarna på nätet. Bokus och Adlibris är två exempel, Amazon är ett tredje exempel. Amazon har lägre priser, sortimentet är större och om man inte vill köpa en ny bok, kan man ofta hitta en begagnad till ett reducerat pris.
De flesta vuxna människor går tillväga på detta sätt när de letar efter varor. Finns varan inte i butiken på hörnet, letar man på stormarknaden. Finns den inte där, är det webben som gäller och på webben har man tillgång till hela världen.
Bara barn ställer sig i ett hörn och tjurar och kräver omedelbar tillgång.
Källa: Pixabay.
Bristen på smink som passar svarta kvinnor beror på vit rasism
I en tidigare artikel redogjorde redaktören för en namninsamling vars syfte är att rensa vårt avlånga land på Linnéstatyer. Bakom namninsamlingen står, om redaktören har förstått saken korrekt, en immigrant och kvinna från Afrika.
Kvinnan är emellertid inte endast missnöjd med statyer som föreställer nämnda botaniker, hon klagar också över bristen på skönhetsprodukter för svarta kvinnor i Sverige.
Varför existerar denna brist? Hur ska den förklaras?
En rimlig förklaring är att det beror på att de flesta kvinnor i vårt land är vita. Det påverkar efterfrågan på skönhetsprodukter och efterfrågan styr utbudet.
Bristen på smink för svarta kvinnor speglar det empiriska faktum att afrikanska kvinnor är en ekonomisk minoritet.
Vår vedersakare har emellertid en helt annan förklaring. Bristen på skönhetsprodukter som passar svarta kvinnor är, menar hon, exempel på strukturell rasism eller vithetsnormens dominans. Det har inget med ekonomi att göra.
Varför inte göra som resten av mänskligheten – handla på nätet? Kan man handla böcker online, kan man självfallet köpa smink på webben. Varför inte starta ett företag i sminkbranschen? Om det nu existerar ett behov av skönhetsprodukter för svarta kvinnor, varför inte tillverka eller importera produkterna för att sedan sälja dem i vårt land?
Två enkla och konstruktiva lösningar på problemet.
Det är emellertid för mycket begärt. Kvinnan är antirasist och problemet ska följaktligen lösas med kamp.
Därför har kvinnan skapat en Facebookgrupp.
Målsättningen är att via Facebookgruppen påverka andra att skapa de produkter som hon efterfrågar. Någon annan ska riskera sina pengar i kampen mot vithetsnormen. Strukturella problem kräver strukturella lösningar: Sminkbutiker ska sälja skönhetsprodukter som passar svarta kvinnor även om det är en dålig affär.
Skrattretande
Analysen är skrattretande, men typisk för ideologiskt besatta personer. Den påminner om Noggerbråket för sisådär 15 år sedan.
Bidragsfinansierade Centrum mot rasism hotade att anmäla GB Glace till Diskrimineringsombudsmannen med hänvisningen till att glassnamnet “Nogger” är en anspelning på skällsordet “nigger”. Amina Ek på CMR sade att “GB lägger ihop det svarta med namnet Nogger, som associerar till nigger och neger”. Organisationens ordförande, Stig Wallin, sade att han reagerade direkt då han såg reklamen: “Jag läste dem som ‘Nigger + lakrits = sant’. Det var omöjligt att inte se det som en anspelning på rasism.” Sverige skrattade rått åt fröken Ek och hennes kollegor som naturligtvis himlade med ögonen och försökte se obesvärade ut.
GB Glace hade knappt hunnit pusta ut innan det var dags för nästa kontrovers. Förutom Nogger hade företaget även en glass som man hade valt att kalla “88”. Enligt en analys utförd av Elisabeth Kaleebi och Kristina Larsson på Antidiskrimineringsbyrån i Malmö är glassnamnet egentligen en omskrivning för “Heil Hitler”. Glassen fördömdes därför som “nazistisk”. När Aftonbladet frågade fröken Kaleebi om kritiken inte var lite långsökt, svarade hon att “Namnvalen kan knappast vara en slump”.
Skrattretande.