Sedan en dryg vecka tillbaka står det nu klart att kronprinsessan Victoria skall gifta sig med Daniel Westling. Westlings status i kungafamiljen har inte varit okontroversiell. Han är en så kallad helt vanlig svensk utan något som helst kungligt påbrå. Kungen och drottningen har av allt att döma betraktat den unge mannen med skepsis eftersom de anat att ett bröllop mellan Westling och kronprinsessan skulle kunna bidra till att förfolkliga kungahuset. Detta är naturligtvis en helt berättigad oro. Enligt skvallret har kungaparet även oroat sig för att Westling inte har någon högre utbildning och saknar retorisk finess. Detta måste betraktas som snudd på lyteskomik. Kungen är ju inte precis något PhD-ämne och det faktum att drottningen arbetade som vanlig simpel utbildningsvärdinna när hon träffade honom, säger väl allt om sofistikationen hos denna uppblåsta Madame. Faktum är att ingen medlem av kungahuset har gjort eller sagt något som tyder på någon större begåvningsreserv.
Det är fint att leva på bidrag
Westling har följaktligen fått veta att han inte kan fortsätta sitt arbete som kraftsportsimperiebyggare om han skall gifta sig med kronprinsessan. Kungligheter lever nämligen på bidrag, även om det kallas apanage av exakt samma anledning som vi numera kallar diskare ekonomiassistenter. Det måste kännas underligt för Westling – han som har slitit för att etablera sig som gymägare på en konkurrensutsatt marknad kliver nu in i en värld där det inte är meningen att det skall finnas konkurrens, där det uppfattas som fint att andra försörjer en och där man dagligen och stundligen omges av hopar av entusiastiska idioter som inte bryr sig om kvalitet, utan är beredda att acceptera vilket nonsens som helst, bara de får en glimt av de unga tu.
Debatten om monarkin handlar bara alltför sällan om detta förfärliga folk. Detta är redaktörens bestämda uppfattning i ämnet.