“White Supremacy” är en synonym till “nazism” och “fascism”. Termen används av wokevänstern för att stigmatisera och demonisera människor. När vänstern kallar dig “fascist” och “nazist” beror det således inte nödvändigtvis på att du har fel i en eller annan sakfråga, i regel är anledningen att du har dristat dig till att tänka utanför wokeramen. Ett av wokevänsterns slagord är “mångfald”, men om du bidrar till åsiktsmångfalden genom att torgföra en från wokevänstern avvikande uppfattning, skälls du för fascism och nazism.

Allt är numera White Supremacy

“White Supremacy” är numera ett ord utan deskriptivt innehåll. Som sådant kan det appliceras på vad som helst.
När en vit man mördade åtta personer i Atlanta, förklarade wokevänstern att det var ett verk av White Supremacy. Sex av kvinnorna var nämligen asiater. Att två av offren var vita spelade ingen roll. Majoriteten av kvinnorna var asiater. Inte heller spelade det någon roll att motivet, enligt polisen, inte var hat mot asiater. Majoriteten av kvinnorna var asiater. Dådet måste därför ha varit ett verk av White Supremacy.

Om vi får tro brottsstatistiken, löper asiater större risk att bli attackerade av svarta än av vita. En fjärdedel av gärningsmännen är vita, drygt 27 procent är svarta. Man kan tycka att skillnaden är marginell, men då ska man hålla i minnet att svarta utgör 12 procent av befolkningen, medan vita utgör drygt 60 procent.

En vecka efter dådet i Atlanta öppnade en arab eld i ett köpcenter i Boulder, Colorado och dödade tio människor.

Nu blev det, helt plötsligt, riktigt knepigt att vara woke. Fler svarta än vita gör sig skyldiga till brott mot asiater och nu löper en arab amok i ett köpcenter. I stället för White Supremacy har vi fått Black och Arabic Supremacy.

Pulitzerbelönade Nikole Hannah-Jones från NYT:s beryktade 1619-projekt förklarade emellertid att Ahmad Al Aliwi Alissas dåd också det var ett verk av White Supremacy. White Supremacy är nämligen, om vi får tro Hannah-Jones, “extremely adaptable”. Man måste inte vara vit för att praktisera White Supremacy. När svarta attackerar asiater beror det på White Supremacy, när araber attackerar vita, asiater och svarta beror det på White Supremacy.

White Supremacy är alltså inte något fysiskt existerande. Det är en metafysisk essens. Det liknar Kants ting i sig: det är något som existerar och skapar verklighet, men som vi inte kan sätta fingret på. Om Kants kritiker, Hegel, hade levt hade han, med all sannolikhet, skakat uppgivet på huvudet och sagt att om Hannah-Jones har rätt kan vi lika gärna kalla eländet “Black Supremacy”. Eller något annat.

Att kritisera BLM för misstänkt White Supremacy är White Supremacy

Patrisse Khan-Cullors är mångmiljonär och självdeklarerad kommunist. Hon är också grundare av Black Lives Matter och har jämfört USA:s förre president, Donald Trump, med Hitler.

Hitler lät uppföra koncentrations- och dödsläger, han avskaffade yttrande- och organisationsfriheten, han trakasserade och lät mörda politiska motståndare. Han startade ett världskrig. Trump har naturligtvis gjort ingetdera. Verkligheten är emellertid irrelevant för Khan-Cullors. Alla som inte är överens med henne är Hitler.
Nyligen köpte Khan-Cullors ett hus i Topanga Canyon för drygt tolv miljoner kronor. Mindre än två procent av invånarna i området är svarta. Nio av tio är vita. Khan-Cullors har gjort sig en förmögenhet på att bekämpa White Supremacy, men när saken ställdes på sin spets visade det sig att BLM-militanten föredrog att bo bland vita. I stället för South Central i Los Angeles valde Khan-Cullors kritvita Topanga Canyon.
Khan-Cullors äger nu fyra hus i Amerika. Det är samma Khan-Cullors som säger sig vara inspirerad av Marx, Lenin och Mao. Det är samma Khan-Cullors som säger sig vilja krossa kapitalism och privategendom. När kritiker påpekade att hon inte direkt beter sig som en svart, feministisk, antirasistisk och antikapitalistisk revolutionär, anklagades de för, gissa vad? Just det, “White Supremacy”.