Michael Oakeshott var en omtalad och periodvis mycket populär brittisk konservativ filosof. I två på varandra följande artiklar skall redaktören kika lite närmare på två teman som vi återfinner i en samling essäer av Oakeshott som fått namnet Rationalism in Politics and Other Essays (Liberty Fund, 1991).
I denna inledande artikel skall vi granska Oakeshotts kritik av rationalistisk politik.

Bakgrund

Modern politik är starkt påverkad av rationalistisk filosofi. Oakeshott redogörelse för rationalismen är lång och detaljerad och här har vi endast möjlighet att ange några hållpunkter.
Rationalismen dyker upp på 1500-talet och den engelske filosofen Roger Bacon är en av dess tidiga representanter. Bacons tes var att den mänskliga kunskapen skulle kunna göra stora framsteg om människor använde en rationell metod istället för att sätta sin tillit till fördomar. Människans naturliga förnuft är för svagt för att kunna vägleda henne i en komplex värld. Bacon menade att lösningen på problemet var en vetenskaplig metod. Den av honom föreskrivna metoden skulle bestå av ett antal regler som är lätta att lära sig och memorera, applicerandet av reglerna skall vara mekanisk och inte kräva något större tankearbete och metoden skall ha universell tillämpning.
Kort uttryckt: Bacon eftersträvade en nyckel som kunde öppna alla tänkbara dörrar.
Det finns naturligtvis olika orsaker till rationalismens segertåg, men en av dem är, om vi får tro Oakeshott, det tilltagande religiösa sönderfallet. En ofelbar metod skulle ersätta en ofelbar Gud.
Oakeshott menade att rationalismen inte endast medförde framväxten av en ny, intellektuell karaktär, rationalisten, rationalismen skulle sedermera invadera alla aspekter av mänskligt liv. Inte minst skulle den djupt påverka det politiska livet.

Rationalistisk filosofi

Vad utmärker en rationalist? Rationalisten lyssnar endast till förnuftets röst. Han är en svuren fiende till auktoriteter, fördomar och traditioner. Han betraktar livet som en serie problem och antar att alla dessa problem har rationella lösningar.
I den meningen baseras rationalismen på en värdepremiss. Rationella lösningar antas vara eftersträvansvärda och rationella individer förmodas vara smarta.
På det filosofiska planet förutsätter rationalisten att tänkandet kan skiljas från sitt innehåll. Kunskap är inte en del av tänkandet, utan något som det kan förvärva.

Michael Oakeshott. Källa: Wikimedia.

Den rationella metoden är viktig av två skäl.

För det första ger den individen en möjlighet att kritiskt bedöma befintlig kunskap. Detta är viktigt därför att rationalisten antar att om vi skall kunna uppnå verklig kunskap, måste vi först rensa vårt tänkande från förment kunskap. Det innebär att traditioner, sedvänjor, vanor och fördomar i allmänhet måste elimineras. Den rationella metoden ger oss möjlighet att nollställa oss intellektuellt.
För det andra: den rationella metoden är inte endast kritisk, den ger oss också möjlighet att förvärva positiv kunskap. Det kräver dock att vi först har eliminerat alla våra fördomar. I annat fall kommer vår problemformulering och valet av medel att påverkas av faktorer som vi inte har kontroll över och kanske inte ens är medvetna om och det kan medföra att vi misslyckas att uppnå det eftersträvade målet.
Med “kunskap” avser rationalisten teknisk kunskap. Teknisk kunskap består av påståenden som kan skrivas ner och applicerandet av den antas vara nästan maskinell och oberoende av tid och rum. Rationalisten är övertygad om att all objektiv kunskap är teknisk kunskap.

Rationalism och politik

Rationalismen har utgjort en enorm intellektuell frestelse och Oakeshott menar att politiken var ett av de områden som kapitulerade först. Förfallet har gått så långt att det inte längre är möjligt att bli tagen på allvar om man inte formulerar sig i rationalistiska termer. Till och med kritiken av rationalismen inom politiken är numera rationalistisk till sin karaktär.
Hur förklarar Oakeshott rationalismens segertåg inom politiken? Oakeshotts svar är att det beror på att moderna politiker är outbildade. De har föga eller inga kunskaper alls om politiska traditioner. Bristen på politisk utbildning har medfört att moderna politiker söker lösningar på sociala problem i böcker och utredningar. Politiken har blivit administration eller ingenjörskonst.
Inte minst misstror de traditioner. Den rationalistiskt sinnade politikern identifierar traditioner och sedvänjor med fördomar. Han föredrar att börja om från början och att skapa något helt nytt istället för att reparera det som för tillfället inte fungerar. Han resonerar som Voltaire: om vi skall ha goda lagar, måste vi först bränna alla gamla lagböcker.
Teknisk kunskap har en tydlig början och avslutning. Traditioner är diffusa och saknar denna avrundade form. Istället för att låta traditioner och sedvänjor vägleda politiken, menar den rationalistiske politikern att den skall underordnas en politisk ideologi. En politisk ideologi består av abstrakta idéer, till exempel frihet och jämlikhet. Den förklarar för politikern vad frihet och jämlikhet är. Därigenom formulerar den ett mål att uppnå. Politiken blir i detta perspektiv en aktivitet vars uppgift är att se till att samhällets arrangemang reflekterar de av ideologin specificerade abstraktionerna.

Ett exempel: socialistisk familjepolitik

Socialismen är en rationalistisk politisk ideologi. Följaktligen är det inte ovanligt att socialistiska politiker kräver att samhällets olika institutioner skall rättfärdiga sig inför förnuftets domstol.
Svensk familjepolitik är ett exempel. Den politiska ideologin förser socialisten med abstrakta ideal att förverkliga. Ett sådant ideal är jämlikhet. Ställd inför kravet på att motivera sin existens i jämlikhetstermer, har den traditionella familjen, mer eller mindre, tvingats att kapitulera.
Istället för att respektera att människor kan ha olika åsikter om vad som är bäst för den enskilda familjen, använder socialisterna staten för att tvinga fram likformighet.
Det som socialisten beskriver som rationell familjepolitik, uppfattar människor som intrång i privatlivets helgd. De som kritiserar den förda politiken, sägs vara under inflytande från fördomar och vidskepelser och socialisten anser att det ger honom eller henne rätt att intervenera efter behag.

Följaktligen skall jämlikhet införas även om få eller ingen vill ha jämlikhet.

Det är därför som kvinnor skall arbeta och barn tas om hand om specialister. Kanske har socialister rätt när de säger att familjerelationer ofta är djupt påverkade av sedvänjor och traditioner, frågan är dock om det nödvändigtvis är något dåligt. Om man betraktar sedvänjor och traditioner som kunskapsresurser som individerna kan mobilisera närhelst de har behov, hamnar frågan i ett helt annat ljus. Kanske är det så att även om män inte är dåliga som föräldrar, överglänses de av kvinnor och att traditionella värdesystem har registrerat denna kompetensskillnad på ett korrekt sätt.

Krav på likformighet

Politiska ideologier förser socialisten med abstrakta ideal att eftersträva, men det är inte allt. De har också en komplexitetsreducerande funktion.
Vi ser detta tydligt i familjepolitiken. Familjepolitiken syftar till att med statliga verktyg eliminera den mångfald som existerar naturligt i samhället. Det finns inte olika och likvärdiga sätt att organisera familjer på, det finns bara upplysta föräldrar som gör som staten kräver och föräldrar som inte har förstått sitt eget och barnens bästa och som därför måste motiveras med administrativa medel att leva annorlunda.

Nästa ämne: konservatism

I den sista och avslutande artikeln om Michael Oakeshotts bok Rationalism in Politics and Other Essays, skall redaktören kika lite närmare på hur den brittiske filosofen ser på konservativ filosofi.