Dark Agenda. The War to Destroy Christian America

David Horowitz växte upp i en kommunistisk familj. Hans föräldrar var medlemmar i det Amerikanska kommunistpartiet, US Communist Party, och kämpade för att Stalin skulle vinna det kalla kriget. Som ung man gick Horowitz i sina föräldrars politiska fotspår och blev en av den nya vänsterns förgrundsfigurer.
I slutet på 70-talet lämnade Horowitz vänstern. Vänstern totala ointresse för de kommunistiska massmorden i Sydostasien alienerade honom och när de Svarta pantrarna, en revolutionär organisation som Horowitz hade stött under många år, mördade en av hans vänner fick han nog. Idag är Horowitz en av den amerikanska högerns mest framträdande och stridbara debattörer. I Dark Agenda. The War to Destroy Christian America (Humanix Books, 2018) hävdar Horowitz att Amerika inte endast är en kristen nation, utan att Amerika inte kan bestå utan kristendomen.

En kristen nation

Majoriteten av Amerikas grundare var engelska protestanter. När Amerika utropades år 1776 var nio av tio kolonister protestanter, en mindre grupp katoliker och en mycket liten grupp judar. De skapade en stat med ett sekulärt styre. Grundlagen förbjuder uttryckligen etablerandet av en statsreligion. Amerikas grundare var emellertid inga ateister. De var praktiserande kristna som hade flytt från England för att undkomma den anglikanska kyrkans förtryck av religiösa minoriteter. De hade ringa intresse av att etablera en statsreligion på den nordamerikanska kontinenten.

Horowitz menar att protestantismen innehåller två intressanta doktriner. Förställningen att människan är en syndare är den första av protestantismens kärndoktriner. Gud har gett människan fri vilja. Tyvärr missbrukar hon ofta denna frihet och det nödvändiggör en stat. USA:s fjärde president, James Madison, sade:

If men were angels, no government would be necessary.

Frågan är emellertid hur denna stat ska organiseras. Amerikas grundare ville skapa en demokrati, men de ville också förhindra majoritetstyranni. Därför menade de att det optimala systemet måste baseras på maktdelning.

Katolska kyrkan har en hierarki. Det finns ingen frälsning utanför kyrkan. Protestantismen eliminerade alla hierarkier och hävdade att den enskilda individen står i direkt relation till Gud. Ingen människa är närmare Gud än någon annan. Vi är alla jämlika på denna punkt. Ingen är någon annan förmer. Detta är Protestantismens andra kärndoktrin. Horowitz menar att denna doktrin ligger till grund för följande formulering i Självständighetsförklaringen:

We hold these truths to be self-evident, that all men are created equal, that they are endowed by their Creator with certain unalienable Rights, that among these are Life, Liberty and the pursuit of Happiness.

Självständighetsförklaringen säger att vi alla är skapade lika, vi har samma rättigheter och eftersom vi har fått rättigheterna av Gud kan vi inte avträda dem. Inte heller kan staten ta dem ifrån oss. Det var denna religiösa övertygelse som låg till grund för kampen mot slaveriet och för kvinnors och minoriteters rättigheter.

Nyateismen

Den så kallade nyateismen dök upp efter terroristattackerna mot New York och Washington år 2001. Richard Dawkins, Daniel Dennet, Sam Harris och Christopher Hitchens är de mest kända medlemmarna av denna grupp.
Dawkins och Dennet är universitetsprofessorer, Sam Harris är neurofysiolog. Christopher Hitchens var en reformerad kommunist och den nyateistiska rörelsens kanske främsta representant fram till sin död år 2011. Hans bok, God is not Great, var en bästsäljare och brukar kallas den ateistiska rörelsens Bibel.

Horowitz var god vän med Hitchens och spenderar det mesta av sitt intellektuella krut på hans religionskritik. Hitchens ateism var kompromisslös. I ett tal ett år efter terroristattackerna mot New York och Washington utnämnde den dåvarande presidenten George W. Bush Iran, Nordkorea och Irak till vad han kallade “ondskans axelmakter” och hävdade att de är regimer “som ger stöd och skydd åt terrorister” . Hitchens hade en egen lista över “ondskans axelmakter”: kristendom, judendom och islam.

Horowitz menar att Hitchens var en i grunden religiös människa. Även om han häftigt kritiserade föreställningen om ett transcendent paradis, var han, som kommunist, inte desto mindre övertygad om möjligheten att skapa ett jordiskt paradis.

Horowitz menar att vänsterns Utopialidelse är i grunden religiös och att den har sina rötter i Pelagius lära. Pelagius var en munk och teolog som levde på 400-talet och hans lära brukar kallas “pelagianism”. Peliagianer tror inte att det existerar en arvsynd. Pelagius menade att människan är född god och att det är samhället som deformerar henne. Därför är ett jordiskt paradis möjligt. Människan kan skapa ett himmelrike på jorden om hon lär sig att motstå frestelser och annat som fördärvar hennes karaktär.
Katolska kyrkan fördömde inte oväntat Pelagius. Katoliker anser att Gud drev Adam och Eva ut drevs ur paradiset därför att de hade missbrukat sin frihet och ätit av frukt från kunskapens träd. Enligt Katolska kyrkan har vi moderna människor har ärvt denna synd från Adam och Eva och endast Gud kan förlösa oss från den.

Efter septemberattackerna mot New York och Washington förändrades Hitchens’ syn på Utopia. Han blev alltmer övertygad om att hotet mot mänskligheten inte kommer från kapitalism och borgarklass och att det politiska målet inte längre är socialism och kommunism. Han hade fått en ny fiende och ett nytt politiskt slutmål.
Traditionella socialister och kommunister hade skiftat ut Bibeln mot Kapitalet, paradiset mot kommunismen och Gud mot historien. Hitchens ersatte Bibeln med evolutionsbiologi och paradiset med ett rationellt organiserat samhälle. Han släppte dock inte helt sin kommunistiska barnatro utan fortsatte att hoppas på historiens förlösande makt. Hitchens Utopia var inte längre synonymt med planekonomi, folkets kultur och demokratisk centralism, utan ett samhälle som hade utrotat alla former av vidskeplighet. Det var ett samhälle i vilket förnuftet regerade enkom.

Horowitz, som är agnostiker, menar att doktrinen om arvsynden är, i allt väsentligt, korrekt. Inte i den meningen att han tror att arvsynden är en metafysisk realitet, men i den meningen att han är övertygad om att människans fria vilja omöjliggör Utopia. Ofullkomliga människor kan inte skapa fullkomliga världar.

Varför är Amerika och kristendomen oskiljaktiga?

Horowitz är övertygad om att Amerika står och faller med kristendomen. Det är ett intressant påstående, inte minst därför att det kommer från en person som själv inte är religiös. Frågan är vad han menar. Tror han, på fullt allvar, att Amerika skulle upphöra att existera om kristendomen kollapsade?
Nej, det gör han naturligtvis inte. Horowitz oroar sig inte över Amerikas fysiska existens. Det är det Amerika som grundarna hade i åtanke när de skrev konstitutionen som han menar står och faller med kristendomen.
Grundarna var övertygade om att Gud har utrustat den enskilda individen med rättigheter som denne inte kan avträda. Den amerikanska konstitutionen är därför oförenlig med varje form av socialism och skälet är att under socialismen bestämmer staten vilka fri- och rättigheter som människor har.
Horowitz menar att detta förklarar varför den sekulära vänstern har förklarat krig mot kristendomen. Socialister vill skapa ett kollektivistiskt samhälle och konstitutionens religiöst grundade individualism utgör ett hinder. Det är skälet till att vänstern bekämpar kristenheten. Ett samhälle i vilket människor är övertygade om att de har rättigheter som de inte kan avträda och som staten inte kan ta ifrån dem är ett helt annat samhälle än ett samhälle i vilket människorna ser politiker som den enda källan till människovärde.

Kriget mot kristendomen

Den sekulära vänsterns mål är att utrota kristendomen och skapa ett rationellt organiserat samhälle. Frågan är emellertid hur den har tänkt att gå till väga. Det är ju ingen enkel uppgift. USA har världens största kristna befolkning. Nästan hälften av den amerikanska befolkningen identifierar sig som kristen. Tror vänstern, på fullt allvar, att den kan övertyga alla dessa människor att Gud inte existerar?
Nej, det gör den inte, menar Horowitz. Vänstern är medveten om att den inte kan vinna en debatt om kristendomens vara eller icke vara. Den har därför bestämt sig för att påtvinga det amerikanska folket en sekularism och irreligiositet som det inte har efterfrågat.
För att förstå hur vänsterns politiska strategi i kriget mot kristendomen måste vi bekanta oss med den amerikanska konstitutionen. Det första tillägget till konstitutionen lyder:

Congress shall make no law respecting an establishment of religion or prohibiting the free exercise thereof; or abridging the freedom of speech, or of the press; or the right of the people peaceably to assemble, and to petition the Government for a redress of grievances.

Det första tillägget består av två klausuler. Den första klausulen, den så kallade etableringsklausulen, formulerar ett förbud mot varje form av statsreligion. Den andra klausulen, den så kallade frihetsklausulen, förbjuder staten att inskränka religionsfriheten. Amerika är en republik grundad av kristna och under 200 år var det ingen som såg förhållandet mellan de två klausulerna som problematiskt. Tvärtom: religiös frihet ansågs förutsätta en sekulär stat. Horowitz menar att vänstern har, med stor framgång, lyckats att spela ut dessa klausuler mot varandra.

Skolböner

Det första offret i kriget mot kristendomen var skolbönen. Skolböner är en 170 år gammal amerikansk tradition. USA:s högsta domstol förbjöd obligatoriska skolböner i offentliga skolor år 1962 efter det att en grupp föräldrar hade stämt Regentsstyrelsen vid New Yorks statliga universitet för brott mot etableringsklausulen. Regentsstyrelsen hade framtagit en bön avsedd att användas i New Yorks skolor. Användning av bönen var inte obligatorisk. Det var upp till den enskilda skolan att fatta beslut i frågan. Bönen var också icke-sekteristiskt utformad så att den inte skulle skapa konflikter mellan olika trosriktningar:

Almighty God, we acknowledge our dependence on Thee, and we beg Thy blessings upon us, our parents, our teachers and our Country.

Den första domstolen avslog föräldragruppens stämningsansökan. Gruppen överklagade, men appellationsdomstolen gjorde samma bedömning som den första domstolen. Föräldrarna överklagade på nytt, denna gång till USA:s Högsta domstol som, till mångas stora förvåning, ställde sig på kritikernas sida och dömde att Regentsstyrelsens agerande stred mot etableringsklausulen. Skälet var, förklarade Högsta domstolen, att bönen var skapad av en offentlig institution. Bönen var som sådan inget problem. Det var dess ursprung som var avgörande för domstolens bedömning.
Horowitz menar att skolböner inte strider mot konstitutionen av det enkla skälet att de inte etablerar en statsreligion. Därför var det fel av Högsta domstolen att ta upp ärendet. Människor har, trots allt, olika åsikter i denna fråga. Inte alla människor är ateister och agnostiker och det är viktigt att även deras röster blir hörda. Skolbönefrågan hade kunnat lösas med dialog och kompromisser. Problemet borde aldrig ha hamnat på Högsta domstolens bord. I stället borde det ha skickats tillbaka till delstaternas lagstiftande församlingar.

Utomjuridisk radikalism

Högsta domstolen förbjöd inte frivilliga skolböner i offentliga skolor. Inte heller förbjöd den studenter att mötas och hålla religiösa ceremonier i offentliga skolor förutsatt att mötena är privata.
I realiteten är denna religionsfrihet en fiktion. Horowitz menar att det har blivit allt vanligare att offentliga skolor, i strid med gällande lag, begränsar elevernas religionsfrihet och inför ateistiska regimer.
Elever i en skolklass i Memphis hade fått i uppgift att skriva något om en person som de beundrar. En tio-årig flicka valde att skriva om Jesus. Läraren vägrade godkänna uppsatsen. Inte därför att den var illa skriven, utan därför att den handlade om Jesus. Läraren informerade eleven att uppsatsen var underkänd, att hon måste skriva en ny uppsats och att hon måste ta med sig den underkända uppsatsen hem. Med hänvisning till uppsatsens innehåll förbjöds eleven att förvara den i skolbänken. Eleven bestämde sig därför för att skriva en om popstjärnan Michael Jackson. Denna gång blev hon godkänd.

Att kringgå folket

Förbudet mot skolböner var inte endast en stor framgång för den sekulära vänstern, den lärde vänstern att den inte behöver gå den långa och ofta omständliga vägen via debatter och parlamentsbeslut för att förändra samhället. Det räcker med några radikalt sinnade domare. Juristerna i Högsta domstolen är politiskt tillsatta, de bestämmer själva när de ska avgå, de har inget ansvar för sina besluts konsekvenser. Domstolens auktoritet kan inte ifrågasättas. Dess diktat gäller i hela unionen. I stället för att kämpa i olika delstatsparlament, demonstrera och argumentera insåg vänstern att den kunde förändra hela Amerika i grunden med ett domstolsbeslut.

Striden om skolböner var bara början. Snart var det olagligt att i skolböcker förklara innebörden av religiösa högtider. Skolorna kunde inte längre klargöra för sina elever att Amerikas friheter har ett religiöst ursprung och att skeppet Mayflower var det skepp med vilket engelska puritaner tog sig till Amerika. Inte heller kunde läroböckerna beskriva de första amerikanerna som pilgrimer. I stället skulle de kallas “europeiska kolonisatörer”.

Samma öde har drabbat statliga muséer. The Capitol Visitor Center är ett museum och informationscenter i Washington. Även där är alla religiösa referenser eliminerade. Det bord som Lincoln förvarade sin Bibel på är utställt – utan Bibel. Fotografier och bilder är redigerade för att utesluta religiösa referenser. Man har till och med förvanskat det nationella mottot. USA:s nationella motto är inte “E pluribus unum”, utan “In God We Trust”.

Aborträtten

Abortfrågan har alltid varit kontroversiell i Amerika. En Gallupundersökning från 2020 visade att 48 procent av amerikanerna betraktar sig som “pro-choice”, medan 46 procent säger sig vara “pro-life”. På frågan om abort är omoraliskt svarade fler amerikaner “Ja” än “Nej”. Horowitz menar att eftersom frågan är kontroversiell finns det goda skäl att inte blanda in den federala staten, utan att låta delstaterna bestämma själva hur de vill ha det. År 1973 slog Högsta domstolen emellertid fast att aborträtt är en konstitutionell rättighet. Beslutet splittrade Amerika. Amerika hade inte blivit tillfrågat. En domstol med nio livstidsutnämnda, politiskt tillsatta jurister förändrade lagen i hela unionen utan debatt över en natt.

Amerikas mest hatade kvinna

En av de centrala gestalterna i Horowitz’ drama var Madalyn Murray. Murray grundade American Atheists 1963, en organisation som sade sig försvara icke-troendes rättigheter. Hon startade ett radioprogram för ateister och gav ut en tidskrift riktad till icke-troende. Murray var mycket stridbar och satte i system att stämma delstatliga och federala myndigheter för påstådda överträdelser av etableringsklausulen.
Hennes motiv varierade. Ibland hävdade hon att problemet var att ateister inte hade samma rättigheter som kristna. Således stämde hon den amerikanska staten och krävde att ateister ska tilldelas lika mycket radio- och Tv-tid som religiösa organisationer. Ibland var det själva förekomsten av vad hon beskrev som religiös propaganda som var problemet. Således stämde hon den federala regeringen med hänvisning till att astronauter hade högläst ur Bibeln under en Tv-sändning.
Murray blev extremt kontroversiell och år 1964 utsåg tidskriften Life henne till Amerikas mest hatade kvinna.
Murray var kommunist och kallade sina två hundar för Marx och Engels. År 1960 reste hon till Europa med målet att emigrera till Sovjetunionen. Kreml avvisade dock hennes begäran. Murray ansåg att Amerika är “ett fascistiskt koncentrationsläger som styrs av en handfull judiska bankirer”. Hon var djupt besviken över att ha blivit avvisad av den sovjetiska staten och sade:

The only way true freedom can be achieved is through the new socialist man. We have to achieve an entire race that lives for the state. … Russia is close but not close enough or they would have let us in.

Ett svårlöst problem

Frågan är hur detta problem ska lösas. Går det överhuvudtaget att lösa? Vänsterns kontroll av utbildningssystemet är kanske det största och mest svårlösta problemet. Anledningen till att vänstern kan använda domstolssystemet som ett politiskt verktyg är att många jurister inte endast betraktar Amerika som hopplöst rasistiskt och sexistiskt, utan att de också anser att det är det juridiska systemets skyldighet att delta i kampen för social rättvisa. De har fått sin världsbild formad av ett utbildningssystem som kontrolleras av radikala professorer.
Horowitz menar att domstolssystemet måste reformeras. I annat fall undermineras kongressens lagstiftande funktion. Frågan är emellertid hur det ska ske. Radikala jurister kan blockera förändringar. Utbildningssystemet måste även det reformeras, om inte annat för att få bukt med aktivistiska domstolar, men också här kan domstolarna sätta käppar i hjulet.

Aktivistiska domstolar har gjort det svårt för den amerikanska högern att försvara traditionella värderingar. År 1996 antog kongressen en lag till äktenskapets försvar, den så kallade “Defense of Marriage Act”. Lagen definierade “äktenskap” i termer av en union mellan en man och en kvinna. Dåvarande presidenten, Demokraten Bill Clinton, var skeptisk till lagen, men godkände ändå den. En lesbisk kvinna stämde emellertid den federala regeringen för diskriminering och Högsta domstolen ställde sig på hennes sida och underkände lagen.
Det är alltså inte svårt att förstå varför nomineringar till Högsta domstolen väcker så starka känslor. Republikanerna vill ha ett domstolsväsende som tillämpar de lagar som kongressen har stiftat. Demokraterna och vänstern vill kunna använda Högsta domstolen för politiska syften. Det är skälet till att ledande Demokrater har framfört åsikten att antalet ledamöter i Högsta domstolen bör utökas. Vänstern vill “packa” domstolen med radikala jurister därför att det skulle ge den möjlighet att transformera Amerika utan att be det amerikanska folket och dess representanter om lov.

Horowitz menar att denna utveckling accelererades under Barack Obama. Under Obama rensades den Demokratiska plattformen på referenser till Gud. Pentagon förbjöd soldater att prata om sin tro. Obamacare innehöll en, minst sagt, bisarr paragraf som tvingade religiösa organisationer att finansiera preventivmedel.

Den bild som Horowitz tecknar i Dark Agenda är i huvudsak målad i mörka färger. Trots det menar han att det finns anledning att fortsätta kämpa. Det har alltid funnits motkrafter till den sekulära vänstern. Ronald Reagan hade aldrig blivit president utan stöd från Amerikas kristna. Radikaliseringen av det Demokratiska partiet, en aggressiv feminism och en militant gayrörelse medförde att framför allt katoliker lämnade det Demokratiska lägret och röstade på Reagan. Detta var något nytt, menar Horowitz. Katoliker och protestanter har alltid haft svårt att samarbeta, men hotet från den radikala vänstern enade de tidigare kontrahenterna och i slutet av 70-talet uppträdde de allt oftare som en enad front. Kristna privatskolor blev, liksom hemskolning, allt vanligare.

Donald Trump är, om vi får tro Horowitz, en komplex karaktär. Han har försvarat religiösa organisationer mot den federala skattemyndigheten IRS, men han är knappast en religiös förebild. I den mån som Trump har en ideologi är han liberal, inte konservativ. Han har varit gift tre gånger. Han är stenrik och skryter i tid och otid om hur mycket pengar han har. Han har försvarat den fria aborträtten och har inget problem med samkönade äktenskap. Det är lätt att glömma bort att innan Trump blev president var han en ikon inom populärkulturen. Han var mycket omtyckt bland rapartister och bidrog till en och annan raplåt med sin röst. Det som skiljer Trump från liberaler i allmänhet är att han är patriot. Han anser att amerikanska politiker ska sätta Amerika först. Det är deras uppgift. Det är det som de är valda att göra. Det är detta och inget annat som har gjort honom kontroversiell.

Slutord

Ovanstående redogörelse beskriver långt ifrån hela boken. Vi har endast nämnt Barack Obama i förbigående. Horowitz är en hängiven anhängare av Donald Trump och bokens sista kapitel handlar om Amerika under Trump. Även detta kapitel har vi utelämnat för att få möjlighet att sätta punkt. Dark Agenda är en välskriven och intressant bok och kan rekommenderas även till de av oss som inte tillhör de troendes skara.

Förutom att skriva böcker och artiklar, driver Horowitz även en webbplats: FrontPageMag som är väl värd ett besök.