Matt Goodwin är en före detta brittisk akademiker som efter drygt 20 år som universitetslärare lämnade den akademiska världen för en politisk karriär. Goodwin tillhör numera Nigel Farages parti Reform UK. I denna artikel ska vi sammanfatta några av de argument som han presenterar i sin senaste bok: Suicide of a Nation: Immigration, Islam, Identity (Northstar, 2026).
Från nationalism till postnationalism
Storbritanniens gamla politiska elit var patriotisk. Den hyste en närmast religiös vördnad inför hemlandet. I likhet med Edmund Burke betraktade den samhället som ett arv och såg det som sin plikt att förvalta det och överlämna det i bästa möjliga skick till kommande generationer.
Den var med ett ord konservativ.
Storbritanniens politiska elit är, om vi får tro Goodwin, postnationell. Goodwin är långtifrån den förste att identifiera denna förändring. Globalismen var länge en ideologi och det dröjde till sent 90-tal efter det att Tony Blair hade blivit premiärminister innan den omsattes i konkret handling.
Blair:
Britain’s future has got to be a Nation of Global Citizens. Not just British Citizens. I think, you know, interfaith in this context is incredibly important because you cannot be a global citizen and be religiously illiterate.
För att förstå vad han menar måste vi börja med den sista meningen.
Blair säger att britter måste bli mer religiöst medvetna. Varför? Blair talade här inte enbart om värdet av internationalism som abstrakt idé. Han menade att den brittiska nationen måste bli mer lik världen. Ett globalt Storbritannien måste ha människor från hela världen, framför allt från den tredje världen. Britter måste engagera sig i en global religionsdialog därför att det framtida Storbritannien kommer att ha en stor muslimsk minoritet.
Detta var Arbetarpartiets utopi: Ett globalt, multietniskt samhälle.
Goodwin skriver att Blairs konservativa kritiker inte endast skulle trampa vidare i hans spår; de var radikalare i immigrationsfrågan än Blairs Arbetarparti. De närmaste 25 åren invandrade åtta miljoner människor. Sverige hade cirka åtta miljoner invånare när Blair tog över premiärministerrodret. Åtta av tio migranter kom dessutom från radikalt annorlunda utomeuropeiska kulturer.
Goodwin menar att detta skedde utan demokratiskt mandat. Brittiska folket hade inte önskat förändringarna; de påtvingades dem.
Paralleller
Mycket av det som Goodwin beskriver har inträffat i vårt eget land.
När svenskar protesterade mot massinvandringen, förklarade politikerna att den var en synvilla. De sade att det inte pågick något sådant, att det endast var högerextrem propaganda.
När invandrarna till slut blev så många att det inte längre gick att förneka fakta införde den politiska klassen lagar som, mer eller mindre, kriminaliserade kritik av immigrationspolitiken. Kommuniststaten DDR avlönade människor för att spionera på och rapportera dissidenter till polisen. Vi har ett snarlikt system i Sverige. Politikerna skapade till och med en tillsynsmyndighet, DO, och gav den kvasipolisiära funktioner.
När repressionsapparaten väl var på plats medgav samma politiker att det i och för sig var sant att massinvandring pågick, men man tillade att det inte var något att oroa sig över. Svenskar är också immigranter, eller hur? Vad spelar det då för roll om gränserna öppnas för den tredje världen?
Svenskar som oroade sig över de demografiska konsekvenserna fick veta att de bekymrade sig i onödan. Svenskhet är endast en social konstruktion.
Inte heller sades det finnas någon anledning att oroa sig över den svenska kulturens öde i det framtida mångkulturella samhället. Det finns ingen svensk kultur, sade några. Det finns förvisso en svensk kultur, sade andra, men den är i bästa fall töntig och i värsta fall barbarisk.
Att vara svensk blev i slutändan att hylla allt utom sig själv och den egna kulturen.
Ett samhälle med Orwellska drag
I George Orwells dystopiska roman 1984 praktiserar alla medlemmar i det styrande partiet, Engelsk socialism, dubbeltänk. Dubbeltänk innebär att en person är kapabel att hålla två motsägelsefulla påståenden i huvudet samtidigt utan att uppleva kognitiv dissonans. Alla partimedlemmar accepterade således att krig är fred, frihet är slaveri och okunnighet är styrka. Svenskar och britter uppmanades på samma sätt att acceptera att mångfald är enfald, inkludering är exkludering, jämlikhet är diskriminering och antirasism är rasism.
Goodwins argument
Goodwins argument vilar på två pelare.
- Filosofiskt argument.
- Empirisk grund.
Det filosofiska argumentet har han lånat från landsmannen och filosofen Roger Scruton. I en pamflett från 2004, England and the Need for Nations, ställde Scruton frågan: Vad är en nation?
Begreppet har en territoriell aspekt, förklarade Scruton. Den engelska nationen är det engelska folkets gemensamma hem. Därav följer att nationer måste ha gränser. Om vi inte har dörrar att stänga, har vi inget hem.
Vilka är då engelsmännen? De är en etnisk grupp. Brittiskhet är däremot inte en etnicitet. Ett brittiskt pass anger innehavarens juridiska status, inte dennes etniska tillhörighet. Engelsmän är, liksom walesare och skottar, en etnicitet och England är denna etniska grupps hemland.
För Scruton är den territoriella eller nationella lojaliteten avgörande. Vi kan vara liberaler, konservativa eller socialdemokrater, men i slutändan är vi alla svenskar. Territoriell lojalitet trumfar andra lojaliteter och borgar därför för social fred.
Territoriell lojalitet är också demokratins förutsättning. Nationell lojalitet gör det möjligt för människor med olika uppfattningar att acceptera beslut som strider mot deras omedelbara intressen. Som sagt: I slutändan är vi alla svenskar.
Frågan är emellertid varför människor är lojala mot ett territorium. Att säga att det beror på territoriell lojalitet är ett cirkelargument.
Scruton menar att det beror på att våra liv utspelas på en specifik plats. Svenskars liv tilldrar sig i Sverige. Vi har ett gemensamt språk. Våra sedvänjor och traditioner är lokala. Vi upplever oss som tillhöriga en grupp med en gemensam historia och förhoppningsvis en gemensam framtid. Detta är, menar Scruton, den territoriella lojalitetens grund.
Massinvandring fragmenterar samhällen. Den amerikanske ekonomen Garett Jones har sagt att vi inte ska förvåna oss över att immigranter försöker återskapa på europeisk mark de samhällen som de har lämnat. Immigranter är inte “blank slates”. När ett land tillåter immigration från tredje världen, importerar det samtidigt deras kultur. Det importerar deras språk, sedvänjor, traditioner och religioner. Massinvandring leder inte till massintegration; den medför att värdlandet förändras. Goodwin:
In 2025, for instance, a major survey by research consultancy Whitestone Insight asked Muslims in Britain whether they identify ‘first and foremost’ with Islam or with a British, English or Scottish identity. The result was decisive and was not close: 71% said they identify first and foremost with Islam, while only 27% first with a national identity.
Massinvandring från länder som är organiserade i termer av klan och religion sätter press på territoriellt grundade nationella lojaliteter. De riskerar inte endast att underminera det demokratiska systemet, det hotar också den sociala freden och kan, om vi får tro konfliktforskaren David Betz, leda till inbördeskrig.
Det empiriska argumentet syftar till att ge den filosofiska varningen konkret innebörd. Goodwin menar att den officiella statistiken talar sitt tydliga språk. Om massinvandringen fortsätter och de demografiska prognoserna står sig, kommer vita britter att vara en minoritet i sitt hemland om cirka 40 år.
Den vita folkmajoriteten försvinner till följd av massinvandring, samtidigt som antalet vita britter minskar på grund av låga födelsetal. De som inte tror på den officiella statistiken kan studera London. Andelen vita britter är idag cirka 40 procent. I London, den brittiska nationens huvudstad, är engelska inte längre ett majoritetsspråk.
Det startar i städerna, menar Goodwin, och sprider sig sedan som ringar på vattnet. I London kan vi se Englands framtid.
Vissa förändringar är oåterkalleliga
Demokratiska val ger människor möjlighet att byta regering. Detta håller normalt politiker i schack. Det hindrar många av dem från att ge fritt utlopp för sina ibland destruktiva impulser. Brittiska politiker rundade detta problem genom att alliera sig med varandra. Goodwin menar inte att det existerar en skriftlig överenskommelse mellan Tories och Arbetarpartiet. De två partierna fann varandra som troende globalister. Därför spelade det ingen roll hur britter röstade. Resultatet blev alltid mer av detsamma. Mer invandring, inte mindre. Det politiska, mångkulturella projektet krävde att folkets önskemål inte endast negligerades, utan förklarades kvasikriminellt. Demokratin offrades för ideologin.
Moderaten Carl Bildt har sagt att det är upp till svenskarna att vänja sig vid det nya Sverige. Det multietniska samhälle som riksdagens immigrationsallians har påtvingat folket är här för att stanna. Brittiska politiker resonerade på samma sätt. Demografiska förändringar är politiskt oåterkalleliga. Man kan utvisa kriminella och socialfall, men befolkningsförändringar kan inte göras ogjorda.
Distinktionen mellan svensk höger och vänster har därför blivit alltmer irrelevant. Det innebär inte att de två blocken alltid är överens. De bråkar om skatter och avgifter, men i immigrationsfrågan råder samförstånd. Nationsstatens fiender är globalisterna. Både högern och vänstern har radikaliserats i så hög grad att de numera är postnationella. Partipolitiken är därför till stor del teater.
Kommande artikel
I nästa artikel ska vi diskutera och kritisera några av Goodwins ståndpunkter. Goodwin menar att transformationen av Storbritannien till ett multietniskt samhälle drivs av suicidal empati, ett begrepp som har fått stor spridning genom evolutionspsykologen Gad Saads bok Suicidal Empathy: Dying to Be Kind. Frågan är emellertid om detta begrepp är tillämpligt.