I februari, år 2007, kungjorde Demokraten Barack Obama att han skulle ställa upp i presidentvalet. Obama hade aldrig gjort något väsen av sig och Ed Brodow betraktade nykomlingen med skepsis. De flesta amerikaner hade inte någon aning om att han existerade. Han var en av senatens mest anonyma medlemmar och nu ville han leda landet.
Brodow menar att kriget mot Amerikas vita folkmajoritet startade med Obama. Det är om detta krig som The War on Whites (TousDroit Publishing, 2023) handlar om. Antivit rasism var sällsynt före Obama. Barack Obama var vattendelaren.
Det startade med Obama
När den amerikanske ekonomenThomas Sowell fick frågan om han skulle rösta på Trump eller Hillary Clinton i valet 2016, svarade han “Trump”. Om Trump missköter sig, kan Kongressen avsätta honom, sade Sowell. Om Clinton vinner, blir hon USA:s första kvinnliga president. Det hade varit omöjligt att sparka henne.
Obama hade lovat att ena Amerika. Det finns, förklarade han, inte ett liberalt och ett konservativt Amerika, endast ett Amerika. När han väl hade installerats som president blev tonen emellertid en annan. Han började att attackera det vita Amerika. Vit rasism är, sade han, inbakat i Amerikas DNA.
Den antivita rasismens målsättningar
Antivit rasism har två målsättningar.
- Vita amerikaner ska indoktrineras till att hata sig själva. De ska manipuleras till att vilja göra bot för brott som de inte har begått. .
- Vitas botgöring innebär att de ska acceptera att bli behandlade som en andra eller tredje klassens medborgare.
Den första målsättningen
På universiteten frodades sedan decennier tillbaka en akademisk, antivit subkultur. Det var när denna subkultur hittade ut i det omgivande samhället och inledde en kolonisering av delstatliga, federala och privata institutioner som den antivita rasismen exploderade.
Den första målsättningen är att programmera om vita att tro att de är obotliga rasister. Några exempel är här på sin plats.
I Seattle uppmanas anställda att vara “mindre vita”? På University of Colorado Boulder genomgår vita anställda ett treveckorsprogram i vilket de ska lära sig hur de “blir en bättre vit person”. University of Kentucky tvingar vita anställda och studenter att gå kurser vars syfte är att övertyga dem om att de är omedvetna rasister. På Federala Sandia National Laboratories, som arbetar bland annat med utveckling av kärnvapen, uppmanas vita anställda att dekonstruera sin kultur.
Kommersiella institutioner har inte visat sig vara mer motståndskraftiga. Bank of America hävdar i sitt utbildningsmaterial att vita är rasister redan som treåringar. Google uppmanar vita anställda att dekonstruera sina identiteter med motiveringen att alla vita är rasister.
Den andra målsättningen
Syftet med antivit indoktrinering är inte att eliminera rasism, utan att indoktrinera vita att acceptera antivit rasism.
Idag missgynnas vita studenter systematiskt vid antagning till utbildningar. Attraktiva utbildningsprogram är ofta stängda för vita ungdomar. Kvoter och annan särbehandling av studenter diskriminerar vita.
Företag som ägs av vita får ställa sig längts bak i kön när de konkurrerar om federala kontrakt.
Arbetsmarknaden diskriminerar öppet vita. Är du färdigutbildad pilot med högsta betyg? Glöm bort att söka arbete på United Airlines. UA är världens fjärde största flygbolag och har tillkännagivit att det ska, mer eller mindre, sluta anställa vita piloter.
Till och med sjukvården praktiserar antivit rasism. Flera delstater placerade vita amerikaner längst bak i vaccinationskön under pandemin.
Kommersiella motiv
Sowell har sagt att det är sant att Amerika en gång var ett rasistiskt samhälle, men rasism var inte unikt för Amerika. Det var en universell institution. Svarta förslavade svarta och sålde dem på slavmarknader i Västafrika till vita och arabiska slavhandlare. En rännil av slavarna hamnade i USA. De flesta transporterades till Sydamerika och den muslimska världen.
Det som utmärkte Amerika var inte rasism, utan kampen mot rasism. Idag är Amerika inte längre rasistiskt. Det finns förvisso skillnader mellan etniska grupper, men dessa beror på kultur, hävdar Sowell, inte på diskriminering.
Den antirasistiska kampen hade, mer eller mindre, uppnått sina mål på 60-talet. Många av de organisationer som deltog i kampen mot diskriminering upptäckte också efterhand att de hade allt mindre att göra. Det normala i en sådan situation hade naturligtvis varit att korka upp champagneflaskorna, fira segern och lägga ned verksamheten. Det skedde emellertid inte. Antirasism hade blivit en lönsam industri. Karriärer stod helt plötsligt på spel. I stället för att utropa sig som segrare expanderade man i stället definitionen av “rasism”. Följden har blivit att den antirasistiska kampen har antagit, minst sagt, absurda dimensioner. Allt kan numera skyllas på vit rasism.
Ideologiska motiv
Antivit rasism drivs emellertid inte endast av kommersiella motiv. Det finns också ideologiska motiv. Många antirasister hatar vita och vill störta det liberalkapitalistiska samhället i gruset. Smithsonian inrättades av Kongressen 1846 och är, enligt egen utsago, världens största museum. Smithsonian deltar i kampen mot det vita Amerika. Smithsonian definierar “vithet” på följande sätt:
- Framtidsplanering
- Hårt arbete är nyckeln till framgång
- Emfas på vetenskap
- Punktlighet
- Undvika konflikter
Syftet med denna verbala akrobatik är inte att eliminera rasism, utan att permanenta den. Det är, menar Brodow, inte möjligt att skapa ett välfungerande samhälle utan medborgare som tar ansvar för sina liv, arbetar, kompromissar för att undvika konflikter och söker rationella lösningar på problem.
Den antivita retoriken är numera accepterad kultur. Resultatet är minst sagt bisarrt. Oprah Winfrey tillhör numera den förtryckta klassen. Att hon har drygt 25 miljarder kronor på banken och bor i ett hus värderat till drygt 900 miljoner kronor, spelar ingen roll. Hon är svart och därmed förtryckt.
Det antimeritokratiska hotet
Amerika är ett meritokratiskt samhälle. Människor belönas på grundval av sina prestationer. Brodow menar att antivit rasism har börjat erodera landets meritokratiska institutioner. Kritiken av dessa institutioner utgår ifrån teorin om disparat påverkan. Teorin om disparat påverkan baseras, i sin tur, på följande axiom: Alla avvikelser från proportionell representation beror på rasism.
Låt oss kika på ett konkret exempel: tekniksektorn.
Svarta är underrepresenterade i teknikyrken. Asiater är däremot överrepresenterade. Asiater utgör drygt sju procent av USA:s befolkning, men över hälften av arbetskraften i Silicon Valley. Frågan är vad det beror på. De tekniska utbildningarna är öppna för alla amerikaner. Anledningen till att svarta är underrepresenterade bland studenter i STEM-ämnen är den hårda konkurrensen om utbildningsplatserna. Amerikanska universitet testar presumtiva studenter och använder testresultaten som grund för rangordningen av de sökande. Asiater har visat sig vara duktigare på matematik och ha en bättre utvecklad logisk förmåga än vita, svarta och spansktalande. Det förklarar varför asiater är överrepresenterade i välbetalda teknikyrken.
För den antirasistiska vänstern är detta oacceptabelt. Antagningstest som rangordnar studenter på grundval av kriterier som leder till avvikelser från idealet om proportionell representation ses som, per definition, rasistiska.
Det har haft till följd att många amerikanska universitet har slutat att testa potentiella studenter. University of California är ett exempel. UC använder inte längre antagningstest som SAT eller The Scholastic Assessment Test. SAT mäter en sökandes färdigheter inom tre områden: läsförmåga, matematisk kompetens och förmåga att uttrycka sig skriftligt. University of California har ersatt dessa tre kriterier med vad man kallar “holistiskt” urval. Det viktiga är inte att du kan läsa, skriva eller räkna, utan att du har en spännande personlighet, rekommendationsbrev att visa upp eller att du kan bidra till studentgemenskapen på ett positivt sätt.
Detta är extremt oroande, menar Brodow. Det är en sak att universiteten diskriminerar vita studenter, det är en helt annan sak att de blir allt mindre meritokratiska. Vänstern angriper meritokratiska system därför att de leder till disparat påverkan. Men det är, poängterar Brodow, syftet med sådana system. Vi vill ha bästa tänkbara läkare, piloter och ingenjörer. Utan robusta, meritokratiska system kommer samhällena i väst att kollapsa.