Evolutionsbiologen Richard Dawkins är en av världens mest kända ateister och religionskritiker och år 1996 belönade American Humanist Association (AHA) honom med utmärkelsen Humanist of the Year. I april innevarande år tog AHA tillbaka utmärkelsen.

Källa: American Humanist Association.

Vad är en humanist?

Vad utmärker en humanist? En humanist är en person som betraktar människan, inte Gud, som skapelsens krona. Med andra ord: Humanister är ateister. Humanister är dock inte endast gudsförnekare. De försvarar också vetenskap och rationellt tänkande mot religion och vidskepelse.
Dawkins har ägnat stora delar av sitt yrkesverksamma liv åt att popularisera vetenskaplig forskning och att kritisera föreställningar som inte är grundade på vetenskap och beprövad erfarenhet.
Hans bok The God Delusion betraktas av ateister som humanismens Bibel. Dawkins sagt om kristna att de “hallucinerar” , han har beskrivit islam som ” the greatest force for evil in the world today”.
Det är alltså inte svårt att förstå varför AHA belönade Dawkins med utmärkelsen Humanist of the Year. Det är svårt att tänka sig en mer kvalificerad kandidat.

Ras och kön

NAACP eller The National Association for the Advancement of Colored People är en av Amerikas många medborgarrättsorganisationer. NAACP har många lokalavdelningar i USA och Rachel Dolezal var under en kort period ordförande i avdelningen i Spokane, Washington. Dolezal var en kontroversiell person i rörelsen och skälet är att hon är en vit kvinna som identifierar sig som svart. Hennes kritiker menade att man inte kan byta ras genom att byta självidentifikation. En gång vit, alltid vit. Kontroversen medförde att Dolezal lämnade sin post efter drygt ett år. Dawkins twittrade följande med anledning av det inträffade:

In 2015, Rachel Dolezal, a white chapter president of NAACP, was vilified for identifying as Black. Some men choose to identify as women, and some women choose to identify as men. You will be vilified if you deny that they literally are what they identify as. Discuss.

Dawkins fråga var berättigad. Vad är det som gör att självidentifikationer fungerar när vi byter kön, men inte när vi försöker byta ras?
AHA var emellertid inte intresserad av en diskussion utan tog ifrån Dawkins den 25 år gamla utmärkelsen med följande skäl:

[Dawkins] latest statement implies that the identities of transgender individuals are fraudulent, while also simultaneously attacking Black identity as one that can be assumed when convenient.

AHA:s motivering innehöll alltså inget nytt. I sak upprepade den endast den fråga som Dawkins ville diskutera: Vad är det som gör att självidentifikationer fungerar när vi byter kön, men inte när vi försöker byta ras?
Ett annat och intressantare problem var varför AHA ansåg att organisationen måste ta ställning i denna infekterade fråga. AHA är ju en humanistisk organisation vars primära syfte är att försvara det sekulära samhället. Frågan om självidentifikationer kan hjälpa människor att byta kön och ras har inget med sekularism att göra. Frågan är alltså varför AHA har tagit detta, minst sagt, radikala steg.

Svaret är: queerteori och kritisk rasteori

De som förnekar att kön är en biologisk realitet har sin teoretiska bas i queerteori. Queerteoretiker accepterar Michel Foucaults likställande av makt och kunskap. De accepterar också postmodern antirealism eller teorin att all verklighet är sociala konstruktioner. Modern makt, det som Foucault kallar “biomakt”, utövas genom kategorisering. Manligt och kvinnligt är två exempel. Det är två kategorier som inte korresponderar med olika biologiska verkligheter. Queerteoretiker menar att kategorisering är en form av symboliskt våld. Queerpolitik syftar därför till att destabilisera kategorier eller att sudda ut gränserna mellan dem. Om man är queerteoretiker, tror man alltså inte att det finns reella skillnader mellan män och kvinnor. Distinktionen är helt diskursiv. Därför kan människor också byta kön genom självidentifikation. I queerteorin är könsbyte medelst självidentifikation det närmaste man kan komma en genuin revolutionär handling.

Kritisk rasteori är annorlunda motiverad. I sin enormt inflytelserika artikel, Mapping the Margins, förkastar Kimberlé Crenshaw det som hon kallar “vulgär postmodernism”. Vi kan inte dekonstruera allt, skriver Crenshaw. Antirasistisk kamp förutsätter existensen av svarta och vita, antirasister och rasister. Hur ska vi kunna försvara positiv särbehandling av svarta och kräva skadestånd av det vita Amerika för slaveriet om svarthet endast är en social konstruktion?

AHA:s motivering är således ett sammelsurium av queerteoretisk spekulation och kritisk rasteori.

Att queerteorin har som målsättning att destruera modern vetenskap, bekymrar således inte AHA. Inte heller bryr sig AHA om att kritisk rasteori är en rasistisk teori.

AHA:s intellektuella kollaps

Det är uppenbart att Dawkins anser att wokevänstern är ute och cyklar, men det förblir oklart varför det skulle förminska hans insatser som ateist? Allison Gill, transkvinna och vicepresident för American Atheists skrev följande apropå Dawkins tweet:

Implying that our identities are somehow fraudulent and questioning whether we even exist dehumanizes us … I hope that Prof. Dawkins treats this issue with greater understanding and respect in the future.

Dawkins svarade:

Is trans woman a woman? Purely semantic. If you define by chromosomes, no. If by self-identification, yes. I call her “she” out of courtesy.

Dawkins har naturligtvis rätt. Män kan inte bli kvinnor och omvänt. Queerteori och kritisk rasteori är politiska teorier. Queerteorin har inte upptäckt att kromosomer inte existerar. Inte heller har den kritiska rasteorin upptäckt att det existerar biologiska raser.

Teorier är för queeraktivister och kritiska rasteoretiker verktyg för att uppnå politiska mål. Om teorierna är sanna eller falska, förenliga eller oförenliga, spelar mindre roll. Saul Alinsky, som var en av den amerikanska 60-talsvänsterns mest inflytelserika tänkare, påminde sina kamrater i kampen om följande: “The Issue is Never the Issue. The Issue is always the Revolution.”

AHA:s historiska mission har varit att främja rationell, sekulär debatt. I drygt 80 år har organisationen kränkt kristna i humanismens namn utan att se det som ett problem. Nu är AHA medlem i wokevänstern. Följaktligen har organisationen fått nya prioriteter. Politisk korrekthet är nu viktigare än vetenskap och beprövad erfarenhet. Det viktiga är att ingen i wokekyrkan känner sig exkluderad, inte att argumenten är goda. Det nya politiska målet är att inte kränka och det antas trumfa alla andra värden, även vetenskapliga sådana.

AHA:s beslut att återkalla Richard Dawkins utmärkelse är en perfekt illustration av vad som händer när wokeviruset infekterar en organisation.