Detta är den sista artikeln om den kanadensiske filosofen Stephen Hicks genomgång av Roger Scrutons The Meaning of Conservatism. Scruton är konservativ britt, Hicks är klassisk liberal och sympatiserar med Ayn Rands libertarianism. I denna artikel kikar vi lite närmare på Scrutons syn på traditioner och kontrasterar den med den klassiskt liberala uppfattningen.

Källa: Unsplash.

Vad begränsar människors frihet? Liberalism och socialism

Vi människor gör val. Är alla val lika fria? Den tyske filosofen och liberalen Immanuel Kant menade att endast välgrundade val är sant fria. Med andra ord: Kant definierade “val” i termer av “rationellt val”. En person som utför en handling utan att veta varför eller på grundval av dåliga argument, är inte fri. En sådan person är, med Kants ord, heteronom.
Liberalismen vill maximera människors valfrihet. Valfriheten ska maximeras genom att heteronoma inflytanden successivt elimineras. Liberalismen är därför engagerad i en fortlöpande avmystifiering av samhället. Alla sociala fenomen ska underkastas kritik till dess att deras rationella kärna blir synlig.
Om liberalismen har en utopisk standard, ser den således ut på följande sätt: Det liberala samhället är ett ur ideologisk synpunkt transparent samhälle. Endast i ett sådant samhälle kan människor göra autonoma, rationella val. Detta ställer liberalism i motsatsställning till traditioner.

Socialismen har ett delvis annorlunda perspektiv på traditioner. I marxismen tillhör traditioner samhällets ideologiska överbyggnad. Marx var övertygad om att den ideologiska överbyggnadens funktion är att hålla den för tillfället härskande klassen vid makten.

Både liberalism och socialism vill därför avmystifiera traditioner. För liberaler begränsar traditioner människors valfrihet. För socialister hindrar de arbetarklassen att bli medveten om sig själv som klass. I båda fallen sägs traditioner begränsa människors rationalitet. I det första fallet: individens möjlighet att fatta välgrundade beslut. I det andra fallet: Individens förmåga att se sig själv som klassmedlem.

Tradition och rationalitet

Vad är en tradition? En tradition är en operationalisering av abstrakta principer. Ett exempel är den moraliska princip som säger att vi ska respektera varandra. Denna princip har operationaliserats på olika sätt av religiösa traditioner. Den kristna traditionen innehåller en uppmaning till oss att behandla alla människor på samma sätt. Den islamiska traditionen innehåller en uppmaning till muslimer att behandla muslimer och icke-troende på olika sätt.
Det finns olika politiska traditioner. Den socialistiska traditionen betonar jämlikhet, men den utsträcker inte denna jämlikhet till medlemmar av kapitalistklassen. Den liberala, politiska traditionen betonar inte endast frihet, den hävdar att eftersom alla människor är utrustade med samma förnuft, förtjänar alla samma frihet.

Traditioner ska alltså inte förväxlas med teorier. Traditioner innehåller konkreta problemlösningar eller operationaliseringar av abstrakta principer.

Traditioner skapas inte. De är inte produkter av intellektuellt arbete. Man kan med fördel jämföra dem med priser i en marknadsekonomi. Konsumenten köper inte en vara i syfte att påverka dess pris, likväl spelar konsumenternas köpbeteenden en viktig roll vid prisbildning. Traditioner konstrueras inte, de är, i likhet med priser, bieffekter, i detta fall, av människors sökande efter lösningar på konkreta problem.

Priser i en ekonomi påverkas av förhållandet mellan utbud och efterfrågan. Traditioner förändras av människors experimenterande med problemlösningar. “Tradition” är endast ett annat namn för arkiverade problemlösningar. Därför är det missvisande att säga att traditionsbaserat handlade är irrationellt. Liberaler och socialister kräver att traditioner ska kunna rättfärdigas teoretiskt. Detta är inte möjligt. Traditionsbaserade lösningar på problem rättfärdigas pragmatiskt. Traditionsbaserade handlingsstrategier är pragmatiskt motiverade.

Traditioner och priser förändras på ett snarlikt sätt. Förändringarna är inkrementella. Förändrade konsumtionsmönster påverkar varors priser. Människors experimenterande med problemlösningar förändrar traditioner.

Problemet med liberalism och socialism är, om vi följer Scruton, deras traditionsskepticism. Den ideala liberalen och socialisten är en individ som endast har teorier i huvudet.

Traditioners dubbla funktioner

Liberaler och socialister anser att traditioner begränsar människors möjligheter att handla rationellt. De vill skapa ett samhälle som är ideologiskt transparent och traditioner ses som hinder på vägen mot en jämställd och klasslös framtid. Scruton menar att detta är missvisande. Traditioner har dubbla funktioner: De möjliggör genom att begränsa.

• Traditionskritiker har rätt när de säger att traditioner begränsar våra handlingsmöjligheter. Traditionsbaserade restriktioner är emellertid inte tvingande. De har en vägledande funktion. Inte heller saknar de rättfärdigande. Traditioner rättfärdigas pragmatiskt. Man behöver inte en teori för att förstå varför demokrati är bättre än diktatur och varför liberalkapitalism att föredra framför socialism. Västerlandets politiska institutioner är inte teoretiskt rättfärdigade, de är pragmatiskt rättfärdigade.
• Traditioner fungerar ungefär som trafikregler. Trafikregler sätter gränser för vad människor får göra i trafiken. På detta sätt skapar de en säkrare trafikmiljö. Samhällen kan undermineras av konflikter mellan människor med motstridiga olika intressen. Politiska traditioner ger oss konkret vägledning om hur vi kan koordinera våra handlingar genom majoritetsbeslut och upprätthålla social fred. Vi behöver inte teorier för att förstå det.

Varför är traditioner värdefulla?

Liberaler och socialister vill rationalisera traditioner. De irriterar sig på traditioner därför att de inte är teoretiskt rättfärdigade. Målet är ett ur ideologisk synpunkt transparent samhälle. Endast i ett sådant samhälle kan individerna göra rationella val.
Liberalism och socialism har därför samma utopiska vision även om de motiverar sina strävanden på olika sätt. Traditioner ses som hinder för rationella beslut (liberalism) eller klasslöshet (socialism) och ska ersättas med teorier.

Denna syn på traditioner är missvisande, menar Scruton. Traditioner består av socialt testade lösningar på konkreta problem. Traditioner möjliggör därför inte endast rationella beslut, de hjälper människor att fatta rationella beslut.

Traditioner är värdefulla av flera skäl. Här ska vi nämna några.

Traditioner avlastar oss kognitivt. Vi behöver inte uppfinna hjulet på nytt varje gång som vi ska lösa ett konkret problem. Traditioner är arkiv med pragmatiskt rättfärdigade problemlösningar.

Människor har ett behov av kontinuitet. Vi kan inte endast leva i nuet. Traditioner är kontinuitetsskapande. De förbinder oss med det förflutna.

Två exempel.
Den feministiska kritiken av kärnfamiljen har pågått i flera decennier. Trots det fortsätter män och kvinnor att gifta sig. Det beror inte på att män och kvinnor anser att feminismen är teoretiskt vederlagd. Deras handlande är traditionsbestämt. Traditionsbaserat handlande är tillbakablickande. Man bildar familj därför att det har människor gjort sedan urminnes tider.

Människor har ett behov av att tillhöra ett större sammanhang. Traditioner tillfredsställer detta behov. När människor säger “Det är så här vi gör det” resonerar de i traditionella termer. Immigration från muslimska länder är ett problem därför att muslimer har andra traditioner. Islam accepterar inte rågången mellan stat och kyrka. Islam accepterar inte sekulär lag. Det är skälet till att Koranbränningar ger upphov till kravaller. Argumentet för sekularism är för de flesta människor inte teoretiskt. Det är traditionsbaserat. Det människor säger är “Detta är Sverige och vi gör saker på detta sätt. Vår kultur är inte islamisk.” Traditioner borgar för social fred. Människor som har gemensamma värderingar är mindre benägna att vilja störta status quo i gruset än de som har berusat sig på abstrakta teorier.

Det liberala och socialistiska rationaliseringsprojektets konsekvenser

Vad innebär det att rationalisering av traditioner underminerar dem? Vad innebär det att rationalisering av traditioner underminerar dem?

Först ett exempel från filosofin. Den katolska kyrkan har försökt rationalisera den kristna tron. På det sättet hoppades kyrkan kunna överbrygga motsättningen mellan tro och vetande. Kant hävdade att det är ett projekt som är dömt att misslyckas. Vi kan bevisa att Gud måste existera, men vi kan lika enkelt bevisa att han inte kan existera. Kants slutsats var därför att alla försök att rationalisera kristendomen undergräver människors tro. Synen på äktenskap är ett av Scrutons exempel. Varför gifter sig människor? Ett svar är kärlek, men Freud menade att det leder till nya frågor? Kärlek är en ideologisk illusion. Det enda som existerar är en biologiskt grundad vilja att kopulera. Människan är genetiskt programmerad till fri sex och anledningen till att hon inte praktiserar fri sex är sociala restriktioner. Freud blev enormt inflytelserik. Vad är resultatet? Fri sex. Har den ideologin gjort människor lyckligare? Scruton tvivlar på det. Den har destabiliserat äktenskapet som social institution till förfång för män, kvinnor och barn. Rationaliseringar av traditioner kan också eliminera dem. När en kvinna gifter sig är det tradition att hennes far överlämnar henne till hennes blivande make. Överlämnandet har ingen särskild poäng. Det är bara något som görs och människor gillar det därför att det alltid har skett på det viset. Det är en tradition. En del präster vägrar emellertid att låta en far göra det eftersom det är oförenligt med deras vision om social rättvisa. Om social rättvisa ska uppnås, måste alla sociala aktiviteter kunna rättfärdiga sin existens i teoretiska termer. Traditioner kan, som vi redan har nämnt, inte rättfärdigas på detta sätt. Traditionsbaserat handlande är tillbakablickande. Kampen för social rättvisa handlar om framtiden. Alla sociala aktiviteter som inte bidrar till social rättvisa måste elimineras. Konservativa argument rättfärdigas med referenser till det förflutna. Radikala präster vill att äktenskapsceremonier ska tjäna det framtida, politiska målet.