Does God Hate Women?

När redaktören orerar om världsreligionerna, brukar han ta upp två problem. För det första: det kognitiva problemet. Om Bibeln är korrekt, lever vi i ett annat universum än det som beskrivs av modern fysik. För det andra: terrorismen. Modern terrorism är ofta religiöst motiverad. Föreliggande artikel handlar dock varken om konflikten mellan vetenskap och religion eller religiöst inspirerad våldsutövning, utan om kvinnofrågan. Redaktörens utgångspunkt är Ophelia Bensons och Jeremy Stangrooms bok Does God Hate Women? (Continuum, 2009).

En förfärlig historia

Bensons och Stangrooms huvudtes är att världsreligionerna har ett kvinnoproblem. På den punkten har de onekligen rätt. Flertalet av deras exempel är fullständigt hårresande.
En gift pakistansk kvinna våldtas av makens bror och blir gravid. Hon anmäler brodern för våldtäkt. Domstolen förklarar att hon måste uppbringa fyra oförvitliga, manliga muslimer som kan vittna till hennes fördel. I annat fall kommer hon att åtalas för otukt. Kvinnan får veta att det faktum att hon är gravid med en annan man än maken är i sig ett bevis på att hon brutit mot islamisk lag.
I Lashkar Gahs kvinnofängelse i Afghanistan är flertalet av fångarna våldtäktsoffer.
När en nigeriansk kvinna dömdes för otukt trots att hon hade utsatts för våldtäkt, avvisade myndigheterna protester från västerländska hjälporganisationer med hänvisning till att de som protesterade inte var muslimer och att kvinnan hade handlat i strid med sharia.
Män är oskyldiga tills motsatsen har bevisats, kvinnor är skyldiga tills motsatsen har bevisats.
I mars 2002 dog 14 flickor i en brand i en flickskola i Saudiarabien. Det makabra var inte endast att ingen försökte hjälpa flickorna, de flickor som lyckades ta sig ut ur den brinnande byggnaden, skickades in igen av saudisk polis med hänvisning till att de inte hade på sig det föreskrivna klädesplagget och sedlighetspoliser hotade och misshandlade de flickor som hade lyckats att sätta sig i säkerhet.
Under talibanstyret i Afghanistan fick kvinnor inte arbeta eller utbilda sig. De var förbjudna att skratta och att bära skor som klickar. De skulle hålla sig hemma, helst bakom fördragna gardiner så att de inte kunde ses av män.
En iransk kvinna grips av sedlighetspoliser utanför en butik. Kvinnan är överlastad av varor och har inte noterat att huvudbonaden har hamnat på sned och att det är möjligt för män att se lite av hennes hår. Kvinnan dömdes till spöstraff för förseelsen.
Carmen bin Laden var gift med en av Osama bin Ladens bröder. Hon förklarar att saudiska kvinnors liv präglas av inaktivitet. De skall se till familjen och följa Koranens bud. Att gå ut på promenad utan sällskap av en manlig väktare är otänkbart. Kvinnor kan inte vistas utomhus, resa, utbilda sig eller arbeta utan tillstånd från en man. När Carmen skall köpa mjölk, måste hon vänta i bilen medan hennes väktare evakuerar alla män från butiken. Att lyssna på musik eller bli betraktad av en man är syndigt. Kvinnliga studenter undervisas via video om läraren är man. De kan inte använda biblioteket därför att det befolkas av manliga studenter.
Dessa exempel kommer från islam. Det innebär inte att kristendom, judendom och hinduism inte har gjort sig skyldiga till övertramp. Ultraortodoxa i Israel håller sig med en egen inofficiell sedlighetspolis vars uppgift är att trakassera kvinnor som inte följer Guds bud. I det traditionella hindusamhället förväntas kvinnor begå självmord efter det att maken har dött. I dag är sati förbjudet i lag, men änkor utsätts ändå för otaliga förödmjukelser och förväntas leva återstoden av sina liv som tiggare. Enligt Vatikanen har Gud bestämt att män och kvinnor skall ägna sig åt olika saker. Kvinnor skall ägna sig åt familjen, mannen skall arbeta och styra samhället.

Vad har detta med religion att göra?

Det officiella svaret på denna fråga, dvs. den uppfattning som förfäktas av präster, imamer och politiker, är att religion handlar om kärlek till nästan, rättvisa och nåd. Denna uppfattning har många prominenta anhängare, däribland USA:s förre president George W. Bush, Storbritanniens förre premiärminister Tony Blair och FN:s förre generalsekreterare, Kofi Annan. George Bush sade efter terroristattackerna mot New York och Washington att förövarna inte var sanna muslimer, att de hade kidnappat islam för politiska syften.
En känd studie, den så kallade Runnymederapporten, driver tesen att det inte är islam som är problemet, utan hatet mot islam. Rapporten som går under namnet “Islamophobia: a Challenge for us All" är omskriven och citeras ofta. Faktum dock är att den är ihopknåpad av kristna och muslimska organisationer. Den är inte resultatet av objektiv forskning, utan en partsinlaga.
Bensons och Stangrooms tes är att den konventionella visdomen är dåligt grundad i fakta. De ovan beskrivna förbrytelserna mot kvinnor förblir obegripliga om vi negligerar deras religiösa karaktär.
Låt oss kika lite närmare på hur författarna resonerar kring barnäktenskap, kvinnlig omskärelse och det av protestanter och katoliker omhuldade begreppet “komplementaritet”.

Barnäktenskap

År 2008 stegade en flicka in på ett sjukhus i Yemen och klagade över att hennes make misshandlade henne och utnyttjade henne sexuellt. Det makabra var att flickan var blott nio år gammal. I väst hade denna incident snabbt transformerats till ett polisärende och det hade knappast dröjt mer än 30 minuter innan mannen hade blivit hämtad till förhör. Det beror naturligtvis på att sexuellt umgänge med små barn är ett grovt brott och ses som något djupt omoraliskt i vår del av världen.
I den muslimska världen är det den västerländska synen på barnäktenskap som är kontroversiell och skälet är att islams profet gifte sig med en nioåring. Eftersom Muhammeds liv uppfattas som exemplariskt, är det inte möjligt att ifrågasätta denna institution utan att samtidigt ifrågasätta islam.
Det har presenterats olika argument för att ta udden av kritiken. Ett vanligt argument är det kulturrelativistiska argumentet. Det har sagts att vi inte kan döma Muhammed med våra moderna normer. Muhammed levde i en annan era. Detta argument är dock inte hållbart. Ingen accepterar argumentet att det är fel att kritisera slaveriet därför att vi lever i ett annat moraliskt-etiskt paradigm än slavägarna och slavhandlarna. Om vi kan kritisera slaveriet, borde vi även kunna ifrågasätta Muhammeds äktenskap med nioåriga Aisha.
Det sägs att äktenskap med små barn inte har stöd i urkunderna, men Benson och Stangroom menar att detta är en förhastad slutsats. Frågan om Muhammed gifte sig med en nioåring är inte kontroversiell inom islam. Det är västs syn på barnäktenskap som är kontroversiell. När västerländska hjälporganisationer kritiserar förekomsten av barnäktenskap i muslimska länder, rättfärdigar konservativa muslimer praktiken med hänvisning till Muhammeds äktenskap med Aisha.
Frågan om Muhammed också hade sex med nioåriga Aisha väcker starka känslor. Ett vanligt förekommande argument är att Muhammed väntade till Aisha hade nått puberteten innan han hade sex med henne. Benson och Stangroom menar att detta är en förskönande omskrivning. Tabari, en av islams mest prominenta historiker, citerar Aisha då hon säger att Muhammed hade sex med henne när hon var nio år, inte efter det att hon hade nått puberteten.
Varför är detta viktigt? Det är viktigt därför att, som vi påpekade ovan, Muhammeds liv ses som exemplariskt i islam, dvs. som något som muslimska män skall sträva efter att approximera. Om vi håller detta i minnet, förstår vi varför konservativa muslimer ofta försvarar äktenskap med barn. Förmodligen förklarar detta också varför barnäktenskap är jämförelsevis vanliga i den muslimska världen. Khomeini, den iranska revolutionens fader och förste ledare, gifte sig med en tioåring när han var 28 år gammal och när han kom till makten i Iran år 1979 sänktes giftasåldern för flickor till nio år.

Kvinnlig omskärelse

Frågan om kvinnlig omskärelse har med religion att göra eller om praktiken är orsakad av andra faktorer, är, i likhet med frågan om barnäktenskap, en fråga som väcker starka känslor. På denna punkt är författarna också betydligt försiktigare. Det finns ingen entydig relation mellan förekomsten av kvinnlig omskärelse och religiös övertygelse. Det är vanligast i muslimska länder, men förekommer även bland kristna. Historiskt sett är praktiken dessutom äldre än de stora världsreligionerna.
Författarna menar ändå att dessa argument knappast påverkar den tolkning som de själva vill göra. Vi vet att kvinnlig omskärelse har en lång historia, men vi vet inte om det praktiserades på den arabiska halvön innan islam etablerade sig. Det är dessutom fullt möjligt att omskärelse var en sporadiskt tillämpad praktik som blev regelbunden när de stora religionerna etablerat sig. Det är sant att varken kristendomens eller judendomens heliga skrifter nämner kvinnlig omskärelse, det är emellertid inte sant att islams urkunder inte gör det. Muhammed var positivt inställd till kvinnlig omskärelse även om han underströk att det är viktigt att inte skära för mycket.
Inte heller ger författarna mycket för det demografiska argumentet, dvs. tesen att eftersom kvinnlig omskärelse även praktiseras av kristna, kan det inte ha med religion att göra. Det är förvisso sant att många rökare inte får lungcancer, men därav följer naturligtvis inte att det saknas en kausal länk mellan bruket av tobak och lungcancer. Det faktum att även kristna praktiserar kvinnlig omskärelse utesluter alltså inte att kvinnlig omskärelse kan utgöra en viktig komponent i islam.

Komplementaritet

Påven har sagt att eftersom apostlarna var män, är det Guds vilja att män skall leda de troende. Män och kvinnor sägs vara jämlika, men ha olika funktioner i samhället. Kvinnor skall fokusera på familjen, medan männen skall ägna sig åt arbete och maktutövning. Det är således underförstått att kvinnan skall underordna sig beslut fattade av män. Om människan inte respekterar denna av Gud proklamerade rollfördelning, kommer samhället att störta ned i kaos.
Bensons och Stangrooms poäng är inte att män och kvinnor inte är olika. Könsskillnader är biologiska realiteter och de har sociala konsekvenser. Detta faktum skall dock inte sammanblandas med det ovan beskrivna försöket att staga upp traditionella könsroller med hot om evig fördömelse. Män och kvinnor är förvisso olika, men det måste vara upp till den enskilda individen att utforma sitt liv. I USA finns det universitetsutbildningar som riktar sig till kristna kvinnor där deltagarna lär sig samla rabattkuponger. Benson och Stangroom menar att kvinnor, på detta sätt, luras att delta i sin egen infantilisering.
Argumentet för att kvinnor uteslutande ska ägna sig åt familjen är heller inte övertygande. Det är förvisso sant att apostlarna var män, men de var mycket mer än blott män. De var också fattiga, illitterata och talade ett visst språk. Varför fokusera på deras könstillhörighet? Varför inte hävda att analfabeter skall styra världen?
Inte heller är tesen att samhället kommer att kollapsa om män och kvinnor upphör att respektera den rollfördelning som beskrivs i Bibeln och Koranen särskilt trovärdig. Det är idag inte ovanligt med kvinnliga ingenjörer och läkare eller kvinnor på chefspositioner. Inte heller finns det något som indikerar att kvinnligt förvärvsarbete har fört samhället närmare värdekollaps. I vårt land brukar Kristdemokraterna hävda att samkönade äktenskap hotar äktenskapet som institution. Frågan är emellertid om denna kritik är rimlig. Kommer färre män och kvinnor att gifta sig om homosexuella ges möjlighet att gifta sig? Knappast. Män och kvinnor ingår väl inte äktenskap med varandra därför att samkönade äktenskap är förbjudna i lag?
Tesen att män skall utöva all makt i samhället för samhället bästa, baseras dessutom på den osannolika premissen att män alltid fattar kloka beslut. Detta är givetvis inte sant. Det är lika falskt som den motsatta, feministiska tesen att kvinnor alltid fattar kloka beslut. Kanske blir soppan mer attraktiv om kockarna tillåts bli fler? Tesen är även suspekt av ett annat skäl. Är det rimligt att män som lever i celibat skall tillåtas att styra och ställa över kvinnors sexualliv?
Det övergripande argumentet att den av kyrkan beskrivna rollfördelningen uttrycker Guds vilja är endast nonsens. Präster och imamer har naturligtvis ingen aning om vad Gud önskar eller förkastar.

Den eviga frågan

Varför tror och försvarar människor dumheter av ovan nämnt slag? Ett skäl är naturligtvis traditionens makt. Ett annat skäl är rädsla. Kyrkorna har kunnat dominera människor därför att människor är oroliga för vad som skall hända dem efter det att de har dött. Benson och Stangroom menar att kristendomens och islams gudar har djupt osympatiska drag och att det har präglat religiösas sätt att förhålla sig till fritänkare. Kristna och muslimer har ofta varit lika oförsonliga som de gudar som de dyrkar. Kristna brände fritänkare på bål, islam spreds från arabiska halvön till resten av världen med svärdets hjälp.
Traditionens makt har också medfört att religioner har erhållit det som brukar kallas “The benefit of the doubt”. Det är ofta förutsatt i debatter att fritänkare måste försöka förstå religiösa, att de måste ta särskilda hänsyn till religiösas känslor. Religiösa kan kasta ur sig vilka dumheter som helst och förvänta sig att människor skall, som det heter, respektera deras tro. Den politiker som hade sagt att kvinnor skall uteslutas från det demokratiska beslutsfattandet, hade blivit utskrattad, men när påvar och imamer säger exakt samma sak förväntas människor behandla deras utsagor som sofistikerade filosofiska reflektioner som förtjänar att tas på djupaste allvar.
Ytterligare ett skäl är förmodligen sex. Det är sexualiteten som gör kvinnan attraktiv för den man som äger henne och andra män som skulle vilja äga henne. Det är kvinnans sexualitet som medför att den man som äger henne löper risk att vanhedras. Det är därför patriarkala kulturer föredrar pojkar. Döttrar innebär en potentiell risk för skam. Religionerna har rättfärdigat mäns kontrollbehov genom att förse det med en helig stämpel. Detta är naturligtvis tragiskt, men också en smula komiskt. Radikala muslimer anklagar ofta väst för att vara sexfixerat, men frågan är om inte islam är snäppet värre. Islamister förefaller vara besatta av kvinnors kroppar. Nyligen krävde en saudisk imam att kvinnor inte endast skall täcka sin kropp med tyg, huvudbonaden skall endast tillåta att kvinnan betraktar världen med ett öga i taget. Iran har startat ett forskningsprojekt som syftar till att ta fram islamiska cyklar för kvinnor. Män kan ha flera fruar, kvinnor får nöja sig med en man som de ofta inte har valt själva. Män kan gifta sig med kvinnor som inte är muslimer, kvinnor kan endast gifta sig med muslimska män. Män kan skilja sig från sina kvinnor utan större problem, kvinnor tvingas stå ut med sina män. Män kan komma och gå hur de vill, kvinnor skall hålla sig hemma. Män kan klä sig hur de vill, kvinnor skall skyla sina behag. Endast personer som tänker på sex 18 timmar om dygnet kan komma på så bisarra idéer.

En utmärkt bok

Ophelia Bensons och Jeremy Stangrooms bok Does God Hate Women? är en utmärkt bok. Det är en bok som borde läsas av feminister. Feminismens huvudfiende är inte kapitalismen, utan religioner i allmänhet och islam i synnerhet.
Det är en bok som bör läsas av utbildningspolitiker. Idag är ämnet etik en integrerad del av ämnet religionskunskap. Det beror på att de stora religionerna under en lång period har monopoliserat ämnet och framställt sina representanter som experter i ämnet. Detta är naturligtvis nonsens. Kristna är inte bättre människor än fritänkare och etiska problem kan och bör diskuteras utan att man blandar in religiösa värderingar.
Vänstern skulle kunna lära sig att prioritera rätt och kanske att inte ta alla anklagelser om rasism på allvar. Det är alltså inte ovanligt att politiskt engagerade muslimer hävdar att kritik av islam är kritik av muslimer och därför en form av rasism. Även detta är nonsens. Islam är en politisk ideologi och abstraktioner kan inte hysa mänskliga känslor eller känna sig kränkta. Inte heller utgör kritik av en specifik muslim eller kristen en kritik av gruppen av muslimer eller kristna. Människor existerar separata från varandra. Lika lite som kritik av en specifik muslim utgör en kritik av gruppen av muslimer, kan en persons hunger stillas av att alla andra är proppmätta. Inte heller är det motsägelsefullt att vara emot islam och andra religioner och motsätta sig diskriminering av de som tror.
Om vi låter bli att kritisera världsreligionerna av hänsyn till de troendes ömtåliga känsloliv, kommer det att drabba barn och kvinnor. Kritiken är ett mindre problem än bristen på kritik. De som inbillar sig att inställsamhet inte har sociala konsekvenser lever i en drömvärld. Frånvaro av kritik av de stora religionerna har sociala konsekvenser. Tvångs- och barnäktenskap kommer inte att försvinna om ingen utmanar dessa förfärliga praktiker. Världsreligionerna är inga goda krafter. De är förvisso inte roten till allt ont, men världen hade varit en bättre plats om de hade förpassats till historiens skräphög.