Snart är det dags igen. Sverige går till val. Men varför ska vi delta i valet? Det vanligaste argumentet för valdeltagande är formulerat i kausala termer. Om människor inte röstar, dör demokratin. Ett annat argument är moraliskt: Det är medborgarens plikt att rösta för att hålla demokratin vid liv. Men dessa två argument är ytliga och kanske också vilseledande.
Källa: Pixabay.
Vad är demokrati?
Vad är demokrati? Det är folkstyre. Folkstyre kan anta två grundläggande former. I en direkt demokrati deltar medborgarna aktivt i alla beslut. I en representativ demokrati väljer folket representanter och ger dem i uppdrag att besluta å dess vägnar. Vårt system är representativt. Sverige har en representativ demokrati. Vi ser här att demokratibegreppet har två aspekter:
- Makten ska vara folkvald.
- Den ska vara representativ.
Med andra ord. Ett system i vilket folkvalda styresmän negligerar folket är demokratiskt, men inte representativt. Vi har ett sådant system i vårt land.
Vi ska inte överdriva
Det sagda innebär inte att våra politiker fullständigt struntar i vad människor tycker och tror. I viss mån är de beroende av väljarna. Politik kan vara en lukrativ verksamhet och politikens autonomi från resten av samhället är relativ. Representativiteten varierar sålunda med frågorna.
Principerna är det viktiga
Vårt argument handlar inte om politikens innehåll. Det handlar om principer. Låt oss använda massinvandringen som exempel. Man kan vara för eller emot massinvandring. Det finns argument för båda positionerna, men inget av detta spelar någon roll för vårt argument.
Vi diskuterar principer.
Vad kallar vi ett system i vilket allmänna och hemliga val förekommer, ett system i vilket folket väljer sina representanter, men där representanterna inte känner sig bundna av folkets önskemål?
Vi kallar det demokratiskt, men inte representativt.
Vårt argument ifrågasätter inte påståendet att massinvandring är bra för ekonomin, att den berikar Sverige kulturellt eller att den kan lösa demografiska problem. Det må vara hur det vill med dessa möjligheter. Vi lyfter fram politikens bristande representativitet, inte dess sakliga innehåll.
Svenska folket har aldrig röstat för massinvandring. Den är något som har påtvingats folket av politiker från vänster, mitten och höger. Problemet är inte demokratin, problemet är bristande representativitet.
Pseudodebatt
Den politiska debatten om denna fråga är i huvudsak en pseudodebatt. Högern låtsas upprördhet över att vänstern vill tvångsblanda befolkningen. Vänstern låtsas upprördhet över att högern inte vill blanda befolkningen överhuvudtaget.
Den bistra sanningen är att båda vill tvångsblanda. De använder endast olika metoder. Högern är lika ointresserad som vänstern att stärka det politiska systemets representativitet. Idag är cirka 40 procent av befolkningen invandrad. Inte 10 procent. Inte 30 procent. Fyrtio procent. Nästan halva befolkningen. Om 25-30 år kommer svenska folket att vara en minoritet i sitt eget land.
Vad är det om inte tvångsblandning?
Förre statsministern och moderaten, Carl Bildt, har på sedvanligt överklassmanér förklarat att “förr eller senare kommer folk att vänja sig vid invandringen”. Med “folk” menar han naturligtvis svenskarna. Vad annat kan de göra? Flytta? Till vilken plats? Det ser ju snart likadant ut överallt.
Sverigedemokraterna?
Sverigedemokraterna var under många år det stora oppositionspartiet. Enligt den senaste valprognosen kan 19 procent av väljarna tänka sig att rösta sverigedemokratiskt i september. Det gör Sverigedemokraterna till landets näst största parti.
Hur ska man förklara partiets exceptionella framgångar? Det avgörande skälet är dess kritik av det politiska systemet för bristande representativitet. Nu har partiledare Åkesson emellertid deklarerat eldupphör. Åkesson vill bli statsråd och om det kräver att han, bildligt talat, måste ingå en pakt med djävulen är han beredd att göra det.
Sålunda förklarade Åkesson nyligen att det inte existerar några genuina svenskar. Det finns endast personer med olika stämplar i passet. Med andra ord: Om det står “svensk” i ditt pass, är du svensk. Sverigedemokraternas nya ståndpunkt skulle kunna summeras på följande sätt: En analfabetisk kvinna, utstyrd i burka från Sudan som har haft svenskt pass i fem minuter är lika mycket svensk som Astrid Lindgren.
Här försöker Åkesson förklara partiets nya position:
Jag tycker att etnicitetsbegreppet är olyckligt att använda i politiska sammanhang, för det är inte politik. Det är någonting annat. I Sverige så är alla medborgare lika inför lagen. Det är ganska grundläggande i en rättsstat och det tycker vi också att alla medborgare har samma rättigheter och samma skyldigheter.
Etnicitet och medborgerliga rättigheter är i realiteten olika saker. Medborgarskap påverkar inte etnicitet. Antag att Åkesson utvandrade till Kina. Det hade inte inneburit att han hade upphört att vara svensk. Han hade varit svensk med kinesiskt medborgarskap.
Sverigedemokraterna tillhör numera det politiska etablissemang som en gång förföljde partiet. Partimedlemmar sparkades ur facket, blev av med jobbet och diskriminerades öppet av våra skattefinansierade medier. Numera stöder Sverigedemokraterna samma lagstiftning som användes i klappjakten på partiets medlemmar.
Kommunistregimen i DDR betalade privata medborgare att spionera på sina grannar, svenska politiker har, med Åkessons goda samvete, outsourcat angiveriverksamheten till privata aktörer. I Åkessons Sverige är det inte endast förbjudet att använda vissa ord, det finns också, precis som i Nordkorea, en hel vokabulär som alla medborgare måste använda.
Vår plikt att inte rösta
Det är viktigt att förstå vårt argument korrekt. Det handlar om representativitet, inte om politikens innehåll. Sålunda borde även de som stöder mångkultur och massinvandring och anser att Sverige bör ha språkpoliser avstå från att rösta. Vi har alla en moralisk plikt att stanna hemma på valdagen. Varje röst utrustar det politiska systemet med en legitimitet som det inte har gjort sig förtjänt av.