En anledning till att vetenskapen är så framgångsrik är att den är datastyrd. Forskare värda sitt salt svär trohet till den vetenskapliga metoden, inte till specifika teorier. När de upptäcker att deras teorier inte kan förklara data, formulerar de nya teorier.
Religioner är annorlunda. Religiösa diskurser är inte datastyrda. Detta ställer till med problem när verkligheten förändras. Synen på homosexualitet är ett exempel.
Hur ser kristendomen på homosexualitet?
Ann Heberlein är teologie doktor, före detta medlem i Feministiskt initiativ , feministisk teolog, numera moderat politiker och har i en artikel tackat Gud fader för sin bisexualitet:
Själv betraktar jag monosexualitet som en emotionell och sexuell defekt och tackar Gud för att just jag föddes med förmågan att känna och älska fullt ut, utan att begränsas av sådana futiliteter som kön.
Vad säger Bibeln om homosexualitet? Markusevangeliet anger tonen:
Men från skapelsens början gjorde Gud dem till man och kvinna. Därför ska en man lämna sin far och mor och hålla sig till sin hustru, och de två ska bli ett kött. Så är de inte längre två, utan ett kött.
Korinthierbrevet:
Vet ni inte att inga orättfärdiga skall få ärva Guds rike? Bedra inte er själva! Varken otuktiga eller avgudadyrkare, varken äktenskapsbrytare eller de som utövar homosexualitet … skall ärva Guds rike.
Vad innebär det att de som utövar homosexualitet inte ska ärva Guds rike? I Tredje Moseboken sägs följande:
Om en man ligger med en annan man som en man ligger med en kvinna, begår de en avskyvärd handling. De skall straffas med döden. De bär på blodskuld.
Kvinnor behandlas i klump med män. Romarbrevet:
Deras kvinnor bytte ut det naturliga umgänget mot det naturliga. På samma sätt övergav männen det naturliga umgänget med kvinnan och upptändes av begär till varandra. Män bedrev otukt med män och fick själva ta det rättvisa straffet för sin förvillelse.
Vad menas med “rättvist straff”? Judas’ brev läser vi följande:
Så är det också med Sodom och Gomorra och städerna däromkring, som på samma sätt kastade sig ut i sexuell omoral och följde onaturliga begär. De står som ett varnande exempel och får sitt straff i evig eld.
Här uppstår emellertid ett problem. Markusevangeliet säger även följande:
Du skall älska din nästa som dig själv. Något större bud än dessa finns inte.
Är detta en motsägelse? Inte nödvändigtvis. Bibeln förefaller inte ha något problem med att män är gay eller att kvinnor är lesbiska. Det är homosexuell praktik som fördöms i Bibeln. Alla människor kämpar med olika typer av frestelser. Syndare blir vi först när vi ger efter för frestelserna.
Det är alltså helt i sin ordning att vara bisexuell, men Heberlein är definitivt ute och doktrincyklar om hon tror att Gud accepterar hennes bisexualitet som praktik.
Dekonstruktivism
Heberleins tes att Gud uppskattar bisexuella relationer är alltså meningsfull endast om man ignorerar den bibliska textens explicita mening.
Hur gör man då det?
En metod kallas “dekonstruktivism”. Det existerar olika former av dekonstruktivism, men generellt sett säger dekonstruktivismen att en texts mening bestäms av läsaren, den grupp som läsaren tillhör eller samhället i stort. Det spelar alltså ingen roll vad som faktiskt står i en text. Ord har ingen mening. Mening är något som projicera spå dem. Med andra ord: Verkligheten är irrelevant.
När Tredje Moseboken säger att män som ligger med män ska dödas betyder det alltså inte att män som ligger med män ska dödas. Den troende bestämmer enväldigt hur citatet ska tolkas.
Resultatet blir en slags buffékristendom. De är upp till de troende att själva plocka ihop sin tro. Vad som står i källskrifterna är betydelselöst. Den enda regel som de måste följa är att de måste låtsas som att de är överens med alla andra troende, även om dessa tror av helt andra och kanske också konträra skäl.
Svenska kyrkans buffékristendom
På Svenska kyrkans webbplats kan vi läsa följande:
… feministiska teologer argumenterar för bibeltolkningar som leder till värdefulla och jämlika relationer. … Feministisk teologi lyfter in klass, etnicitet, ålder och funktionsvariation som viktiga perspektiv för förståelse av kön och teologi. Samtidigt delar de flesta feministiska teologer tanken att kristen tro ska främja rättvisa, omsorg och kärleksfulla relationer. Ytterst handlar feministisk teologi om det som all kristen teologi handlar om: frälsning och försoning.
Låt oss kika på ett exempel på feministisk teologi.
Inför julfirandet år 2017 satte Svenska kyrkan i Västerås i en annons i vilket man kallade Jesus för “hen”. Den kvinnliga domprosten förklarade att man gjorde det för att undvika könskodning:
Det är en belastning att vi alltid pratar om Gud som “han”. Vi kan inte ändra texterna i Bibeln, men vi kan ändra vårt sätt att lyfta fram det här.
Nästa fråga är varför domprosten anser att det är en belastning att kalla en man för “han”. Om Bibeln säger att Gud är Jesus fader, har vi två “han”, inte två hen. Varför då inte säga det? Bibeln är ju inte vilken text som helst, det är kristenhetens viktigaste dokument. Varför är “han” ett problem? Varför är inte “hen” ett problem?
“Han” är, enligt domprosten, ett problem därför att Svenska kyrkan har en likabehandlingsplan. Det är skälet till varför kyrkan inte använder ordet “han” om Jesus”.
Detta skapar emellertid ett nytt problem. Likabehandlingsplaner är sekulära dokument. Hur kan det komma sig att en religiös organisation som Svenska kyrkan hävdar att ett sekulärt policydokument om jämställdhet är viktigare än Bibeln?
Domprostens svar är att kyrkan kämpar för jämställdhet.
Vad är det då som blir mer jämställt om vi slutar att kalla Jesus “han”? Vad är det som kyrkan vill behandla lika?
Svaret på den frågan är att det är sanningsanspråk som ska likabehandlas.
Heberlein vill tro att Gud tycker att det är ok att kvinnor har sex med varandra. Queerteologer vill tro att Jesus var queer. Det finns de som vill att Gud ska vara icke-binär.
Bufféreligioner är med till sin konstruktion relativistiska. De måste vara det om för att rymma alla åsikter. Det bibliska budskapet dekonstrueras till dess explicita mening blir irrelevant. Målet är att ersätta sanning med inklusivitet.
Slutord
Undertecknad har hört det flera gånger från invandrare som har sökt sig till kyrkan, för att sedan lämna den för ett frikyrkosamfund. “De tror ju inte på något”, är den vanligaste reaktionen. Det är en korrekt beskrivning. Svenska kyrkan är en politisk sammanslutning som ibland draperar sitt budskap i religiösa termer. Dess målsättning är inte en koherent uppfattning om det transcendentala och dess relation till det empiriska, utan inklusivitet.