Svensk-dansken Rasmus Paludan har satt i system att bränna Koranen. I Örebro kastade uppretade demonstranter sten på polis och satte fyr på minst en polisbil och några privatägda bilar. Flera poliser blev skadade under tumultet.
Foto: Freddy Kearney.
Paludan och hans kritiker
Paludans kritiker hävdar han måste stoppas. Varför? Därför att han är en extremist. Det är förvisso sant att Paludan hyser extrema åsikter. Han vill bland annat förbjuda islam i Danmark. Han vill också iscensätta massutvisningar.
Det är alltså korrekt att Paludan är en ytterlighetsman, men jämförd med sina vedersakare förefaller han vara en relativt moderat extremist, åtminstone när han skapar rubriker i Sverige.
Han förefaller vara noga med att inte överträda lagar och regler. De gånger som han har bränt Koraner i Sverige har han gjort det med polisens godkännande.
De som försöker stoppa honom har däremot ingen som helst respekt för landets lagar. Frågan är alltså: vad vill motdemonstranterna åstadkomma?
Deras våldshandlingar syftar till att undergräva tre av vårt lands mest fundamentala institutioner:
- Det sekulära systemet.
- Det demokratiska systemet.
- Den privata äganderätten.
I sekulariserade samhällen kan medborgarna gyckla med religiösa uppfattningar på samma sätt som de kan skämta om politiska ideologier. De religiösa fanatiker som attackerar ordningsmakt och allmänhet har som målsättning att med våld tvinga fram lagändringar som förbjuder kritik av deras religiösa övertygelser. På detta sätt försöker de underminera det sekulära systemet i vårt land.
Svenskar har laglig rätt att bränna Koraner på allmän plats om polisen ger tillstånd och de som med våld som metod försöker beröva dem denna rättighet, attackerar det demokratiska systemet i vårt land.
Sist men inte minst: Paludan bränner Koraner som är hans privata egendom. De som hävdar att han inte har rätt att göra det ifrågasätter den privata äganderätten.
Professor Rothstein griper in
Bo Rothstein är professor i statskunskap. Rothstein menar att de är yttrande- och demonstrationsfriheten som är problemet, inte upploppsmakarna. Rothstein skriver:
De upplopp och det våld som följt efter Rasmus Paludans proklamerade bränning av Koranen har skapat en intensiv debatt om vad som ska vara tillåtet och vad som ska förbjudas när det gäller yttrandefriheten och rätten att demonstrera.
Rothstein tillhör förbudsförespråkarna. Han inleder därför sitt argument med att associera bokbål med tysk nationalsocialism:
De som, likt de tyska nazisterna 1933 eller Rasmus Paludan 2022, anordnar offentliga bokbål som en politisk manifestation gör sig därmed skyldiga till ett brott mot yttrandefriheten och detta ska vara straffbart.
Varför hänvisar Rothstein till Hitlertyskland? Det brändes ju böcker även i kommuniststaterna. Det bränns fortfarande politiskt inkorrekt litteratur i kommunistkina. Rothstein borde känna till det. Han tillhörde ju den socialistiska vänstern som ung man. Dessutom: varför inte säga som det är, att bokbål även förekommer i islamiska länder?
Nej, Rothstein vill att vi ska tänka nazism.
Detta är rent nonsens.
Det är sant att nationalsocialisterna brände böcker, men syftet med bokbålen var inte att visa tyskar hur intoleranta judar eller regimkritiska författare är. Syftet var att manifestera nationalsocialistisk intolerans. Nationalsocialister var inte endast intoleranta, de var stolta över sin intolerans. Målsättningen var att rensa det nationalsocialistiska samhället på icke-arisk litteratur. Paludan bränner väl en Koran per gång, i den mån han får polistillstånd. Det är inte mycket till bokbål.
Rothstein: Förbjud politiskt motiverade bokbål
Rothstein är emellertid medveten om att det kan bli svårt att övertala landets politiker om nödvändigheten av ett förbud mot Koranbål. Malmöpolisen gjorde ett tappert försök och anmälde Paludan för hets mot folkgrupp, men kammaråklagaren lade ned fallet och påminde stadens dialogpoliser att det faktiskt inte är olagligt att elda upp en Koran.
Rothstein föreslår därför att alla former av politiskt motiverade bokbränningar ska förbjudas. Här är hans argument:
Att införa ett förbud för skändandet av vad som av olika religiösa inriktningar räknas som heliga skrifter är dessutom svårt eftersom det inte är helt enkelt att avgränsa vad som ska räknas in i kategorin ”heliga skrifter” och dessutom inte heller vad som ska räknas som ett religiöst samfund. För vissa är kanske Karl Marx ”Kapitalet” en helig skrift, för andra kan det vara Adam Smiths skrifter. Det skulle med andra ord rent lagtekniskt vara synnerligen svårt att dra gränsen mellan vad som ska ingå i kategorin ”av sin uppfattade helighet skyddade skrifter”. … En väg ur detta dilemma skulle kunna vara att inkludera alla tryckta böcker i ett förbud mot att som en politisk manifestation anordna bokbål.
Med andra ord: Eftersom vi inte vet var gränslinjen går mellan heligt och profant, är det lika bra att kriminalisera all politiskt motiverad bokbränning.
Det lösning som Rothstein presenterar är i realiteten en ren konstruktion vars syfte är att öppna upp för ett förbud mot Koranbränningar, inget annat. Sanningen är ju den att inga kommunister hade protesterat om några liberaler hade satt fyr på Marx’ samlade verk. Tvärtom. De hade skrattat sig fördärvade. Inte heller hade landets liberaler brytt sig ett skvatt om ett gäng socialister hade eldat upp Wealth of Nations. Istället hade informerat de korkade kommunisterna om att Smiths verk faktiskt kan studeras kostnadsfritt online.
Naturligtvis är Rothstein medveten om detta. Om han hade haft lite råg i ryggen, hade han sagt att det är upploppsmakarna som är problemet, inte Paludan. Han hade sagt att om demonstranterna verkligen vill få slut på Koranbränningar, ska de negligera Paludan. Svårare än så är det faktiskt inte. Anledningen till att han fortsätter bränna Koraner är ju muslimska protester. Istället ställer sig Rothstein på fanatikernas sida. Deras känslor ska skyddas mot kritik och gyckel och därför måste vi andra acceptera inskränkningar av våra rättigheter och friheter. Nog är det märkligt att man måste behöva påminna en professor med förflutet i vänstern att syftet med yttrande- och demonstrationsfriheter inte är att gagna de av oss som får plats i den offentliga åsiktskorridoren.
Islamisk reformation?
Både Bibeln och Koranen försvarar slaveri. Få kristna tar dock detta budskap på allvar och skälet är att de inte behöver ta det på allvar. Bibeln är inte Guds ord. Gud antas inte tala till människan genom Bibeln. Kristna kan därför kontextualisera innehållet i Bibeln och desarmera de delar av dess budskap som strider mot modern moral.
Koranen är annorlunda. Koranen är Guds röst i textform och människans uppgift är att lyda. Det finns inget utrymme för tolkning. Att tolka Koranen hade varit att usurpera Guds allmakt. Detta är ett viktigt skäl till varför islam inte har reformerats.
Frågan är därför: hur ska islam kunna förändras och bli, som kristendomen, en modern religion? Förmodligen kommer det att kräva att islam utsätts för samma kritik och gyckel som kristna har tvingats att uthärda.
Tror förbudsförespråkare som Rothstein verkligen, på fullt allvar, att islam kan reformeras om vi omgärdar dess doktrin med förbud mot kritik och gyckel? Vi har alla skrattat åt Monty Pythons Life of Brian. Islam behöver en Life of Mohammed och muslimer behöver lära sig skratta åt profeten. Korankramarna skulle naturligtvis skrika sig hesa om och när en sådan film hade premiär, men låt de då skrika. Förhoppningsvis kommer deras barn att betrakta fädernas tro på ett mer avspänt sätt och inse att det faktiskt inte är hela världen om någon sätter fyr på en Koran.
En stor besvikelse
Redaktören har alltid gillat Rothstein. Han har alltid varit en modig och frispråkig man. Att han nu förespråkar inskränkningar av grundläggande demokratiska fri- och rättigheter i syfte att blidka religiösa fundamentalister är en stor besvikelse. Undertecknad ska alltså inte ha rätt att elda upp Das Kapital eller Mein Kampf offentligt i protest mot diktatur och totalitarism.
Dessutom: tror Rothstein verkligen att det är Koranbränningarnas offentlighet som är problemet? Tror han, på fullt allvar, att Korankramarna endast är emot att man bränner boken, men att det är ok att kasta sten på den, använda den som fotboll, förpassa den till hushållssoporna försåvitt ingen tittar på?
Naturligtvis inte.
Lars Vilks brände ingen Koran, men levde under dödshot i nästan 15 år. Vill Rothstein också förbjuda rondellhundar för att lugna upprörda fundamentalister?