Home » Okategoriserade » Den socialistiska överklassens diskreta charm

Den socialistiska överklassens diskreta charm

1972 hade Luis Buñuels film “Le charme discret de la bourgeoisie” premiär. I filmen ger Buñuel uttryck för sitt förakt för borgarklassen och dess förmenta dubbelmoral. Hur annorlunda är inte socialister, verkade den spanska filmregissören mena. I dagarna har den så kallade Freivaldssåpan fått sin upplösning. Det var för sex år sedan som privatpersonen Laila Freivalds köpte loss sin hyresrätt och ombildade den till bostadsrätt. Som justitieminister och socialist verkade Freivalds samtidigt för att vanliga medborgare inte skulle ha rätt att göra samma sak. Det skulle bli så förfärligt orättvist och ojämlikt om människor ägde sina bostäder. Freivalds, som lär ha tjänat 5 miljoner kronor på affären, har råd att skratta sig fördärvad hela vägen till banken.

TT gör en Winberg

Förra jämställdhetsministern och socialdemokraten Margareta Winberg tycker att det är bra att kvinnor kvoteras till politiska tjänster:

Jag tycker om kvotering till exempelvis politiska uppdrag. I vårt parti har vi en sådan regel när det gäller kvinnor och politiska uppdrag. På arbetsmarknaden är det svårare eftersom det krävs viss kompetens för ett visst jobb.

Uttryckt på ett annat sätt: kvinnor skall inte behöva vara kompetenta för att bli socialdemokratiska politikerproffs. I valet och kvalet mellan en mångfald av idioter och välutbildade och förnuftiga beslutsfattare skall partiet i god populistisk anda ställa sig på dåraktighetens sida. Så långt Winberg. Nu kan man tycka att det är socialdemokraternas business vad de gör internt, men kvoteringspolitiken har konsekvenser utanför partiet. Om det är något som Sverige inte behöver, är det inkompetenta statsråd. Dessutom har företrädare för partiet vid ett flertal tillfällen sagt att kvoteringspolitiken skall införas på fler områden i samhället. Bland annat har partiet krävt att hälften av de statliga toppcheferna skall vara kvinnor och att målet skall nås genom kvotering. Kvinnor skall premieras därför att de inte är män och män skall missgynnas därför att de har fel kön. Statsminister Reinfeldt har dessbättre deklarerat att man inte tänker fullfölja den socialdemokratiska kvoteringspolitiken. Den kvinna som vill bli chef får vänja sig vid tanken på manliga medtävlare. Förra jämlikhetsministern Mona Sahlin är givetvis sur och TT pustar och stånkar för att framstå som maximalt politiskt korrekt:

Stopp för kvotering av kvinnliga chefer
Regeringen slopar krav på jämställdhet
Regeringen avskaffar målet om att hälften av nya statliga toppchefer ska vara kvinnor. Istället ska kompetensen sättas först.

Läs om den sista meningen: “Regeringen avskaffar målet om att hälften av nya statliga toppchefer ska vara kvinnor. Istället ska kompetensen sättas först”. Man undrar: har Margareta Winberg börjat arbeta på TT?

Aftonbladet gör en ny Rytel

I en debattartikel i samma eländiga kvällstidning kräver afrikanerna och kvinnorna Beatrice Were och Asenath Omwega att kvinnor måste sättas först i kampen mot hiv/aids.

Det finns många anledningar att fokusera insatser på kvinnor och flickor. I utvecklingsländer är majoriteten av dem som lever i absolut fattigdom kvinnor och deras situation har försämrats ytterligare på grund av hiv/aids. Kvinnors och flickors högre sårbarhet beror på en komplex kombination av fysiska, sociala, kulturella och ekonomiska faktorer. Ska vi vara effektiva i denna kris måste kvinnor sättas först.
När kvinnor dör blir barn föräldralösa, ofta för unga för att ta hand om sig själva. Genom att ge en hiv-smittad kvinna tillgång till behandling ger vi henne inte bara rätten till liv. Vi ger henne också en möjlighet att utbilda sina barn, och ge dem och världen en möjlighet att existera i framtiden.

Ingen förnekar givetvis att kvinnor åtminstone ibland kan vara mer utsatta än män, men från det förhållandet följer naturligtvis inte att kvinnors liv är mer värda än mäns. Inför döden är vi alla lika. Were och Omwega vill att läkarna skall behandla kvinnor och låta männen dö. Bakom den altruistiska retoriken döljer sig en extrem könsrasism och kanske också en folkmordsmentalitet. Aftonbladet föredrar dock att blunda. Artikelförfattarna är ju kvinnor, har rätt etnisk bakgrund och infallsvinkeln är odiskutabelt feministisk. Då måste det ju vara bra. Gissningsvis var det samma kaninlogik som styrde när Aftonbladet för några år sedan lät feministen Johanna Rytel deklarera att gossebarn bör aborteras. Det faktum att Were och Omwega dessutom har mage att kräva att svenska män och skattebetalare skall finansiera detta “rättviseprojekt” gör det knappast mindre motbjudande.