Den brittiske filosofen Roger Scruton dog för drygt två år sedan, 75 år gammal. Efter sig lämnade han böcker, föreläsningar, musikaliska kompositioner och noveller. Against the Tide (Bloomsbury, 2022) är en artikelsamling utgiven postumt av Scrutons litterära exekutör, den irländske filosofen Mark Dooley.
Vad är konservatism?
När Scruton accepterade uppdraget som redaktör för den nystartade tidskriften The Salisbury Review fick han frågan vad i all världen den skulle handla om. Maurice Cowling, en av Scrutons vänner, förklarade för honom att han bedrog sig själv om han trodde att konservatismen kan konkurrera med liberalism och socialism på det teoretiska området. Konservatismen är en attityd, inte en filosofisk teori, sade Cowling.
Scruton skulle ägna återstoden av sitt liv som filosof till att artikulera den konservativa vision som Cowling hävdade omöjligen kunde existera i teoretisk form.
Två principer förefaller vara centrala i Scrutons konservatism:
- Försvar av nationsstaten.
- En kantiansk syn på människan.
Det engelska folket lever på en ö. Det är dess territorium. Det lyder under en och samma lag. Det har ett gemensamt språk, en nationell historia och kultur som binder det samman.
Konservatism handlar om att bevara en historiskt given gemenskap, i detta fall England.
Vår primära lojalitet är gentemot vårt hemland. Det är en territoriell lojalitet. Det måste vara så, menar Scruton. Territoriell lojalitet måste trumfa religiösa och politiska lojaliteter om ett samhälle ska bestå. Vi måste, menar han, kunna säga: “Vi må vara kristna, muslimer, liberaler, konservativa eller kommunister, men vår primära identitet är den som engelsmän. I slutändan är vi alla engelsmän.” Så måste det vara, menar Scruton. Scruton var övertygad om att utan denna grundläggande territoriella lojalitet riskerar samhällen att brytas sönder av gruppkonflikter.
Scrutons syn på människan är inspirerad av Kant. I sin moralfilosofi antar Kant att människan är utrustad med fri vilja. Fri vilja innebär att vi är kapabla att göra det som är rätt, även när det strider mot våra intressen.
Med dessa två principer som vapen analyserar Scruton olika samtidsfenomen.
Liberalism och socialism
Både liberaler och socialister vill avskaffa nationsstaten och skälet är att de anser att den står i vägen för total jämlikhet. Enligt detta perspektiv existerar det inga väsentliga skillnader mellan människor. Ras, religion och klass ses som sociala konstruktioner som delar in människor i grupper med konflikterande intressen.
Liberalism och socialism är därför nationskritiska rörelser, om än på olika sätt.
Liberaler tror på universella mänskliga rättigheter, dvs. rättigheter som är oberoende av varje historiskt samhälle. Konservatismens emfas på nationsstaten gör den antiliberal. Scruton är inte emot universella rättigheter. Hans poäng är att begreppet är meningslöst. Rättigheter motsvaras alltid av plikter. Individer har rättigheter och skyldigheter. Mänskligheten är ingen individ. Den är en abstraktion. Den varken har eller kan ha några plikter eller rättigheter.
Begreppet är problematiskt av ytterligare ett skäl. Mänskliga rättigheter har en konkret innebörd endast i en nationell kontext. Scruton tillhörde under många år en liten grupp konservativa och liberala intellektuella som, på olika sätt, hjälpte dissidenter i Östeuropa. Det var människor som var emot kommunistregimerna, men de motiverade inte sitt motstånd i universella termer. De krävde inte universella rättigheter. De kämpade mot en kommunistisk ockupationsmakt för nationellt oberoende.
Marxism och socialism brottas med samma problem. Marxismen är på papperet en internationalistisk ideologi. I Kommunistiska Manifestet skriver Marx och Engels att arbetarklassen inte har ett hemland. Nationsstaten och nationella lojaliteter ses som borgerliga ideologier som ska försvinna i det framtida, socialistiska samhället. I realiteten har alla socialistiska revolutioner varit nationalistiska. När socialister socialiserar, nationaliserar de. Det är inget som vi ska förvåna oss över. Internationalismen har i sig ingen mening. Dess mål är en abstrakt plats utanför tiden i vilken patriotism, traditioner, sedvänjor och kanske även språkskillnader har eliminerats. En sådan plats existerar inte, menar Scruton.
Om vi håller detta i minnet, blir det också enklare att förstå varför wokevänsterns samhällskritik är så destruktiv. En aktivist som håller sig med ett rättighetsbegrepp som inte är förankrat i ett nationellt sammanhang kommer att uppfatta alla plikter som repressiva. Till slut blir allt politik, till och med personliga pronomen.
Religion och vetenskap
Scruton var religiös, men han argumenterade aldrig för Guds existens. Om Gud skapade universum, måste han befinna sig utanför det och vi kan inte ha empirisk kunskap om transcendentala objekt. På denna punkt följde han sin läromästare: Immanuel Kant.
I stället har han försökt visa att det som ibland kallas “vetenskaplig religionskritik” vilar på, minst sagt, skakiga fundament.
Evolutionsbiologen Richard Dawkins har kritiserat världsreligionerna från en darwinistisk synvinkel i en serie dokumentärer med den provokativa titeln: “The Root of All Evil?”. Scruton invänder att det inte är självklart att det darwinistiska argumentet måste vara religionskritiskt. Varför finns det religioner om de saknar reproduktivt värde? Istället uppmanar han Dawkins att begrunda Sovjet, Kina och Nordkorea. Det är tre länder i vilka ateismen är statsfilosofi.
Scruton menar att fysiker som Steven Hawking gör det för lätt för sig när de hävdar att fysikens lagar kan förklara universums ursprung. Kant menade att frågan om världsalltets grund inte kan besvaras därför att den förutsätter att vi kan betrakta universum utifrån. Det låter sig inte göras. Att som Hawking hänvisa till fysikens lagar hjälper föga eftersom det är ju dessa lagar som söker en förklaring.
Scruton predikar inte. Han begär endast att ateister ska visa troende respekt. De behöver inte själva tro, men de ska inte behandla troende som idioter. Han menar att det var fel av danska Jyllandsposten att publicera Muhammadkarikatyrerna, men det var också fel av muslimer världen över att reagera som de gjorde med kravaller, mord och bojkotthot. Scruton har i ett annat sammanhang sagt att muslimer måste lära sig att dricka alkohol, särskilt vin, och att vi västerlänningar har en pedagogisk funktion att fylla där. I I Drink, Therefore I Am (2019) prisar Scruton ruset:
Wine, drunk at the right time, in the right place and the right company, is the path to meditation, and the harbinger of peace.
Religionernas ursprung
Varför existerar det religioner? Dawkins tror att det beror på att människor vill ha ett svar på frågan “Varifrån kommer vi?”. Hawkings tror att det är universums ursprung som bekymrar människor.
Inget av detta är sant, menar Scruton. Människans defaultposition är förvisso religiös övertygelse och döden är den kanske viktigaste anledningen till att vi grubblar över metafysiska problem. Vår mortalitet tvingar oss inte att bli religiösa, men den gör reflektioner över vår ändlighet meningsfulla. En annan orsak är att vi är i grunden sociala varelser och att religioner erbjuder medlemskap och gemenskap. För många människor är religioner viktiga därför att de utrustar människor med en moralisk kompass.
Slutord
Att sammanfatta Against the Tide är omöjligt. Boken är, som sagt, en artikelsamling.
Scruton försvarar Margaret Thatcher och hävdar att hon räddade England. Han hävdar att Donald Trump har missförstått konservativ filosofi. Han ifrågasätter att det skulle finnas en naturlig rätt att strejka och hävdar att det finns uppenbara likheter mellan socialism och fascism. Han försvarar Joseph McCarthy med argumentet att den ryktbare senatorn endast bekämpade världshistoriens största, kriminella konspiration: kommunismen. Han tycker att det ligger något i skämtet att kvinnor i burka liknar brevlådor och anser att vegetarisk mat är “a crime against nature”. Han försvarar Shahen av Iran och avfärdar Sigmund Freud som en charlatan. Bland annat.
Against the Tide väl värd ett köp. Man måste inte instämma med Scruton i allt som han säger för att finna boken läsvärd och enormt välskriven. Om du tillhör den lilla skara som aktivt motarbetar social entropi: köp Against the Tide och låt dig inspireras till nya bragder.