Home » Okategoriserade » Att tysta ett folk

Att tysta ett folk

I The Authoritarian Moment: How the Left Weaponized America’s Institutions Against Dissent (Broadside Books, 2021) hävdar Ben Shapiro att vänstern har tystat det amerikanska folket. I en tidigare artikel diskuterade vi ett av Shapiros argument, en teori som han har lånat från Nassim Nicholas Taleb. I denna artikel ska kritiskt granska det andra argumentet.

demonstrationspolis

"White Silence is Violence". Källa: Alex Ljungdahl.

Hur tystar man ett folk?

Det normala förfarandet är med hjälp av stridsvagnar, soldater, poliser och övervakningskameror, men wokevänstern förfogar inte över något sådant.

Dessutom: Wokevänstern är en minoritet. Den radikala vänstern har alltid utgjort en liten grupp. Det är skälet till att den är så våldsbenägen.
Alla hittillsvarande kommunistiska regimer har nått maktens tinnar med vapen. Den ryska revolutionen var en statskupp. Östeuropa blev kommunistiskt efter det att Röda armén hade ockuperat halva Europa. Mao ledde en armé. Castro hade en gerilla. Pol Pot likaså. Kommunismen är, empiriskt sett, förbunden med våld därför att kommunister utgör oflexibla minoriteter.

Wokevänsterns analys

Den klassiska kommunismen var övertygad om att socialismens seger var oundviklig. Den sågs som inskriven i historien. Moderna kommunister tror inte på det.
Frågan är vad som följer därav.
Marx förutspådde kapitalismens kollaps. Är Marx’ teori falsk eller finns det en annan förklaring till de uteblivna revolutionerna? Det är frågan. Att överge Marx var otänkbart för 1900-talets kommunister. Alltså återstod att analysera “hindren” för socialistiska revolutioner i väst. Frankfurtskolan och Antonio Gramsci skulle bli banbrytande på denna punkt.

  • Frankfurtskolan bidrog med psykologisk analys. Frankfurtfilosoferna menade att den klassiska marxismen måste kompletteras med en psykologisk teori om den ska kunna förklara de uteblivna revolutionerna i väst.
  • Gramsci menade att Västeuropas kommunister behöver en ny, politisk strategi. Bolsjevikerna tog makten med våld i en situation präglad av politiskt och socialt kaos. Något sådant är inte möjligt i Västeuropas, stabila demokratier. I stället uppmanade han kommunister att infiltrera samhällets centrala institutioner och förändra dem inifrån.

Wokepsykologi

Wokevänsterns politiska strategi vilar på tre antaganden:

  • De flesta människor uppfattar sig som moraliskt goda och är beredda att ändra åsikt eller handla annorlunda om det kan bidra till att öka kvaliteten på den egna karaktären.
  • De flesta människor undviker konflikter.
  • De flesta människor vill tillhöra en eller annan enhet.

Hur det fungerar

När wokeaktivister kallar människor rasister beror det inte nödvändigtvis på att de är övertygade om att de som glåpordet riktas mot verkligen är rasister. Antag att någon kallar dig “idiot”. Det är knappast ett uttryck för intelligensfobi. Människor kallar varandra alla möjliga saker när de är upprörda och om de är övertygade om att “idiot” biter kommer de att använda just det tillmälet.

“Rasist” är ett sådant ord. Det är ett ord som biter. De flesta människor vill göra rätt och ser klander, särskilt klander som är framförd med ett upprört tonfall, som en anledning till att praktisera självkritik. De flesta människor försöker förstå de som kritiserar dem. “Varför kritiserar de mig? Har jag gjort något fel?”. Målsättningen är att du ska börja tvivla på dig själv och acceptera wokevänsterns förnuftsvidriga definitioner och teorier.

Vi uppfattar wokeaktivisterna som aggressiva, de vill att vi ska se dem som genuint upprörda. De vill att vi ska acceptera att de har goda skäl att vara upprörda. De kämpar ju emot rasism. En wokeaktivist vill bli uppfattad som förtvivlad. Visst är de aggressiva ibland, men det sägs vara en upprördhet som bottnar i wokevänsterns starka kärlek till mänskligheten.
Hur hanterar man sådana människor? De flesta människor gör det med kritisk självreflektion. Om någon är så upprörd på dig att vederbörande nästan gråter, måste du ha gjort något fel. Eller hur? Då måste skulden vila på dina axlar.

Som sagt: civiliserade människor undviker konflikter och wokevänstern är medveten om detta.

Det handlar emellertid inte endast om att anklaga människor för diverse brott, till exempel att inte ha respekterat någons personliga pronomen. I kritiken finns också ett hot inbakat. Om du utmanar wokehären, kanske du förlorar ditt jobb eller får en Twittermobb efter dig. Medlemskap i en gemenskap kan utesluta medlemskap i en annan gemenskap.

Wokevänsterns målsättningen är alltså inte att skrämma människor till tystnad genom hot om våld. Målsättningen är i stället att destabilisera deras verklighetsuppfattning och man försöker göra detta genom att maximera människors skuldkänslor och sociala rädslor. På detta sätt hoppas man nå sitt mål: människor som är involverade i ett destruktivt självkritiskt projekt som inte har ett slutmål.

Trestegsraket

Shapiro beskriver wokevänsterns strategi som en trestegsraket.

  • Först uppmanas du att vara försiktig med vissa ord och fraser.
  • Därefter förbjuds du använda samma ord och fraser.
  • I det sista steget krävs det av dig att du accepterar den världsbild som ligger till grund för förbudet.

Shapiros teori exemplifierad

Män kan naturligtvis inte bli gravida, men wokevänstern är övertygad att det är möjligt. Ett villkor är dock att vi slutar tala om gravida kvinnor. Verkligheten är ju en språklig konstruktion. Därför borde vi kunna transformera den genom att ändra vår vokabulär.

Det första som man ber dig göra är alltså att vara försiktig med vissa ord och fraser. Du kanske använder frasen “gravida kvinnor” och någon påpekar att du kanske ska använda ett annat ord när du umgås med en viss person.
Vad svarar du? Du har inte blivit kritiserad. Du har fått ett tips. Ett bra tips, dessutom. Människor har olika humor och smak och vi tar i allmänhet hänsyn till sådana saker i det sociala samspelet. Varför skapa onödiga konflikter? Du accepterar därför denna begäran. Den är, trots allt, inte orimlig. Dessutom är den kontextuellt motiverad.

I nästa steg uppmanas du att sluta att tala om gravida kvinnor överhuvudtaget och i stället använda frasen “gravida personer”. Den tidigare uppmaningen har ersatts med ett förbud. Dessutom är det ett dekontextualiserat förbud. Det spelar ingen roll med vem eller vilka som du talar med eller när du gör det. Förbudet är absolut: Frasen “gravida kvinnor” ska för evigt bannlysas från ditt ordförråd.
Du kanske frågar varför ett förbud är nödvändigt och får svaret att ord är våld, att frasen “gravida kvinnor” uttrycker en så kallad mikroaggression som diskriminerar oskyldiga människor.
Att likställa språk med våld är ett retoriskt knep. I verkligheten är språk och handling olika saker. Syftet med likställandet är heller inte att övertyga dig om att språk är våld. Detta hade krävt argument som wokefolket inte förfogar över. Målsättningen är i stället att provocera fram en ny runda av kritisk självreflektion. Vill du verkligen vara en individ som aktivt skadar andra människor?

I det sista steget blir du upplyst om att det inte räcker med att du använder frasen “gravid person”. Du får veta att kön är en social konstruktion, att det är något som människor väljer, att det är något som kan variera från den ena stunden till den andra och att om du inte accepterar allt detta är du en transfob. Du måste nu inte endast godta att språk är våld, du måste också acceptera att verkligheten inte är objektiv, att den är en språklig konstruktion.
Antag nu att du ifrågasätter påståendet att språk är våld. Du kanske ställer frågan: “Hur skulle jag kunna skada någon genom att använda en viss fras om min avsikt inte är att skada?” Du upptäcker nu att i wokevärlden är intentioner irrelevanta. New York Times sparkade en journalist med hänvisning till att mannen hade använt n-ordet när han förklarade för en annan person varför det är fel att använda ordet. Times förklarade i ett yttrande: “We do not tolerate racist language regardless of intent.”
Snart känns det som att du går omkring på äggskal. Om en person kan vara rasist oberoende av avsikt, finns det endast ett sätt att skydda sig mot anklagelser: att vara tyst.

Det är Shapiros slutsats: Enda möjligheten att undkomma wokeväldet är att aldrig yttra en åsikt. Enda möjligheten att undkomma Twittermobbar är att inte använda Twitter. Shapiro menar att det är skälet till att amerikaner numera är ovilliga att säga var de står i politiska frågor.

När allt blir politik, till och med personliga pronomen, är det i realiteten omöjligt att förutsäga nästa attack. En Twittermobb kan växa fram ur vad som helst. Det är skälet till att så få vanliga amerikaner yttrar sig och följaktligen varför wokemobben kan härja fritt. Shapiro menar att detta förklarar varför alla förståsigpåare hade fel om Trumps chans att vinna presidentvalet 2016. När amerikaner fick frågan om vem de skulle rösta på, svarade de “Hillary”. På valdagen lade de emellertid sin röst på Trump.

Har Shapiro rätt i sakfrågan?

Är tystnad ett skydd? Nja, kanske inte

På skylten som polisen håller upp står det “White silence is violence”. Det är naturligtvis en bisarr och i grunden rasistisk anklagelseakt. Sedan när blev “violence” en fråga om vit hudfärg? Var höll Sveriges alla araber hus? Vad gör vi med somalierna och pakistanierna? Är också de rasister eftersom de inte deltog eller har de fått frisedel därför att de har rätt hudfärg? Var fanns samerna och romerna? Finns det rentav en muslimsk tystnad som också den är “violence”?
Parollen är alltså rasistisk, men det är inte det som gör den intressant. Det som den säger är inte att vita ska hålla tyst, utan att vit tysthet är ett rasistiskt brott. Det räcker inte med att du inte diskriminerar människor, till exempel att du är icke-rasist, du måste vara antirasist. Det finns egentligen bara ett sätt att undvika att bli attackerad: Du måste bli en soldat i wokehären. Det är den verkliga innebörden av denna slogan. Det är i realiteten en klassisk kommunistisk taktik. I öststaterna var många människor medlemmar i de statsbärande partierna därför att det var kopplat olika privilegier till ett medlemskap. De som ställde sig utanför uppvisade bristande kommunistisk entusiasm och detta kunde göra det svårare för deras ungdomar att komma in på prestigefyllda utbildningar.