Lunds universitet tycker inte att de anställda är tillräckligt genusorienterade. För att om möjligt råda bot på detta elände har universitetet tillsatt en projektgrupp med uppgift att arbeta med så kallad genuscertifiering. Det ägde rum för drygt ett år sedan. Denna grupp har nu i dagarna presenterat sin slutrapport och det är en synnerligen intressant läsning. Vi får gå tillbaka till sent 60-tal för att finna en motsvarighet till den politisering av det akademiska livet som förslagsställarna hoppas få igenom.
Det är professor Tiina Rosenberg och hennes kollegor som skall hålla i de ideologiska taktpinnarna.
Vad innebär då förslaget konkret? För att få kalla sig “genuscertifierad” måste en institution uppfylla vissa krav. Dessa har formen av en checklista som består av en uppsättning frågor. I det som följer har undertecknad formulerat om några av dessa frågor till påståenden så att projektets auktoritära karaktär skall framträda tydligare.
Studenterna
Om projektgruppen får som den vill, skall genusperspektivet genomsyra undervisningen vid Lunds universitet. Rivaliserande begrepp och teorier skall däremot problematiseras. Kurslitteraturen skall analysera sociala fenomen ur ett genusperspektiv och när den inte gör detta, skall detta påpekas så att studenterna inte missar den genuspolitiska poängen. I litteraturen skall både “hon” och “han” förekomma i exempel och resonemang så att inte jämlikheten blir lidande. För att inskärpa genusfrågornas universella signifikans skall de vara obligatoriska vid examinationer. För att om möjligt förebygga patriarkaliska försyndelser vill projektgruppen också att examinatorerna alltid skall vara lika delar kvinnor och män. Kursutvärderingar skall naturligtvis beakta genusfrågor och ett speciellt genusombud skall lära studenterna att ifrågasätta patriarkaliska värderingar.
Lärarna
Projektgruppen vill ha genusutbildning för all undervisande personal. Lärarna skall lära sig att reflektera över sin roll utifrån ett genusperspektiv. Även prefekt- och rektorsutbildningen skall utgå ifrån ett genusperspektiv. Särskilda personer skall utses med ansvar för anordnandet av genusutbildningar. Andra personer skall ha till uppgift att se till att personalen verkligen utbildar sig i genusteori och inte endast sitter av lektionerna. Lärarna skall inte endast utbildas i “genusmedveten undervisning” och vara införstådda med vad genus som forskningsområde innebär, de måste också, när de undervisar i ett specifikt ämne, knyta an till den genusforskning som bedrivs på området.
Mer byråkrati och maktutövning
Hur vill projektgruppen undvika att de förslagna förändringarna förblir skrivbordsvisioner? Vad vill Rosenberg et consortes göra för att universitets lärare inte skall kunna smita från sin genuspolitiska plikt? Man vill bygga upp en byråkratisk organisation med uppgift att övervaka de anställda. Universitets institutioner skall inte endast vara förpliktigade att med jämna mellanrum redovisa vad de har gjort för att främja de genuspolitiska målen, projektgruppen vill också skapa en “kontrollenhet för att ge trovärdighet åt och stöd i arbetet med genuscertifiering på institutionsnivå”. Uttryckt på ett annat sätt: de institutioner som inte lever upp till de genuspolitiska direktiven skall utsättas för någon form av repressalier. De som däremot marscherar i takt med Rosenbergs genusorkesterr, skall belönas på olika sätt:
Projektgruppen menar vidare att det är viktigt att på olika sätt motivera institutioner för genomförandet av genuscertifiering. Detta bör ske med hjälp av ekonomiska incitament. En annan metod är någon form av offentligt rankningssystem där institutioners förbättringar och konkreta satsningar på genusperspektiv i undervisningen och genusmedveten undervisning synliggörs.
Det feministiska mörkret sänker sig över Lunds universitet
Skrota förslaget!
Forskning och framsteg förutsätter akademisk frihet, att olika perspektiv kan brytas mot varandra. Det projektgruppen föreslår är en likriktning av den akademiska diskussionen som förmodligen saknar motsvarighet i svensk universitetshistoria. Förslaget upphöjer Tiina Rosenbergs Centrum för genusvetenskap till ideologisk rikslikare för Lunds universitet. Där skall Rosenberg och hennes kollegor sitta och ögna igenom sociologisk, juridisk och statsvetenskaplig kurslitteratur och hota med att hålla inne med godkännandestämpeln om institutionerna inte uppgraderar sitt så kallade genusmedvetande. De prefekter som är osäkra på om de har vandaliserat den akademiska friheten tillräckligt, skall kunna slå en signal till professor Rosenberg och få en objektiv utvärdering av situationen. Universitetets lärare skall tvingas att ange var de står i den genuspolitiska bataljen och de som inte håller måttet, de som i “samtalston och talutrymme” inte tillräckligt betonat genusaspekten, riskerar att bli skickade på medvetandehöjande kurser i regi av Centrum för genusvetenskap.
Tiina Rosenberg och hennes anhängare har gjort karriär på att kritisera maktutövning, men när de akademiska feministerna själva erhåller möjlighet att tvinga på oliktänkande en genuspolitisk tvångströja, uppför de sig som om den maktkritiska debatten aldrig har existerat. Nu skall det tvärtom skapas byråkratier och kontrollmekanismer så att ingen undkommer det nya prästerskapets direktiv. Det är med kommunist-feminismen som det är med feminist-kommunismen: den är i grunden en intelligensbefriad och auktoritär rörelse för vilken ändamålen helgar medlen.
Man kan endast hoppas att Lunds universitet tar sitt förnuft till fånga och skrinlägger detta förskräckliga projekt. Åtminstone av hänsyn till skattebetalarna.