Ett vanligt förekommande argument i den politiska debatten är att nazistiska organisationer tillhör den politiska högern,
dvs. den del av det politiska åsiktsspektrumet som bl.a. inrymmer Moderaterna. Är detta en rimlig klassifikation? Adolf
Hitler titulerade sig själv nationalsocialist och det parti som han styrde gick under namnet Tyska Nationalsocialistiska
Arbetarpartiet, NSDAP. Varför skulle Hitler kalla sig socialist och sitt parti socialistiskt om han inte också var socialist?
I denna artikel skall vi ifrågasätta ekvationen nazism=politisk höger.
Kollektivism och individualism
Hitler kallade sig “socialist”. Hur kan en person som är emot kommunism och socialdemokrati kalla sig “socialist”? Svaret är givetvis
att det finns många grenar på det socialistiska trädet. Detta är inget märkligt argument. Det liberala trädet har
även det flera grenar. Socialliberalism och nyliberalism är två grenar på det liberala trädet.
Men vad är det som gör det meningsfullt att om socialdemokrati, kommunism och nationalsocialism hävda att de är
socialistiska rörelser? Det måste finnas åtminstone en gemensam nämnare och detta villkor måste vara sådant att ett
parti inte både kan vara socialistiskt och ta avstånd från det.
Är krav på planekonomi ett nödvändigt villkor? Knappast. Det finns socialistiska partier som inte tror på planekonomins
välsignelser. Inte heller kännetecknas socialistiska partier av att de inte ansluter sig till det demokratiska styrelsesättet.
Det finns socialistiska rörelser som tar avstånd från vad de kallar “den borgerliga demokratin”, men det finns också partier
som stöder den liberala demokratin, om än med vissa reservationer.
Det som gör socialdemokrati, kommunism och nationalsocialism till socialistiska rörelser är att de tror på kollektivismen
som politisk praktik.
Vad innebär detta? Det innebär inte att alla kollektivistiska organisationer är socialistiska.
Konservativa rörelser med ett påtagligt religiöst inslag är ofta starkt kollektivistiska utan att vara socialistiska. Inte
heller måste alla socialistiska partier vara lika kollektivistiska eller definiera begreppet “socialism” på samma sätt. De
måste inte ens förespråka samma politik eller ha samma syn på verkligheten. När vi säger att nationalsocialismen är en
socialistisk rörelse, menar vi alltså inte att svenska socialdemokrater och kommunister är nazister. Socialdemokratin har
aldrig haft mycket till övers för kommunism och nazism. Det är faktiskt inte ovanligt att socialistiska partier är fientligt
inställda till varandra.
Man kan alltså vara kollektivist utan att också vara anhängare av den socialistiska läran. Men om vi hade subtraherat
kollektivismen från socialismen, hade vi förintat den som ideologi. Det hade inte längre varit möjligt att identifiera den.
Det innebär att det inte kan finnas ett kommunistparti utan en kollektivistisk samhällsanalys, dvs. utan en klassanalys och
en politik baserad på en sådan analys. Den dag kommunismen överger klassanalysen, har kommunismen upphört att existera.
Nationalsocialistisk kollektivism
Konflikten mellan liberalism och socialism är i grunden en motsättning mellan individualism och kollektivism. Vår fråga är om nationalsocialismen är en kollektivisk rörelse. Hur ser nationalsocialismen på relationen stat-individ? Om nationalsocialismen är en socialistisk rörelse, borde den underordna individen staten. Vad säger Hitler i Mein Kampf?
När så det medvetna, planmässiga befordrandet av fruktsamheten hos de friskaste av dem, som uppbär folkstaten, har förverkligats, skall resultatet bli en ras, som åtminstone i det närmaste åter har rensat ut fröet till vårt nuvarande kroppsliga och därmed andliga förfall.
Vidare:
Den har att förklara för oduglig till fortplantning, var en och som på något sätt är uppenbart sjuk och ärftligt belastad, ävensom vidta de praktiska åtgärderna med anledning därav. Särskilda “raskommissioner” skall bestämma om en person skall få bo där han vill bo. Ungdomens klädedräkt skall avpassas efter politikens krav. Ogifta kvinnor gifta tillåts inte verka politiskt eller arbeta i den offentliga sektorn.
Vidare:
Den fysiska härdningen är därför inom folkstaten inte den enskildes ensak eller en angelägenhet, som i första hand angår föräldrarna och först i andra eller tredje hand intresserar det allmänna, den är det av staten företrädda och skyddade folkets självbevarelsekrav. Folkstaten kommer att betrakta efterskoltidens fysiska utbildning, lika väl som den andliga, som en statlig uppgift, vilken den då får lösa med statliga inrättningar.
Hitlers resonemang bär omisskännliga spår av kollektivism. Det är staten som skall bestämma, inte de enskilda individerna. Ett annat exempel på nazistisk kollektivism var den andra Nürnberglagen från 1935. Enligt lagen var det inte tillåtet för tyskar och judar att ingå äktenskap eller att ha sexuellt umgänge. Lagen medförde att enskilda tyskar och judar berövades rätten att själva definiera sina liv i ett viktigt avseende och att denna rättighet istället överfördes till staten. Den klassiska nationalsocialismen var alltså en kollektivistisk rörelse. Innebär det att även dagens nynazism är kollektivistisk? Låt oss jämföra två partier som av progressiva debattörer klassificerats som “politisk höger”: Moderaterna och Nationalsocialistisk Front (NSF).
Socialism och liberalism
NSF förkastar den parlamentariska demokratin och vill ersätta den med “ett folkstyre enligt den nordiska ledar-
och ansvarsprincipen”, så som denna är definierad i Mein Kampf. NSF kräver ett förstatligande “av allmännyttiga
intressen så som gruvor, kraftverk, telenät, banker och dyl” och en satsning på den befintliga offentliga sektorn.
Försvar, polis, barnomsorg, utbildning, jordbruk, sjukvård, äldreomsorg och viss forskning skall tilldelas ökade resurser.
Partiet är kritiskt mot globaliseringsprocessen och kräver att Sverige återinför fast växelkurs och lämnar EU. Medierna
skall underställas statlig kontroll. Makten över fäderneslandet skall återbördas till dess rättmätiga ägare – det
svenska folket. Kort uttryckt: NFS förespråkar kollektivism i ekonomiska och politiska frågor.
Det finns en avgrund mellan moderat politik och de förslag som förs fram av NSF. Moderaterna förespråkar inget
förstatligande av s.k. “allmännyttiga intressen”. Moderaterna ser, till skillnad från NSF, världsekonomins globalisering
som något i grunden positivt och motsätter sig statlig styrning av medierna. NSF ställer sig bakom skattehöjningar,
Moderaterna vill sänka skatterna. Moderaterna stöder det representativa styrelsesättet och vill att Sverige skall gå
med i EMU. NFS vill ersätta den representativa demokratin med diktatur och leda Sverige ut ur EU. NSF är ett kollektivistiskt
och socialistiskt parti, Moderaterna är ett individualistiskt och i vissa avseenden nyliberalt parti. NSF vill stärka staten,
Moderaterna vill försvaga staten.
Bland s.k. progressiva debattörer är det alltså vanligt att man buntar ihop partier eller rörelser som man tycker illa om
och kallar dem “högerorganisationer”. Men som vi har sett är klassifikationer av denna typ inte helt oproblematiska. De
flesta politiska partier har i och för sig något gemensamt, men alla jämförelser är inte lika goda och ekvationen
nazism=politisk höger förefaller inte att gå ut. Men om nazismen inte är höger, vad är den då?
Kommunism och nazism – en jämförelse
Det finns ett överflöd av historiska paralleller mellan nationalsocialism och kommunism. I detta avsnitt skall vi
titta på några av dem.
Både kommunism och nazism baserades på en personkult i vilken ledaren är närmast helgonförklarad och båda systemen var
besatt av tanken att skapa en ny människa. Både kommunister och nazister använde massterror för att uppnå sina mål.
Det sägs ibland att en viktig skillnad mellan nazism och kommunism var att kommunisterna, till skillnad från nazisterna,
ville väl, att kommunismen var en egalitär ideologi som förvanskades av Stalin för maktpolitiska syften. Detta är inte
sant. Kommunismen var inte ett altruistiskt projekt som av olika anledningar spårade ur. Mellan år 1900 och år 1987 mördades
nästan 170 miljoner människor av regimer världen över. Listan toppas av Stalins Sovjetunionen med 62 miljoner. Nazisterna
mördade cirka 20 miljoner människor. Om man lägger ihop antalet mördade människor i socialiststater som Sovjet, Kina och
Kambodja kommer man upp i nästan 102 miljoner. Enbart i Ukraina dog 5 miljoner människor av påtvingad svält. Det har sagts
om vänsterdiktaturerna att de mördade av misstag, men finns det verkligen någon som tror att det är möjligt att mörda 100
miljoner människor av misstag?
Ett annat argument säger att den nazistiska politiken, till skillnad från den kommunistiska, var baserad på en socialdarwinistisk
lära. Inte heller det är sant. Det finns element av socialdarwinism även i kommunismen. Den stora skillnaden är att kommunismen
ger socialdarwinismen en sociologisk tolkning. För de ryska revolutionärerna hade inte alla grupper av människor samma
historiska existensberättigande. Borgarklassen var en av de grupper som historien hade dömt till döden på grund av dess
oförmåga att anpassa sig till förändrade sociala förhållanden och klasskriget var det som skulle förpassa borgerligheten
till historiens griftegård. Nazisterna mördade judar och zigenare därför att de senare ansågs tillhöra fel folkgrupp.
Kommunisterna mördade kapitalister och storbönder därför att de ansågs tillhöra fel klass. Begreppet “klasskrig” var lika
litet en metafor för Lenin och Stalin som “raskrig” var för Hitler. Om nazismen var baserad på en biologisk rasism, var
kommunismen grundad på en sociologisk rasism. Det är i och för sig sant att Hitler även lät mörda socialister, men det gjorde
också Lenin och Stalin (faktum är att nazisterna fick idén om koncentrationsläger från Stalins Sovjetunionen).
Även svenska socialister var anfäktade av socialdarwinistiska tankegångar. Dåvarande ledaren för Sveriges kommunistiska parti,
Nils Flyg, bildade år 1934 nazistpartiet SSP eller Svenska socialistiska partiet. På socialdemokratiskt initiativ inrättades
år 1922 världens första rasbiologiska institut under ledning av Herman Lundborg. Samma år undertecknade Ernst Wigforss en
motion i vilken sterilisering av förståndshandikappade motiverades med “de rashygieniska vådorna av att sinnesslöa fortplantar
sig”. Tvångssteriliseringen av “undermåliga individer” i Sverige administrerades i huvudsak av socialistiska regeringar.
Både kommunister och nazister rättfärdigade terrorn med hänvisning till att de hade upptäckt historiens sanning:
Men en gång sade han mig samtidigt som han smekte några barn: “Deras liv kommer att bli bättre än vårt; mycket av det som vi har upplevt kommer de att besparas. Deras liv kommer att bli mindre grymt.” Med blicken i fjärran tillade han eftertänksamt: “Ändå avundas jag dem inte. Vår generation har lyckats med en uppgift som är häpnadsväckande med tanke på dess historiska betydelse. Grymheten i våra liv som påtvingats av omständigheterna kommer att bli förstådd och förlåten. Allt kommer att bli förstått, allt.”
Maksim Gorkij berättar om Lenin
En stat, som i rasförgiftningens tidsålder ägnar sig åt vården av sina bästa raselement, måste en dag bli jordens herre. Detta får vår rörelses anhängare aldrig glömma, om offrets storlek någon gång skulle locka till en jämförelse med det möjliga resultatet.
Adolf Hitler
De flesta av er vet vad det betyder när hundra lik ligger bredvid varandra, när 500 ligger där eller när 1000 ligger där. Att ha stått ut med detta, och – bortsett från undantag på grund av mänsklig svaghet – ha förblivit anständiga, det har gjort oss hårda. Detta är ett ärofullt blad i vår historia som aldrig skrivits och som aldrig kommer att skrivas …
Heinrich Himmler
Nationalsocialismen och kommunismen om demokratin
Det finns även likheter i nazismens och kommunismens syn på den liberala demokratin. För kommunister är den liberala
demokratin en fasad bakom vilken kapitalet styr. Teorierna har sett ut på olika sätt. En del teorier har beskrivit staten
som ett instrument i borgerlighetens händer, medan andra teorier har hävdat att den statliga politikens funktion är att
understödja kapitalismen alldeles oavsett politikernas intentioner och att det därför inte är möjligt att förbättra
folkflertalets lott inom ramen för det existerande systemet.
Nazisterna hade en i huvudsak instrumentell syn på staten. Men istället för att som kommunisterna gjorde hävda att staten är
i händerna på kapitalet, lanserade de en teori i vilken det är judarna som drar i trådarna. Både klassisk och modern socialism
närs, i likhet med nationalsocialismen, av en konspirationsteori.
Hitlers huvudargument mot demokratin är att den strider mot “naturens aristokratiska grundtanke”. För att hitta en
ledarskapsprincip som liknar den av Hitler förespråkade ledarskapsprincipen, får vi gå till den kommunistiska traditionen
och den av marxist-leninister omhuldade tesen om det kommunistiska partiets avantgarderoll. Enligt Lenin är den ordinäre
arbetaren inte kapabel att inse socialismens nödvändighet med mindre än att partiet uppfostrar honom till det. Enligt nazismen
är det de av judarna kontrollerade medierna som hindrar arierna från att se sanningen. Enligt nazismen har arierna blivit
bestulna på sitt fädernesland. Enligt klassisk marxism har arbetarklassen blivit bestulen på mervärdet. Följaktligen vill
nazismen ha ett samhälle där arierna styr, medan kommunister förespråkar ett samhälle där arbetarklassen har makten. För
att uppnå detta måste motståndet mot det nya samhället nedkämpas. Nazismen kräver därför utrensning av judar, medan
kommunisterna förespråkar en väpnad uppgörelse med kapitalet. När makten väl är vunnen, anser både nationalsocialister och
kommunister att den måste värnas med alla till buds stående medel. Kommunister kallar ett dylikt system “proletariatets
diktatur”. Nationalsocialister kallar ett sålunda beskaffat system “folkstat”.
Avslutning
Idag har nazismen spelat ut sin roll som politisk maktfaktor. Kollektivismen lever dock kvar i våra moderna
socialistiska partier. Så sent som på 80-talet hävdade Vänsterpartiets ordförande Lars Ohly att klassperspektivet
inte får underordnas demokratiperspektivet. Men det kollektivistiska tänkandet har också förändrats. I den klassiska
marxismen spelade kön och etnicitet ingen större roll. I den moderna kollektivismen är dessa två begrepp lika
betydelsefulla som klassbegreppet. Förre ordföranden Gudrun Schyman har i mer eller mindre förtäckta ordalag krävt
att män skall betala mer i skatt än kvinnor. Idag anser många socialister att det är moraliskt försvarbart att
diskriminera etniska svenskar inom utbildningssystemet och på arbetsmarknaden.
Som vi har sett har nazismen mer gemensamt med socialismen än med något annat politiskt idésystem. De ideologiska parallellerna
mellan framför allt kommunism och nationalsocialism är för många för att ekvationen nazism=politisk höger skall kunna gå ut.
Det är ingen tillfällighet att Hitler kallade sig socialist och sitt parti socialistiskt. Därför är det felaktigt, på gränsen
till ohederligt, att hävda att partier som Nationalsocialistisk Front är högerpartier.
Men om det inte är möjligt att sätta
ett likhetstecken mellan “nationalsocialism” och “politisk höger”, hur kommer det sig då att så många s.k. progressiva
debattörer envisas med att beteckna nazismen som “höger”?
En förklaring kan vara att man vill svärta ner sina politiska motståndare. Förmodligen är detta en anledning till att
kommunister använder klassifikationen. En annan anledning är gissningsvis att många vänsterdebattörer inte har reflekterat
över klassifikationens rimlighet. Den förmodligen viktigaste anledningen är dock att många kommunister är medvetna om att
det existerar tydliga ideologiska paralleller mellan kommunism och nazism. Man kallar nazismen “höger” därför att man vill
vända bort människors uppmärksamhet från detta faktum.
Men det är inte bara kommunister som hävdar att nazismen tillhör den politiska högern. I den socialdemokratiska debatten
om svensk nazism används flitigt uttryck som “högerextremism” och “högerextrema krafter”. Det är inte svårt att förstå
varför. Många socialdemokrater tycker att det är oerhört pinsamt att det inte var nazister och s.k. främlingsfientliga
organisationer som administrerade den svenska steriliseringspolitiken, utan det socialdemokratiska partiet. Det är ju
inte svårt att föreställa sig vreden bland socialdemokrater och kommunister om det hade varit Moderaterna eller dåvarande
Högerpartiet som hade burit huvudansvaret för steriliseringen av s.k. undermåliga element i folkkroppen.