Det har stormat kring sociala medier de senaste åren, särskilt YouTube, Patreon och Twitter. När dessa företag startade hade de relativt enkla regler: gör vad du vill, men bryt inte mot lagen. Om du bryter mot lagen, stänger vi ditt konto.
Tjänsterna blev enormt populära och företagen växte så det knakade. Ägarna blev naturligtvis stenrika och ju mer pengar de tjänade, desto mer progressivt sinnade blev de.
Det dröjde således inte länge innan företagen hade skaffat sig en så kallad värdegrund. Googles motto var till exempel “Don’t be evil”. Det lät onekligen bra. Ett företag som inte vill vara “evil” kan ju inte vara fel. Eller hur?
Googles motto var emellertid inte riktat till företagets anställda. Det var riktat till användarna av företagets tjänster. Det dröjde således inte länge innan uppmaningen blev ett krav. Detta var en signifikant förändring. Det räckte nu inte att lyda lagen. Man måste nu också ha samma åsikter som Google. Företaget hade skaffat sig en partilinje som man hade bestämt sig för att påtvinga användarna.
Det var dessutom endast början. I december 2018 stängde Patreons “Trust and Safety Commitee” Carl Benjamins konto. Benjamins brott var inte att han hade brutit mot någon lag. Han hade inte ens brutit mot Patreons regler. Han stängdes av med hänvisning till saker som han sagt under en diskussion på en annan plattform – YouTube.
Nu var ingen säker. Det var i detta klimat som planerna på ThinkSpot (TS) växte fram.
ThinkSpot
ThinkSpot är fortfarande i betaversion. Man kan ställa sig i kö om man vill bli medlem. En annan möjlighet är att en befintlig medlem inviterar en. När man väl har satt upp sig på väntelistan kan det ta några månader innan man släpps in. Redaktören fick vänta i sex månader.
Hur stor är TS? När undertecknad kontrollerade sist hade TS 75 000 medlemmar. Hur vet redaktören det? Svaret på den frågan är att Jordan Peterson har 75 000 prenumeranter. Det märkliga med TS är att som ny medlem sätts man automatiskt som prenumerant på en rad kända och okända figurer. Alla TS-medlemmar prenumererar således på Petersons kanal. Förutom Peterson prenumererar redaktören även på Mikhaila Aleksis kanal. Redaktören är också satt som prenumerant på James Altucher, en entreprenör och investerare, vem det nu är. Ett tredje abonnemang är på en kompositör som kallar sig Akira the Don. Redaktören har ingen aning om vem herr Don är.
Faktum är att undertecknad inte har hört talas om tiondelen av de personer som han numera och mot sin vilja prenumererar på. Och de blir bara fler och fler, verkar det som. Varje gång en ny intellektuell celebritet ansluter sig till TS, blir man automatiskt prenumerant. Enda sättet att upprätta någon form av kontroll över sina kanaler är att uppsöka sidorna ifråga och avsluta abonnemangen manuellt.
Det kostar pengar
TS uppstod i reaktion mot den framväxande censuren på Twitter, YouTube och andra plattformar. Jordan Peterson har sagt att USA-baserade TS endast kommer att censurera användare om man blir beordrad att göra det av en domstol.
Innebär det att det är fritt fram?
Nja, inte riktigt.
Det är gratis att registrera sig på TS, men som gratismedlem är man utesluten från stora delar av TS-gemenskapen. Man kan till exempel inte delta i forumdebatter. Många artiklar ligger bakom betalväggar. Inte heller kan man publicera sina egna åsikter på TS.
Redaktören bestämde sig därför att teckna ett årsabonnemang. Normalpriset är tre dollar per månad, men just nu har TS sänkt priset till en dollar. Som premiummedlem kan man publicera både text och multimedia på sin kanal. Man har också tillgång till alla forum på webbplatsen, åtminstone temporärt. TS tagit bort flera restriktioner med hänvisning till den pågående pandemin. Underförstått: när läget normaliseras, läggs locket på igen och de som vill delta i den fria debatten måste öppna plånboken på nytt.
Förutom gratismedlem och premiummedlem finns det ett medlemskap som kallas “Featured contributor”. Denna grupp har extra privilegier. Bland annat kan medlemmar i gruppen ta betalt för artiklar och annat som de publicerar på sin kanal. Medlemskap i denna grupp har inget annonserat pris. För att bli medlem måste man istället övertyga TS om att man tillhör den intellektuella eliten.
Det kostar mer pengar
Att bli medlem i TS kostar en spottstyver. En eller tre dollar är knappast något att bråka om. Medlemsavgiften är emellertid bara början. Som premiummedlem har man till exempel tillgång till Stephen Hicks forum, men om man vill se hans föreläsning “The Best Argument for a God” måste man hosta upp ytterligare tre dollar. De som vill se allt material som Hicks har lagt upp, måste prenumerera på hans kanal och det kostar 550 kronor.
Sist Jordan Peterson skyltade med en avgift begärde han drygt 2300 kronor för ett år. Det kan således bli dyrt att vara medlem på TS om man vill följa flera personer. Dessutom är det inte självklart prisvärt. Mycket av det material som finns på Hicks och Petersons kanaler finns faktiskt på YouTube.
Man kan också köpa böcker på TS. Dessvärre kan man inte ladda ned böckerna i PDF eller annat format. Istället köper man möjligheten att läsa boken och den kan endast läsas när man är inloggad på TS. Om TS dör, förlorar man alltså sin bokkollektion. Prissättningen är också en smula förvirrande. Peterson säljer 12 Rules for Life: An Antidote to Chaos, men vill ha mer betalt av dem som läser boken på TS än man betalar Amazon för en riktig bok.
En blandad upplevelse
TS är en mixad upplevelse. Webbplatsen är ganska trög. Sidorna laddar långsamt. De är dessutom överbelamrade med innehåll. Viktiga ikoner är så små att man måste zooma in sidan för att se vad de föreställer. Inte heller är sajten särskilt lättnavigerad.
ThinkSpot gör dock skäl för sitt namn. TS är konstruerat för att appellera till individer som är intresserade av idéer. Det är alltså ingen konkurrent till YouTube och Twitter som Peterson har skapat. TS ska inte ersätta traditionella sociala media, TS ska utgöra ett alternativ till traditionella sociala media. På denna punkt har TS lyckats väl. Webbplatsen innehåller mycket som är både läs- och tänkvärt.
Petersons stjärnstatus
Jordan Peterson är TS superstjärna. Det är på gott och ont. Det är svårt att inte gilla Peterson, men inte allt som han säger “makes sense”, som det heter på amerikanska. Här är ett exempel från hans TS-kanal:
I’m not an atheist anymore, because I don’t look at the world that way anymore. I’m not a materialist anymore. I don’t think the world’s made out of matter, I think it’s made out of what matters. It’s made out of meaning.
Är världen verkligen gjord av mening? Seriöst? Är mening det enda som betyder något? I kommentarsfältet hittar vi följande underdåniga reaktioner:
- Evil is the distillation of suffering.
- Meaning is like our currency in the US.
- We experience life as a narrative, with many chapters.
- You’re wrestling in the right arena, you’ve got all the pieces.
TS-medlemmar önskar Peterson God Jul, diskuterar hur många liv han har räddat, de ber för hans hälsa och välgång. Nämnde Akira the Don har till och med tonsatt Peterson när han berättar hur han träffade sin fru! Resultatet är minst sagt gräsligt.
Summering
När Jordan Peterson lanserade tanken på en alternativ mediaplattform var det yttrandefriheten som skulle försvaras. Frågan är hur Peterson har tänkt göra det med en årsavgift på 2300 kronor. Det är naturligtvis inte fel att ta betalt för tjänster. Det är inte gratis att driva en plattform som TS. Någon måste betala. Antingen betalar man kostnaderna med annonser och blir beroende av annonsörernas välvilja eller så står användarna för fiolerna.
Frågan är ändå om inte projektet har ändrat karaktär. Betalväggarna lär avskräcka många. Risken är uppenbar att TS blir en sajt där universitetsprofessorer, musiker och konstnärer umgås och där den breda allmänhet som TS ursprungligen var tänkt att tjäna stängs ute.
Den som lever får se.