Sverige har fått en ny folkrörelse och den samlar människor som känner sig kränkta. För en tid sedan polisanmäldes artisten Magnus Uggla för hets mot folkgrupp därför att han i en sång hade använt frasen “skum polack”. Om Uggla hade blivit fälld, hade han riskerat 2 års fängelse. Uggla är inte ensam om att ha blivit utpekad som kolportör av så kallat kränkande material. GB:s glass “Nogger Black” utpekades för en tid sedan som nazistisk av Centrum för rasism. Svenska feminister drabbas numera av ångest och underlägsenhetskänslor när de betraktar trafikskyltar som avbildar män. Hotell som har pornografi i kanalutbudet hotas med bojkott, trots att ingen behöver titta på programmen. Kulinariska läckerheter som har “fel namn” anses förolämpande. Hela stadsmiljöer har utpekats kränkande för kvinnor. Faktum är att det idag till och med finns politiska organistaioner som är grundade på detta psykologiska missfoster.
Ytterst är dessa beteendemönster ett symtom på den infantilisering som har drabbat den politiska debatten. Från att ha varit ett forum där rationella argument läggs fram och granskas, har den politiska debatten utvecklats till ett slagfält där motstridiga känslor och krav på förbud står mot varandra. Den grundläggande insikten att det demokratiska systemet förutsätter vuxna människor som inte omedelbart sätter likhetstecken mellan idédebatt och personliga påhopp är numera en sällsynt kvalitet.
Humanistiska förbundet
Humanistiska förbundet är en, på många sätt, sympatisk organisation. Man tar avstånd från vidskepelse och varnar för att blanda ihop religion och politik. På organisationens webbsida slår man på stora trumman för tolerans och ansvar. Det är bra. Men inte ens Humanistiska förbundet har orkat motstå lockelsen att ansluta sig till tidsandan.
Humanisternas definition av “tolerans” och “ansvar” är nämligen ytterst egensinnig.
Numera bedriver förbundet en kampanj för att avlägsna biblar från Sveriges hotell. Förekomsten av Biblar kränker nämligen människor som inte är religiösa. Om vi får tro Humanisterna räcker det med blotta åsynen av en religiös text för att en ateist skall börja gråta krokodiltårar eller sträcka sig efter spypåsen. Att kräva av en ateist att denna skall stå ut med att ha en Bibel på hotellrummet är lika omänskligt som att begära att en kvinna skall tycka om skyskrapor (för det vet vi ju numera att höghus endast är ett uttryck för en i grunden fallokratisk kultur). Därför skall biblarna bort.
Detta är en moral som anstår små barn och människor som är utrustade med så litet psykologisk integritet att de inte förmår uthärda andra åsikter än sina egna.
Blanda inte ihop politik och religion, skriker Humanisterna. Tala om att kasta sten i glashus!