Förra året inledde SVT en kampanj på temat “Fri television”. Enligt SVT var de konkurrerande kanalerna hopplöst komprometterade på grund av att de var tvingade att ta kommersiella och politiska hänsyn:
Det är viktigt för vår demokrati att det finns en fri och oberoende television. Som du kan lita på, vad som än händer. Och som gör tv för dig, vem du än är. … SVT står fritt från både politiker och företag. Att vi inte har reklam. Att vi finns för tittarna, ingen annan. Det är Fri television. … Vi gör tv för tittarna, inte för annonsörerna. Vårt jobb är dessutom att hålla ett granskande öga på alla med makt, var de än sitter.
Den enkla sanningen är att SVT aldrig har varit fri television. Det är ingen tillfällighet att SVT sänder allt som Michael Moore har lagt handen vid eller att partiledarutfrågningarna utgår ifrån ett vänsterperspektiv. SVT är socialdemokratisk TV kryddat med vänsterpartistiska värderingar. Så enkelt är det.
Kuba
Den 2 december firade den kubanska diktaturen 50 år. Det är viktigt att inte slarva med orden på denna punkt: det var Castro och hans anhängare som firade det system av privilegier som de har skapat åt sig själva. Ordinära kubaner hade inget att fira. Kuba är, liksom systerdiktaturen Nordkorea, en fattig och brutal socialistdiktatur. Kubaner har inte rätt att resa utomlands utan kommunistpartiets godkännande. Kubaner har ingen självklar rätt att själva bestämma bostadsort. Politisk opposition är förbjuden och valen är av regimen hårt regisserade skådespel. Den som importerar så kallat subversivt material från utlandet, t.ex. böcker om demokrati, riskerar fängelsestraff. Kuba är landet där privatpersoner inte har rätt att förfoga över en persondator utan tillstånd från myndigheterna. Den högre utbildningen är stängd för personer som inte har partikort. Någon rätt att bilda organisationer vid sidan om kommunistpartiet existerar inte. Strejker är förbjudna. Kuba har flera hundra politiska fångar eller kontrarevolutionärer, som de kallas i den officiella propagandan. I The 2006 Transparency International Corruption Perceptions Index hamnar Castros arbetarklass- och bondeparadis på en förnedrande 67:e plats. Det enda som Kuba är rikt på är förgrovad politisk retorik.
SVT och Kuba
Det kommunistiska maktövertagandet på Kuba ägde rum 1959, dvs. för snart 50 år sedan. Det kan inte ha undgått någon att det socialistiska öriket är en korrumperad enpartistat av klassiskt kommunistiskt snitt. Inte ens SVT kan ha undgått att notera detta. Det faktum att Kuba är en världspolitisk styggelse hindrade emellertid inte SVT från att delta i firandet av den kubanska revolutionen. Lördagen den 2 december ägnade SVT halva kvällen åt Fidel Castro:
Tema: Fidel Castro
20.00 Historien skall frikänna mig
21.30 Fidel Castro och Kuba
21.35 Commandante
23.10. Käre Fidel
De östeuropeiska kommunistpolitrukerna blev aldrig lika populära bland svenska radikaler som Kubas kommunister. De var för tråkiga och byråkratiska. Hur annorlunda är inte Fidel Castro? Castro är ofta en lysande talare och saknar inte karisma. Det var också Castros och hans medarbetare Che Guevaras (en man som var så hängiven Lenin att han döpte sin son efter den ryska envåldshärskaren) upprors- och våldsromantik som kom att prägla mentaliteten i den radikala vänstern. Det är ingen slump att Ung vänsters ordförande i Skåne, Sara Mohammadi, poserar med en Kalasjnikov på sin hemsida. Inte heller är det en tillfällighet att Vänsterpartiets förra ordförande, Ulla Hoffman, har Che Guevara upphängd på sitt kontor eller att det på partikansliet hänger ett stort porträtt av Fidel Castro. Den svenska vänstern har alltid varit mer eller mindre hemligt fascinerad av uniformer och vapen och den har alltid beundrat vänsterdiktatorer som uppvisar revolutionär hängivenhet.
Lars Säfström, programchef på SVT Malmö, försvarade temakvällen med hänvisning till att SVT inte visste om att Castro samtidigt firade segern över den liberala demokratin.
Fanns det verkligen inte en enda journalist på SVT som ifrågasatte om det verkligen var rimligt att en hel kväll ägnades åt Karibiens svar på Kim Jong Il? Varför lät SVT inte undersöka saken, för att vara på den säkra sidan? Hade SVT kört en temakväll om Adolf Hitler utan att först förvissa sig om att den inte sammanföll med diktatorns födelsedag eller något annat skeende som skulle kunna kompromettera sändningen?
Säfström antyder att om SVT hade känt till revolutionsfirandet på Kuba hade temakvällen inte blivit av. Men problemet med temakvällen var ju egentligen inte att den sammanföll med de kubanska kommunisternas firande, utan att kvällen var upplagd som en mer eller mindre förtäckt hyllning till Castro och Kubas kommunister. Varför valde SVT att sända fyra till Castro och den kubanska revolutionen totalt okritiska program? Varför hade SVT endast bjudit in personer med vänstersympatier till den efterföljande diskussionen? Kände SVT inte till att René Vázquez Días är Kubasympatisör och att Anja Karlsson Franck är feminist-kommunist? Karlsson Franck blev rikskändis för ett antal år sedan när hon bötfälldes för att ha vandaliserat H & M:s reklampelare. Säfströms förklaring är helt enkelt inte trovärdig.
Säfström hävdar också att Kubas kritiker är inkonsekventa eftersom de ju inte kritiserar Kina lika hårt. Det är ett märkligt argument. Det faktum att åtminstone vissa personer hellre kritiserar Kuba än Kina, förvandlar väl inte Kuba till en demokrati? Olof Palmes kritik av “diktaturens kreatur” står väl sig även om Palme hade svårt att låta bli att gulla med Castro?
SVT-chefen Eva Hamilton har, till skillnad från Säfström, ställt sig bakom kritiken:
Jag vill konstatera att den kritik som riktas temakvällen är berättigad. SVT skulle på ett tydligare sätt ha slagit fast att Kuba är en diktatur där befolkningen lever under förtryck under en diktator.
Hamilton är betydligt smartare än Säfström. Hon förstår att det inte är möjligt att försvara temakvällen och väljer därför att backa med förhoppningen att kritikerna skall nöja sig med det. Hon använder samma taktik som Göran Persson gjorde under tsunamidebaclet. Men inte heller Hamilton kan förklara hur SVT med alla sina resurser kunde missa att Kuba är en socialistdiktatur. SVT har ju visat sig vara omvittnat petiga när det gäller att rapportera amerikanska “övergrepp” mot mänskliga rättigheter. Till och med de amerikanska hjäpsändningarna under Afghanistankampanjen misstänkliggjordes. Enligt SVT riskerade fattiga afghaner att trampa på minor när de gav sig ut på jakt efter mat- och klädpaket som släppts ned över otillgängliga områden av amerikanska flygplan.
När kampanjen “Fri television” bedrevs som mest intensivt fick svenska folket veta att åsiktsbildningen inte är fri i Italien, att italienarna endast får se och höra det som landets premiärminister och mediamogul Silvio Berlusconi vill att de skall se och höra.
Frågan är emellertid om SVT:s kärleksförklaring till Castros kommunistdiktatur hade varit möjlig i någon av Berlusconis kanaler.
Dessutom: kommer vi någonsin att få se en lika inställsam serie dokumentärer om en folkvald amerikansk president?