Europa, islam och terrorismen. Del I

Decadence is defined not by a civilization’s art or music but ultimately by its willingness to simply defend itself.
Charles Krauthammer

Debatten efter Londonattackerna har fokuserat på följande sakförhållande: det faktum att terroristerna inte var Al Qaedasympatisörer med hemhörighet i Saudiarabien, Pakistan eller något annat muslimskt land. De var brittiska medborgare. Terroristerna var välutbildade medelklassungdomar, födda och uppväxta i Storbritannien. Den enda skillnaden mellan dem och andra ungdomar var deras religiösa övertygelse. Framväxten av en radikal islamistisk rörelse i Europa har förvånat många samhällsvetare. Ett skäl är att de europeiska länderna är, kulturellt sett, starkt homogena. Det borde ha försvårat uppkomsten av radikala islamistiska grupper. Ett annat skäl är att det har visat sig att det är andra och tredje generationens muslimer som hyser de radikalaste uppfattningarna. Enligt sociologisk teoribildning borde det förhålla sig precis tvärtom: den första generationens muslimer borde vara radikalare än de efterkommande generationerna, men så är alltså inte fallet.

Mardrömmen i siffror

För Europas politiskt korrekta eliter kom bombattackerna som en chock. Man var i och för sig van att se muslimer delta i propalestinska och antiamerikanska demonstrationer, men få kunde föreställa sig att det bland demonstranterna fanns personer som var villiga att mörda landsmän för att främja religiösa krav. Visst kunde man ha olika åsikter om Irakpolitiken, men att muslimer skulle ta till vapen för att få sin vilja igenom, ansågs närmast otänkbart. Om kristna grupper inte ägnar sig åt terrorism, varför skulle muslimska grupper göra det?
Frågan är dock om bombdåden verkligen var något att förvåna sig över. Det är ingen statshemlighet att väst inte står i särskilt hög kurs i den muslimska världen. Föreställningen att Europas muslimer skulle älska den västerländska kulturen är därför ytterligt naiv.
I en undersökning några månader efter terroristattackerna mot New York och Washington svarade 80 procent av de tillfrågade brittiska muslimerna att de var emot den amerikanska invasionen av Afghanistan. Storbritanniens största muslimska organisation, The Muslim Council of Britain, krävde ett omedelbart slut på kriget. Uttryckt på ett annat sätt: det hade varit bättre om talibanerna och bin Laden hade suttit i orubbat bo istället för att de blev utrökta av amerikanerna. Enligt en undersökning beställd av Daily Telegraph sade 98 procent av de tillfrågade muslimerna mellan 20 och 45 år att de inte skulle kunna tänka sig att slåss för sitt nya hemland. Nästan hälften av de tillfrågade sade att de istället skulle slåss på bin Ladens sida.
Wall Street Journal redovisade nyligen resultatet från en undersökning i enlighet med vilken 13 procent av Storbritanniens muslimer anser att nya attacker mot USA och hemlandet är berättigade.
En studie genomförd av Nixon Center av 373 muslimska terrorister som antingen arresterats eller dödats i Europa, visade att 87 procent var immigranter. Över 40 procent av terroristerna var medborgare i ett europeiskt land. Bland terroristerna fanns inte överraskande dubbelt så många fransmän som saudier. Det fanns vidare fler britter än sudaneser, libaneser eller libyer. Den holländska underrättelse- och säkerhetstjänsten AIVD hävdar att den radikala islamismen numera är ett autonomt fenomen. Den är inte beroende av inflyttning av personer med radikala åsikter för att överleva. Den lever och frodas bland landets muslimer och har uppnått förmågan att reproducera sig och växa utan extern hjälp.
På detta sätt har den mångkulturella idyllen förbytts i en mardröm. Nu tävlar förståsigpåarna om att förutsäga nästa attack. Med tanke på att det idag finns cirka 20 miljoner muslimer i Europa är det inte svårt att förstå oron. Enligt Londons förre polischef Lord Stevens kan så många som 3000 brittiska muslimer deltagit i träningsläger uppförda av Al Qaeda. Brittiska myndigheter räknar med att det kan finnas upp till 16 000 terrorister eller terroristsympatisörer på brittisk mark. Man räknar vidare med att cirka 10 000 brittiska muslimer har deltagit i extremistiska konferenser. I Europa finns drygt 20 miljoner muslimer. Det skulle innebära att kanske så många som 200 000 muslimer kan tänka sig att delta i terroristaktioner. Enligt Magnus Ranstrop vid Center for the Study of Terrorism and Political Violence, går 75 procent av de resurser som brittiska SÄPO, MI5, förfogar över till övervakning av presumtiva muslimska terrorister.

Vilka är de muslimska radikalerna?

How odd that tens of millions of Muslims flocked to Europe for its material consumption, superior standard of living, and freedom and tolerance - and then chose not merely to remain in enclaves but to romanticize all the old pathologies that they had fled from in the first place. It is almost as if the killers in Amsterdam said, “I want your cell phones, unfettered Internet access, and free-spirited girls, but hate the very system that alone can create them all.
Victor Davis Hanson

En grupp består av radikalt sinnade muslimer, inte sällan imamer, som har flytt till Europa när hemlandets polis och militär har trappat upp kriget mot islamismen. Anledningen till att de ofta väljer Europa är inte endast av praktiska skäl, dvs. att det är lätt att få asyl i Europa. Enligt den islamiska traditionen tvingades Mohammed lämna Mecka och ta sin tillflykt till Medina. Det var i Medina som han byggde upp den armé som så småningom gjorde det möjligt för honom att återvända till Mecka och erövra staden. För radikala muslimer är denna historia inte endast en metafor. De förhatliga regimerna i Mellanöstern representerar Mecka och Europa är Medina. Målet är att erövra Europa för att sedan återvända hem och störta de korrumperade regimerna i Mellanöstern.
Den andra gruppen består av muslimer som är födda och uppväxta i Europa, men som, av olika skäl, hatar väst. De radikala islamismen frodas i de muslimska områdena. Kvinnor som inte bär huvudduk blir trakasserade. Personer som dricker alkohol eller äter under ramadan kritiseras offentligt. Familjer motsätter sig att deras kvinnor behandlas av manliga läkare. Lärare berättar om svårigheterna att organisera utflykter eftersom pojkar inte får blandas med flickor. En lärare berättar att muslimska studenter lämnade klassrummet när hon föreläste om Voltaire med motiveringen att de ansåg att den franska filosofen hade uttryckt sig hånfullt om religioner. Muslimer i Aubervilliers har krävt att stadens badhus gör det möjligt för kvinnor att bada utan att de riskerar att stöta på män. Det har också framförts krav på att kvinnor och män inte skall kunna stöta på varandra på det lokala sjukhuset, ett krav som, om det tillmötesgås, skulle innebära att man tvingas bygga separata sjukvårdsinrättningar för män och kvinnor.

Islam och det sekulariserade Europa

Men den europeiska våndan handlar inte endast om svårigheterna att neutralisera terroristgrupper. Mordet på den holländska filmaren Theo van Gogh har breddat problematiken till att omfatta den muslimska invandringen som sådan. Theo van Gogh var på väg till sitt kontor på cykel när han mötte Mohammed Bouyeri, född och uppväxt i Amsterdam. van Gogh försökte förgäves blidka Bouyeri som avfyrade sex skott mot regissören för att sedan skära halsen av honom med en kökskniv. När van Gogh väl var död naglade Bouyeri fast en lista på hans kropp över individer som han hade för avsikt att döda. En av personerna på listan var Ayaan Hirsi Ali, holländsk parlamentariker av somaliskt ursprung. Hirsi Ali flydde ensam och könsstympad från ett arrangerat äktenskap i Saudiarabien till Holland. Hon läste statsvetenskap, engagerade sig politiskt och blev sedermera invald i det holländska parlamentet. Hirsi Ali torgför sin kritik av islam med en rättframhet som söker en like och Mauricio Rojas har träffande beskrivit henne som en “livslevande och ack så välgörande skandal”:

När jag en gång skrev om mina tvivel i fråga om min tro och därmed trodde mig starta en diskussion stod det genast muslimska män och kvinnor redo att placera mig utanför trosgemenskapen. De gick ännu längre och sa att jag förtjänade att dö eftersom jag vågat tvivla på att Allahs ord är absolut. … Jag befinner mig i gott sällskap: Salman Rushdie, Irshad Manji, Taslima Nasreen, Muhammed Abu Zeid, samtliga hotas de av sina trosförvanter och bevakas de av icke-muslimer.

Hirsi Ali har retat gallfeber på radikala muslimer därför att hon har samarbetat med van Gogh i en filmproduktion, “Submission”, om kvinnoförtrycket i islam och därför att hon har avsagt sig sin religiösa tro. I en intervju fick Hirsi Ali frågan varför hon har valt att kritisera islam med tanke på de risker som hon utsätter sig för:

I think it’s worth the risks, but I think I can, living in the Netherlands, in a western country, very rich, who can afford to give me bodyguards all the time, can afford to do it. If I were to do the same thing that I’m doing now in Somalia or in any other country with an Islamic majority, I would have been dead a long time ago. I wouldn’t even have tried it.

Radikala muslimer har dragit Hirsi Ali inför domstol för att stoppa produktionen av en uppföljare till “Submission” i vilken hon ånyo deltar som manusförfattare. De har också krävt att domstolen skall förbjuda henne att kritisera islam. Hon har fått emotta flera dödshot och har numera livvakter. Under en period var situationen så allvarlig att hon tvingades lämna landet och ta sin tillflykt till USA. Hirsi Ali är inte ensam om att ta hotet från islamisterna på allvar. Många holländska politiker som haft för vana att cykla till arbetet omger sig numera med säkerhetsvakter. Rotterdam Film Festival ställde in visningen av “Submission” därför att man var rädd för att bli utsatt för terroristattacker. Bouyeri visade heller ingen som helst ånger under rättegången. Tvärtom sade han att han skulle döda igen om han fick möjlighet. När han fick möjlighet att tala med van Goghs moder sade han att han inte hyste något medlidande med henne:

– Jag känner inte din smärta. Jag måste erkänna att jag inte har något medlidande med dig. Jag kan inte känna något för dig eftersom du inte är troende.

Europa är en sekulariserad kontinent och efter mordet på van Gogh har många moderna européer frågat sig om islam, ett tankesystem som inte håller isär religion och politik, är möjligt att förena med västerländsk sekularism? Kommer Europa att lyckas pacificera islam på samma sätt som man har devaluerat kristendomen? Dessutom: är det verkligen värt besväret att försöka?
Detta är inte retoriska frågor. Kommunismen förnekade distinktionen mellan politik och ekonomi och konsekvenserna blev förödande. Idag är det svårt att hitta någon som på fullt allvar tror att kommunismen är förenlig med ett civiliserat samhälle. Det trettioåriga kriget var en konsekvens av att det katolska Europa vägrade acceptera reformationen, dvs. försöken att modernisera den kristna kyrkan, och bakom denna vägran låg en ovilja att separera politik och religion.
Sociologiprofessorn Paul Scheffer menar att Europas muslimer måste välja mellan en radikal uttolkning av islam och ett liv i Europa:

You can’t live here with a holy book that is above or beyond our democracy. Your holy book will be the object of criticism, It will be the object of interpretation, and sometimes of ridicule. And if you can’t accept that, you can’t live here.

Riktigt så enkelt är det dock inte. Höga muslimska födelsetal, fortsatt muslimsk invandring och ett möjligt turkiskt EU-medlemskap problematiserar Scheffers påstående. Om prognoserna står sig kommer den muslimska populationen i Europa att fördubblas inom de närmaste två decennierna. År 2025 kommer cirka 10 procent av Europas befolkning att vara muslimer. Detta kommer att förändra styrkeförhållandena mellan religion och sekularism i Europa. Den engelska filosofen Bertrand Russell sade att anledningen till att kristna numera är så frisinnade inte är att de kompromissat med sin tro, utan att vi har tagit ifrån dem makten att förfölja oliktänkande. Islam är en religion på frammarsch. Frågan är vad som kommer att hända den dag då islam väger tyngre i den politiska vågskålen än sekularismen.
Hur kommer europeiska muslimer att rösta den dag de börjar utnyttja denna rättighet i samma utsträckning som ordinära européer? Det lär inte dröja länge innan vi får veta svaret. Ett muslimskt parti är under bildande i Holland. I Frankrike skapade franska staten The French Council of the Muslim Faith (CFCM) för att, om möjligt, ge europeiskt sinnade muslimer en officiell röst, men när det hölls val till rådet var det hårdföra islamister som skördade de största framgångarna. Är det en ren tillfällighet att de muslimska länder som har slagit in på demokratins väg, i regel har förblivit västfientliga och islamistiska? Under större delen av 1900-talet demonstrerade europeiska kommunister och socialister för mer diktatur i vår del av världen. Är det inte symtomatiskt att europeiska muslimer idag demonstrerar sida vid sida med europeiska kommunister mot västs försök att införa demokrati i Irak?

När Ayaan Hirsi Ali fick frågan vad det är som driver henne, svarade hon på följande sätt:

The American dream. I think it’s in every individual, if you have the will to improve your life.

Det var bra sagt.

Hur skall man förklara den uppkomna situationen? Beror den på tillfälligheter eller finns det rentav en politisk vilja att islamisera Europa? Hur ser Europas framtid ut? Det är ämnet för nästa artikel.