I en tidigare artikel rekommenderade redaktören svenskar på tillfällig visit i Berlin att besöka det forna Stasifängelset Hohenschönhausen. En annan plats som är värd ett besök är villa Wannsee i den lilla Berlinförorten med samma namn.

Villa Wannsee.

Villa Wannsee

Villa Wannsee uppfördes av Ernst Marlier 1914-15. Marlier var fabrikör och gjorde sig en smärre förmögenhet på att tillverka medicinska preparat med tvivelaktig eller ingen verkan. Efter att ha bytt ägare såldes huset år 1940 till SS. Nazisterna använde villan som gästhus och för konferenser. Efter kriget stod huset tomt under en period och utsattes för plundring.
Berlins socialdemokrater idkade kursverksamhet i huset 1947-51. Kurserna handlade om marxistisk teori och socialdemokratisk politik. I början på 50-talet tvingades SPD att säga upp kontraktet av ekonomiska skäl. Därefter bedrevs det skolverksamhet i huset fram till slutet av 80-talet. År 1988 bestämdes det att huset skulle göras om till ett museum och minnesmärke. Fyra år senare öppnades det för allmänheten.
Huset är ett trevåningshus. Den nedre delen används för den permanenta utställningen om Wannseekonferensen och förintelsen. Kring utställningen bedrivs seminarieverksamhet och utbildning. Bland annat riktar man sig till skolungdom och historielärare. På den andra våningen finns ett bibliotek.

Entrén.

Förspel

I november 1941 reste stormuftin Amin al-Husseini till Berlin för att träffa Hitler. Muftin var en av Hitlers ivrigaste anhängare i arabvärlden. Under mötet förklarade Hitler, till den muslimske ledarens stora belåtenhet, att efter det att Tyskland hade besegrat Sovjet, skulle tyskarna stödja den arabiska frihetskampen vilket bland annat skulle medföra ett krossande av judendomen i Mellanöstern.
Drygt en månad senare stod det klart för Hitler att den av honom proklamerade planen skulle bli svår att förverkliga. Kriget på östfronten gick allt motigare. Den ryska vintern hade överraskat de tyska trupperna och sovjetiska elitförband hade gått till motattack. Inte heller hade Hitler lyckats att underkuva England. Det hindrade dock inte honom från att, mot sina generalers önskemål, förklara USA krig.
Hitler drog dock inte endast in Tyskland i ett hopplöst flerfrontskrig, under ett möte med toppar i nazistpartiet i december, förklarade Hitler att motgångarna i öst och USA:s inträde i kriget, inte innebar att destruktionen av Europas judar hade skjutits på framtiden. Den var ett självständigt politiskt och militärt mål. En av de som deltog i mötet var Hans Frank. Frank var befälhavare över det ockuperade Polen. Efter mötet träffade Frank sina underordnade och redogjorde för sina intryck:

As an old National Socialist, I must also say: if the Jewish tribe were to survive the war in Europe, while we had sacrificed our best blood for Europe’s preservation, then this war would be only a partial success. Thus vis-a-vis the Jews I will in principle proceed only on the assumption that they will disappear. They must go. I have entered into negotiations for the purpose of deporting them to the east. In January a large meeting will be convened in the Reich Security Main Office by SS-Obergruppenführer Heydrich. In any case a large migration of Jews will be set in motion.

But what is to happen to the Jews? Do you believe that they will be lodged in settlements in the Ostland? In Berlin we were told: why all this trouble; we cannot use them in the Ostland or the Reichskommissariat either; liquidate them yourselves! Gentlemen, I must ask you, arm yourselves against any thoughts of compassion. We must destroy the Jews, wherever we encounter them and wherever it is possible, in order to preserve the entire structure of the Reich.

Det möte som Frank talar om är den så kallade Wannseekonferensen.

Wannseekonferensen

Wannseekonferensen hölls den 20 januari, 1942 i den idylliska överklassförorten Wannsee. Det 90 minuter långa mötet, som ägde rum i gästhusets stora matsal, leddes av chefen för säkerhetspolisen, Reinhard Heydrich. Mötesdeltagarna var införstådda med vad som skulle avhandlas. Till kallelsen hade ett brev bifogats i vilket riksmarshalk Hermann Göring hade gett Heydrich befogenhet att, en gång för alla, lösa judefrågan i de områden som kontrollerades av Tyskland.

Konferensrummet är numera ett museum.

Det faktum att Göring, som var nummer två i den nazistiska makthierarkin, var införstådd med planen och hade godkänt den med sin signatur, visar att förintelsen av Europas judar inte var ett verk av enskilda galningar, utan ett statligt projekt. Wannseekonferensens historiska betydelse låg alltså inte i att det under den fattades beslut om att deportera och mörda kontinentens judar. Det beslutet hade redan tagits på högre ort och mötets syfte var att koordinera ansträngningarna.
De 15 mötesdeltagarna tillhörde eliten i den nazistiska statsapparaten. De kom från väl fungerande medelklasshem, var välutbildade (över hälften av dem hade doktorsexamen) och framgångsrika i sina respektive karriärer.
Eichmann höll i pennan under mötet. Protokollets inledning består av en uppräkning av mötesdeltagarna. En annan del av protokollet beskriver Heydrichs tal, medan resten av det redogör för diskussioner inom gruppen.
Eichmann skriver att Heydrich underströk att projektet hade auktoriserats av Führern. Ett av delmålen är ett i dubbel mening judefritt Tyskland: den judiska folkgruppen skall deporteras och den judiska kulturen destrueras. Det övergripande målet är ett judefritt Europa. Totalt rör det sig om 11 miljoner människor. I protokollet noterar Eichmann bland annat att det finns 1300 judar i Norge och 18 000 i Sverige. Estland beskrevs däremot som judenfrei. De judar som inte hade lyckats fly Estland, hade blivit mördade av tyska Einsatzgruppen.
Trettio kopior av det 15 sidor långa, maskinskrivna protokollet skapades, endast en överlevde kriget och hittades i en pärm i utrikesministeriets lokaler år 1947.

Tips!

Villa Wannsee är definitivt värd ett besök. Man åker med tunnelbana från Berlin till Wannsee och tar sedan buss till huset som är beläget cirka 2 kilometer från centralstationen. Positivt är också att det inte kostar något för enskilda personer att besöka minnesmärket.