I The Authoritarian Moment: How the Left Weaponized America’s Institutions Against Dissent hävdar Ben Shapiro att wokevänstern har övertagit de centrala institutionerna i Amerika. Syftet med boken är att besvara frågan hur det gick till och Shapiro har låtit sig inspireras av en teori i Nassim Nicholas Talebs bok: Skin in the Game: Hidden Asymmetries in Daily Life (Penguin Books Ltd, 2019). I denna artikel ska vi kika lite närmare på Talebs teori.

Är det verkligen majoriteten som bestämmer?

Taleb menar att vi är offer för en optisk illusion. De flesta människor är övertygade om att det är folkmajoriteten som bestämmer. När sociala relationer förändras, nya värderingar introduceras och sociala institutioner transformeras är det vi som har beslutat om det. Det är vi som har makten, inte envisa och aggressiva minoriteter.
Taleb menar att det ofta inte är riktigt så enkelt.
Taleb berättar om hur han under en middag erbjöd sig att hälla upp ett glas lemonad åt en vän. Vännen är ortodox jude och Taleb misstänkte att han skulle tacka nej med hänvisning till någon av de drygt 600 regler som ortodoxa judar måste följa. Till Talebs stora förvåning hade vännen inget som helst problem med drycken.
Taleb bestämde sig därför att kontrollera dryckens innehåll och det visade sig att den var kosher. Det var dessutom inte den enda kosheranpassade drinken. Taleb upptäckte att förvånansvärt många drinkar i Amerika är anpassade till ortodoxa judars dietregler.
Upptäckten gjorde Taleb nyfiken och han började undersöka andra matvaror. Han upptäckte då att drygt 70 procent av allt lammkött som importeras från Nya Zealand till Storbritannien är halalslaktat.

Varför bryr sig drinktillverkare om vad ortodoxa judar vill dricka? De utgör ju mindre än en procent av befolkningen. Varför importerar Storbritannien halalslaktat kött? Andelen praktiserande muslimer i Storbritannien är ju mindre än fem procent.

Taleb anser sig kunna svara på dessa frågor med sin asymmetriregel.

Asymmetriregeln

Utgångspunkten är en grupp människor. Det kan vara en stor grupp eller en liten grupp. Gruppen delas sedan in i två undergrupper: en majoritet och en minoritet.

Varför är minoriteten en minoritet? Talebs svar är att den är en minoritet därför att den inte accepterar de regler som gäller i majoriteten. Taleb kallar denna typ av minoriteter “oflexibla”.

Taleb menar att en rigid minoritet kan leva antingen utanför majoritetssamhället eller i det. Hippierörelsen på 60-talet är ett exempel på en minoritet som distanserade sig från majoritetssamhället. En hippie definierade sin identitet i motsatsställning till så kallade medelsvenssons. Medelsvenssons hade arbete. De ingick äktenskap, köpte villa och Volvo och skaffade sig barn. Hippies levde utanför majoritetssamhället i så kallade kommuner. De hade egna regelsystem. Droger och fri sex var vanligt förekommande. Det viktiga var inte att planera för framtiden, utan att leva i nuet.
Hippierörelsen hade inget större inflytande på majoritetssamhället därför att den levde utanför det. Inte alla minoriteter gör emellertid det. Kommunister är ett exempel på en minoritet som lever i majoritetssamhället samtidigt som den tar avstånd från samma samhälle.

Minoriteten är alltså oflexibel. Det är skälet till att den är en minoritet. Majoriteten är flexibel. Det är skälet till att den är en majoritet. Konflikter mellan majoriteter och minoriteter kan därför endast lösas genom att majoriteten utnyttjar sin flexibilitet och ger minoriteten vad den kräver.

Låt oss kika på ett konkret exempel.

Antag att du planerar en fest. Du är man och de flesta deltagarna kommer därför att vara manliga vänner. För att undvika att det blir tråkigt bestämmer du dig för att också bjuda in några kvinnor som du känner. Därmed uppstår ett problem. Vad ska ni dricka? Du och dina manliga vänner älskar öl, men ni kan också tänka er att dricka vin. Dina kvinnliga vänner dricker endast vin.
Du funderar över saken. Om du bestämmer dig för att servera vin och öl, måste du inte endast köpa vin och öl, du måste också köpa öl- och vinglas. Men om du väljer vin behövs endast vin och vinglas. Du bestämmer dig därför för att endast vin ska serveras. I vinglas.
Efter festen ska du åka hem. Du slår följe med en kvinna från festen och ni bestämmer er för att dela taxi eftersom ni bor i samma bostadsområde. Du har inga särskilda önskemål. Du vill bara bli hemtransporterad. Kvinnan däremot kan endast tänka sig taxibilar som drivs med naturgas. Följden blir att ni väljer en naturgasdriven taxi.

Asymmetriregeln säger att i en situation där individer ska koordinera sina handlingar, vinner den mest oflexibla individen.

Taleb kallar denna process “renormalisering”. Ovanstående exempel beskriver vad som skulle kunna kallas tillfällig renormalisering. Du går med på att beställa en naturgasdriven taxi därför att din tilltänkta medpassagerare vägrar att kompromissa, men nästa gång som du beställer taxi, väljer du första och bästa bil. Inte all renormalisering är emellertid temporär. Renormalisering kan också åstadkomma varaktiga förändringar. Det sker när sociala institutioner renormaliseras.

Renormalisering av institutioner

Låt oss använda familjeinstitutionen som ett exempel. Vad gör familjen till en social institution? Svaret är: regler. Sociala institutioner ställer upp regler för medlemmarna. Reglerna definierar vad som förväntas av institutionens medlemmar. Olika institutioner har följaktligen olika regler. En familj är inget företag. Barnen måste inte betala för mat och husrum. Föräldrarna tar hand om barnen, barnen förutsätts respektera föräldrarna, man äter tillsammans osv.

Renormalisering beskriver här en process i vilken en minoritet av institutionens medlemmar förändrar institutionens regler.

Antag att dottern i vår exempelfamilj bestämmer sig för att endast äta vegankost. Detta innebär en påfrestning för familjen som institution. Hon förväntas nämligen äta det som serveras henne. I detta fall ställer dottern sina föräldrar inför ett ultimatum: antingen serverar de olika måltider till institutionsmedlemmarna eller veganmat till alla.
Dottern utgör här den oflexibla minoriteten. Familjen utgör den flexibla majoriteten. Den har inget emot grönsaker, men den har heller inget emot kött och fisk.
Första kvällen serveras vanlig mat. Föräldrarna vill testa dottern och se om hon verkligen menar allvar. Dottern lägger in sitt veto. Hon skjuter prompt tallriken åt sidan. Föräldrarna inser att de inte kan tvinga henne att äta blandad kost och att en kompromiss är nödvändig. I två veckors tid förbereder de olika maträtter: vegankost åt dottern, blandad kost åt resten av familjen.
Snart tröttnar föräldrarna på att laga olika måltider. De börjar överväga möjligheten att endast äta grönsaker. Inom kort har familjen gått över till vegankost. Det är ingen enkel övergång, men den underlättas av att konflikterna kring matbordet är som bortblåsta och att familjeharmonin är återställd. Inte minst dottern är glad. Familjen är därmed renormaliserad: Den har övergett sina normala rutiner och infört nya regler för att undvika konflikter. Frågan är hur vi bäst kan beskriva det inträffade. Taleb talar om “minoritetens diktatur”.

Minoritetsdiktatur?

Sovjetunionen var en diktatur, Tyskland under Hitler likaså. Nordkorea, Kuba och Kina är diktaturer. Vi använder således ordet “diktatur” när vi talar om ett politiskt system. För Taleb beskriver “diktatur” emellertid inte ett politiskt system. Enskilda individer eller små grupper är i hans schema de verkliga diktatorerna. Detta öppnar upp Talebs argument för kritik. Det är antagligen sant att allt fler drinkar är kosher och att alltmer av det importerade lammköttet är halal, men frågan är vad det har med diktatur att göra.

Några motargument.

Staten i Nya Zealand tvingar inte landets slakterier att använda halalmetoder. Den brittiska staten tvingar inte landets livsmedelsimportörer att köpa halalslaktat lamm. Ingen tvingar brittiska konsumenter att köpa halalslaktat lammkött.

Det är sant att allt fler britter äter halalslaktat lamm, men de gör det inte därför att det är halalslaktat utan därför att de är ointresserade av hur djuret har blivit slaktat. De är flexibla i slaktfrågan. Skälet till att de äter halalslaktat lamm är alltså inte att de är tvingade att göra det. Eftersom de definieras av sin flexibilitet hade de förmodligen ätit halalslaktat lamm även om det funnits goda alternativ.

Men det faktum att alternativen har blivit färre är väl ändå ett bevis på att det existerar en minoritetens diktatur? Nej, det är det inte. Förklaringen är, med all sannolikhet, ekonomisk. Alternativen har blivit färre därför att de som producerar drinkar och importerar lammkött vill maximera antalet kunder. Taleb är född i Libanon, men skriver på engelska. Varför inte skriva på arabiska? Förmodligen därför att han vill nå en större läsekrets. Att anpassa sig till en ekonomisk verklighet är inte samma sak som att vara underordnad en diktator.

Det är säkert sant att allt fler drinkar blir kosher och att mer och mer av importerat lammkött är halal, men det innebär inte att judar och muslimer kräver av sekulära medborgare att de måste acceptera judendom och islam.

Taleb talar om minoritetsdiktatur, men den renormalisering som han beskriver förefaller inte ha mycket med politik och diktatur att göra. Innebär det att renormalisering är en fiktion? Nej, det gör det inte. Renormalisering är en realitet. Frågan är därför hur vi bäst beskriver fenomenet.

Renormalisering som medveten politisk strategi

En alternativ användning av Talebs begrepp är att beskriva renormalisering som en medveten politisk strategi. Renormalisering som Taleb beskriver det förefaller ofta vara bieffekter av handlingar som inte har renormalisering som mål. Du ska gå på bio med en vän och ni måste bestämma er för vad ni ska se. Du kan tänka dig vad som helst, medan din vän är mycket restriktiv. Följden blir att vännen bestämmer vad ni ska se. Innebär det att vännen försöker renormalisera dig? Förmodligen inte. Han vill endast slippa titta på skräpfilm. Talebs exempel med drinkar och lammkött verkar inte heller de vara exempel på avsiktlig renormalisering. Krogar serverar inte kosherdrinkar därför att de vill att du ska dricka kosherdrinkar, utan därför att de vill sälja maximalt antal drinkar. Exemplet med den unga flickans konversion till vegankost är annorlunda. Här finns en avsikt. Men inte heller det når fram. Det faktum att hela familjen byter diet beror i slutändan på att föräldrarna anser att problemet inte kan lösas på annat sätt, inte nödvändigtvis på att flickan insisterar på att alla familjemedlemmar måste bli veganer. Vad innebär då renormalisering som medveten politisk strategi? Låt oss kika på ett exempel. Den så kallade Free Speech Movement startade på Berkeleyuniversitetet i Kalifornien. Den bestod av en minoritet av lärare och studenter som krävde rätten att agera politiskt på universitetsområdet. Universitetet ville att studenterna skulle fokusera på sina studier och lärarna på undervisning och forskning. Studenterna och lärarna kunde ägna sig åt politik på fritiden och utanför universitetsområdet. Det var den normala ordningen i den sociala institution som utgjorde Berkeley.
Studenterna och lärarna vägrade dock att ge med sig. De var, med Talebs ord, oflexibla. Deras mål var att varaktigt renormalisera universitet som social institution. Eftersom student- och lärarminoriteten utgjorde en rigid minoritet fanns det endast ett sätt att få stopp på alla protestaktioner på universitetsområdet – universitetet måste ge efter för aktivisternas krav. För majoriteten av lärarna, universitetsadministratörerna och studenterna spelade det ingen större roll om en minoritet på området ägnade sig åt politik. Minoriteten fick således sin vilja igenom därför att majoriteten var flexibel.
Efter det att det hade blivit fritt fram för politik på universitetsområdet flyttade aktivisterna fram sina positioner och formulerade nya krav. Berkeley kunde inte avvisa dessa krav eftersom man faktiskt hade gett de två grupperna rätt att agera politiskt på campus. Universitetet blev således tvunget att förhandla och eftersom minoriteten var fortsatt rigid kunde de ständigt nya konflikterna endast lösas genom att universitetet backade och accepterade kraven.
Rörelsen för yttrandefrihet på Berkeley inledde sina protester 1964. Idag är Berkeleyuniversitetet renormaliserat. Numera räcker det inte att vara icke-rasist och icke-sexist på Berkeley, du måste vara anti-rasist och anti-sexist. Du måste delta i det ideologiska korståget för social rättvisa.

Nästa artikel

I en kommande artikel ska vi titta lite närmare på ett annat och kanske besläktat argument som Shapiro presenterar i The Authoritarian Moment: How the Left Weaponized America’s Institutions Against Dissent.