Renaud Camus pratar sällan om politiska följderna av massinvandring. I stället fokuserar han på de kulturella konsekvenserna. Hans primära oro är att man framtidens Frankrike inte kommer att uppskatta filosofer som Voltaire och Diderot, beundra Monets och Renoirs målningar eller lyssna på Debussy och Satie.

Källa: pierre9x6.

Männniskan som oskrivet blad

Camus betraktar människan som en tabula rasa. Alla skillnader människor emellan är skillnader i kultur. Fransmän är alltså en kulturell grupp. Utan fransmän, ingen fransk kultur och utan fransk kultur inget Frankrike.
Frankrikes status som en fransk nation står därför och faller med existensen av fransmän. Det är i det sammanhanget som man ska se hans huvudtes: Massinvandring leder till ett folkmord i det att den skiftar ut fransk kultur mot immigrantkultur. Vi har i en tidigare artikel hävdat att detta argument är nonsens.

• Människor är mer än blott kultur.
• Personer som t.ex. skiftar religion dör inte, de byter endast världsbild.

Camus’ teori om det stora folkbytet är lika absurd. Massinvandring ersätter inte fransmän. Orsaken till att fransmännen har blivit färre, är inte invandring, utan en negativ demografisk utveckling inom gruppen av etniska fransmän.

Det innebär inte att allt det som han säger är fel. Han har rätt i att massinvandring kommer att förändra Frankrike. Det Frankrike som Camus försvarar kommer en dag att bli oigenkännligt. Men han drar alldeles för stora växlar på detta faktum.

Preferens, kultur och tradition

Vi har alla värderingar, men inte alla värderingar uppnår kulturstatus. Värderingar blir kultur när de omfattas av många människor. Innan dess är de blott personliga preferenser. På 60-talet existerade ingen islamisk kultur i Sverige. Massinvandring har emellertid medfört att en islam idag är en svensk subkultur.
Traditioner är institutionaliserad kultur. Kristendomen var en gång institutionaliserad kultur, numera är svensk kristendom, i likhet med islam, en av många subkulturer. Detta är tre av våra viktigaste politiska traditioner.

• Folkstyre
• Upplysning
• Pluralism

Hur går det till när kulturer tar steget till tradition? Traditioner representerar lösningar på problem. De växer fram långsamt av det enkla skälet att sökandet efter fungerande lösningar är en komplicerad process. Det är något som tar tid, ibland lång tid. Men inte alla kulturer institutionaliseras. De flesta kulturer förblir subkulturer.
Subkulturer kan delas in i två grupper.

• Subkulturer som är förenliga med traditioner.
• Subkulturer som är oförenliga med traditioner. Denna grupp kan, i sin tur delas in i två undergrupper:

• De som är oförenliga med traditioner, men lever i fredlig samexistens med dem.
• De som aktivt söker att uppnå status av tradition och därför ser det som sitt mål att destruera befintliga traditioner.

Kommunism

Vid dess höjdpunkt år 1980 levde tredjedel av världens befolkning i marxist-leninistiska stater. Inte en enda regim hade kommit till makten i demokratiskt organiserade val. De var alla produkter av stats- och militärkupper. Kommunismen i Europa kollapsade i samma ögonblick som människor fick möjlighet att välja.
Vad berodde detta på?
Det beror på att genuina traditioner representerar problemlösningar. Kommunismen var inte baserad på traditioner. Den var en enorm byråkratisk struktur som påtvingats samhället och som styrde det uppifrån per diktat. Den politiska retoriken och skönmålningen av kommuniststaterna i öst kunde inte dölja att de var repressiva, skitiga och fattiga. Kommunismens mål var att destruera västdemokratiska, politiska traditioner och ersätta dem med marxist-leninistisk diktatur.

• Enpartistyre ska ersätta folkstyre.
• Kvasireligiösa idéer om historiens mening och Partiets ofelbarhet ska ersätta emfasen på sunt förnuft och empirisk observation.
• Socialistisk enfald ska ersätta den pluralism som karakteriserar öppna samhällen.

Islam

Islam är knappast annorlunda.

• Folkstyre är haram och ska ersättas med teokrati
• Islam underordnar sunt förnuft och empirisk observation under uppenbarelsen
• Underkastelse under religiösa diktat ska ersätta pluralism och tolerans

Om Gud har lagstiftningsmonopol, om människans uppgift är att underkasta sig islamiska diktat, kan människor inte fritt skapa sin framtid. Om islam har ett monopol på sanningen, trumfar det sunt förnuft och empirisk observation. Om värderingar och normer måste vara förenliga med islam, blir värderingar och normer som strider mot islam syndiga.

Oförenlighet

Kommunism och islamism är oförenliga med västs politiska kultur. Det faktum att inte alla kommunister är stalinister och inte alla muslimer är jihadister, förändrar ingenting. Ideologierna är antitetiska till västs politiska traditioner.

Tillbaka till Camus

Vad borde Camus ha sagt?

Hans emfas på kultur är för ensidig. Människor är inte enbart en produkt av sin miljö. Om Camus har rätt, att etniska fransmän i framtiden kommer att upphöra att existera som etnisk grupp, beror det inte på att de har slutat konsumera fransk kultur. Det beror i så fall på:

• Negativ demografisk utveckling bland etniska fransmän.
• Med massimmigration kommer etniskt blandade familjer att bli vanligare.

Men Camus säger har inget att säga om detta. Tvärtom. Han förespråkar öppet färre barn. Han vill se färre franska barn. Inte heller har han något att säga om hur blandäktenskap kommer att påverka befolkningens etniska karaktär. Denna hans brist på logik bjuder oss att betrakta Camus’ civilisationskritik som emotionellt grundad.

Vår andra punkt handlar om kultur, men inte den kultur som Camus vill värna. Camus vill att program och film som sprider fransk högkultur ska subventioneras. Även detta är missriktat. Högkultur kommer aldrig att bli var mans egendom och skälet är att den, till skillnad från populärkulturen, kräver hårt arbete för att bli förstådd. Camus borde i stället ha försvarat väst politiska traditioner mot subkulturer som söker underminera dessa eftersom folkstyre, upplysning och pluralism är förutsättningar för all kultur, även religion och högkultur.