Gad Saad är professor in marknadsföring vid Montreals Concordiauniversitet. Saad har gjort sig känd som en frän kritiker av postmodernt tänkande, men till skillnad från många kritiker är hans infallsvinkel inte filosofisk. Saads främsta inspirationskälla är Charles Darwin evolutionsteori.
I denna artikel ska vi kika lite närmare på hans senaste bok, The Parasitic Mind: How Infectious Ideas Are Killing Common Sense (Regnery Publishing Inc, 2020).
“Peacocking through bullshitting”
I The Parasitic Mind presenterar Saad en teori om mentala patogener. Mentala patogener är idéer som destabiliserar vår förmåga att tänka rationellt.
Nästa fråga är följaktligen: Vad för typ av idéer? Saads svar på den frågan är: maladaptiva idéer eller idéer som begränsar våra möjligheter att anpassa oss till verkligheten. Inte alla dåliga idéer är naturligtvis lika maladaptiva. Maladapativa idéer blir farliga först när de attackerar fundamentala begrepp och uppnår stor spridning.
Vi behöver vetenskap för att kunna bygga stabila broar och hus, producera vacciner och mycket annat. Vi behöver sunt förnuft för att kunna navigera vardagen. Farliga idéer är de idéer som attackerar vetenskap och sunt förnuft.
Saad nämner tre exempel på mentala patogener som har fått stor spridning: postmodernism, radikalfeminism och socialkonstruktivism. Postmodernismen ifrågasätter det meningsfulla i att skilja mellan sant och falskt. Radikalfeminism och socialkonstruktivism förnekar obestridliga empiriska fakta: att det existerar biologiskt grundade skillnader mellan män och kvinnor och att mänskliga egenskaper är, åtminstone delvis, produkter av gener.
Detta ger upphov till en ny fråga. Vad vinner postmoderna filosofer egentligen på att förneka möjligheten att skilja mellan sant och falskt? Vad vinner radikalfeministiska och socialkonstruktivistiska teoretiker på att förneka empiriska fakta?
Saads svar är evolutionsbiologiskt. Påfågelns enorma fjäderskrud gör den lätt att upptäcka för rovdjur. I den meningen är den maladaptiv. I en annan mening är den emellertid adaptiv i högsta grad: Påfågelhannens magnifika stjärttäckare attraherar honor. Saad betraktar postmodernismismen genom samma lins. När filosofen John Searle beklagade sig inför Michel Foucault att han inte förstod ett skvatt av vad Jaques Derrida säger, svarade Foucault att det inte är meningen att det ska vara begripligt:
“In France, you gotta have ten percent incomprehensible, otherwise people won’t think it’s deep–they won’t think you’re a profound thinker.” … Foucault said that Derrida practiced the method of obscurantisme terroriste (terrorism of obscurantism). … “He writes so obscurely you can’t tell what he’s saying. That’s the obscurantism part. And then when you criticize him, he can always say, ‘You didn’t understand me; you’re an idiot.’ That’s the terrorism part.”
Postmodernt, radikalfeministiskt och socialkonstruktivistiskt tänkande är, om vi får tro Saad, tre filosofiska stjärttäckare. Det är “Peacocking through bullshitting”.
Detta leder oss till en ny fråga. Varför är postmoderna, radikalfeministiska och socialkonstruktivistiska argument så populära bland människor som inte har studerat postmodern filosofi? Saad menar att människor attraheras av postmodernismens, radikalfeminismens och socialkonstruktivismens frihetsbudskap. Om radikalfeminismen är korrekt kan vi välja kön. Om postmodernismen är korrekt, är två plus två förvisso lika med fyra, men det kan också bli fem, sex eller vad vi vill. Om socialkonstruktivismen är korrekt kan alla människor bli lika smarta som Einstein och lika duktiga på att spela basket som Michael Jordan, förutsatt att de får rätt uppfostran.
Inget av detta är naturligtvis sant, men postmodernismens, radikalfeminismens och socialkonstruktivismens budskap inger hopp och för många människor är hopp viktigare än fakta.
En fråga återstår dock att besvara. Varför växer skaran av troende? Denna fråga leder oss vidare till kärnan i The Parasitic Mind: teorin om mentala patogener.
Mentala patogener
Antag att jag är förkyld och hostar i din närhet. En vecka senare är du förkyld. Innan din förkylning bryter ut på allvar har du hunnit sprida viruset till nya människor.
Saad menar att idéer fungerar på ett analogt sätt. När du läser denna artikel, blir din hjärna infekterad med dess idéer. När du sedan berättar för andra människor vad artikeln handlar om, sprider du infektionen vidare till deras hjärnor.
Inte alla virus är lika farliga. Inte heller sprider de sig lika snabbt. Idéer liknar virus i detta avseende. Inte alla idéer är lika farliga och många idéer, till exempel avancerade matematiska idéer, har mycket svårt för att sprida sig.
Förkylningsviruset gör dig sjuk, men om du inte tillhör en riskgrupp har du ingen anledning att oroa dig. Du kommer inte endast att tillfriskna, ditt immunförsvar kommer att uppdateras och detta ger dig ett effektivt skydd mot framtida infektioner.
Tankevirus gör något snarlikt med oss. Människor som varit medlemmar i religiösa kulter berättar hur svårt det är att bryta sig loss. För scientologer handlar det inte endast om att lämna vänner, i viss mening måste du lära dig att tänka på nytt. Denna omställning kan vara mycket smärtsam, men på samma sätt som drabbningen med ett förkylningsvirus stärker ditt immunförsvar, kommer den smärtsamma konfrontationen med scientologikritiska tankegångar att göra dig intellektuellt starkare.
Det finns också virus som kan paralysera värddjuret, till och med döda det. En älg som har infekterats av Parelaphostrongylus tenuis kommer att gå runt i små cirklar tills den kollapsar av utmattning.
En individ vars hjärna har infekterats av postmodernt, radikalfeministiskt eller socialkonstruktivistiskt tankegods drabbas av “ostrich parasitic syndrome” eller OPS. Medan den av hjärnparasiter infekterade älgen går runt i en cirkel, är den av OPS drabbade individen oförmögen att bryta sig loss från en mental rundgång: det spelar ingen roll att radikalfeminism och socialkonstruktivism strider mot empiriska fakta och att postmodernismen är logiskt motsägelsefull, den av OPS infekterade individen drar tvångsmässigt samma slutsats: det finns ingen objektivitet, könsskillnader är icke-existerande, alla kan bli vad de vill bli.
Vad händer med människor som infekterats av OPS-viruset?
En av OPS-viruset infekterad individ är, mer eller mindre, oförmögen att acceptera goda motargument och empiriska fakta. Vad beror det på?
Människor är utrustade med kognitiva och affektiva system. Kyrkobesökare måste aktivera sina affektiva system för att få ut något ur söndagspredikan. Universitet är miljöer som premierar människors kognitiva system. Småbarnsföräldrar måste balansera systemen.
Vad händer när människor förlorar tron på vetenskap och objektivitet? De kommer att applicera sitt affektiva system på allting. Följden har blivit en renässans för konsekvensetik. Saad beskriver sig som absolutist i yttrandefrihetsfrågor. Allt ska kunna debatteras och undersökas. Konsekvensetiker menar att ibland måste vi stoppa sanningssökandet eller förbjuda debatter, till exempel om de riskerar att göra människor ledsna.
Saad menar att situationen inom den högre utbildningen visar vad som händer när känslor trumfar logik och empiriska fakta: De emotionellt instabila och ömtåliga dominerar.
Idag kräver studenter att inte bli undervisade i ämnen som strider mot deras uppfattningar. Många amerikanska universitet har vilorum i glada färger, fulla med kramdjur, där studenter kan pusta ut efter en utmanande föreläsning. Universitetslärare uppmanas att förvarna sina studenter om en föreläsning innehåller något som kan uppfattas som kontroversiellt.
Med andra ord: Man behandlar vuxna människor som små barn. Efter avslutad utbildning ger sig sedan de förvuxna barnen ut i samhället och sprider infektionen vidare. Till slut har man förskolepersonal som vägrar att identifiera sitt biologiska kön när barnen frågar, utan svarar “varken eller”.
Varifrån kommer OPS-viruset?
Efter det att 60-talsvänstern hade, mer eller mindre, havererat på sin uppgift fick Frankfurtfilosofen Herbert Marcuse frågan om han trodde att vänstern hade en framtid. Marcuse svarade att han var övertygad om att vänstern kunde övervintra krisen på universiteten. På den punkten fick han rätt. Alla de tankepatogener som Saad beskriver är produkter av universitetsanställda.
Infektionen sprids ut i samhället
Numera har OPS-viruset trängt in i samhällets alla sektorer.
När de sociala mediaföretagen bildades hade de följande regel: Du får säga vad du vill så länge du inte bryter mot lagen. Efter några år hade företagen växt sig stora och skaffat sig en så kallad värdegrund. Användare upplystes nu om att det inte räckte med att inte bryta mot lagen, uttryckta åsikter får dessutom inte strida mot företagets värdegrund. Med andra ord: om du publicerar videos på YouTube, måste dina åsikter överensstämma med Googles. Annars riskerar du att bannlysas från plattformen.
Åsiktskorridoren på universiteten har smalnat av. Lawrence Summers tvingades bort från arbetet som rektor på anrika Harvarduniversitetet efter det att han sagt att det faktum att män har större spridning på intelligenstest skulle kunna förklara varför de flesta framstående forskare är män. Tim Hunt vann Nobelpriset i medicin 2001. Efter det att Hunt under skämtsamma former hade sagt att kvinnor i laboratorier är en dålig idé eftersom de gör det svårt för männen att koncentrera sig, tvingades han lämna sin professur vid University College London.
Näringslivet har blivit alltmer politiskt korrekt. Google sparkade mjukvaruingenjören James Damore efter det att Damore föreslagit som möjlig förklaring till det låga antalet kvinnliga ingenjörer att män och kvinnor har delvis olika intresseprofiler. Fysikern Allesandro Strumia testade hypotesen att kvinnliga fysiker diskrimineras. Under presentationen av undersökningsresultatet förklarade Strumia att det empiriska materialet indikerar att det är män som är utsatta för diskriminering. Strumias arbetsgivare, CERN, suspenderade Strumia med hänvisning till att “CERN is a a place where everyone is welcome, and all have the same opportunities, regardless of ethnicity, beliefs, gender or sexual orientation.”
Inte ens politiker går säkra. År 2021 suspenderades USA:s förre president, Donald Trump, från flera digitala plattformar. När kongressledamoten Marjorie Greene tweetade att människor som inte tillhör en riskgrupp inte behöver vara rädda för Covid19, suspenderade Twitter henne.
Bokförlagen har börjat censurera. Inför utgivningen av The Cartoons that Shook the World, en bok om kontroversen kring Jyllandspostens beslut att publicera skämtteckningar på islams profet, meddelade bokförlaget, Yale University Press, att man inte hade för avsikt att reproducera bilderna i boken.
Även konsten har drabbats. Numera existerar det osynlig konst. Osynlig konst består av en tom galleriduk. Saad beskriver ett besök på ett museum i Pittsburgh som ställde ut osynlig konst. Han frågade en representant för muséet hur de hade tänkt när de beslutade att kalla de tomma galleridukarna konst. Den ansvariga kvinnan svarade att det faktum att Saad ställde denna fråga visar att gallerdukarna är konst och att osynlig konst är viktigt.
Inte heller enskilda individer går säkra. Candace Owens har uttryckt skepsis om hur säkra vaccinen mot Covid19 är. Eftersom hon vill leva som hon lär har avstått från att vaccinera sig. Istället har testat sig när så krävs. Det har fungerat utmärkt tills nyligen då det företag som hon brukar anlita i ett meddelande förklarade att hon inte längre var välkommen som kund på grund av att hon ifrågasatt Covid19-vaccinens säkerhet. Kanadensaren Lorne Grabher ansökte om att få sitt efternamn på bilens registreringsskylt. Den ansvariga myndigheten bad om ett expertutlåtande från en yrkesfeminist. Resultatet blev att Grabhers ansökan avslogs med motiveringen att förslaget till registreringskylt “perpetuates rape culture”.
Vad gör du om du inte kan teckna ett elavtal, skaffa dig ett mobilabonnemang eller hyra lägenhet därför att de olika företagen anser att dina åsikter strider mot deras värdegrunder?
Till och med Nobelkommittén har kritiserats. För vad? För att inte dela ut tillräckligt antal priser till kvinnor.
Yrkespolitiker blir alltmer politiskt korrekta. Under en primärvalsdebatt sade Demokraten Julian Castro att om han blir president ska män som identifierar sig som kvinnor garanteras rätt till abort. Hans konkurrent, Demokraten Elisabet Warren, kontrade med att om hon blev president skulle hon låta ett nioårigt transsexuellt barn utse utbildningsminister.
President Biden har uppmuntrat mediaföretagen att censurera och sagt att digitala plattformar som tillåter missinformation “is killing people”. Vita husets taleskvinna, Jen Psaki, har kritiserat mediaföretagen för att inte censurera tillräckligt: “You shouldn’t be banned from one platform and not others if you are for providing misinformation out there.”
Resultatet har blivit att amerikaner är rädda för att säga vad de tycker. Anledningen till att alla valprognoser slog fel 2016 var att människor ljög när de svarade på frågan om de skulle rösta på Trump eller Hillary. Trumpanhängare svarade “Hillary” för att bespara sig problem, men på valdagen lade de sin röst på den stenrike affärsmannen.
Vetenskap och sunt förnuft
Saad menar att det finns värden som inte är förhandlingsbara. Frihet och sanning är två av dem. Frihet och sanning är ömsesidigt beroende av varandra. Utan frihet, kan vi inte finna sanningen. Utan sanning, ingen frihet.
Den vetenskapliga metoden är den enda vägen till kunskap och därför den enda vägen till frihet. Det finns ingen vit eller svart vetenskap. Det finns ingen vetenskap att avkolonisera eller kolonisera. Det finns ingen manlig eller kvinnlig vetenskap. Det finns bara vetenskap. Vetenskapen är en opolitisk process. Vetenskapliga sanningar och naturlagar påverkas inte av forskarens identitet. Vetenskapen utmärks av epistemisk ödmjukhet. Alla sanningar är provisoriska. Därför är vetenskapen också självkorrigerande.
Den kanadensiske filosofen Stephen Hicks har sagt att det är meningslöst att diskutera med postmodernister: Du kan inte övertyga någon som ifrågasätter rationalitet och objektivitet. Saad tror att det är möjligt att så tvivel. Frågan är emellertid hur det ska göras. Saad menar att det kan göras med nomologiska nätverk av kumulativ evidens.
Nomologiska nätverk av kumulativ evidens
Metoden nomologiska nätverk av kumulativ evidens är tvärdisciplinär. Inspirationen kommer inte oväntat från Charles Darwin. Darwins huvudverk, On the Origin of Species, sammanför information från en rad olika discipliner, alltifrån botanik till geologi.
Antag att du vill visa att pojkars och flickors leksakspreferenser inte beror på uppfostran. Hur går du tillväga? Saad menar att du ska angripa problemet från så många vinklar som möjligt.
Utvecklingspsykologi ger oss möjlighet är att studera mycket små barn, dvs. barn som inte har nått det utvecklingsstadium där de är mottagliga för miljöpåverkan. Vad “leker” sådana barn med? Saad skriver att sådana studier är gjorda och resultaten bekräftar vad vi alla misstänkte: att barns leksakspreferenser inte ensidigt bestäms av uppfostran.
En annan infallsvinkel är endokrinologisk. Den amnionvätska som omger pojken innehåller upp till fyra gånger mer testosteron än det fostervatten som omger flickebarnet. Skillnaderna består under barnets uppväxt och efter puberteten har pojken tio gånger mer testosteroner än flickan. En konsekvens är att mäns ringfinger är längre än deras pekfinger.
En orsak till att radikalfeminism inte är överdrivet populär bland kvinnor är att aktivisterna uppfattas som manliga. En forskargrupp bestämde sig för att studera problemet och besökte en feministisk konferens i Sverige. Det framgår inte vilken feministisk grupp som konfererade, men Feministiskt initiativ nämns i texten. Tillvägagångssättet innebar att man satte upp en skylt på vilken aktivisterna kunde läsa: “Besvara några frågor och skanna dina händer och få frukt eller godis som belöning”. Forskarna avslöjade inte syftet med studien eftersom de oroade sig över att det kunde leda till ett stort bortfall då många aktivister kunde tänkas sympatisera med en konstruktivistisk syn på människan. Efter att ha analyserat enkätsvar och studerat inskannade bilder visade det sig att den uppställda hypotesen var korrekt. De aktivister som hade deltagit i studien var mer maskulina än genomsnittskvinnan. De var mer lika män vad avser ringfingerlängd och fick högre poäng på dominanstestet än typiska kvinnor.
Komparativ psykologi ger oss möjlighet att jämföra olika arter. Människor har samma evolutionära förfader som till exempel schimpanser. Frågan är således om schimpansungar har samma leksakspreferenser som människor. Faktum är att de har det.
En annan möjlighet är nationella studier. Sverige har klassificerats som världens mest feminina nation. Innebär det att pojkar leker med dockor och flickor med plastsvärd? Nej, det gör det inte. Jämställdhetspolitiken har inte påverkat barns leksakspreferenser.
Ytterligare en möjlighet är tvärkulturella studier. En möjlig invändning är att könsroller är mer uttalade i västvärlden. Kanske är pojkar och flickor mer lika varandra i andra kulturer. Studier av olika stammar i Nordafrika och Sahara ger dock inget stöd för denna förhoppning. Det är inte endast i västländer som Sverige som pojkar leker med bilar och flickor med dockor, vi finner samma mönster i kulturer över hela världen.
Vi kan anlägga ett historiskt perspektiv på frågan. Undersökningar av bilder på små barn på begravningsmonument i antikens Grekland visar pojkar som leker med hjul och flickor som leker med dockor.
Detta är ett exempel på vad Saad kallar nomologiskt nätverk av kumulativ evidens.
Slutord
The Parasitic Mind är annorlunda än de flesta böcker om postmodernism som undertecknad har bekantat sig med på grund av att författarens perspektiv. De flesta kritiker av postmoderna tankegångar brukar anlägga ett filosofiskt perspektiv. Saads infallsvinkel är darwinistisk. Han är vetenskapsman, inte filosof. I den meningen är boken onekligen en frisk fläkt.
Gad Saad föreläser om OPS. Videon rekommenderas till alla vill ha konkreta exempel på vad OPS är och det kan göra med människor. Videon är mycket informativ och underhållande.
Gad Saad har en Youtubekanal som du hittar här.