Det är inte lätt att vara vänsterhänt. Skälet är att samhället är anpassat till högerhäntas behov. Varför är det det? Den konventionella visdomen bjuder oss att tro att det beror på att nio av tio människor är högerhänta. Det sägs vara skälet till att vänsterhänta företagare i verktygsbranschen säljer verktyg som är anpassade för högerhänta.
Detta är naturligtvis lögn och båg. Människor identifierar sig inte som höger-eller vänsterhänta därför att de är höger- eller vänsterhänta, utan på grund av en repressiv norm som delar in befolkningen i höger-och vänsterhänta och exkluderar de sistnämnda.
Varning för högerhänta! Källa. Pixabay.
Vänsterhänt initiativ
Vänsterhänta är således en förtryckt grupp. Omvänt utgör högerhänta en privilegierad grupp. Det innebär att vi inte ska förvänta oss att högerhänta ska avstå sina fördelar frivilligt. Social rättvisa kräver politisk kamp.
Den politiska kampen mot högerhänthetsnormen har fyra faser.
Under fas ett ska det teoretiska och politiska vänsterhänthetsavantgardet organisera sig. Vänsterhänta har i kraft av sin vänsterhänthet ett unikt perspektiv på verkligheten. De betraktar samhället underifrån, medan högerhänta betraktar det ovanifrån. Därför behöver vänsterhänta en egen organisation där de kan kultivera sin särart.
Organisationen ska heta Vänsterhänt initiativ.
De flesta vänsterhänta är dessvärre inte medvetna om högerhänthetsnormen. Det teoretiska och politiska avantgardet av vänsterhänta måste därför medvetandegöra vänsterhänta om högerhänthetsnormen och hur högerhänta profiterar från den. Detta ska ske under fas två. Målsättningen är att vänsterhänta ska sluta att betrakta sig som individer och istället bli medvetna om sig som kollektiv. Detta kräver att förtrycket av vänsterhänta uppmärksammas. Bland annat bör en #metoo-rörelse för vänsterhänta skapas. En möjlig infallsvinkel skulle kunna se ut på följande sätt:
Jag köpte en sax, men upptäckte att den var designad för högerhänta.
#metoo
Vänsterhänta kan inte på egen hand störta högerhänthetsnormen. Det är av det skälet av största vikt att organisationen börjar leta efter kollektiv att samarbeta med så tidigt som möjligt. Detta ska ske under fas tre. Kvinnor med migrän är exkluderade av en repressiv norm som delar in gruppen kvinnor i de som har migrän och de som inte har migrän. Vänsterhänt initiativ ska eftersträva samarbete med kvinnor med migrän (och andra förtryckta grupper). Målsättningen är att medvetandegöra dessa kvinnor om migrännormen och hur den drabbar kvinnor.
Under fas fyra har Vänsterhänt initiativ makt över staten. En tänkbar åtgärd är en skatt på högerhänta. Den kanske viktigaste åtgärden är kamp mot vänsterhetsfobi. En nollvision ska införas. Detta kräver att utbildningssystemet engageras i kampen mot högerhänthetsnormen. Förskolan, grundskolan, gymnasiet och den högre utbildningen ska därför vänsterhetsintegreras. När utopin är på plats kommer människor, för första gången i mänsklighetens historia, att vara fria att inte endast kunna välja om de ska vara vänsterhänta, högerhänta, ambidextriösa eller ingetdera, utan också när och hur ofta de ska vara eller inte vara det.
En parodi?
Detta är inte menat som ett skämt. Det räcker med att ersätta “högerhänt” med “män”, “vänsterhänt” med “kvinnor” och “högerhänthetsnorm” med “heteronorm” för att inse att det är blodigt allvar. Vi lever numera i ett samhälle i vilket många människor anser att alla former av restriktioner på deras valfrihet är konsekvenser av repressiva normer.
En 69-årig holländsk man gick nyligen till domstol och begärde att få ändra sin ålder till 49.1 Om man kan byta kön, borde man kunna ändra sin ålder, sade han. Mannen ville träffa unga kvinnor och sade att hans höga ålder medförde att de ignorerade honom. Det är, förklarade mannen, åldersdiskriminering att vägra människor rätten att själva bestämma sin ålder. Det är lätt att skratta åt mannen, men han praktiserade i realiteten endast postmodern samhällskritik. Att det inte är möjligt att ändra på människors ålder spelade i detta sammanhang ingen roll. Valfrihet ska införas ändå.