I en tidigare artikel granskade vi Linda Sneckers twittrande. Snecker är riksdagskommunist och älskar att stå på genusbarrikaden. För två år sedan debatterade Snecker våldsbrott i riksdagen.
Källa: Pixabay.
En riksdagskommunists världsbild
Snecker inledde med att hävda följande:
Mäns våld mot kvinnor är [det] som i princip styr hela världens struktur med mäns överordning och kvinnors underordning.
När kommunister kritiserar kapitalismen brukar de säga något i stil med att systemet är bra i princip, men dåligt i praktiken. Den borgerliga ideologin beskriver relationen mellan arbetare och kapitalist som en ekonomisk transaktion. I praktiken är den en maktrelation.
Översatt till marxistiska skulle Sneckers formulering se ut på ungefär följande sätt:
Kapitalisternas exploatering av arbetare är det som i princip…
Ingen marxist skulle hävda något sådant. De skulle naturligtvis säga att “Kapitalisternas exploatering av arbetare är det som i praktiken…”.
Snecker säger att mäns våld i princip, inte i praktiken, är det som styr. Hur kan “Mäns våld mot kvinnor” styra världen “i princip”? Principer är teoretiska abstraktioner. Praktiker är handlingar.
En möjlig tolkning är att Snecker menar att ord är våld. Det är en vanligt förekommande åsikt i den postmoderna vänstern. Det är naturligtvis nonsens. Det är en himmelsvid skillnad mellan att kritisera kommunister och att straffas med Gulagplacering.
Vilka “vi”?
Snecker fortsätter:
För vi kan inte se på dig om du är en våldtäktsman eller inte. Därför förutsätter vi att alla män är våldtäktsmän. Det är den brutala sanningen. Det är så ett strukturellt problem ser ut.
Detta är naturligtvis en riktig tankesörja. Män kan inte se på en dagisfröken om hon är pedofil. Eller hur? Förutsätter vi män därför att dagisfröknar är pedofiler? Naturligtvis inte.
Naturligtvis kan kvinnor inte veta något om enskilda män. Den bistra sanningen är att vi människor inte vet särskilt mycket om varandra.
Snecker skriver: “Därför förutsätter vi att alla män är våldtäktsmän” är i realiteten nonsens. Vilka är “vi”? Finns det, på fullt allvar, mer är en handfull kvinnor i detta land som “förutsätter” att “alla män är våldtäktsmän”?
Knappast. Kvinnor i allmänhet lider inte av förföljelsemani. Snecker pratar om sig själv. Man undrar vad Snecker har för relation till sina manliga släktingar och riksdagskollegor. Vågar hon överhuvudtaget vistas i riksdagshuset utan beväpnad eskort? Paranoia skapar inga “strukturella problem”.
Strukturellt våld
Snecker säger att våldet mot kvinnor är ett “strukturellt problem”. Frasen “strukturellt problem” är extremt missbrukad, särskilt inom den tokvänster som Snecker tillhör.
Vad menas med “strukturellt problem”? Låt oss ta diskriminering som exempel. Sydafrika under apartheid hade ett strukturellt rasistiskt system. Diskrimineringen av svarta var lagstadgad. Det var ett brott att inte diskriminera svarta. Det är det som menas med “strukturell diskriminering”.
Våld mot kvinnor i Sverige är emellertid inget strukturellt problem. Våld mot kvinnor är förbjudet i lag. Sneckers påstående är grundlöst. Faktum är att det är bisarrt. Snecker är ledamot i Riksdagens justitieutskott och borde känna till svensk lagstiftning på området.
Verklig strukturell diskriminering
Snecker ondgör sig över förekomsten av strukturell diskriminering. Vänsterpartiet har i realiteten alltid haft en mycket selektiv syn på vad som utgör strukturell diskriminering.
Diskrimineringen av kulaker i Sovjetunionen var strukturell. Det var emellertid inget som oroade Sneckers parti. Kommunismens seger ansågs nödvändiggöra krossandet av de egendomsägande klasserna och Vänsterpartiet stödde Sovjetdiktaturen tills den kollapsade av sig själv.
Vänsterpartiet anser att invandrare diskrimineras, men när balter flydde från Stalins terrorvälde kallades de “fascistimport”.
Svenska kommunister vill ha lagstadgad möjlighet att expropriera privat egendom. Det är naturligtvis strukturell diskriminering, men inget som kamrat Snecker förlorar sömn över. Hur ska vi kunna skapa social rättvisa om vi inte kan kollektivisera de välbeställda och skötsamma?
Gudrun Schyman krävde att män ska betala högre skatt än kvinnor därför att de är män. Schymans förslag är ett praktexempel på krav på strukturell diskriminering.
Att Vänsterpartiet skulle vara emot strukturell diskriminering är, för att tala utrikiska, “pure and utter rubbish”.
Kollektivt ansvar
Snecker rundar av sin litania på följande sätt:
Det är därför som män måste ta sitt kollektiva ansvar. Alla män. För jag vägrar vara rädd. Jag vägrar att mina medsystrar ska vara rädda. Det är därför som feminismens kamp är allas kamp. Mäns våld måste stoppas.
Under större delen av 1900-talet yrade Vänsterpartiet att det enkom hade mandat att tala för arbetarklassen. Socialdemokraterna var i bästa fall klassförrädare, i värsta fall: socialfascister. Nu är det “medsystrarna” som partiet inbillar sig ha fått i uppdrag av historien att representera. Den bistra realiteten är att landets kvinnor inte betraktar sig som “medsystrar” till Snecker.
Kvinnor är inte rädda för män. Om så vore fallet, skulle det inte existera krogar och diskotek. Kvinnor är rädda för en viss typ av män. Män är inte rädda för kvinnor, men de undviker en viss typ av kvinnor.
Män har inget kollektivt ansvar för varandra. Kvinnor har inget kollektivt ansvar för varandra. Hur skulle det se ut i praktiken? När Schyman fälldes för skattefiffel, dömde domstolen inte Snecker att betala hennes böter. Varför inte? Därför att det var Schyman som hade fifflat, inte Snecker.
Slutord
Linda Snecker lanserar först en konspirationsteori. Hon utnämner sedan sig själv till talesman för alla de som lider av samma konspirationsteoretiska paranoia. Därefter anklagar hon samhället för att göra något som hennes parti har för avsikt att institutionalisera och upphöja till lag.
Kommunisten George Lukács sade att för kommunister är moral en taktisk fråga. Allt som gagnar partiet är moraliskt, resten är omoraliskt. Vänsterpartiet tillhör detta ideologiska universum.