När redaktören läste att USA:s president Barack Obama hade utsetts till 2009 års mottagare av Nobels fredspris, undrade undertecknad om detta var menat som ett skämt. Det händer ju titt som tätt att tidningarna skojar med sina läsare eller vidarebefordrar grundlösa rykten. Dessvärre handlade det inte om ett försenat aprilskämt eller massmedialt missförstånd. Barack Obama har tilldelats Nobels fredspris.
Pinsamt beslut
Barack Obama var den Bush-kritiska vänsterns man i det amerikanska presidentvalet. Reaktionerna på den norska nobelpriskommitténs beslut att utse den amerikanske presidenten till fredspristagare har dock varit förhållandevis svala. Många vänsterintellektuella är till och med upprörda. Aftonbladets Staffan Heimerson kallar nobelpriskommitténs agerande “jävla dumt”. Kulturredaktionens Åsa Linderborg skriver att kommitténs agerande är så korkat att fredspriset bör skrotas. Katrine Kielos, ledarskribent, kallar valet av Obama “pinsamt”.
Aftonbladets reaktion ger oss en fingervisning om hur utnämningen av Obama har mottagits av vänsterintellektuella: många vänsterintellektuella anser att Obama inte har gjort sig förtjänt av priset. Även konservativa debattörer har uttryckt tvivel. I National Review påpekade John Miller att "Obama isn’t the first American president to win the Nobel Peace Prize,
but he’s the first to win it without having accomplished anything". Mark Krikorian noterade att "The prize seems not just premature but embarrassing" och Erick Erickson hävdade att Obama fick priset därför att han inte är vit: "I did not realize the Nobel Peace Prize had an affirmative action quota for it, but that is the only thing I can think of for this news." Miami Herald påpekade i en kommentar att "Europe loves Mr. Obama because he’s not George W. Bush, whose war-on-terror policies are reviled, but is that really a prizeworthy distinction? It shouldn’t be." FoxNews Bill O’Reilly menade att även om Obama inte har förtjänat utmärkelsen finns det ändå anledning att fira utnämningen. Världen kan nu se, fortsatte O’Reilly, att Amerika står för fred och demokrati.
Även bland USA:s förståsigpåare är skepsisen utbredd:
Wall Street Journal: The Nobel Peace Prize awarded to President Obama yesterday was greeted with astonishment as much as any other emotion, even among many of his admirers. Our own reaction is bemusement at the Norwegian decision to offer what amounts to the world’s first futures prize in diplomacy, with the Nobel Committee anticipating the heroic concessions that it believes Mr. Obama will make to secure treaties that will produce a new era of global serenity.
Washington Post: It’s an odd Nobel Peace Prize that almost makes you embarrassed for the honoree.
New York Daily News: The Nobel Peace Prize committee members made fools of themselves in bestowing the honor on President Obama and very nearly did him the same disservice.
Los Angeles Times: For our part, we’re fans of the president. We endorsed him for the job, and we greatly prefer him to his predecessor. But it’s difficult to see why he deserves the peace prize so soon after taking office. The Nobel committee didn’t just embarrass Obama, it diminished the credibility of the prize itself … .
New York Post: Ironically, Obama’s brief record contains only examples where he’s arguably lowered chances for peace – such as his calls for scrapping nukes that have preserved peace for decades.
San Francisco Chronicle: The award is about the future, one that will be very hard to live up to.
National Post: What seems clear from all this bafflegab is that Mr. Obama is being given his award for mere words – for striking fashionable poses in favour of multilateralism, for making a nice speech in Cairo, for offering “hope.”
Nobelpriskommittén motiverar sitt beslut
Norska Nobelpriskommittén motiverade valet av Obama med följande ord:
The Norwegian Nobel Committee has decided that the Nobel Peace Prize for 2009 is to be awarded to President Barack Obama for his extraordinary efforts to strengthen international diplomacy and cooperation between peoples. The Committee has attached special importance to Obama’s vision of and work for a world without nuclear weapons.
Obama has as President created a new climate in international politics. Multilateral diplomacy has regained a central position, with emphasis on the role that the United Nations and other international institutions can play.
Dialogue and negotiations are preferred as instruments for resolving even the most difficult international conflicts. The vision of a world free from nuclear arms has powerfully stimulated disarmament and arms control negotiations. Thanks to Obama’s initiative, the USA is now playing a more constructive role in meeting the great climatic challenges the world is confronting. Democracy and human rights are to be strengthened.
Only very rarely has a person to the same extent as Obama captured the world’s attention and given its people hope for a better future. His diplomacy is founded in the concept that those who are to lead the world must do so on the basis of values and attitudes that are shared by the majority of the world’s population.
For 108 years, the Norwegian Nobel Committee has sought to stimulate precisely that international policy and those attitudes for which Obama is now the world’s leading spokesman. The Committee endorses Obama’s appeal that “Now is the time for all of us to take our share of responsibility for a global response to global challenges.”
Det finns flera problem med denna motivering. Det största bekymret är naturligtvis att Obama inte har åstadkommit särskilt mycket fred. USA har fortfarande trupper i Irak och i Afghanistan är amerikanska soldater inbegripna i ett storskaligt krig med talibanextremister. När Obama emottar fredspriset kommer USA att ha fler soldater i Irak och Afghanistan än under företrädaren George Bush. Man skulle naturligtvis kunna invända att det beror på att Obama endast har presiderat över USA i drygt tio månader, men faktum kvarstår: det finns ingenting i dagsläget som talar för att Obama är en mindre krigshök än George Bush.
Kanske hade nobelpriskommittén Guantanamo i åtanke när den fattade beslutet? Det amerikanska fånglägret på Kuba har kritiserats häftigt från liberalt håll, men är fortfarande öppet, trots löften från presidenten att det skall stängas.
Nobelpriskommittén skriver i sin motivering att president Obama har skapat ett nytt klimat i den internationella politiken. Det är dock oklart vad kommittén syftar på. Det är sant att Obama har sträckt ut en hand mot den muslimska världen, men det gjorde även Bush. Inte heller finns det något ovedersägligt bevis på att Obamas charmoffensiv har förbättrat relationerna mellan väst och skrockdiktaturerna i Mellanöstern. Iran har t.ex. inte avbrutit sitt kärnvapenprogram.
Nobelpriskommittén gläder sig åt att valet av Obama som president har gjort det möjligt för Förenta Nationerna att åter spela en viktig roll på den internationella scenen. Denna beskrivning vilar på det felaktiga antagandet att Bush-administrationen motarbetade FN. Frågan är dessutom om denna påstådda förändring verkligen är något att glädjas åt. Ett icke föraktligt antal av FN:s medlemsländer är gangsterstater. Varför skall länder som dessa ha ett inflytande på västvärldens demokratier?
Kort uttryckt: den som letar efter något konkret i kommitténs motivering, letar förgäves. En genomläsning av kommittébeslutet förmedlar snarare intrycket att nobelpriskommittén inte vill belöna Obama för vad han har åstadkommit, utan för vad han säger sig vilja åstadkomma. Kommittén skriver följaktligen att "Democracy and human rights are to be strengthened", istället för att skriva att demokrati och mänskliga rättigheter de facto har stärkts sedan Obamas tillträde. Kommittén hävdar således inte att framtiden har blivit säkrare med Obama, utan att människor nu har anledning att hoppas på en säkrare framtid. Kommittén drar inte slutsatsen att med Obama är det nukleära hotet mer eller mindre eliminerat, utan att med Obama finns det äntligen en vision om en kärnvapenfri värld. Faktum är dock att Obama inte är originell på denna punkt heller. Undertecknad kan inte påminna sig en enda amerikansk president som förespråkat diktatur och kärnvapenkrig.
Det har sagts att nobelpriskommittén har belönat Obama för hans retoriska förmåga. Det är en tveksam teori. Obama är, i likhet med sin företrädare, George Bush, en relativt medioker talare som gärna tappar tråden utan stöd från en teleprompter. Att han dessutom saknar Bushs naturliga charm gör ju knappast saken bättre.
Kommittén skriver att med Obama har USA fått en president som anser att "those who are to lead the world must do so on the basis of values and attitudes that are shared by the majority of the world’s population". Detta är på sin höjd en halvsanning. Obama har aldrig stuckit under stol med att han är det amerikanska folkets president. I sitt installationstal underströk han detta flera gånger:
We will not apologize for our way of life, nor will we waver in its defense, and for those who seek to advance their aims by inducing terror and slaughtering innocents, we say to you now that our spirit is stronger and cannot be broken; you cannot outlast us, and we will defeat you.
Ge priset till Ronald Reagan
Det är inte första gången som den socialiststyrda norska fredspriskommittén gör bort sig. 1992 lyckades Rigoberta Menchú Tum bluffa till sig priset genom att framställa sig som ett offer för vit kolonialism. Två år senare erhöll terroristen Yassir Arafat fredspriset. År 2004 var det Wangari Maathais tur att belönas. Enligt Maathai är aidskrisen i Afrika skapad i väst i syfte att utrota svarta. För två år sedan tog kommittén ställning i klimatfrågan genom att ge Al Gore fredspriset.
Utnämningen av Obama var i huvudsak politiskt motiverad. Obama fick inte priset därför att han har åstadkommit något värt att nämna eller för att han skulle vara mer visionär än andra amerikanska presidenter. Kommitténs beslut uttrycker det ideologiskt röda Europas vilja att en gång för alla försegla den förhatliga Bush-kistan. Detta är naturligtvis oerhört pinsamt, inte minst för Obama själv som är en högeligen intelligent man och som självfallet har förstått att kommittén inte har belönat honom för hans faktiska insatser, utan använder fredspriset som ett verktyg för att göra en politisk markering mot hans företrädare.
Ronald Reagan – en sann fredsduva och förkämpe för
mänskliga rättigheter.
Utnämningen av Obama bekräftar misstankarna om att fredspriset numera inte är mycket mer värt än en ordinär Norgehistoria. Om den norska nobelpriskommittén hade varit fri från ideologiska låsningar, hade den delat ut priset postumt till USA:s förre president Ronald Reagan. Få statsmän har gjort så mycket för mänskliga rättigheter och freden som Reagan.