Den amerikanske psykologen James Mitchell arbetade under några år för spionorganisationen CIA som förhörsledare. Efter septemberattackerna hade USA attackerat talibanregimen i Afghanistan och med pakistansk hjälp gripit flera ledande Al Qaedamedlemmar, däribland Abu Zubaydah och Khalik Sheik Mohammed. CIA hade information som indikerade att terroristorganisationen planerade nya attacker mot mål i USA och Västeuropa och Mitchells uppgift var att ta reda på vad de två männen visste.
Mitchell beskriver sina erfarenheter som förhörsledare i boken Enhanced Interrogation. Inside the Minds and Motives of the Islamic Terrorists Trying To Destroy America (Crown Forum, 2016).
Nytt arbete
Mitchell berättar att han satt i sin bil och försökte få bilens GPS att fungera, när telefonen ringde. En man från CIA förklarade för honom att han måste inställa sig omedelbart. Han förklarade för Mitchell att han måste vara beredd på att lämna landet omedelbart efter mötet.
Mitchell blev förvånad. Han hade förvisso ett kontrakt med CIA, men det inkluderade inga utlandsuppdrag. Mannen upprepade sin begäran och sade att han inte kunde gå in på detaljer. Mitchell skriver att han inte begrep någonting alls, men bestämde sig ändå för att återvända till CIA-högkvarteret i Langley nästa dag.
Under mötet på CIA informerades Mitchell om att CIA hade indikationer på att nästa terrorattack skulle involvera kemiska, biologiska och kanske nukleära stridsmedel. Han fick också veta att pakistanska säkerhetsstyrkor hade gripit Abu Zubaydah under en räd i Faisalabad. Zubaydah var en nyckelperson i terroristnätverket Al Qaeda och CIA var övertygat om att han satt inne med viktig information.
Efter mötet kördes Mitchell till ett väntande plan. Det var först när planet befann sig i luften fick han veta var han var på väg. Han fick veta att Zubaydah befann sig på en så kallad “Black site” och att han skulle leda förhöret av den kände terroristen.
Även om Mitchell aldrig hade förhört en terrorist, var han ingen novis. Han hade skrivit den så kallade Manchestermanualen. Manualen användes vid utbildning av specialstyrkor som utför högriskuppdrag. Syftet med utbildningen var att träna soldaterna att motstå olika former av tortyr om de, mot all förmodan, skulle bli gripna.
Abu Zubaydah
Zubaydah hade skadats svårt under striden med pakistanska säkerhetsstyrkor och CIA flög in sjukvårdspersonal för att rädda hans liv.
Till en början var han ovillig att samarbeta. “Tror ni att jag kommer att överge Allah för pengar eller Pepsi?”. Han förstörde systematiskt de plaststolar som han hade i sin cell och som förhörsledarna använde. När CIA bytte ut dem, ödelade han de nya stolarna.
Abu Zubaydah. Källa: Wikimedia.
Mitchell visste att man ibland kan få människor att sluta att bete sig destruktivt genom att uppmana dem att bete sig destruktivt eller genom att antyda att beteendet är poänglöst och att det inte kommer att förändra verkligheten. På Mitchells anmodan samlade man in alla plaststolar som man kunde hitta på anläggningen och placerade dem i stora högar utanför Zubaydahs cell. Zubaydah sägs ha tittat ut genom gallret, täckt munnen med ena handen och skakat på huvudet. Därefter upphörde det destruktiva beteendet.
Mitchell beskriver de olika tekniker som man använde mot Zubaydah. Man höll honom vaken under långa perioder, dock inte så länge att han inte orkade samtala med förhörsledarna. Man utsatte honom för höga ljud och tog ifrån honom hans kläder. Man använde också psykologiska manipulationstekniker. Mitchell berättar att han gav Zubaydah tillstånd att sova i fyra timmar, men att han väckte honom efter en timme. Zubaydah hade naturligtvis ingen aning om hur länge han hade sovit.
Man försökte också utnyttja hans religiösa hängivenhet. När Zubaydah berättade att han hade konstiga drömmar och att han upplevde dem som påträngande och svåra att avskärma sig ifrån, sade Mitchell att det kanske var Allah som försökte meddela sig med honom via drömfragmenten. Nästa dag berättade Zubaydah att han hade bett till Allah och blivit uppmanad att berätta om två män som planerade terroristattacker i Amerika. Detta skulle leda till gripandet av Abdullah al-Muhajir som tillsammans med en grupp jihadister planerade att spränga en större bomb i en lägenhet som de hade hyrt i Chicagos finansdistrikt.
I takt med att hans hälsotillstånd förbättrades blev Zubaydah allt mer ovillig att samarbeta. Ofta vägrade han säga något överhuvudtaget. Han besvarade frågor med motfrågor eller låtsades att han inte kunde minnas. Han spelade ut förhörsledarna mot varandra. Han kunde prata i timmar om en terrorist som han sade sig känna till bara för att sedan upplysa förhörsledarna att mannen troligen är död.
EIT
Efter septemberattackerna rådde panik i USA:s politiska etablissemang. Politikerna kände sig pressade av allmänheten och CIA kände av pressen från Vita huset och kongressen. Zubaydah var en nyckelperson i detta spel och han hade slutat att samarbeta. Det är mot denna bakgrund som man ska förstå president George W. Bush order om att använda Enhanced Interrogation Techniques eller EIT. Det amerikanska justitiedepartementet motiverade beslutet med att terrorister som Zubaydah inte skyddas av Genevekonventionen.
President George W. Bush diskuterar skendränkning.
EIT var inget nytt för Mitchell. Han hade forskat in ämnet och underkastat sig samtliga metoder. Waterboarding eller skendränkning beskrivs av Mitchell som extremt effektivt. Inte ens amerikanska elitsoldater som tränar sig för att motstå EIT-tekniker håller ut längre än några veckor.
Det blev Mitchells uppgift att sätta ihop ett program med EIT:s. Mitchell skriver att hans metodbatteri omfattade tio tekniker. Skendränkning var en, sömndeprivation var en annan. Man placerade oskadliga insikter i fångens cell och man utnyttjade eventuella klaustrofobiska tendenser.
När Zubaydah insåg att han skulle skendränkas, blev han panikslagen och Mitchell skriver att han förstod varför. Mitchell hade utsatt sig själv för skendränkning i studiesyfte och även om det inte är farligt att skendränkas har metoden en märklig förmåga att bygga upp panikkänslor i kroppen.
Zubaydah utsattes för skendränkning fem gånger. Zubaydah hjälpte CIA att hitta en av Khalid Sheikh Mohammeds medarbetare. Information från denne ledde i sin tur till gripandet av Khalid Sheikh Mohammed.
Khalid Sheikh Mohammed bistod ofrivilligt CIA med att identifiera Usama bin Ladens budbärare, vilket hjälpte CIA att lokalisera bin Laden i Abbottabad, Pakistan.
Zubaydah var ingen entusiastisk Al Qaedamedlem. Han ansåg att organisationen fokuserade för mycket på USA. Zubaydah ville attackera Israel, han ville döda judar och övervägde under en period att skapa en fraktion inom Al Qaeda med den inriktningen.
En dag satte sig Mitchell ned med Zubaydah och pratade med honom om hur han hade upplevt att bli skendränkt. Mitchell förklarade att han egentligen aldrig hade velat använda EIT-metoder, att han hade hoppats på att Zubaydah skulle samarbeta av fri vilja.
Zubaydah protesterade ljudligt och uppmanade Mitchell att skendränka alla hans vapenbröder. När Mitchell frågade varför, svarade Zubaydah att Allah inte förväntar sig av muslimer att de ska kunna bära ett berg på sina axlar. Muslimer som samarbetar med amerikaner av fri vilja, syndar mot islam. Muslimer som samarbetar med amerikaner därför att de inte orkar med att bli skendränkta, syndar inte. De kommer att bli förlåtna av Allah. Zubaydah förklarade att Gud kommer att granska den enskilda muslimens hjärta och avgöra om han kämpat tillräckligt. Den som ger upp för tidigt, kommer att straffas av Allah. De som har gett allt, kommer att bli förlåtna.
Khalid Sheikh Mohammed
Khalid Sheikh Mohammed var en av Al Qaedas högsta befälhavare. Han greps av pakistanska säkerhetsstyrkor i Rawalpindi, Pakistan 2003, och utlämnades till USA.
Mitchell beskriver sitt första möte med Mohammed. Mohammed pratar perfekt engelska och förklarade att han ville bli tilltalad Mukthar eller Hjärnan. Det var jag, sade han, som planerade septemberattackerna. Därefter förklarade han att han var amir, vilket betyder “befälhavare” på arabiska.
Mitchell beskriver skendränkning som en extremt effektiv metod. Han skriver att alla som han hade sett skendränkas hade gett upp efter ett tag. Mohammed var ett undantag från den regeln. Skendränkning hade ingen effekt alls på honom. Det hände till och med att han somnade. Mitchell skriver att han aldrig förstod hur Mohammed bar sig åt, men han var helt opåverkad.
Khalid Sheikh Mohammed. Källa: Wikimedia.
När han väl började samarbeta med Mitchell hade han mycket att berätta. Förhören med Mohammed gjorde det möjligt att identifiera och gripa en grupp jihadister som planerade flygplansattacker mot olika mål i USA. Man lyckades gripa terroristen som låg bakom bombdådet i Bali som dödade 200 människor. Man spårade upp en amerikansk muslim som planerade att spränga Brooklynbron. Tack vare Mohammed lyckades man att avvärja terroristattacker mot Heathrow och Londons finansdistrikt och identifiera en hoper dittills okända jihadister som kartlade kärnkraftsanläggningar, vattendammar, broar och före detta presidenters privata bostäder.
Mohammed sade att det var han som hade skurit halsen av den amerikanske journalisten Daniel Pearl. När Mitchell frågade om det hade varit svårt, svarade Mohammed att trots att han hade haft vassa knivar, hade det tagit tid att såga sig genom nackbenet. Han visade sedan Mitchell sina händer och sade: “I cut Daniel’s throat with these blessed hands.”
The Terrorist Think Tank
När Mohammed väl hade blivit bekväm med sitt nya liv, gav han sig själv en ny titel: professor Khalid Sheikh Mohammed. Mitchell skriver att Mohammed skapade vad han kallade ett “Träningsläger för terrorister”. Han hade tillgång till en lektionssal med pulpet, whiteboardtavla och pennor. Han föreläste bland annat om hur Al Qaeda finansierar sin verksamhet, hur man planerar attacker och rekryterar medlemmar.
Mitchell beskriver honom som en sträng lärare. Om en CIA-agent inte hängde med, pekade Mohammed på honom med whiteboardpennan och hotade honom med sänkta betyg. Han saknade inte humor. Han skämtade med åhörarna att de skulle hamna på FBI:s lista över eftersökta terrorister därför att de hade blivit utbildade av Khalid Sheikh Mohammed.
Han förklarade också för Mitchell att han ville införa kontorstider. Han kunde sätta upp en papperslapp på sin celldörr på vilken han hade skrivit “Stängt” eller “Öppet” för att indikera att han var tillgänglig för, som han kallade det, “CIA-arbete”, eller om han var upptagen med att fördjupa sig i islamisk mysticism.
Septemberattackerna
Mohammed sade att det var han som hade planerat terroristattackerna mot New York och Washington. Han förklarade att det är varje muslims plikt att delta i jihad mot USA. Han sade att han blev överraskad när de två WTC-byggnaderna kollapsade och att han lämnade sin lägenhet och gick ut på gatan och dansade av glädje tillsammans med andra muslimer.
New York, den elfte september 2001. Källa: Wikimedia.
Han berättade för Mitchell att septemberattackerna var början på en serie attacker som skulle genomföras mot olika mål i USA. Al Qaeda-ledningen var övertygad om att amerikanerna skulle hantera septemberattackerna som ett vanligt brottmål och att det skulle överlämnas till FBI. FBI skulle sedan ägna flera år att utreda saken och sedan lägga ner utredningen eftersom attentatsmännen var döda. Mohammed sade att detta skulle ge Al Qaeda det erforderliga utrymmet för att hinna planera nya attacker.
Det fanns dock ett mörkt moln på Al Qaedas himmel: man hade inte räknat med George W. Bush. Bush lade skulden på Al Qaeda som grupp:
How was I supposed to know that cowboy George Bush would announce he wanted us “dead or alive” and then invade Afghanistan to hunt us down?
Mohammed berättade för Mitchell att Bushs respons chockade Al Qaeda. För första gången tvingades organisationen att slå till reträtt. Man tvingades inte endast att inställa planerade terrorattacker, den våldsamma amerikanska offensiven skakade hela den infrastruktur som man hade byggt upp. Man vågade inte ens använda telefoner. Det var skälet till att Usama bin Laden använde en personlig kurir istället för att kommunicera medelst e-post eller telefon.
Usama bin Laden
CIA har en diger databas över bekräftade och möjliga Al-Qaedamedlemmar. Man var övertygad om att bin Ladens personliga budbärare fanns i registret, men man visste inte vem han var. Det var Mohammed som avslöjade kurirens identitet. Mitchell berättar att man visste att Mohammed och de andra fångarna hade utvecklat en metod med vars hjälp de kunde kommunicera i hemlighet med varandra. CIA visste dock hur de gjorde och kunde avlyssna kommunikationen. Mohammed varnade de övriga fångarna för att nämna kurirens namn och för att understryka situationens allvar använde han själv kurirens namn under ett av dessa hemliga samtal. Det var detta som var inledningen till den operation som skulle besegla bin Ladens öde.
Summa summarum
Mitchell skriver att förhörsprogrammet var mycket effektivt. Det räddade många människors liv, inte bara i USA utan runt om i världen. Det gav också de myndigheterna ingående och viktiga kunskaper om hur den islamiska terrorismen är organiserad.
Mitchell tillstår att det fanns personer i programmet som var inkompetenta och som behandlade fångarna illa. Han beskriver en CIA-agent som genom sin brist på professionalism äventyrade hela programmet. CIA hade dock mycket strikta regler för hur fångarna skulle hanteras och mannen avlägsnades från programmet.
I media beskrevs programmet som ett tortyrprogram, men det var, om vi får tro Mitchell, inte sant. Det mesta av det som man kunde läsa i tidningarna var falskt och skälet var givetvis att programmet var hemligt. Eftersom programmet var hemligt kunde vem som helst ha en åsikt om det och ingen kunde vederlägga personen ifråga.
Hemlighetsmakeriet drabbade också Mitchell personligen. Efter det att Barack Obama hade blivit president lades programmet ned, fångarna flyttades till Guantanamo Bay och det amerikanska justitiedepartementet började överväga att åtala förhörsteamet för lagbrott.
Mitchell skriver att Obamaadministrationens agerande var både ironiskt och frustrerande. Det var ironiskt därför att Khalid Sheikh Mohammed hade förutsagt att det skulle hända.
Mohammed hade förklarat för Mitchell att Amerikas demokratiska kultur är dess akilleshäl och att systemet snart skulle börja jaga de som hade försökt skydda det. Det var frustrerande eftersom Mitchell inte kunde försvara sig. Projektet var hemligstämplat och Mitchell kunde inte ens säga att han hade varit anställd på programmet utan att riskera fängelsestraff.
Enhanced Interrogation är en fascinerande bok som borde läsas av alla och envar.
I nästa artikel ska vi kika lite närmare på den islamistiska ideologin. Hur ser islamisterna på väst? Hur bör väst se på konflikten med islamisterna?