Enligt den engelska historikern Lord Acton utgör den politiska makten det enskilt största hotet mot människans frihet. Acton menade att politisk makt tenderar att korrumpera människor: “Power tends to corrupt, and absolute power corrupts absolutely”. I Sverige har vi en tradition som innebär att vi gärna banaliserar maktmissbruk. När politiker missbrukar sin position och fattar beslut som hotar demokratiska värden trivialiseras händelserna som affärer. Det långa socialdemokratiska regeringsinnehavet har otvivelaktigt bäddat för politiskt maktmissbruk. De senaste dagarnas avslöjande om den dåvarande regeringens hantering av uppståndelsen kring de danska Muhammedkarikatyrerna ger en fingervisning om hur socialdemokrater ser på samhället.
Kohandel med extremister
Förra justitieministern Laila Freivalds tvingades avgå sedan det uppdagats att hon hade deltagit i stängningen av en webbsida som tillhör Sverigedemokraterna. Freivalds agerande var exempellöst. Sverigedemokraterna hade inte brutit mot svensk lag. Yttrandefriheten är grundlagsskyddad. Freivalds förnekade först att hon hade medverkat i aktionen. Istället hävdade hon att det var en medarbetare, som på eget bevåg, hade kontaktat webbhotellet i syfte att förmå detta att stänga webbplatsen. Det var inte sant. Numera vet vi att Freivalds ljög. Freivalds förnekade också att hon hade skrivit ett brev till Jemens utrikesminister i vilket hon bad om ursäkt för det Sverigedemokratiska tilltaget. Inte heller på denna punkt var Freivalds beskrivning i överensstämmelse med sanningen. Tidningen Riksdag och Departement har hittat brevet. Det är undertecknat av Freivalds och poststämpeln visar att det skickades samma dag som Sverigedemokraternas webbsida stängdes. Brevet vidarebefordrades av Sveriges ambassadör i Riyadh till Jemens utrikesminister med följande försäkran bifogad:
For your information I like to add that the latest development with regard to the group Sverigedemokraterna is that its web site has been closed down. Furthermore the group has retracted its scandalous caricatyr contest.
It is always a great pleasure to met with you to share your views on various regional and international issuses as well as to discuss ways of expaning our bilateral relations.
Freivalds skriver till Jemens utrikesminister:
The caricatures of the Prophet Mohammed are disgraceful. … Freedom of religion is constitutionally guaranteed in Sweden, as is freedom of speech and media. This includes an absolute prohibition against censorship. But this freedom entails responsibility and respect for other freedoms and all - media, politicians, individuals - must use it in a respectful way. … I find this act to be disrespectful and insulting. I am ashamed and I apologise that in my country there are individuals who are disrespectful and inconsiderate and who abuse the freedom of expression to manifest such kind of views in a malicious intent. I will always under all circumstances defend the freedom of expression but from this manifestation I disassociate myself. Sweden’s Attorney General and the police are closely following developments.
Innehållet i brevet måste betecknas som fullständigt groteskt. Freivalds ber om förlåtelse för att svenska medborgare tar sina demokratiska fri- och rättigheter på allvar. Hon ber om ursäkt å allas våra vägnar trots att ingen svensk medborgare har blivit tillfrågad om sin åsikt. Hon uttrycker inte endast deltagande, hon insinuerar till och med att Sverigedemokraternas webbplats har stängts därför att upphovsmännen har missbrukat det demokratiska regelsystemet. Hon skriver att hon är för yttrandefrihet, men påpekar att hon anser att den inte bör omfatta kritik av islam. Varför blev Freivalds inte lika upprörd när socialdemokraterna och deras allierade upplät riksdagens lokaler åt “Ecce homo”?
Som om det inte vore tillräckligt understryker Freivalds med en diktators stämma att polisen är instruerad att se till att incidenten inte upprepas. De svenska medborgare som tar grundlagens bestämmelser om yttrandefrihet på allvar, är också den socialdemokratiska statens fiender. Det är den socialdemokratiska ståndpunkten.
Brevet formligen flödar över av den typ av formuleringar som envåldshärskare älskar att höra. Det enda som saknas i brevet för att det skall kunna jämställas med en klassisk stalinistisk litania är en karakterisering av Sverigedemokraterna som skadliga myggor som bör utrotas.
Låg fallhöjd
Statsminister Göran Persson hoppades, av allt att döma, att Freivalds skulle rida ut stormen. Inget tyder på att Persson tog kritiken av Freivalds agerande på något större allvar.
Det var alltså ingen tillfällighet att när Freivalds väl hade bestämt sig för att avgå, beklagade statsminister Persson hennes beslut. Inget av det som statsministern sade under presskonferensen tyder på att han betraktade Freivalds agerande som klandervärt. Trots att Freivalds hade ljugit, agerat i strid med svensk lag och kohandlat om den svenska demokratin med en tvivelaktig regim valde han att beskriva sin avgående justitieminister som “kompetent och kraftfull”. Han uttryckte tacksamhet visavi Freivalds och bortförklarade det inträffade med att “Det är den typ av misstag och felaktigheter som begås i en organisation”. Istället för att ta sin justitieminister i upptuktelse och avskeda henne, valde statsministern att ställa sig bakom henne.
Det var aldrig tal om att justitieministern skulle straffas. Freivalds blev inte sparkad. Tvärtom: statsministern entledigade henne därför att hon själv begärde det, väl medveten om att hon skulle landa mjukt. I ett korrupt politiskt system är fallhöjden i regel låg. Freivalds skickades således hem med full lön, dvs. drygt 90 000 kronor i skattemedel per månad.
Under hela denna affär teg den så kallade Rörelsen. Inga demonstrationer för demokrati och yttrandefrihet. Det var ju endast de alltigenom föraktliga Sverigedemokraterna som hade drabbats. Sällan har socialdemokratins ambivalenta hållning till grundläggande frihetliga principer och dess monopolistiska syn på staten blivit så tydlig som under Freivaldsaffären. Faktum är att om denna presskonferens hade ägt rum på Kuba eller i Nordkorea, hade statsministern och hans hantlangare med all säkerhet blivit karakteriserade som billiga politiska gangsters.