Skånepartiets ordförande Carl Herslow har åtalats för hets mot folkgrupp. Bakgrunden till åtalet är en valaffisch på vilken islams profet Muhammed avbildas naken tillsammans med en nioårig flicka (se nedan). Affischen har undertexten “Är det sådana bröllop vi vill se i Skåne?”. Enligt Justitiekanslern uttrycker affischen missaktning mot landets muslimska minoritet. I föreliggande artikel skall undertecknad argumentera för att detta inte alls är självklart. Frågan om Herslows skuld kan knappast avgöras oberoende av ett ställningstagande till följande historiska problem: är det sant att Muhammed vid 53 års ålder äktade en nioårig flicka?
Moore versus Sacranie
När journalisten Charles Moore tog upp fallet Aisha i en artikel och påpekade att islams syn på barnäktenskap förtjänar en öppen debatt, krävde brittiska muslimer att han skulle avskedas. Det intressanta med de muslimska reaktionerna var dock inte kraven på att Moore skulle straffas, utan det som Moores kritiker inte sade.
Trots att Iqbal Sacranie, före detta generalsekreterare för Muslim Council of Britain, adlad av drottning Elisabeth och av The Guardian Newspaper utsedd till Storbritanniens mest inflytelserika muslim, var djupt upprörd över Moores tilltag, ifrågasatte han inte det empiriska innehållet i artikeln. Sacranie accepterade som sant påståendet att Aisha var nio år när hon blev den 53-årige Muhammeds hustru. Istället hävdade han att Moore hade förbisett ett viktigt faktum: Muhammed väntade tre år innan han hade sex med flickan. För Sacranie var detta inte endast en förmildrande omständighet, utan något som helt rentvådde profeten från alla misstankar.
Sacranies replik är märklig: han värjer sig mot Moores anklagelser med argumentet att det är helt i sin ordning att 50-åriga män har samlag med tolvåringar, åtminstone om de är profeter. För en västerlänning är det svårt att smälta dylika uppfattningar. Varför påpekade han inte att Aishas låga ålder indikerar att hon inte valde Muhammed och att det förmodligen rörde sig om ett tvångsäktenskap? Varför kände han inte avsmak för Muhammed och medkänsla med den lilla flickan? Muhammed hade, trots allt, flera hustrur sedan tidigare. Varför måste han ge sig på ett barn?
Man kan tänka sig olika svar på denna fråga. En möjlig förklaring är att Sacranie inte vågade annat. Kanske resonerade Sacranie på följande sätt: det var förvisso fel av Muhammed att ta Aisha till sin hustru, men eftersom det inte är tillåtet för muslimer att kritisera Muhammed, är det säkrast att hålla god min i elakt spel.
Man skulle också kunna tänka sig att Sacranies vrede var äkta, dvs. att han ansåg att Muhammed var i sin fulla rätt att gifta sig med en nioåring och ha samlag med henne när hon hade fyllt tolv.
Oavsett vilken av dessa förklaringar som man accepterar, har de det gemensamt att de baseras på tesen att det existerar en islamisk tradition i vilken äktenskapet mellan Aisha och Muhammed godtas som moraliskt korrekt. Uttryckt på ett annat sätt: antingen är Sacranies upprördhet teater därför att han är rädd för att bli utstött av bokstavstroende muslimer eller så är han själv en bokstavstroende muslim och kan därför inte se något problem med relationen mellan Muhammed och Aisha.
Den fråga som vi således måste ställas oss är om det är möjligt att uppbringa en inflytelserik islamisk auktoritet som ser positivt på sexuella relationer mellan vuxna män och barn. Kanske menar islamiska rättslärda att Muhammeds förhållande med Aisha skall behandlas som ett specialfall därför att Muhammed är islams profet och att vanliga muslimska män får hålla tillgodo med kvinnor som har uppnått vuxen ålder.
Khomeini lättar på förlåten
Frågan om islams syn på barnäktenskap kom även upp under rättegången mot det kanadensiska affärsmagasinet Macleans´. Canadian Islamic Congress hävdade i sin stämning att en av tidningens kolumnister, författaren och debattören Mark Steyn, hade skrivit att islam uppmuntrar till sex med minderåriga. Steyn medgav att han förvisso sagt något i den riktningen, men han tillade att uppslaget kom från den italienska journalisten Oriana Fallaci. Fallaci hade inte endast intervjuat ayatollan, en man som hon beskrev som otroligt vacker och oerhört karismatisk, hon hade även lusläst hans Blåa bok och särskilt studerat dess råd i romantiska spörsmål. Khomeini skriver:
If a man marries a minor who has reached the age of nine and if during the defloration he immediately breaks the hymen, he cannot enjoy her any longer.
Khomeini säger förvisso inte att vuxna män måste ha sex med minderåriga, men han säger heller inte att det är förbjudet. Han nöjer sig med att peka på en komplikation: det är viktigt att mannen inte har bråttom.
Att skjuta budbäraren
Som vi ser verkar åtminstone Khomeini anse att det är helt i sin ordning att vuxna män har sex med minderåriga. Om Khomeinis tolkning av islam är korrekt, strider det alltså inte mot islam att vuxna män har samlag med nioåringar.
Det förefaller således vara en rimlig slutsats att islam har en udda syn på barnäktenskap. Man kan i och för sig diskutera hur rimlig denna slutsats är, men kritiken av Moore och Khomeinis yttrande motsäger knappast slutsatsens allmänna karaktär.
Detta faktum problematiserar givetvis JK:s beslut att åtala Herslow för hets mot folkgrupp. Finns det någon som på fullt allvar är övertygad om att Sveriges Justitiekansler har solidare kunskaper om islam och profetens liv än Irans förre andlige ledare? Knappast. Man ändrar inte på historiska fakta genom att lagföra människor. Man vederlägger inte en teori genom att skjuta budbäraren. Den bild som Herslow placerade på valaffischen förefaller, som vi har sett, äga viss historisk grund.
Alltså: det är möjligt att affischen upplevs som kränkande av muslimer därför att den kopplar ihop barnäktenskap med islam, men om Khomeini säger att de hör ihop på något sätt, kanske de gör det.
Under rättegången mot Macleans’ anklagades Mark Steyn för att ha sagt “The number of Muslims is expanding like mosquitoes”. I själva citerade Steyn den norske imamen Mullah Krekar när denne försökte bevisa att islam en dag kommer att dominera Europa. Steyn frågade sig varför CIC inte stämde Krekar. Är det kanske så enkelt att man anser att en imam skall kunna säga vad som helst, men när en “infidel” citerar honom, blir det per automatik ett hatbrott? Man återfinner litet av den logiken i JK:s åtal mot Herslow. Man kan givetvis ha olika uppfattningar om Skånepartiet, men faktum är att partiet protesterar mot barnäktenskap. Om barnäktenskap är något som bör motarbetas och om Khomeini har rätt, kanske staten, istället för att åtala Herslow, borde initiera en studie av hur islam i Sverige ser på barnäktenskap. Det kan knappast vara rimligt att samtidigt som samtliga riksdagspartier tar avstånd från barnäktenskap, åtalar staten företrädaren för ett parti på grund av att det har tagit avstånd från just barnäktenskap och som en konsekvens av det sistnämnda avståndstagandet, även kritiserat den ideologi som partiet menar legitimerar äktenskap mellan barn och vuxna.
JK är utan tvivel säker på sin sak, lika säkert är det dock att Khomeini skrattar gott åt spektaklet från den plats som han nu eventuellt befinner sig på.