Vår plikt att inte rösta
Snart är det dags igen. Sverige går till val. Men varför ska vi delta i valet? Det vanligaste argumentet för valdeltagande är formulerat i kausala termer. Om människor inte röstar, dör demokratin. Ett annat argument är moraliskt: Det är medborgarens plikt att rösta för att hålla demokratin vid liv. Men dessa två argument är ytliga och kanske också vilseledande.
Källa: Pixabay.
Vad är demokrati?
Vad är demokrati? Det är folkstyre. Folkstyre kan anta två grundläggande former. I en direkt demokrati deltar medborgarna aktivt i alla beslut. I en representativ demokrati väljer folket representanter och ger dem i uppdrag att besluta å dess vägnar. Vårt system är representativt. Sverige har en representativ demokrati. Vi ser här att demokratibegreppet har två aspekter:
- Makten ska vara folkvald.
- Den ska vara representativ.
Med andra ord. Ett system i vilket folkvalda styresmän negligerar folket är demokratiskt, men inte representativt. Vi har ett sådant system i vårt land.
Vi ska inte överdriva
Det sagda innebär inte att våra politiker fullständigt struntar i vad människor tycker och tror. I viss mån är de beroende av väljarna. Politik kan vara en lukrativ verksamhet och politikens autonomi från resten av samhället är relativ. Representativiteten varierar sålunda med frågorna.
Principerna är det viktiga
Vårt argument handlar inte om politikens innehåll. Det handlar om principer. Låt oss använda massinvandringen som exempel. Man kan vara för eller emot massinvandring. Det finns argument för båda positionerna, men inget av detta spelar någon roll för vårt argument.
Vi diskuterar principer.
Vad kallar vi ett system i vilket allmänna och hemliga val förekommer, ett system i vilket folket väljer sina representanter, men där representanterna inte känner sig bundna av folkets önskemål?
Vi kallar det demokratiskt, men inte representativt.
Vårt argument ifrågasätter inte påståendet att massinvandring är bra för ekonomin, att den berikar Sverige kulturellt eller att den kan lösa demografiska problem. Det må vara hur det vill med dessa möjligheter. Vi lyfter fram politikens bristande representativitet, inte dess sakliga innehåll.
Svenska folket har aldrig röstat för massinvandring. Den är något som har påtvingats folket av politiker från vänster, mitten och höger. Problemet är inte demokratin, problemet är bristande representativitet.
Pseudodebatt
Den politiska debatten om denna fråga är i huvudsak en pseudodebatt. Högern låtsas upprördhet över att vänstern vill tvångsblanda befolkningen. Vänstern låtsas upprördhet över att högern inte vill blanda befolkningen överhuvudtaget.
Den bistra sanningen är att båda vill tvångsblanda. De använder endast olika metoder. Högern är lika ointresserad som vänstern att stärka det politiska systemets representativitet. Idag är cirka 40 procent av befolkningen invandrad. Inte 10 procent. Inte 30 procent. Fyrtio procent. Nästan halva befolkningen. Om 25-30 år kommer svenska folket att vara en minoritet i sitt eget land.
Vad är det om inte tvångsblandning?
Förre statsministern och moderaten, Carl Bildt, har på sedvanligt överklassmanér förklarat att “förr eller senare kommer folk att vänja sig vid invandringen”. Med “folk” menar han naturligtvis svenskarna. Vad annat kan de göra? Flytta? Till vilken plats? Det ser ju snart likadant ut överallt.
Sverigedemokraterna?
Sverigedemokraterna var under många år det stora oppositionspartiet. Enligt den senaste valprognosen kan 19 procent av väljarna tänka sig att rösta sverigedemokratiskt i september. Det gör Sverigedemokraterna till landets näst största parti.
Hur ska man förklara partiets exceptionella framgångar? Det avgörande skälet är dess kritik av det politiska systemet för bristande representativitet. Nu har partiledare Åkesson emellertid deklarerat eldupphör. Åkesson vill bli statsråd och om det kräver att han, bildligt talat, måste ingå en pakt med djävulen är han beredd att göra det.
Sålunda förklarade Åkesson nyligen att det inte existerar några genuina svenskar. Det finns endast personer med olika stämplar i passet. Med andra ord: Om det står “svensk” i ditt pass, är du svensk. Sverigedemokraternas nya ståndpunkt skulle kunna summeras på följande sätt: En analfabetisk kvinna, utstyrd i burka från Sudan som har haft svenskt pass i fem minuter är lika mycket svensk som Astrid Lindgren.
Här försöker Åkesson förklara partiets nya position:
Jag tycker att etnicitetsbegreppet är olyckligt att använda i politiska sammanhang, för det är inte politik. Det är någonting annat. I Sverige så är alla medborgare lika inför lagen. Det är ganska grundläggande i en rättsstat och det tycker vi också att alla medborgare har samma rättigheter och samma skyldigheter.
Etnicitet och medborgerliga rättigheter är i realiteten olika saker. Medborgarskap påverkar inte etnicitet. Antag att Åkesson utvandrade till Kina. Det hade inte inneburit att han hade upphört att vara svensk. Han hade varit svensk med kinesiskt medborgarskap.
Sverigedemokraterna tillhör numera det politiska etablissemang som en gång förföljde partiet. Partimedlemmar sparkades ur facket, blev av med jobbet och diskriminerades öppet av våra skattefinansierade medier. Numera stöder Sverigedemokraterna samma lagstiftning som användes i klappjakten på partiets medlemmar.
Kommunistregimen i DDR betalade privata medborgare att spionera på sina grannar, svenska politiker har, med Åkessons goda samvete, outsourcat angiveriverksamheten till privata aktörer. I Åkessons Sverige är det inte endast förbjudet att använda vissa ord, det finns också, precis som i Nordkorea, en hel vokabulär som alla medborgare måste använda.
Vår plikt att inte rösta
Det är viktigt att förstå vårt argument korrekt. Det handlar om representativitet, inte om politikens innehåll. Sålunda borde även de som stöder mångkultur och massinvandring och anser att Sverige bör ha språkpoliser avstå från att rösta. Vi har alla en moralisk plikt att stanna hemma på valdagen. Varje röst utrustar det politiska systemet med en legitimitet som det inte har gjort sig förtjänt av.
Remote Viewing Secrets
Stanford Research Institute, eller SRI, grundades 1946 av Stanforduniversitetet i Kalifornien. Idag har SRI drygt 1500 anställda och är sedan 1970 ett från Stanforduniversitetet fristående forskningsinstitut. SRI har sedan länge haft ett omfattande samarbete med det amerikanska försvaret. Nära hälften av institutets intäkter har, på ett eller annat sätt, varit militärt relaterade.
Remote viewing-programmet vid SRI startades 1972 av fysikerna Russell Targ och Hal Puthoff. CIA hade kännedom om att Sovjetunionen bedrev forskning om extraordinära psykiska fenomen och Targ och Puthoff fick 50 000 dollar för ett projekt som skulle avrapporteras efter åtta månader och vars syfte var att undersöka om fjärrskådning fungerar.
SRI och Fort Meade
Joseph McMoneagle var underrättelseofficer i USA:s armé. År 1978 skickades han till SRI där han testades av Targ och Puthoff med gott resultat. Efter det flyttades han till Fort Meade för att arbeta med militär underrättelseverksamhet. Hans interna beteckning på Fort Meade var “Remote viewer 001”. McMoneagle arbetade som fjärrskådare åt den amerikanska armén fram till sin pension år 1984. Efter pensioneringen fortsatte han att arbeta som civil konsult åt samma program.
Remote viewingenheten vid Fort Meade utökades efterhand med nya talanger. De två mest kända personerna är Paul Smith och Lyn Buchanan. Smith hade fått sin träning på SRI av Puthoff och Ingo Swann och utbildade sedan Buchanan på Fort Meade.
Inte alla fjärrskådare var dock armépersonal. Ingo Swann var konstnär, Pat Price var pensionerad polis, Hella Hamid var fotograf och Uri Geller underhållare. De deltog som försökspersoner eller konsulter.
Sugar Grove
Sugar Grove-dramat hade sex aktörer.
- Targ och Puthoff
- Två CIA-agenter
- Fjärrskådarna Ingo Swann och Pat Price
År 1973 blev Targ och Puthoff kontaktad av Kit Green på CIA. Green sade att han ville göra ett dubbelblindexperiment. Green hade fått kartkoordinater av en kollega, dock utan att få veta vilken plats som koordinaterna beskrev. Frågan var om fjärrskådarna på SRI kunde identifiera platsen. Puthoff gillade idén och gav klartecken. Green skickade koordinaterna till SRI, igen utan att avslöja vilken plats som avsågs.
Puthoff gav Swann och Price i uppdrag att fjärrskåda platsen oberoende av varandra och vid olika tidpunkter.
Swann och Price beskrev ett område som liknade en militärbas. Det hade bevakade infarter, stora runda strukturer och underjordiska bunkrar. Puthoff skickade resultatet till Green. Efter några dagar hörde Green av sig. Green hade kontrollerat med sin kollega och fått veta att koordinaterna pekade på dennes sommarstuga i ett skogsområde i West Virginia. Green var besviken och avfärdade rapportresultatet som “bullshit”.
Det fanns emellertid saker som förbryllade Green. Det verkade som att Swann och Price beskrev samma objekt. Hur var det möjligt om de hade fjärrskådat platsen oberoende av varandra? Den lilla sommarstugan stod kvar. Inte långt ifrån den fanns en liten undanskymd grusväg. Green följde den. Den ledde till NSA:s topphemliga Sugar Grove-anläggning. Genom stängslet kunde Green se fyra paraboldiskar. Den största var 46 meter i diameter. Anläggningen var så hemlig att varken Green eller hans kollega på CIA kände till dess existens.
Men det fanns ett till problem som var, om möjligt, ännu mer förbryllande. Swann hade beskrivit basens olika byggnader och strukturer från ett fågelperspektiv. Price hade beskrivit byggnaderna inifrån. Han sades till och med ha hittat och läst konfidentiell information. Hur var det möjligt? Hade någon på Sugar Grove läckt information till SRI? CIA genomförde en intern utredning, men hittade inget som indikerade att Price hade fått tillgång till informationen på ett otillbörligt sätt. Detta bidrog till att samarbetet mellan CIA och SRI institutionaliserades.
Targ kommenterade händelsen i boken Third Eye Spies (2023):
As it turned out, our great success at Sugar Grove was the key to getting our first contract with the CIA. They funded us for the next twenty-two years. Wanting to know how such a feat was accomplished, the NSA official at the time asked Pat why he, like Ingo, had described the radar site instead of the intended log cabin, whose coordinates he was given. Pat said simply, “The more attention you place on hiding something, the more it shines like a beacon in psychic space.”
Arton år efter Sugar Grove fick samarbetet mellan SRI:s fjärrsynsforskningsenhet och CIA sitt slutliga namn: The Stargate Project.
Kan vem som helst bli en skicklig fjärrskådare?
McMoneagle tror inte det. Det är med fjärrskådning som med alla förmågor. De uppträder i olika mängd i olika individer. Alla kan lära sig att spela schack, men endast ett fåtal utvecklar expertis. Hur bra en individ blir på fjärrskådning beror på naturlig talang, motivation och på träning.
Protokoll
McMoneagle skriver att verksamheten på SRI och Fort Meade uppfyllde strikta, vetenskapliga krav. SRI hade ett väl definierat “protokoll” för fjärrsynssessioner.
- Varken fjärrskådaren eller de som instruerar denne ska veta något om objektet.
- Fjärrskådaren ska skriva ned spontana intryck och undvika tolkningar.
- Feedback ska ges efter avslutad session.
- Allt ska dokumenteras.
Metod
Fjärrskådning är inte ett ting. Det finns olika metoder. Den mest använda metoden är kontrollerad fjärrskådning eller CRV. Metoden utvecklades av Puthoff och Swann och använder geografiska koordinater.
Kan allt fjärrskådas?
Nej. Fjärrskådning är en specifik metod för specifika ändamål. Målsättningen är att producera information om ett objekt med enkla, empiriska egenskaper som är lokaliserat i tid och rum.
Fjärrskådning eller remote viewing är egentligen missvisande benämningar. Fjärrskådaren ser inte objektet på det sätt som man ser ett föremål som man har framför sig. Det fjärrskådaren mottar är gestalter av olika slag. Ett objekt kan till exempel uppfattas som runt eller avlångt. Duktiga fjärrskådare kan urskilja texturer, lukter och ibland temperaturer.
Olika objekt är dessutom olika svåra att fjärrskåda. Pat Price var unik i det att han kunde läsa texter.
Kravet att fjärrskådningar ska vara möjliga att validera sätter gränser för vad som kan fjärrskådas. När Swann fick uppdraget att fjärrskåda Jupiter tackade han först nej. Ombedd att förklara varför, svarade han att fjärrskådning utan feedback är meningslöst. Det var först efter det att Puthoff hade berättat för honom att NASA:s rymdsond, Pioneer 10, var på väg mot Jupiter som han accepterade utmaningen.
En annan grupp av problematiska objekt är okända objekt. UFO:n är ett exempel.
Unknown targets are filled with problems. As an example, a totally unknown target, like a UFO sighting, makes a very poor target. Even if you have a perfect description of the area in which the sighting has taken place, you are still left without any information that can validate specifics about the actual target – the UFOs. In my experience, the chances of stating UFO material obtained through remote viewing is correct are very close to zero.
Tillvägagångssätt
- McMoneagle rekommenderar att man genomför en avslappningsövning innan man startar.
- Fjärrsynssessioner är 10-15 minuter långa.
- Fjärrskådarens uppgift är att, med hjälp av papper och penna, beskriva intrycken i den ordning som han eller hon mottar dem. Intrycken ska inte analyseras. Vi människor har en tendens att vilja skapa meningsfulla strukturer när vi konfronteras med vad vi uppfattar som otydliga rådata. En session i vilken fjärrskådaren har börjat ersätta rådata med analys bör avbrytas.
- Tålamod är guld i fjärrskådningssammanhang.
Dags att testa min förmåga
Jag körde tre test i kontrollerad fjärrsyn eller CRV. För att få slumpmässigt utvalda koordinater använde jag mig av Microsoft CoPilot. Koordinaterna kontrollerades i efterhand med Google Earth (GE). Jag exkluderade oceaner och länder i vilka satellitbilder antingen saknas eller brister i kvalitet. Sessionerna varade i 5-10 minuter.
Session I: 20°40?N 105°16?W
Intryck: Närhet till hav och natur. På kort avstånd: byggnader på rad.
GE visade följande:
Där har vi havet och till höger finns ett skogsområde. Men var är byggnaderna? Jag zoomade ut:
Session II: 37°49?N 25°45?W
Intryck: En kulle med något oidentifierbart på toppen. Omgiven av ett landskap indelat i rektangulära sektioner.
Här är bilden från GE:
Vad gör vi av detta?
Bevisar dessa försök något? Nej, det gör de inte. Under en tredje session “såg” jag en skogsväg som svängde runt en kulle. Miljön var landsbygd. När jag kontrollerade intrycket med GE fann jag mycket riktigt en väg som ringlade sig runt en bergknalle. Vägen var dessutom en grusväg och miljön var landsbygd.
Jag hade också ett bestämt intryck av att vägen hade ett vägräcke i den kurviga sektionen, men något sådant kunde inte urskiljas i bilden från GE.
Hade jag fel? GE-bilden är 30 år gammal. Vägen kan idag ha det saknade vägräcket. En annan möjlighet är att vägen har asfalterats och att inget vägräcke har installerats. Kanske är vägen borta och ersatt med bebyggelse? Vem vet? Att fjärrskåda är att skåda ett objekt här och nu, inte hur det såg ut för 30 år sedan. Det enda sättet att ta reda på sanningen är att göra som Kit Green gjorde: besöka platsen.
Att fjärrskåda är att skåda ett objekt här och nu, inte hur det såg ut för 30 år sedan.
Mina två fjärrskådningar uppfyller alltså inte McMoneagles valideringskrav. Bilden på byggnaderna är ett år gammal. Gissningsvis står byggnaderna kvar, men det kanske har byggts nya hus framför dem som inte syns på bilden, men som jag borde ha sett. Vem vet hur det idag ser ut på kullen på den andra bilden?
Slutord
McMoneagle uppmanar läsaren att ta fjärrskådning med en nypa salt. Inte för att han själv misstror metodens effektivitet, utan därför att sunt förnuft är en förutsättning för möjligheten att utvecklas till en god fjärrskådare.
Hur är fjärrskådning möjligt (om det nu är det)? En förklaring som lagts fram är att tid och rum är illusioner. Egentligen händer allting samtidigt, egentligen befinner sig allt på samma plats. Det är inte McMoneagles hypotes. McMoneagle menar
fjärrskådning antyder att medvetandet inte är knutet till hjärnan, att det inte är lokalt. Tro på det, den som vill.