Gad Saad är professor i marknadsföring vid Concordia University i Kanada. Han har introducerat evolutionspsykologiska metoder för att förstå konsumentbeteenden. Hans senaste bok, Suicidal Empathy: Dying to Be Kind (Broadside Books (2026), utgör en fortsättning på The Parasitic Mind: How Infectious Ideas Are Killing Common Sense. I denna inledande artikel ska vi kort beskriva hans argument och hur han tillämpar dem. I nästa artikel ska vi kritiskt granska några av de antaganden som Saad gör och några av hans slutsatser.

Evolutionsläran är utgångspunkten

Saad menar att kognitioner och emotioner är evolutionärt utvecklade instrument för problemlösning. För att överleva måste människor kunna beskriva och förklara verkligheten och skilja mellan vän och fiende.
The Parasitic Mind beskrev vad som kan hända när vår kognitiva apparat kidnappas av mentala patogener eller destruktiva idéer. Saad var i denna bok tydligt inspirerad av Richard Dawkins essä: Viruses of the Mind (1992). Suicidal Empathy beskriver hur missriktad empati kan leda till kontraproduktiva beslut och handlingar.
Hans poäng är inte att vi ska vara mindre empatiska eller att empati är något dåligt. Empati är en mänsklig universal associerad med vår biologiska status som gruppvarelser. Det är relaterat till sympati och medlidande och påverkar vårt val av vänner och partners. Saad skiljer mellan fyra olika möjligheter.

• Människor som saknar empati. Psykopater tillhör denna grupp.
• Hyperempatiska individer.

Detta är, menar han, psykiatriska störningar. Dessutom finns:

• Suicidal empati och
• Normal empati.

Suicidal empati är ingen psykiatrisk störning. Begreppet refererar till en evolutionärt utvecklad funktion som fungerar suboptimalt. Cirka 48 procent av variationen i empati förklaras av genetiska faktorer. Det faktum att empati endast delvis är ärftligt skapar det utrymme som krävs för manipulation av människors inlevelseförmåga.

Vad är normal empati?

Saad applicerar Aristoteles lära om den gyllene medelvägen från dennes bok, Nicomachean Ethics. Aristoteles menade att det goda handlandet är en balansgång. Målet är att undvika ytterligheter. Mod är således medelvägen mellan feghet och dumdristighet.

Vad är suicidal empati?

Evolutionen har utrustat oss med överlevnads- och reproduktionsmekanismer. Saads tes är att dessa mekanismer som normalt verkar i artens tjänst kan perverteras och vändas till sin motsats. Teorin om suicidal empati baseras på två grundläggande idéer: en teoretisk, en moralisk.

• Dess teoretiska kärna är antagandet om individen som ett oskrivet blad. Individen är en produkt av sin miljö.
• Dess moraliska kärna är konsekvensetisk teori.

Eftersom människor är produkter av sin omgivning, har vi inte rätt att klandra dem. Eftersom de inte kan hållas ansvariga för sina handlingar, är vi skyldiga att relatera oss till dem på ett sätt som inte leder till negativa konsekvenser för dem.

Filosofiskt sett går det en rågång mellan principetik och konsekvensetik. Kants morallära är en principlära. Den säger att det finns principer som vi måste underkasta oss oavsett deras världsliga konsekvenser. Försvar av yttrandefrihet formuleras ofta i principetiska termer. Hatlagar och andra begränsningar av yttrandefriheten motiveras ofta konsekvensetiskt.

Varför är denna form av empati suicidal? Vad är det som gör den så farlig, så destruktiv? Saad menar att suicidal empati underminerar ovan nämnda överlevnads- och reproduktionsmekanismer.

Faran med suicidal empati. Två exempel

Sverige är en nationsstat. Dess styre är baserat på sekularism. Religionsfrihet råder. Äktenskap med någon som är under 18 år är förbjudet. Äktenskapsbrott ses som moraliska överträdelser, men de är inte straffbara.
Låt oss ställa detta mot några grundsatser i islam:

• Nationsstaten ska ersättas med en världsomfattande umma
• Demokrati är förbjudet
• Avfällingar ska dödas
• Barnäktenskap är tillåtet
• Äktenskapsbrott ska straffas med stening

Ett konkret exempel är här på sin plats. År 2018 publicerade Socialstyrelsen och Migrationsverket följande broschyr:

Varför accepterar svenska politiker invandring från kulturer i vilka människorna måste upplysas om något så basalt? Saads förklaring är att svensk immigrationspolitik drivs av suicidal empati. Muslimer är oskrivna blad. De är produkter av sin miljö. Många av dem har en ambivalent syn på vår kultur och oss, men det är inget som vi har rätt att klandra dem för. Om ingen människa är illegal, har Sverige i praktiken gett upp kontrollen över sina gränser och landets demografiska framtid. Det är hans diagnos.

Vad är ett människoliv värt? Mattias Flink mördade sju personer i Falun år 1994 och dömdes till livstids fängelse. Domen överklagades och efter diverse turer fram och tillbaka i rättssystemet reducerades strafftiden till 30 år. Om människor inte är ansvariga för sina handlingar är det inte endast meningslöst att avkräva dem ansvar, det är också omoraliskt. Rättssystemet ska därför behandla brottslingar som offer, inte som gärningsmän. De ska rehabiliteras och när de inte längre antas utgöra ett hot mot samhället ska de försättas på fri fot. Flink frigavs 20 år efter morden. Han sonade drygt tre år per mördad person.

Ett asymmetriskt argument

Suicidal empatiteori är asymmetrisk. Den behandlar en del grupper som offer, andra som agenter. Minoriteter i allmänhet är offer och ska bemötas med förståelse. Brottslingar är också de offer. De som inte tillhör en offerkategori förutsätts vara kapabla att ta ansvar och visa empati, dvs. att handla intentionalt och i strid med den omgivande miljön.
Saad skriver:

The West is perfectly fine with the following setup: When Westerners are in Islamic societies, make sure to abide to their customs and sensibilities. When Muslims are in the West, make sure to abide to their customs and sensibilities. No need to reciprocate.

Detta är kärnan i Saads argument. Det tar sig delvis olika former beroende på om han diskuterar immigration, hemlöshet, övervikt eller transaktivism, men kärnan förblir oförändrad. Empati har, menar han, blivit ett verktyg med vars hjälp människor manipuleras att stödja åtgärder som strider mot deras egna intressen och ibland utgör ett hot mot deras liv.

Kulturer är inte jämlika

Saad polemiserar mot kulturell relativism, tesen att en kultur endast kan bedömas med interna måttstockar. Kulturer är i realiteten inte endast olika, vissa kulturer är bättre än andra. Väst tolererar inte barnäktenskap, hedersmord och kvinnlig omskärelse. Vi befinner oss på ett högre moraliskt plan än de kulturer som praktiserar detta.
Problemet med västdemokratierna är, menar han, att de är kulturellt blinda. Vi antar felaktigt att vår generositet och universalism kommer att återgäldas med generositet och universalism. Det är inte sant om islam, menar han. Islamister ser vår generositet och universalism som uttryck för feminisering och svaghet. Det kortsiktiga syftet med islamisk immigration är ett bättre liv, det långsiktiga syftet är att förändra värdlandets demografi och att använda befintliga demokratiska fri- och rättigheter mot värdbefolkningen i syfte att islamisera det.

Kommande artikel

Detta är i korthet teorin i boken. I nästa artikel ska vi granska den och framföra några kritiska synpunkter.