Miljöpartiet vill ha basinkomst. Alla medborgare ska garanteras en inkomst som de kan leva på. Miljöpartisten Rebecka Le Moine är en av förespråkarna för basinkomst. I en motion till riksdagen skriver Le Moine att alla som “saknar inkomst ska vara garanterade ett stöd som går att leva på, oavsett vilken inkomst man har haft tidigare och oavsett orsaken till att man saknar inkomst”.

Rebecka Le Moine. Källa: Riksdagen.

Varför vi ska ha basinkomst

Ett av Le Moines argument är att många människor vill ha basinkomst. Uttryckt på ett annat sätt: vi ska ge människor pengar därför att människor vill ha pengar.
Ett annat argument är att basinkomst gör det möjligt att införa “social rättvisa”.
Ett tredje argument är att medborgarrättsikonen Martin Luther King var för basinkomst som ett sätt att “utrota fattigdomen en gång för alla”.
Ett fjärde argument är att det är fel att “tvinga in alla i lönearbeten”.
Ett femte argument är att människor mår bättre om de slipper lönearbetets stress.

Varför vi inte ska ha basinkomst

Det faktum att många människor vill ha basinkomst är knappast ett argument för basinkomst. Människor vill ha allt möjligt. De flesta människor vill äga en personbil. När kommer Miljöpartiet att gå till val på parollen “Bilar till alla!”? Det skulle naturligtvis aldrig falla in Le Moine att låta folket välja mellan basinkomst och en ny Volvo.
Le Moines partikollega, Isabella Lövin, var tills nyligen vice statsminister och sade: “Vi regerar inte för att bli populära”. Inte? “Vi regerar inte för att bli populära”, mumlade Lövin. Om vår politik resulterar inte impopularitet, so be it. Vi är här, förklarade Lövin, för “att göra skillnad på riktigt”.

Nix, det blir ingen Volvo, inte om Miljöpartiet får bestämma. Politiker som Lövin och Le Moine “regerar inte för att bli populära”. I stället ska vi pådyvlas basinkomst.

Varför ska vi försörja människor som inte vill försörja sig? Le Moines svar är: social rättvisa. Det är orättvist att människor som inte vill försörja sig inte kan försörja sig. Det är social rättviselogik. Social rättvisa ska alltså inte sammanblandas med det som ibland kallas traditionell rättvisa. Sunt förnuft dikterar att det inte är orättvist att vissa har mer än andra om de har förvärvat sin egendom med hederliga medel.
Social rättvisa är annorlunda. För den som eftersträvar social rättvisa spelar ingen roll hur en disparitet har uppkommit. Dispariteter är, per definition, orättvisa.
Det är skälet till att de endast kan korrigeras av staten. Antag att Stina har hög lön på grund av att hon har investerat i utbildning och arbete och att latmasken Nisse som endast tjänar en bråkdel av vad Stina tjänar gör, gör anspråk på delar av hennes inkomst med hänvisning till bristen på social rättvisa. Stina kommer naturligtvis att vägra och det med goda skäl. Hon har förvärvat sin egendom utan att kränka Nisses rättigheter. Inte heller är det hennes fel att Nisse har det som han har det.
Så Nisse organiserar sig politiskt och blir miljöpartist. Om Stina inte vill dela med sig frivilligt av sin egendom, kan man ju använda skattesystemet och konfiskera delar av den. Därigenom kan Nisse och andra latmaskar uppnå samma levnadsstandard som Stina, utan att behöva göra samma investeringar i utbildning och arbete som Stina har gjort. Det är social rättvisa. Basinkomst är social rättvisa.
Svenska kommunister brukade profetera om socialismens ankomst. Socialismen skulle eliminera alla sociala orättvisor, inte minst de som existerade mellan arbete och kapital. Socialismen är numera så misskrediterad att inte ens kommunister använder ordet. Gissa vad man säger sig eftersträva i stället? Social rättvisa. Social rättvisa är i realiteten en eufemism för socialism.

Martin Luther King? Kanske är det sant att King förespråkade basinkomst, men sedan när blev King en nationalekonomisk auktoritet? King sägs ha sagt att med basinkomst kan vi “utrota fattigdomen”. Kanske sade han det, kanske inte. Om han gjorde det, hade han fel. Människor är inte fattiga därför att de inte har pengar. De är fattiga därför att de inte producerar något av värde. Anledningen till att Bill Gates är så rik är att människor betalar för Microsofts produkter – det företag som Gates var med och grundade. Att omfördela “samhällets” resurser löser inte fattigdomsproblemet. Tvärtom: det löper risk att permanenta det.

Le Moine säger att det är fel att “tvinga in alla i lönearbeten”. Faktum är att det inte finns någon som tvingar någon att arbeta. Det står Le Moine fritt att arbeta eller att inte arbeta. Varför inte lämna riksdagen för köket och kaffekoppen? Le Moine skulle kunna ägna dagarna åt att rulla tummarna eller att titta på TV.
Ingen hade brytt sig så länge som Le Moine hade tagit ansvar för sitt beslut och accepterat dess konsekvenser. Basinkomst innebär att man befriar människor från konsekvenserna av deras beslut. Nisse som inte vill jobba utan som föredrar att sitta på kafé med sina kompisar ska arbetsbefrias och Stina ska stå för fiolerna. I Le Moines värld har Stina inte rätt att vägra försörja Nisse. Det vore att utsätta honom för tvång. Att tvinga Stina att försörja Nisse, är däremot inte tvång. Det är social rättvisa.

Sist men inte minst mår vi ju så mycket bättre om vi inte behöver lönearbeta. Mår bättre? Vem bryr sig? Le Moine låter inte endast som ett litet barn. Hon behandlar vuxna som små barn. Barns välmående prioriteras därför att de inte är vuxna. Det är skälet till att barnarbete är förbjudet i stora delar av världen. Vuxna är inte barn och ska inte behandlas som barn. Att hävda att vuxna ska ha rätt att inte försörja sig själva, att de ska ha rätt att kräva att andra försörjer dem är att infantilisera dem. Det ska vi inte göra. Om du inte vill arbeta, strunta i det, men lev med konsekvenserna.