Sverigedemokraterna blev inte inbjudna till Nobelfesten i Stockholm. Nobelstiftelsen motiverade sitt beslut med följande ord:

Partiets bakgrund i högerextremism och företrädarnas agerande i nuet visar på en bristande respekt för den grundläggande principen om alla människor är lika värda och rättigheter.

Faktum är att det är helt i sin ordning att driva och argumentera för Sverigedemokratisk politik och bli inbjuden till nämnda bankett, så länge man inte kallar sig Sverigedemokrat. I denna artikel ska vi kika lite närmare på Tidöavtalet.

Källa. Regeringen.

Sverigedemokraterna har blivit rumsrena

En klassisk politisk strategi går ut på att stjäla motståndarens politik och hävda att den är ens egen. Naturligtvis finns det gränser för vad man kan tillåta sig. Fram till oktober, förra året, drog Moderater, Kristdemokrater och Liberaler strecket vid Sverigedemokraterna. Där gick gränsen. Att samarbeta med Sverigedemokraterna var otänkbart. Nu är det annat ljud i skällan. Det så kallade Tidöavtalet mellan Moderaterna, Kristdemokraterna, Liberalerna och Sverigedemokraterna offentliggjordes i oktober förra året, drygt två månader före Nobelbanketten. I Tidöavtalet säger de tre borgerliga partierna att de vill införa ett “ett paradigmskifte i synen på asylmottagande”.

Paradigmbegreppet

Paradigmbegreppet blev populärt efter det att vetenskapshistorikern Thomas Kuhn hade använt det för att beskriva hur naturvetenskaper som fysik utvecklas. Det första stadiet i Kuhns teori kallas “normalvetenskap”. Under den normalvetenskapliga fasen har forskarna inget större problem med att beskriva, förklara och förutsäga naturfenomen och kunskapen växer kumulativt.
Efterhand dyker det emellertid upp problem som är omöjliga att lösa. Kuhn kallar sådana problem “anomalier”. I takt med att anomalierna ackumuleras tvingas forskarna att ifrågasätta de grundläggande antaganden som deras vetenskapliga verksamhet vilar på. Detta leder, om vi får tro Kuhn, till en vetenskaplig revolution och ett nytt paradigm. Kuhn illustrerade sin teori med den så kallade kanin-ankaillusionen och sade:

What were ducks in the scientist’s world before the revolution are rabbits afterwards.

Kuhns teori handlar om naturvetenskap, men det dröjde inte länge innan begreppet tillämpades på samhällsvetenskaper och humanistiska läroämnen. Människor hittade paradigm överallt, till och med inom politiken. En följd var att begreppet blev allt vagare. En annan konsekvens var att det erhöll nya meningar.
Marx’ teori sades till exempel inte endast utgöra ett paradigmskifte i förhållande till klassisk liberal ekonomi, marxister förklarade att Marx’ teori var ett paradigm som var överlägset alla rivaliserande paradigm.
Det var emellertid inte Kuhns uppfattning. Kuhn hävdade att olika paradigm är inkommensurabla. Ett paradigm är inte bättre eller sämre, sannare eller falskare än ett annat, endast annorlunda.

Tidöpartierna säger sig ha identifierat en anomali

Paradigmskiften framtvingas alltså av verkligheten. I Tidöavtalet är det verkligheten av “asylmottagande” som är problemet.
Asylinvandringen är den anomali som har nödvändiggjort det paradigmskifte som dokumentet beskriver.
Hur vill Tidöpartierna hantera denna anomali?
Svaret är att de inte endast vill skära ned på invandringen, de vill minimera den.

I den meningen representerar Tidöavtalet något radikalt nytt i svensk politik.

Förre statsministern, socialdemokraten Stefan Löfven, var en representant för det förrevolutionära paradigmet. Följaktligen såg han inget större problem med svenskt asylmottagande. I den mån som det existerade problem, berodde de på rasism och intolerans.

Det Tidöavtalet säger är att det traditionella paradigmet har havererat. De anomalier som asylpolitiken har gett upphov till är inte längre möjliga att lösa med traditionella medel, dvs. skolor, bidrag och arbetsmarknadsutbildningar eller genom att anklaga folkmajoriteten för rasism. Ett paradigmskifte har blivit nödvändigt.

Paradigmskiftet i detalj

Tidöpartierna är alltså överens om att en asylpolitisk revolution är nödvändig. Kärnan i denna asylpolitiska revolution är radikalt minskad invandring. Vad vill man göra?

• Man vill minska invandringen. Sverige ska ta emot färre invandrare än tidigare.
• Man vill stärka gränskontrollerna. Med andra ord: Man vill göra det svårare för människor att ta sig in i Sverige i strid med svensk lag.
• Man vill utvisa de människor som uppehåller sig i Sverige i strid med svensk lag.
• Man vill göra Sverige mindre attraktivt som asylland genom att tidsbegränsa “asylrelaterade uppehållstillstånd”.
• Man vill minska anhöriginvandringen.
• Man vill minska arbetskraftsinvandringen.

Detta kräver naturligtvis att man kan identifiera de personer som ska utvisas. Kristersson, Busch och Persson vill lösa det problemet genom att registrera utlänningar i ett biometriskt register.

Tidöpartierna vill också legalisera rasprofilering. Polisen ska fokusera på personer som inte ser svenska ut och ska ges rätt att omhänderta de som inte kan redogöra för sin identitet.

Regeringen vill emellertid inte endast vill minska invandringen, man vill ha färre utlänningar i landet.

• Man vill “intensifiera” återvändandearbetet.

Med andra ord: Människor som inte har brutit mot svensk lag när de kom till Sverige ska uppmuntras att åka hem.

Allt detta hade varit omöjligt att säga för två år sedan. Nu är detta åsikter som torgförs av landets politiska elit.

Vad vill Tidöpartierna försvara?

Tidöpartierna vill minimera invandringen till Sverige och den utländska närvaron i landet. Vad är det som oroar partierna? Vad är det som de anser att massinvandringen hotar? Svaret är svensk kultur eller som partierna säger: “grundläggande svenska värderingar”.

Vad innebär detta?

Dåvarande premiärministern och Moderaten Fredrik Reinfeldt sade år 2006 att det ursvenska är “barbariskt”. Det var ord och inga visor. Här är några synonymer till “barbariskt”:

• Grymt
• Okultiverat
• Omänskligt
• Ociviliserat

Reinfeldt förnekade alltså inte existensen av en svensk kultur, men han menade, av allt att döma, att den inte värd att bevaras.
Socialdemokraten Mona Sahlin förklarade i ett tal till Turkiska ungdomsförbundet:

Jag har ofta fått den frågan men jag kan inte komma på vad svensk kultur är. Jag tror att det är lite det som gör många svenskar så avundsjuka på invandrargrupper. Ni har en kultur, en identitet, en historia, någonting som binder ihop er. Och vad har vi? Vi har midsommarafton och sådana ”töntiga” saker.

Sahlin förefaller förneka existensen av en svensk kultur. Midsommarafton och annat som svenskar ägnar sig åt är inte kultur. Det är bara töntigheter, om vi får tro förre integrationsministern. När dåvarande kulturministern och socialdemokraten Jeanette Gustavsdotter fick frågan om vad som skiljer socialdemokratisk och Sverigedemokratisk kulturpolitik, svarade hon:

Jag tror en skillnad är att vi vill ha kulturarv i Sverige, de vill ha svenskt kulturarv.

Gustavsdotter vill ha kultur, men helst inte svensk kultur. Hon förnekar alltså inte existensen eller möjligheten av svensk kultur, men hon föredrar något annat.

Listan kan göras lika lång som kinesiska muren. Budskapet är alltid detsamma: Utlänningar har kultur, inte svenskar. Eller: svenskar har kultur, men den består endast av trams. Det var detta som den brittiske filosofen Roger Scruton kallade “oikofobi”.

Kulturbegreppet är förvisso knepigt att definiera, inte minst i sekulariserade samhällen som det svenska, men självklart existerar det en svensk kultur. Om det inte hade gjort det, hade vi ju inte haft en integrationsdebatt. Om det inte hade existerat en svensk kultur, hade vi ju inte behövt integrationsministrar.

Varför är emfasen på kultur viktig i Tidöavtalet? Skälet är att lagar existerar nedströms kulturen.

Konservatism och liberalism

I Tidöavtalet säger signatärerna att invandrare ska tvingas att avlägga en “lojalitetsförklaring” till Sverige och att “utlänningar” som inte “respekterar” “grundläggande svenska värderingar” ska kunna utvisas. På detta sätt signalerar Tidöavtalet en brytning med ett rättighetsbegrepp som är mycket populärt bland liberaler.

Liberaler tror på universella mänskliga rättigheter. Teorin är att kulturrelativa rättigheter är rasistiska eller blir rasistiska. De utrustar vissa människor, men inte alla, med rättigheter. Målet är att alla människor ska ha samma rättigheter. Universella rättigheter trumfar i det liberala perspektivet därför nationella lagar. En somalier som har lyckats att ta sig till Sverige har således en mänsklig rättighet att bosätta sig i vårt land.
Konservativa försvarar nationella kulturer. Nationella kulturer växer fram organiskt. De kan inte skapas med diktat. Människor vill leva på olika sätt och det är inget fel med det. Nationella kulturer ska respekteras. Det existerar ingen universell bosättningsrätt. Tidöavtalet är, som vi ser, konservativt i den meningen att det försvarar svensk kultur eller “grundläggande svenska värderingar” mot abstrakta rättighetsbegrepp.

Slutord

Frågan är här inte om Tidöavtalet är bra eller dåligt. Man kan givetvis ha olika åsikter om det. Det intressanta är att det ger oss en indikation om hur djupt hyckleriet går i svensk politik.
Tidöpartierna är partier som i decennier har försvarat massinvandring till Sverige. Sverige har sagts behöva ständigt fler invandrare av ekonomiska skäl. Immigrationen har sagts berika vår kultur. Eventuella problem har sagts bero på rasism och intolerans, inte invandringen som sådan och kritiker har avfärdats som rasister.
Tidöpartierna vill naturligtvis att vi ska applådera dem och hylla dem för deras mod, men det är partier som tittade åt ett annat håll när människor trakasserades, förvägrades organisationsmedlemskap och till och med möjligheten att försörja sig på grund av att de hade sagt samma sak som Kristersson, Busch och Persson nu säger.
Vad säger Socialdemokraterna? Socialdemokraternas Magdalena Andersson har sagt att hon inte har något problem med Tidöavtalet och att den nya regeringen egentligen bara bedriver socialdemokratisk politik.
Detta är osmakligt.