Rubriken ger onekligen ett bisarrt intryck, men det finns faktiskt personer som omfattar åtminstone snarlika synpunkter. Förre folkpartiledaren Bengt Westerberg gör det, Margareta Grape, Svenska Kyrkans utrikeschef, gör det. Anna-Stina Nordmark Nilsson, vd Företagarna gör det också. I en artikel på Aftonbladet debatt betitlad "Fattiga betalar för vårt välstånd" hävdar debattörerna följande:
Det heter ofta att “vi pumpar in biståndspengar i Afrika”, men faktum är att vi rika får mer än vad vi ger.
Enligt debattörerna uppgår biståndet under 2008 till cirka 180 miljarder kronor, men, skriver de, det är “lika mycket som regionen betalar i räntor och avbetalningar till den rika världen och de vinster som utländska företag tar hem därifrån.” Författarnas slutsats är att “vi rika [av den anledningen] får mer än vad vi ger”.
Det är ett märkligt resonemang. Menar Westerberg och hans åsiktsfränder på fullt allvar att bistånd och lån har gjort Afrika fattigare? Hur kan Afrika ha blivit fattigare av att väst pumpar in 180 000000000 kronor? Varför inte anta att fattigdomen istället beror på att afrikanerna inte har förvaltat biståndspengar och lån särskilt väl?
Nog är det väl en rimligare förklaringen till eländet? Författarna skriver också att “nio av tio svenskar tycker att det är viktigt eller mycket viktigt att Sverige gör världsfattigdomen till en huvudfråga under EU-ordförandeskapet”, men det ändrar väl knappast på det faktum att västvärlden har bistått Afrika med enorma summor och att detta bistånd inte har gjort någon större nytta?
Att utländska företag tar hem vinster är väl inte heller det särskilt märkligt? Menar författarna att Afrika har blivit fattigare på grund av västerländska investeringar? I så fall kan man väl säga det och kräva att utländska företag lämnar kontinenten.
Westerberg et consortes fortsätter:
Vi vet också att fattigdom, orättvisor och klimatförändringar leder till konflikter, terrorism, sjukdomar och flyktingströmmar, som påverkar oss alla. Att ta dessa frågor på allvar ligger alltså i de rika ländernas intresse.
Hur detta argument skall tolkas är inte helt klart. Låt oss placera det i sammanhang med det tidigare anförda argumentet. Alltså: eftersom de rika länderna får mer tillbaka än de ger, uppstår fattigdom och annat elände i Afrika. Fattigdom och orättvisor ger i sin tur upphov till terrorism, sjukdomar och flyktingströmmar. Konklusion: terrorism, sjukdomar och flyktingströmmar är orsakade eller på något annat sätt föranledda av den rika världen.
Detta argument gör nonsens av Afrikaproblematiken. Varför är Afrika fattigt? Enligt en rapport från Iansa, Oxfam och Safer World från 2007 har de väpnade konflikterna kostat den afrikanska kontinenten cirka 300 miljarder dollar mellan 1990 och 2005. Tjugotre nationer (23) har varit involverade i dessa konflikter. Transparency Internationals Global Corruption Index (2008) ger vid handen att Afrika är den mest genomkorrumperade kontinenten i hela världen. För ett halvt sekel sedan var Sydkorea lika fattigt som många centralafrikanska stater. Zambia har tagit emot 14 gånger mer bistånd än Sydkorea, men medan Sydkorea har utvecklats till en modern industristat är Zambia fortsatt beroende av västvärldens välvilja. Att Afrika är fattigt och orättvist beror på att afrikanerna krigar och fifflar. Det har inget med att göra med västerländska lån eller investeringar. Utan dessa hade Afrika varit ännu fattigare.
När man diskuterar sjukdomar och Afrika är det i regel hiv som kommer upp på tapeten. Inte heller på denna punkt är författarnas kritik rimlig. Det är relativt enkelt att skydda sig emot aids. Hiv smittar inte vid sociala kontakter, t.ex. genom handskakningar. Viruset är inte luftburet. Det är ofarligt att använda samma kaffemugg som en hivsmittad och forskningen känner inte till något fall där hiv-virus har smittat genom kyssar. Att Afrika har ett gigantiskt hiv- och aidsproblem beror givetvis på att afrikanerna inte skyddar sig när de har sex. Det har inget med väst att göra.
Vad kan man säga om författarnas idé om att den rika världen kommer att drabbas av terrorism om den inte öppnar biståndskranarna? Man skulle till exempel kunna påpeka att teorin har föga stöd i tillgänglig empiri. Den moderna terrorismen är inte ekonomiskt motiverad. Den har inte sina rötter i en protest mot påtvingad fattigdom. Världens mest eftersöka terrorist, Usama bin Laden, var god för hundratals miljoner, när han flyttade in i sin grotta i Tora Bora. Den moderna terrorismen är tvärtom ideologiskt motiverad. Den drivs av ett religiöst grundat hat mot väst. Alltså: att EU:s biståndspolitik skulle ge upphov till afrikanska terroristorganisationer förefaller långsökt. Dessutom: även om Westerbergs teori är sann, innebär väl inte det att vi bör anpassa vår biståndspolitik till terroristhot?
Till artikelförfattarnas försvar skall dock sägas att de är medvetna om att korruption och fiffel är ett problem i Afrika. Deras kritik av EU:s jordbrukspolitik är också sympatisk. Men deras huvudtes, att det på något outgrundligt sätt är det rika västs fel att Afrika befinner sig i fritt fall, är snudd på oanständig. Artikeln "Fattiga betalar för vårt välstånd" är ett pekoral fullt i klass med Henning Mankells beramade "Vi hade kunnat stoppa aids".