Cirkuspartiet i Sverige

Det går utför för Vänsterpartiet. Stödet för partiet har halverats sedan juni månad förra året. Gudrun Schymans trixande med sin deklaration och SVT:s reportage om partiets moderna historia blev tydligen droppen som fick bägaren att rinna över. Partiets speciella moraliska sändebud, Gudrun Schyman, har beslutat sig för att lämna den sjunkande skutan. Av nyhetsrapporteringen att döma anser Schyman att partiet inte är tillräckligt knäppfeministiskt.
Samtiden.com är naturligtvis djupt oroad över Schymans beslut. Gudrun Schyman var en stor tillgång för alla demokrater. Det värsta som kan hända den demokratiska rörelsen i Sverige är att Vänsterpartiet får en partiledare som inte är i delo med skattemyndigheterna, inte använder svart arbetskraft eller kräver betalt för artiklar som någon annan har skrivit och som inte har hyllat blodbesudlade diktatorer.
Gudruns respektlösa behandling av krav på logisk argumentering och empirisk verifikation har förändrat svensk politik för tid och evighet. Framför allt gjorde Gudrun politiken rolig. Gudrun tyckte att alla svenska män var lika elaka som Mullah Omar och att hon själv i egenskap av kvinna skulle betala mindre skatt än män. Vi vet ännu inte hur många som har skrattat sig fördärvade, men en sak torde stå klar: lejonparten av det svenska folket njöt av Gudruns extraordinära humor. Det är tveksamt om Lars Ohly kan fylla det tomrum som Gudrun nu lämnar efter sig. Dessbättre verkar Gudrun inte ha några planer på att ge upp politiken. Vi hoppas och ber att Gudrun skall grunda landets första radikalfeministiska parti, gärna tillsammans med Maria-Pia Boëthius. Det finns idag bara en enda person som skulle kunna sänka tokfeminismen och det är givetvis Gudrun.

Upprörda vänsterpartister

Stämningen i Vänsterpartiet är numera inte på topp. Opinionsmätningarna pekar åt fel håll och partiet har förlorat sitt främsta affischnamn. Det var ju inte meningen att svenska folket skulle få veta att kommunistpolitrukerna i partiet badade bastu tillsammans med DDR-diktaturens svenska representanter innan de gick ut och demonstrerade mot det demokratiska styrelsesättet eller att partiledare Ohly fällde en tår när Berlinmuren föll. Det värsta av allt var dock kanske att det var ett Public serviceföretag som utdelade nådastöten.
Lars Ohly försöker rädda det som kan räddas kan genom att berätta för Metro att han minsann tycker om bruna bönor. Meningen är väl att vi skall tänka “Oj, en diktaturkramare som är som folk i allmänhet”.
Många partiaktivister är också upprörda över Schymans beslut att sitta kvar i riksdagen. När en riksdagsledamot lämnar sitt parti är det naturligt att han eller hon också ställer sin riksdagsplats till partiets förfogande. Schyman blev invald i riksdagen som representant för Vänsterpartiet.
I en debattartikel i Aftonbladet förklarar Schyman sitt beslut. Schyman inleder med att säga att hon kan förstå att människor tycker att det är märkligt att hon behåller en riksdagsplats som rimligen tillhör det parti som hon nu lämnar. För att om möjligt kunna rättfärdiga sitt beteende lanserar hon en konspirationsteori enligt vilken förra riksdagsvalet saknar demokratisk legitimitet därför att – håll i er nu, kära läsare! – patriarkatet lurade till sig makten genom att lova Sveriges kvinnor guld och gröna skogar:

Det svek mot demokratin som dagligen pågår när politiken under falsk feministisk flagg domineras av män och mäns perspektiv är mycket större än mitt eventuella svek mot de väljare som röstade på mig som vänsterpartist.

Detta är en feministisk variant av ett argument som kommunister använde sig av under hela 1900-talet: eftersom s.k. vanligt folk är duperade av kapitalismen behöver man inte ta hänsyn till deras åsikter och eftersom man inte behöver bry sig om vad människor tycker, behövs det ingen demokrati. Två fel gör ett rätt. Till och med ungdomsförbundets förra ordförande, Jenny Lindahl, reagerar mot Schymans feminist-bolsjevism:

För det första visar du i det resonemanget vilken skrämmande, närmast despotisk syn på demokratin och på din egen roll som du har. Du underkänner valresultatet eftersom du tycker att du har rätt. På det viset har vi hört diktatorer resonera förut, men jag kanske inte borde bli så förvånad. Jag har ju varit partimedlem med dig som partiledare ganska länge, och det är inte första gången som du visar att du tycker att demokratiska processer hör till sånt som gör att det inte blir tillräckligt med drag under galoscherna.

Inte alla partiaktivister är dock påverkade av den missmodiga stämningen. I ett nyligen publicerat upprop skriver 125 vänsterpartister att den kritik som riktats mot partiet inte är rättvis. Uppropet är skojig läsning. Eller vad som sägs om följande?

Vi är helt övertygade om att de hätska attackerna på vänsterpartiets trovärdighet främst handlar om att utifrån historiska exempel försöka misskreditera oss och vår politik i dag.

Vad skall man säga? Tydligen har polletten trillat ner… Vänsterpartisterna hävdar också att det inte längre finns någon anledning att hacka på partiet för dess behandling av de s.k. Kirunasvenskarna. Kirunasvenskarna har fått en ursäkt, säger de upprört. Men anledningen till att folk irriterar sig på kamrat Ohly är inte att partiet inte har bett om ursäkt för sin skändliga behandling av några uppenbarligen totalt omdömeslösa Norrbottenskommunister, utan att ursäkten inte kom spontant, att det krävdes ett TV-program om partiets fjäskande för kommunistdiktaturen i Sovjet för att partiet skulle leverera den. Det som förhoppningsvis gör att människor idag lämnar Vänsterpartiet för Socialdemokraterna är insikten att Vänsterpartiets alla omvändelser har skett under galgen.
De 125 vänsterpartisterna kräver också en ursäkt för egen del:

Vi förväntar oss för egen del en ursäkt från de partier, som bidrog till att svenska socialister och kommunister sattes i arbetsläger…

Det är förvisso sant att kommunister sattes i arbetsläger, men medan Stalin sköt meningsmotståndare på löpande band, krökte den svenska staten inte ett hårstrå på medlemmarna i hans svenska fan club. Dessutom: vad förväntade sig undertecknarna av uppropet att det demokratiska samhället skulle göra i en situation då ett grannland var angripet av bolsjevikdiktaturen i öster och då kommunisterna på hemmaplan skällde finländarna för att vara fascister och uppmanade svenskarna att inte göra motstånd i den händelse Stalin skulle få för sig att inkludera även Sverige i sina imperieplaner? Landsförrädare har i alla tider särbehandlats.
Uppropet är fullt av det sedvanliga kommunistiska bjäfset. Kapitalismen skall avskaffas och det klasslösa samhället införas. Att kapitalismen historiskt sett är förbunden med det demokratiska styrelsesättet behöver vi naturligtvis inte bekymra oss över. Inte heller skall vi oroa oss över att alla försök att avskaffa det s.k. klassamhället fram till denna tidpunkt har slutat i folkmord.
De 125 undertecknarna påminner oss om att de är emot “alla former av förtryck”. Gäller det även partidiktaturen på Kuba som en partidelegation besökte för drygt ett år sedan?
Istället för att säga att partiet vill avskaffa den privata äganderätten, säger man att man “Vill utöka demokratin till att omfatta hela samhället”. Det låter finare så.
Undertecknarna av uppropet säger vidare att de “är beredda att försvara och fördjupa alla demokratiska fri- och rättigheter, till exempel åsikts-, yttrande- och föreningsfrihet” samtidigt som partiet kräver att personer som uttrycker s.k. “missaktning för folkgrupp” skall kunna dömas till fängelse i två år.

Kanske det är dags att överväga ett namnbyte? “Cirkuspartiet” hade passat.

Exit för kommunister?

Forum för levande historia är ett statligt informationsprojekt om nazismens brott. När Moderaterna föreslog att projektet skulle breddas så att det även omfattade kommunismens brott, var det ingen ände på det kommunistiska gnyet. Nej, usch och fy! Inte skall svenska barn ges möjlighet att på skattebetalarnas bekostnad lära sig att Lenin, Stalin och Mao mördade fler människor än Hitler! Nä fy bubblan! Det räcker väl att de får veta att Hitler och hans anhang var gangsters?
Faktum är dock att det moderata initiativet var ett bra förslag. Frågan är emellertid om det räcker. Varför inte också bygga ut Exit? Exit är ett projekt som hjälper före detta nazister att återgå till ett normalt liv. Vänsterpartiet har alltid ställt sig positiv till Exits verksamhet. Frågan är dock om man inte borde utöka verksamheten så att den även inkluderade landets kommunistpajasar?
Vänsterpartiet, som av många uppfattas som ett relativt moderat kommunistparti, har flera personer som skulle kunna behöva samhällets odelade stöd. Ali Esbati, avgången ordförande för ungdomsförbundet, samlade in pengar till terroristorganisationer som PFLP. Partikollegan America Vera-Zavala har öppet stött terroristattacker mot hjälporganisationer i Irak. Förra ordföranden i ungdomsförbundet, Jenny Lindahl, anser att det “hysteriskt att beskriva Lenin … som en av historiens värsta massmördare”. Ung vänsters ordförande i Skåne, Sara Mohammadi, poserar med en kalasjnikov på sin hemsida. Ungdomsförbundets ordförande, Tove Fraurud, tycker inte att det är konstigt och ger Mohammadi sitt stöd. Se där – fem personer som skulle behöva lära sig se skillnaden mellan civilisation och barbari!