Renaud Camus’ The Great Replacement. Introduction to Global Replacism består av tal och intervjuer. Camus var socialist på 70- och 80-talet. Han var medlem i det franska socialistpartiet och röstade på Francois Mitterrand i valet 1981. Camus lämnade emellertid vänstern på 90-talet för konservativ nationalism och immigrationskritik. Camus är författare, konstnär och fotograf. Det var under arbetet med en reseguide för Hérault, ett departement eller län i södra Frankrike som innehåller många medeltida byar, som han insåg att Frankrikes primära problem inte är kapitalism:
I was aware of what we delicately call the problem of the suburbs … but I noticed something entirely different in the coastal area of Hérault … because in the windows and on the thresholds of these very old houses, along these very old streets, appeared almost exclusively a population new to these parts of the world … France had been in the process of changing its people …
Camus nyckelbegrepp eller den fras som har gjort honom känd är “The Great Replacement” eller det stora folkbytet. Camus brukar kallas konspirationsteoretiker. Själv säger han att The Great Replacement är baserat på en observation. Det krävs inga teorier för att lägga märke till folkbytet. Det räcker med att vi öppnar våra ögon.
Vad är Global replacism?
Det övergripande begreppet är “global replacism” eller “davocratic replacism”, ibland kallad “postnationalism”. Camus driver två teser:
- Postnationalism är ett medel för ett mål.
- Homogenisering är målet.
Enligt postnationalismen har Europas nationsstater överlevt sig själva. De tjänar inte längre någon funktion och ska avskaffas. Postnationalism är ett medel för ett mål och målet är en homogeniserad värld. Det är en värld utan nationsstater, nationella kulturer och distinkta folk. Nationsstaterna ska ersättas av administrativa zoner förvaltade av transnationella institutioner. Nationella kulturer ska destrueras till förmån för en universell kultur. Britter, fransmän och svenskar ska ersättas med vad Camus kallar “en odifferentierad mänsklig massa” eller människor utan djupare underliggande, särskiljande attribut.
Camus var, som vi redan har påpekat, socialist under en period och hans samhällskritik bär spår av hans tidiga marxistiska övertygelse. Kapitalismen homogeniserar världen genom att förvandla allt till varor. Till och med människan blir en vara som säljs och köps på en marknad, arbetsmarknaden.
Hans kritik av postnationalismen eller Global replacism ska dock inte förväxlas med marxistisk samhällsanalys. Med Global replacism blir homogeniseringen transnationell, klass- och nationslös. Målsättningen är inte socialism och revolution, utan ett uppifrån administrerat, globalt samhälle utan gränser.
The Great Replacement
Global replacism är alltså den övergripande processen. Världen homogeniseras fortlöpande, The Great Replacement är en delmängd av Global Replacism och beskriver demografisk homogenisering. Det beskriver en process i vilket ett folk ersätts av ett annat eller flera andra. Frågan är följaktligen: Vad menar Camus med “folk”?
Camus håller sig med ett rasbegrepp. Han hävdar att raser existerar, men insisterar på att de ska definieras i termer av kultur, språk, traditioner och historia. Han förkastar biologiska och genetiska förklaringar som pseudovetenskap.
Som socialist betraktade Camus kultur, språk, tradition och historia som epifenomen, som verkningar av djupare liggande ekonomiska strukturer. Efter den konservativa vändningen avvisar han marxismen. Det är inte ekonomiska processer som definierar människor, utan kultur, språk, historia och traditioner. Vi kan inte avsäga oss vår kultur, vårt språk och historia utan att förlora oss själva.
När det första världskriget bröt ut var Europas kommunister övertygade om att arbetarklassen i de stridande länderna skulle rikta sina vapen mot sina respektive borgarklasser. I stället ställde de upp till försvar av sina hemländer. Kultur, tradition och historia trumfade klass.
Camus är alltså inte orolig för att de europeiska folken ska försvinna i en biologisk mening. Han är övertygad om att fransk kultur och europeisk civilisation och faller med existensen av européer.
Innebär det att Camus förnekar möjligheten att integrera invandrare? Nej, det gör han inte. Hans tes är att integration endast fungerar på individnivå. Folk kan inte integreras. Camus är övertygad om att när immigranterna har uppnått en viss numerär kommer de att agera ut egen kultur och sina religiösa övertygelser och återskapa på europeisk mark de samhällen som de har lämnat.
Tre nödvändiga villkor
The Great Replacement förutsätter att tre villkor är uppfyllda.
Det första villkoret är dess viktigaste förutsättning: The Great Deculturation. The Great Replacement förutsätter ett fundamentalt ifrågasättande av nationella kulturer, nationsgränser och nationella narrativ. De måste fås att ge upp allt det som de har trott på och värderat innan folkbytet kan äga rum. Camus betonar att The Great Deculturation, i likhet med The Great Replacement, är en decentraliserad process. Den verkställs av en mångfald aktörer, bland annat universitet, politiska partier, myndigheter och religiösa organisationer.
Centralt i The Great Deculturation är antirasism. Klassisk antirasism förnekade inte existensen av raser. Tvärtom: Den syftade till att skydda hotade raser. Modern antirasism vill eliminera rasbegreppet. Camus är överens med modern antirasism på en punkt: Han tror inte att det existerar genetiska eller biologiska skillnader mellan folkgrupper. Det är i synen på kultur som Camus och modern antirasism går olika vägar. Modern antirasism har en kontradiktorisk syn på europeisk kultur.
- Den hävdar att alla kulturer är lika mycket värda.
- Men den säger också att europeisk kultur är rasistisk och eurocentrisk, vilket implicerar den är mindre värd än andra kulturer.
Den första tesen används för att nivellera spelplanen: Europisk kultur med dess kompositörer, arkitekter, filosofer är inte bättre än någon annan kultur. Den andra tesen används för att rättfärdiga destruktionen av europeisk kultur och civilisation. Dessa två teser motsäger naturligtvis varandra, men det spelar ringa roll eftersom modern antirasism har ett politiskt, inte ett kognitivt, syfte. Här är The Great Deculturation översatt till svenska:
- Det finns inget svenskt folk. Svenskhet är endast en stämpel i ett pass.
- Alla är invandrare.
- Det finns inget Sverige, endast en geografisk landmassa.
- Sverige är inte något distinkt. Sverige kan vara vad som helst och ändå vara Sverige.
- Medborgarskap är samma sak som etnicitet.
- Alla kulturer är likvärdiga, men svensk kultur är unikt dålig.
Det antirasistiska argumentet är centralt i The Great Replacement, menar Camus. Om människor är en produkt av sin kultur och om alla kulturer är likvärdiga, vilket är den första tesen, är folkbyte en logisk och empirisk omöjlighet. Distinktioner mellan folkgrupper, mellan medborgare och icke-medborgare, blir meningslösa. Det finns endast människor med papper och människor utan papper. Om europeisk kultur är mindre värd än andra kulturer, vilket är tes nummer två, kommer massimmigration att berika Europa.
Det andra villkoret är massimmigration. Det innebär att postnationella eliter öppnar upp gränserna för massinvandring. Vi finner dessa eliter i politiska partier, regeringar, transnationella organisationer som FN, EU, WEF osv. Här är Storbritanniens förre premiärminister Tony Blair:
Här är Storbritanniens nuvarande premiärminister Keir Starmer:
Det sista villkoret är fertilitetsskillnader mellan immigranter och ursprungsbefolkningar.
The Great Deculturation handlar om att bryta ned motståndet mot massimmigration. Eliter öppnar gränserna för massinvandring. Fertilitetsskillnader i kombination med massimmigration fullbordar folksubstitutionen.
Camus menar att vi lever i en Orwellsk verklighet. Orwell skrev i 1984: “The Party told you to reject the evidence of your eyes and ears.” The Great Replacement är en observerbar realitet. Det enda som vi behöver göra är att öppna våra ögon och tro på vad vi ser.
The Great Replacement är omvänd kolonisering
Algeriets förre president, Houari Boumédiène, sade i ett tal i FN 1974 följande:
One day millions of men will leave the southern hemisphere of this planet to burst into the northern one. But not as friends. Because they will burst in to conquer, and they will conquer by populating it with their children. Victory will come to us from the wombs of our women.
Camus kallar detta för omvänd kolonisering. Men han tolkar det inte i konspirationsteoretiska termer. Konspirationer är, per definition, hemliga. Om det hade funnits en konspiration mot Europa och om Boumédiène var en av konspiratörerna, hade han naturligtvis inte annonserat den i FN:s generalförsamling inför hela världen.
Boumédiène gjorde en empirisk prediktion: En dag kommer miljontals fattiga afrikaner att flytta till det rika Europa och förändra de mottagande länderna i kraft av sin numerär och skillnader i fertilitet. Europa kommer att bli en afrikansk utpost.
Med andra ord: Massimmigration handlar om människor som vill förändra sina liv. De demografiska förändringarna är icke avsedda effekter av massinvandring.
The Great Replacement är en icke avsedd effekt av politiska beslut, The Great Deculturation och fertilitetsskillnader mellan immigranter och värdbefolkning.
Slutord
Renaud Camus har inte mycket till övers för traditionella politiska partier. Han anser att vänstern och högern är lika korrupta. Camus grundade sitt parti In-nocence 2002 i protest mot Jean-Marie Le Pens Nationella front. Han var initialt positiv till Marine Le Pens Nationell samling, men anser numera att det tillhör det politiska etablissemang som han vänder sig emot.
In-nocence är ett pacifistiskt parti med en stark ekologisk profil. Camus vill rädda Frankrike, men det ska ske med lagstiftning. Han vill stoppa all immigration till Frankrike och se massdeportationer. Frankrikes internationella åtaganden ska omförhandlas. Skolväsendet ska omstruktureras för att stoppa The Great Deculturation. Han vill lagstifta till försvar av det franska språket.
Camus är, till skillnad från många europeiska konservativa, EU-vän. Britten Roger Scruton var noga med att skilja mellan EU och Europa. Camus förefaller mena att Europa i realiteten är EU. Han betraktar USA som en viktig allierad, inte som en rival. Till skillnad från många kulturkonservativa tror han inte att det är möjligt att blåsa nytt liv i kristendomen. Det tåget har gått.
Camus är också originell i det att han vill minska Frankrikes befolkning. Alla lagar som ökar befolkningens storlek ska avskaffas. Camus ser det som andra beskriver som en europeisk populationskollaps med allvarliga konsekvenser för ekonomi och välfärd som något i grunden positivt eftersom det lättar trycket på miljön.
Camus tillhörde den radikala vänstern i Frankrike, men utvecklades efterhand i konservativ riktning. Han är fortfarande en kapitalismkritiker eftersom han anser att en oreglerad kapitalism hotar landsbygden, men han har expanderat sin samtidskritik till att omfatta globalisering. Han betonar kultur och historia på bekostnad av genetik. Människor definieras av sin kultur, inte sina gener. Det parti som han har grundat har en stark ekologisk profil. Han bor i en medeltida borg på franska landsbygden långt ifrån storstädernas brus. Detta reflekterar hans syn på världen. Han vill stoppa urbaniseringen som han anser hotar landsbygden och dess flora och fauna.